341. - Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik

Institutionen för klinisk vetenskap,
intervention och teknik, CLINTEC
Enheten för logopedi
Logopedprogrammet
Examensarbete i logopedi
______________________________________________________________________
Uppföljning av ungdomar som haft en måttlig
till grav språkstörning i förskoleåldern
– En deskriptiv studie
Andrea Dahlman
Elizabeth Hultby
Examensarbete i logopedi,
30 högskolepoäng
Vårterminen 2011
Handledare
Fritjof Norrelgen
Elisabeth Fernell
Uppföljning av ungdomar som haft en måttlig
till grav språkstörning i förskoleåldern
– En deskriptiv studie
Andrea Dahlman
Elizabeth Hultby
Sammanfattning. Syftet med studien var att kartlägga språklig förmåga och
läs- och skrivförmåga hos ungdomar som i förskoleåldern bedömts ha en
måttlig till grav språkstörning. Eftersom andra utvecklingsneurologiska
funktionsnedsättningar är vanligt förkommande hos ungdomar som har
språkstörning gjordes också en kartläggning av nedsättningar inom
autismspektrumområdet, uppmärksamhet och begåvning, samt avseende
förekomst av dyslexi. I studien ingick 15 försökspersoner, 9 pojkar och 6
flickor i åldrarna 16-18 år. Normerade tester användes för att testa språk- och
läs- och skrivförmåga. Psykologbedömning och föräldraintervju användes
för att kartlägga andra funktionsnedsättningar. Resultaten visade att 87 %
hade språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter av olika grad. Andra
funktionsnedsättningar sågs inom flera områden såsom nedsatt
begåvningsnivå och diagnoser inom autismspektrumområdet, ADHD och
dyslexi. Slutsatsen var att de flesta ungdomar som i förskoleåldern haft en
måttlig till grav språkstörning har kvarstående språkliga avvikelser, läs- och
skrivsvårigheter samt andra funktionsnedsättningar.
A follow-up of adolescents who as preschoolers
had a moderate to severe language impairment
- A descriptive study
Andrea Dahlman
Elizabeth Hultby
Abstract. The aim of this study was to record language abilities and literacy
skills of adolescents who at preschool ages had a moderate to severe
language impairment. A recording of disorders within Autism Spectrum,
attention deficits, learning disability and dyslexia were also presented as the
occurrence of other developmental disorders are not unusual for children
who have had a language impairment. 15 subjects were tested, 9 males and 6
females between 16-18 years. Standardized tests were used to test language
and literacy skills. A cognitive examination and interviews with parents were
used for information about other developmental disorders. The results
showed that 87 % of the subjects had language impairments and difficulties
with literacy skills. Varying results were seen in level of learning disability,
Autism Spectrum Disorders, ADHD and dyslexia. The conclusion is that
adolescents who at preschool age had a moderate to severe language
impairment have remaining language impairments, difficulties with literacy
skills and even other developmental disorders.
Språkstörning
Språkstörning är ett relativt vanligt tillstånd hos barn. Internationellt räknar man med
att 5-8% av barn i förskoleåldern har någon grad av språkstörning (Nettelbladt &
Salameh, 2007). Prevalensen för grav språkstörning är ca 1-2 % (Leonard 1998). I
allmän praktik ger logopeder barn diagnosen språkstörning om deras språkutveckling är
påtagligt försenad i jämförelse med jämnåriga barn, medan övriga utvecklingsområden
är relativt opåverkade hos barnet (Nettelbladt & Salameh, 2007).
I forskningssammanhang används internationellt termen specifik språkstörning
(Specifik Language Impairment, SLI). Vid användning av den termen används mer
strikta diagnostiska kriterier än i klinisk praxis. Specifik språkstörning (SLI) innebär att
ett barn inte utvecklar normalt språk, trots normal hörsel och intelligens samt att
svårigheterna inte kan förklaras av en ogynnsam språklig miljö (Bishop & Adams,
1992; Bishop, 2008; Leonard, 1998; Nettelbladt & Salameh, 2007; Nettelbladt,
Samuelsson, Sahlen & Ors, 2008). SLI är egentligen ett svårt begrepp att använda,
eftersom symptombilden hos barn med språkstörning ofta är komplicerad (Nettelbladt
& Salameh, 2007).
Orsakerna till språkstörning är relativt okända, och förutom ärftlighet har man inte
kunnat påvisa några direkta, etiologiska faktorer (Nettelbladt & Salameh, 2007). Man
har kunnat se vissa riskfaktorer, det vill säga faktorer som inte ensamma kan orsaka en
språkstörning, men som kan ha en negativ inverkan på språkutvecklingen och därför
bidra till svårigheterna. Sådana riskfaktorer är tillväxthämning i moderlivet,
alkoholkonsumtion, rökning eller infektioner hos modern, prematuritet, hörselproblem,
miljö och kön (Nettelbladt & Salameh, 2007).
Språkliga förmågor senare i livet
Tidigare studier har visat att barn som haft en språkstörning som kvarstått efter 5,5 års
ålder har en högre risk för språkliga avvikelser senare i livet (Bishop & Adams, 1990;
Stothard, Snowling, Bishop, Chipchase & Kaplan, 1998). Bishop och Adams (1990)
studerade 8,5 år gamla barn med en historia av språkstörning. Deras studie visade att de
barn vars språkstörning kvarstått vid 5,5 års ålder ofta hade kvarstående avvikelser i
talat språk, samt att deras läsförmåga, främst läsförståelseförmågan, var svag. De barn
vars språkstörning inte kvarstått vid 5,5 års ålder, hade en normal läs- och
skrivutveckling och inga kvarstående brister i talat språk. Stothard et. al (1998)
studerade 15-16 år gamla ungdomar med en historia av språkstörning. Den studien
visade att de ungdomar vars språkstörning kvarstått vid 5,5 års ålder, ofta hade svagt
ordförråd och språkförståelseförmåga, samt svag läs- och skrivförmåga. De ungdomar
vars språk hade normaliserats vid 5,5 års ålder hade inga avvikelser i talat språk, men
hade signifikanta brister i fonologisk medvetenhet och läs- och skrivförmåga.
Läs- och skrivsvårigheter
Läs- och skrivförmåga bygger i hög grad på språklig förmåga, och kan sägas vara
språkliga förmågor (Catts & Kamhi, 2005, Nauclér & Magnusson 2000, 2002). För att
2
göra denna presentation mer överskådlig, presenteras ändå läs- och skrivförmågor under
en egen rubrik genom hela uppsatsen, skilt från övriga språkliga förmågor.
Svag läsförmåga kan sägas föreligga när ett barn inte utvecklar läsandet, trots normal
hörsel, syn och kognitiv förmåga, och adekvat undervisning (Supple M de M, 1998).
Lässvårigheter är en heterogen störning med många undergrupper (Catts & Kamhi,
2005; Supple M de M, 1998). Catts och Kamhi (2005) gör en indelning av svaga läsare i
grupper utifrån förmåga till ordavkodning och hörförståelse, enligt följande: Vid dyslexi
är ordavkodningsförmågan svag, men hörförståelsen god. Hos de personer med läs- och
skrivsvårigheter som både har en svag ordavkodningsförmåga och en svag förmåga till
hörförståelse, kan läs- och skrivsvårigheter bero på språkstörning med problem inom
flera språkliga områden. Om avkodningsförmågan är god men hörförståelseförmågan
svag kallar Catts och Kamhi (2005) läs- och skrivsvårigheter för specifika
förståelsebrister (specific comprehension deficit).
Catts och Kamhi (2005) tar upp flera olika faktorer som kan bidra till läs- och
skrivsvårigheter. Bland dessa faktorer kan nämnas problem med visuell eller auditiv
bearbetning, problem med uppmärksamhet och koncentration samt språkligt baserade
avvikelse i läs- och skrivförmågan. Även om många olika faktorer kan bidra till läs- och
skrivproblem, är språkliga avvikelser ett centralt problem vid de flesta typer av
lässvårigheter. Det är viktigt att poängtera att läsförmåga och språklig förmåga är
ömsesidigt beroende av varandra, och språkliga avvikelsert kan vara både en orsak till
svag läsförmåga, och en följd av svag läsförmåga (Catts & Kamhi, 2005).
Dyslexi är en typ av läs- och skrivsvårigheter som man i senare definitioner är överens
om är en språkligt baserad störning där de språkliga avvikelserna begränsar sig till
fonologisk bearbetningsförmåga (Nauclér & Magnusson, 2000). Avvikelser i den
fonologiska bearbetningsförmågan leder till problem med ordavkodning och stavning.
Problem med ordavkodningsförmågan kan leda till problem med läsförståelsen, även
om språkförståelseproblem hos dyslektiker inte är det primära problemet (Nauclér &
Magnusson, 2000).
Läs- och skrivsvårigheter hos ungdomar som i förskoleåldern haft en
språkstörning
Flera studier har visat att det finns ett samband mellan språkstörning i förskoleåldern
och senare läs- och skrivsvårigheter (Bishop & Adams, 1990; Catts, 2002; Catts &
Tomblin, 2008; Nauclér & Magnusson, 2000, 2002; Snowling, Bishop, Stothard,
Chipchase & Kaplan, 2000; Stothard et al., 1998). De kvarstående språkliga avvikelser
som barn kan ha efter 5,5 års ålder, innefattar också brister i läs- och skrivförmågan
(Bishop & Adams, 1990; Stothard et al., 1998). Även de barn som haft en språkstörning
som inte kvarstått vid 5,5 års ålder, har visat sig ha en förhöjd risk för läs- och
skrivsvårigheter senare i livet (Stothard et al., 1998). Att barn som normaliserat sitt
språk vid 5,5 års ålder har en förhöjd risk för senare läs- och skrivsvårigheter, är ett
antagande som inte stöds i alla studier. Enligt Bishop och Adams studie (1990) hade
barn som haft en språkstörning som inte kvarstått vid 5,5 års ålder en normal läs- och
skrivförmåga. Detta behöver inte vara motsägelsefullt, eftersom det kan bero på att
barnen bara följdes upp fram till 8,5 års ålder. Snowling et al. (2000) testade dessa barn
igen vid 15 års ålder. Enligt deras resultat ökade andelen barn med läs- och
skrivsvårigheter mellan 8,5 och 15 år. Enligt författarna beror detta på att fonologiska
3
svårigheter utgör en risk för läs- och skrivsvårigheter i början av läs- och
skrivutvecklingen, medan avvikelser i andra språkliga förmågor har en större inverkan
på läsförmågan senare under läs- och skrivutvecklingen. Vid 15 års ålder hade 35 % av
barnen en normal läs- och skrivförmåga. Bäst hade de barn klarat sig, som i
förskoleåldern endast haft fonologiska svårigheter. Även bland de barn som hade en
normal begåvning, hade barnen med en IQ under 100 en särskilt svag läsförmåga.
Liknande slutsatser drog också Magnusson & Nauclér utifrån sin longitudinella studie
(2000, 2002). Författarna följde upp barn med språkstörning i förskolan, i årskurs 1, 3
och 4 samt vid ca 18 års ålder. Dessa barn hade signifikant lägre språklig förmåga
avseende hörförståelse, berättarförmåga, ordmobilisering och fonologi, jämfört med en
kontrollgrupp. Detsamma gällde läs- och skrivförmåga, avseende avkodning,
läsförståelse, stavning samt skriftligt berättande. I årskurs 3 hade gruppen med
språkstörning kommit ikapp kontrollgruppen vad gäller stavning och avkodning. Den
fonologiska medvetenheten och läsförståelsen var däremot signifikant sämre fortfarande
i årskurs 4. Vid 18 års ålder var skillnaden i fonologisk medvetenhet borta, men
skillnaden i läsförståelse kvarstod. Förståelseproblemen begränsade sig inte bara till
skrivet språk, utan gjorde sig ännu mer påminda vid test av hörförståelse. Av allt detta
drog författarna slutsatsen att fonologisk bearbetningsförmåga är viktig vid den tidiga
läsinlärningen, medan andra språkliga förmågor spelar en viktig roll för att uppnå den
grad av läskunnighet som förväntas av en vuxen. Även Catts et al. (2000) konstaterade
utifrån sin studie att den fonologiska bearbetningsförmågan spelar en viktig roll under
hela läsutvecklingen, men att även andra språkliga förmågor, såsom ordförråd,
grammatisk förmåga och narrativ förmåga spelar en allt större roll för läsförmågan ju
längre barnen kommer i sin läsutveckling.
Utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar används här som en paraplyterm, för
att likt engelskans ”developmental disorders” beskriva nedsättningar inom områdena
uppmärksamhet, aktivitetsreglering, begåvning och autismspektrat. När det gäller
nedsättningar inom nämnda områden som inte uppfyller kriterierna för diagnos, såsom
ADHD, utvecklingsstörning eller en diagnos inom autismspektrat, används ibland
termen utvecklingsneurologiska problem.
Flera studier har visat att språkstörning oftast inte förekommer som en enskild
utvecklingsavvikelse, utan att man i de flesta fall kan se nedsättningar inom andra
områden,
såsom
begåvningsnivå,
autismspektrumområdet
och
avseende
uppmärksamhetsförmåga (Fernell, Norrelgen, Bozkurt, Hellberg & Löwling 2002;
Miniscalco, Nygren, Hagberg & Kadesjö, 2006; Snowling, Bishop, Stothard, Chipchase
& Kaplan, 2006). Exempel på vanliga utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar
som förekommer i samband med språkstörning är ADHD, autismspektrumstörning och
utvecklingsstörning (Bruce & Thernlund, 2008). Fernell et al. (2002) visade att i en
grupp förskolebarn med måttlig till grav språkstörning hade 90% samtidiga
utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Den longitudinella studien av
Snowling et al. (2006) visade att barn med en språkstörning som kvarstått efter 5,5 års
ålder har en förhöjd risk för problem med uppmärksamhet och social förmåga vid 15-16
års ålder. Störst var risken för de barn som förutom en språkstörning även hade en låg
icke-verbal begåvning.
4
Gillberg (2010) skriver att det är mer regel än undantag att barn med språkstörning har
andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Enligt Gillberg finns en stor
överlappning eller komorbiditet mellan utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar
såsom autismspektrumstörning, ADHD, språkstörning och dyslexi. Han beskriver att
det är problematiskt att beskriva detta som komorbiditet, eftersom man då antyder att
det rör sig om olika tillstånd eller funktionsnedsättningar som skulle kunna ha olika
etiologi. Han skriver att det tvärtemot är troligt att dessa funktionsnedsättningar har
samma ursprung och visar sig på olika sätt hos olika individer i olika skeden av livet.
Enligt Gillberg tyder mycket på att problem inom dessa områden kan vara symptom på
samma underliggande nedsättning, och om dessa förkommer innan 5 års ålder, finns
ofta svårigheter inom samma område eller i överlappande områden senare i livet.
ADHD. Beteckningen ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) omfattar
problem inom områdena uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulsivitet.
Nedsättningar inom dessa områden kan påverka språkliga förmågor negativt. De kan till
exempel göra att man talar impulsivt, berättar osammanhängande och svårförståeligt
och att ordförrådet kan vara outvecklat (Bruce & Thernlund, 2008).
Autism. Autismspektrumstörning kännetecknas av svårigheter med social interaktion,
kommunikation och begränsningar i fantasiliv och intressen (Trillingsgaard, Dalby &
Østergaard, 1999). Språkligt kan autismspektrumstörning kännetecknas av försenad
eller
utebliven
språkutveckling.
Svårigheter
med
språkförståelse
vid
autismspektrumtillstånd är vanligt, särskilt att förstå information som inte uttrycks
bokstavligt, såsom idiom och metaforer. Tal- och språkproblem vid
autismspektrumsstörning varierar med begåvningsnivån (Bruce & Thernlund, 2008).
Begåvningsnivå. Utvecklingsavvikelse med påtaglig nedsättning av den intellektuella
förmågan kallas utvecklingsstörning. Kriterier för diagnos utvecklingsstörning är en IQ
under 70 och att det finns påtagliga nedsättningar i barnets inlärningsförmåga och
adaptiva fungerande. Vid utvecklingsstörning är språkförmågan i nivå med andra icke
språkliga förmågor (Bruce & Thernlund, 2008). Tidigare studier har visat att en låg
begåvning hos ungdomar med språkstörning har en negativ prognos för läs- och
skrivutveckling (Snowling et al., 2000). Denna studie visade också att även
normalbegåvade barn har en särskilt svag läs- och skrivförmåga om deras IQ var under
100.
Barn med språkstörning är alltså en grupp som enligt många studier löper stor risk att
ha svaga språkliga förmågor senare i livet. De har också en förhöjd risk för läs- och
skrivsvårigheter och utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Därför kan det
vara intressant att studera de ungdomar som i förskoleåldern haft de största språkliga
nedsättningarna, nämligen en måttlig till grav språkstörning, för att se hur det har gått
för dem.
5
Syfte
Syftet med denna studie var att kartlägga den språkliga förmågan och läs- och
skrivförmågan hos en grupp ungdomar som i förskoleåldern bedömts ha en måttlig till
grav språkstörning.
Resultaten från denna studie skulle kunna öka kunskapen om hur läs- och
skrivförmågan och den språkliga förmågan utvecklas hos barn med måttlig till grav
språkstörning, och detta skulle kunna ge ökad kunskap till nytta avseende
omhändertagande, uppföljning och pedagogiska insatser för dessa barn.
Förväntade resultat
Det förväntade resultatet var att många av ungdomarna skulle ha svaga språkliga
förmågor och läs- och skrivsvårigheter. Det förväntades också att flera av ungdomarna
skulle ha nedsättningar inom områdena uppmärksamhet, begåvning samt inom
autismspektrumområdet.
Frågeställningar
Studien utformades för att besvara följande frågeställningar:
-
Hur ser de språkliga förmågorna ut hos ungdomar som i förskoleåldern haft en
måttlig till grav språkstörning.
Hur stor är förekomsten av läs- och skrivsvårigheter hos ungdomar som i
förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning?
Hur stor är förekomsten av olika utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar
inom
områdena
uppmärksamhet,
begåvning,
autismspektrumområdet och dyslexi, hos ungdomar som i förskoleåldern haft en
måttlig till grav språkstörning?
Metod
Den aktuella studien utgjorde en del av ett större projekt som syftade till att göra en bred
uppföljning av barn som i förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning och gått i
språkförskola. Uppföljningen skedde 10 år efter att barnen lämnat förskolan och omfattade
i första hand en testning av språklig förmåga och läs- och skrivförmåga. En del av den
information som tagits fram i det större projektet – om förekomst av andra
utvecklingsneurologiska symptom och diagnoser – har använts för att komplettera
resultaten. I denna studie ingick inga jämförelser mellan förmågor i nuläget och förmågor i
förskoleåldern. Förmågor i förskoleåldern presenteras endast för att beskriva gruppen
försökspersoner. Uppgifterna om förmågor i förskoleåldern hämtades från
ursprungsstudien Fernell, Norrelgen, Bozkurt, Hellberg och Löwling 2002.
Ursprungsstudien syftade till att kartlägga förmågor som uppmärksamhet, hyperaktivitet,
impulsivitet, begåvningsnivå, motorik och symtom inom autismspektrat. I denna studie
6
ingick samma grupp försökspersoner som i den tidigare studien från 2002, frånsett ett
bortfall på 10 försökspersoner. Studien av Fernell et al. (2002) refereras härefter till som
”den tidigare studien”, det stora projektet i vilken denna studie ingår refereras till som ”det
stora projektet” och den studie som den här uppsatsen beskriver kallas ”denna studie”.
Försökspersoner
Den nu studerade gruppen omfattade således ungdomar som i förskoleåldern haft en
måttlig eller grav språkstörning och som då gick i språkförskola i Stockholms län. Dessa
barn (n=25, 7 flickor och 18 pojkar, ålder 5:4-7:2 år) utgjorde en representativ grupp och
testades av logoped, psykolog och läkare (Fernell et al. 2002). En fördel med att använda
denna grupp av barn som försökspersoner i denna studie, är att de ingår i det stora projektet
som bland annat syftar till att fastställa aktuell begåvningsnivå. Därigenom var det möjligt
att få tillgång till aktuella data om detta för att komplettera resultaten i denna studie.
Rekrytering. Ungdomarna inbjöds till denna studie genom en inledande telefonkontakt
med föräldrar följt av ett informationsbrev. Efter att informationsbrevet skickats ut
kontaktades föräldrarna igen via telefon för att ges möjlighet att ge sitt godkännande till att
deras ungdomar medverkade i studien. I vissa fall var föräldrarna tveksamma och de fick
då efter önskemål en tid för ytterligare telefonkontakt. När slutgiltigt klartecken givits för
deltagande i studien kontaktade undertecknade logopedstudenter föräldrarna (eller i vissa
fall ungdomen själv när detta var ett önskemål) för att boka en tid för logopedisk testning
av språklig förmåga och läs- och skrivförmåga. Av de 25 försökspersoner som medverkat i
den tidigare studien (Fernell et al. 2002), medverkade 15 (6 flickor och 9 pojkar) i denna
studie (se tabell 1). Försökspersonerna var vid tiden för studien mellan 16:4 och 18:1 år
gamla.
Bortfallsanalys. Bland de tio ungdomar som inte medverkade i denna studie fanns nio
pojkar och en flicka. Anledningarna till att inte medverka varierade. Bland
anledningarna fanns flytt till utlandet, att föräldrarna inte vill utsätta sitt barn för
testning på grund av sina svårigheter, samt att ungdomen själv inte vill medverka. Av
föräldrarna till de ungdomar som inte medverkade vid testning deltog åtta vid
föräldraintervju.
Tabell 1
Ålder(år) och kön för deltagarna i den tidigare studien och i denna studie.
Pojkar
Flickor
Total
Tidigare studien
Antal Ålder
18
5;6 - 6;8
7
5;5 - 7;2
25
5;5 – 7;2
Denna studie
Antal Ålder
9
16;5 - 17;11
6
16;4 - 18;1
15
16;4 – 18;1
7
Material
Språkförmåga. Vid den språkliga testningen undersöktes språkförståelse, expressiv
språkförmåga och arbetsminne.
Vid testning av språkförståelse ingick tester för hörförståelse, grammatisk förståelse
och begreppsförståelse. Begreppet hörförståelse används här i betydelsen hörförståelse
av sammanhängande tal, till skillnad från grammatisk förståelse som är hörförståelse av
enstaka grammatiska konstruktioner och begreppsförståelse som är hörförståelse av
enstaka ord eller begrepp.
- Hörförståelse testades med Logos - deltest 2: hörförståelse (Høien, 2007).
Försökspersonen fick en text uppläst i hörlurarna. Texten bestod av 5 textavsnitt.
Efter varje avsnitt presenterades 4 frågor som skulle besvaras.
- Grammatisk förståelse testades med Test for Reception Of Grammar version 2
(TROG 2) (Bishop, 2009). Försökspersonen fick 80 upplästa meningar av
varierande grammatisk komplexitet. Som svar skulle försökspersonen välja
mellan 4 alternativa svar i bildform, det som bäst passade den upplästa
meningen.
- Begreppsförståelse testades med DLS begreppsförståelse (nivåerna för
grundskolans årskurs 2-3, årskurs 7-8, årskurs 9-år 1 på gymnasiet) (Järpsten,
1999, 2002). Försökspersonen fick 34 olika begrepp presenterade för sig, med 4
alternativa svar för varje begrepp. Uppgiften var att välja vilket alternativ som
bäst förklarade begreppets betydelse. Varje begrepp lästes upp så att eventuella
lässvårigheter inte skulle påverka testresultaten. Versionen avsedd för årskurs 78 användes om försökspersonen bedömdes ha stora svårigheter att klara
versionen för årskurs 9- år 1 på gymnasiet. För en av försökspersonerna
användes versionen för grundskolans årskurs 2-3, eftersom de högre nivåerna
bedömdes vara för svåra.
För testning av expressiv språkförmåga användes tester för expressivt ordförråd,
ordmobilisering och uttalsförmåga:
- Expressivt ordförråd testades med Boston Naming Test (Goodglass, Kaplan &
Weintraub, 1983). Ungdomarna fick se 60 bilder och skulle med ett ord
benämna vad de såg.
- Ordmobilisering testades med hjälp av Logos - deltest 10: snabb benämning av
siffror. På skärmen visades flera rader med siffror. Uppgiften var att namnge
siffrorna så snabbt som möjligt.
Gällande arbetsminne testades fonologiskt korttidsminne och arbetsminne:
- Fonologiskt korttidsminne testades med Logos - deltest 7: fonologiskt
korttidsminne. Försökspersonen fick höra ett antal siffror och uppgiften var att
repetera siffrorna i korrekt ordningsföljd. Antalet siffror ökade gradvis.
- Arbetsminne testades med hjälp av Logos - deltest 8: arbetsminne.
Försökspersonen fick höra serier av ökande längd med orelaterade ord upplästa i
hörlurar och uppgiften var att upprepa serierna i motsatt ordningsföljd.
Läs- och skrivförmågor. För att kartlägga läs- och skrivförmågor användas också flera
olika tester. Delförmågorna avseende läs- och skrivförmåga var läsförståelse, läsflyt,
fonologisk medvetenhet, fonologisk avkodning, ortografisk avkodning och rättstavning:
8
-
-
-
-
-
Läsförståelse och läsflyt testades med Logos - deltest 1: läsförståelse och läsflyt.
Testpersonen läste högt en text som bestod av en övningsuppgift och fyra
textavsnitt. Efter varje textavsnitt fick försökspersonen höra 5 frågor i hörlurarna
och svaret på dessa frågor utgjorde underlaget för poängen för läsförståelsen.
Läsflyt testades genom antal korrekt lästa ord per minut, som registrerades
genom att avkodningsfel och lästid registrerades.
Fonologisk medvetenhet testades med Logos - deltest 6: fonemisk medvetenhet.
Försökspersonen fick höra 1 ord i hörlurarna och uppgiften var att säga vilket
ord som blev kvar när ett bestämt ljud (fonem) togs bort. Antal korrekta svar i
procent och reaktionstid registrerades.
Fonologisk avkodningsförmåga testades med Logos - deltest 4: fonologisk
läsning. Testet innehöll nonsensord som varierade med avseende på längd och
komplexitet. Uppgiften var att läsa orden så snabbt och korrekt som möjligt.
Antal korrekta ord i procent och reaktionstid registrerades.
Ortografisk avkodningsförmåga testades med Logos - deltest 5: ortografisk
läsning. I detta test presenterades ord, som varierade med avseende på längd och
hur vanligt förekommande de är i språket. Orden visades med mycket kort
visningstid (200 msek.). Uppgiften var att läsa orden så snabbt och korrekt som
möjligt.
Rättstavningsförmåga testades med DLS rättstavning (nivåerna för grundskolans
årskurs 2-3, årskurs 7-8, årskurs 9-år 1 på gymnasiet) (Järpsten, 1999, 2002).
Försökspersonen fick 36 olika meningar upplästa för sig. Från varje mening
upprepades det ord som skulle skrivas på svarsblanketten. Testdelen avsedd för
årskurs 7-9 användes om försökspersonen bedömdes ha stora svårigheter att
klara testet för årskurs 9- år 1 på gymnasiet. För en av försökspersonerna
användes testet för grundskolans årskurs 2-3, eftersom de högre nivåerna
bedömdes vara för svåra.
Vid testning med Logos användes tester för årskurs 6-vuxna. Vad gäller tester för höroch läsförståelse samt läsflyt användes motsvarande test för årskurs 3-5 om ett barn
bedömdes ha svårt att klara de test som var avsedda för årskurs 6-vuxna.
Tillvägagångssätt
De logopediska testningarna delades in i två 50 minuter långa block, med en paus på
20 minuter emellan blocken. Testerna delades upp mellan två logopedstudenter så att
varje test genomgående administrerades av samma logopedstudent. Båda
logopedstudenterna var närvarande under varje testtillfälle. Testerna som användes har
tydliga instruktioner om hur uppgifterna ska administreras. Dessa instruktioner följdes
under presentationen av testen. Vad gäller Frog stories användes en översättning av
instruktionerna från engelska till svenska (Thorne, Truman, Olson, Heather & Susan,
2007).
För att avgöra på vilken nivå respektive test skulle användas inhämtades information
om eventuella tilläggsdiagnoser. Ungdomar vars kognitiva nivå stämde med en lindrig
utvecklingsstörning testades på en lägre nivå.
Den avsatta tiden för utredningen var i vissa fall för kort. Detta medförde att samtliga
tester inte kunde genomföras i sex fall.
9
Statistisk analys/Databearbetning
Denna studie är till sin karaktär deskriptiv. Därför användes i huvudsak inga
statistiska beräkningar. Ett t-test användes dock för att beskriva skillnaden mellan höroch läsförståelseförmåga hos elva försökspersoner som hade testats på samma nivå med
samma test. De andra resultaten kunde dock inte jämföras med varandra statistiskt –
dels eftersom olika testnivå används för olika personer och dels för att testerna har olika
normeringsgrupper. De uppdelade grupperna var för små för att man skulle kunna få
statistiska resultat angående korrelation mellan och inom grupperna på varje enskilt test.
Klassificeringen av grad av språkstörning samt grad av läs- och skrivsvårigheter.
Resultaten på olika test för delförmågor inom området språkförståelseförmåga och
expressiv språklig förmåga användes för att avgöra grad av språkstörning hos varje
individ. Grad av läs- och skrivsvårigheter avgjordes med hjälp av resultaten från de
olika deltest som analyserades avseende läs- och skrivförmåga. Förfarandet för detta
kan beskrivas i två steg: Steg 1 var för att klassificera resultaten från enskilda
deltesterna och steg 2 var för att klassificera grad av språkstörning och läs- och
skrivsvårigheter utifrån alla dessa enskilda deltester.
-
1. Testresultatet för varje enskild delförmåga delades in enligt följande:
Inga avvikelser = > percentil 30/stanine 3
Måttliga avvikelser = ≤ percentil 30/stanine 3
Grava avvikelser = ≤ percentil 15/stanine 2
Gränserna för percentilvärden överensstämmer med riktlinjerna i Logos (Høien, 2007)
och gränserna för staninevärden har satts för att i bästa möjliga mån överensstämma
med gränserna för percentilvärden.
-
2. Resultaten från alla delområden som sammanvägdes för att klassificera
grad av språkstörning och läs- och skrivsvårigheter, klassificerades
enligt följande:
Inga avvikelser = > percentil 30/stanine 3 på alla deltester inom området.
Måttliga avvikelser = ≤ percentil 30/stanine 3 på ett eller flera av de olika
deltesten inom området.
Grava avvikelser = ≤ percentil 15/stanine 2 på ett eller flera av de olika deltesten
inom området.
Gruppindelning. För att överskådligt kunna beskriva förmågor hos försökspersonerna,
delades de in i fyra undergrupper utifrån grad av kvarstående språkstörning vid tiden för
testningen och utifrån om de hade fått en diagnos som indikerade en låg
begåvningsnivå.
-
Grupp 1: Ingen kvarstående språkstörning
Grupp 2: Måttlig språkstörning
Grupp 3: Grav språkstörning
10
Eftersom en del av försökspersonerna som ingick i grupp 3 var i behov av testning på
en annan nivå än de andra försökspersonerna, och därför inte direkt kunde jämföras med
dessa, delades grupp 3 in i två grupper enligt följande:
-
Grupp 3a: Grav språkstörning
Grupp 3b: Grav språkstörning med behov av särskilt anpassade testmetoder
Redovisning av resultat på enskilda test. För att på ett jämförbart sätt kunna redovisa
resultatet för de olika testen, räknades testresultaten om till z-poäng. Medelvärden för zpoängen räknades ut för varje grupp och på varje test. För grupp 3b redovisades
medelvärden för z-poäng, uträknat utifrån normering för lägre åldrar, i en skild figur.
Förekomsten av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Som ett
komplement till språkdata beskrivs i detta arbete resultat från den större studien
avseende ungdomarnas generella begåvningsnivå (aktuell kognitiv testning), uppgifter
från
föräldrar
om
barnen
hade
adderande
funktionsdiagnoser
som
autismspektrumtillstånd, ADHD/DAMP, dyslexi eller annat. I föräldraintervjun ingick
också en skattning utifrån symtomkriterier för ADHD (DSM-IV, APA 1994). Denna
skattning utgjorde inte underlag för diagnos avseende ADHD, men gav indikationer på
förekomst av problem inom uppmärksamhetsområdet.
Forskningsetiska överväganden
Detta examensarbete i logopedi har således skett inom ramen för en större studie som
omfattar både språkliga data, läs- och skrivdata samt generella kognitiva data hos
ungdomar som i förskoleåldern gick i språkförskola. Hela studien är godkänd av
Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm, diarienummer 2010/1210-31/3.
Medverkan i studien innebar inga uppenbara risker för försökspersonerna. Den
specifika nyttan för den enskilda försökspersonen var möjligheten att kunna få en
aktuell utredning av läs- och skrivförmåga, språklig förmåga och av generell kognitiv
funktion. Utredningen kunde också, vid behov, möjliggöra remiss för vidare utredning
eller insatser.
Vårdnadshavarna informerades om studien via telefonkontakt och informationsbrev.
De samtyckte till att deras barn deltog i studien genom att underteckna ett skriftligt
godkännande. Försökspersonerna informerades via föräldrarna, samt genom möjlighet
att ställa frågor om studien vid testningstillfällena.
Redovisningen av studiens resultat har gjorts i kodad form.
Resultat
I denna studie har en grupp ungdomar som i förskoleåldern haft en måttlig till grav
språkstörning testats avseende språkförmåga och läs- och skrivförmåga. En
kartläggning av förekomst av adderande utvecklingsneurologiska-/neuropsykiatriska
problem och funktionsnedsättningar har också gjorts.
11
Förekomst av språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter
De använda testmetoderna visade att tretton av de femton ungdomarna (87%) hade
kvarstående språkliga avvikelser och att tretton av femton (87 %) hade läs- och
skrivsvårigheter (se tabell 2).
Tabell 2
Antal ungdomar med inga-, måttliga- respektive grava avvikelser vad gäller
språkförmåga och läs- och skrivrelaterade förmågor.
Grad
Inga avvikelser
Måttliga avvikelser
Grava avvikelser
Språkförmåga
2
6
7
Läs- och skrivförmågor
2
7
6
Grad av språkstörning och grad av läs- och skrivsvårigheter överensstämde i flertalet
fall (se tabell 3). Av de totalt femton ungdomarna hade tolv (80%) avvikelser inom både
språklig förmåga och läs- och skrivförmåga.
Tabell 3
Fördelningen mellan grad av språkstörning och grad av läs- och skrivsvårigheter, samt
antal ungdomar som hade samma grad av språkstörning som grad av läs- och
skrivsvårigheter (markerat med understrykning).
Grad av språkstörning
Ingen språkstörning
Måttlig språkstörning
Grav språkstörning
Grad av läs- och skrivsvårigheter
Inga
Måttliga
Grava
svårigheter svårigheter
svårigheter
1
1
0
1
5
0
0
1
6
Gruppindelning
Analysen av grad av språkliga avvikelser resulterade i följande fördelning av
ungdomar mellan grupperna:
-
Grupp 1: Ingen kvarstående språkstörning (n=2)
Grupp 2: Måttlig språkstörning (n=6)
Grupp 3a: Grav språkstörning (n=3)
12
-
Grupp 3b: Grav språkstörning och behov av särskilt anpassade testmetoder
(n=4)
Språkförmåga
Olika delområden inom språkförmåga testades för att avgöra grad av språkliga
avvikelser. Delområden avseende språkförmåga var språkförståelse (hörförståelse,
grammatisk förståelse och begreppsförståelse), expressiv språkförmåga (expressivt
ordförråd och ordmobilisering) och kognitiv förmåga arbetsminne (fonologiskt
korttidsminne och arbetsminne) (figur 1).
2
1,5
(alla tester normerades med LOGOS åk 1 gym utom grammatisk förståelse :TROG
14:0 -16:5år, begrepps förståelse: DLS åk 1 gym och expressivt ordförråd: BNT åk
Grupp 1
Grupp 2
1
0,5
Grupp 3a
0
-0,5
-0,52 (percentil 30)
-1
-1,04 (percentil 15)
-1,5
-2
Hörförståelse
Grammatisk
förståelse
Språkförståelse
Begreppsförståelse
Expressivt
ordförråd
Ordmobil isering
Expressivspråkför.
Fonologisk
korttidsmin.
Arbetsmin.
Arbetsminne
.
Figur 1. Medelvärden för grupperna 1, 2 och 3a på respektive test inom språkförståelse,
expressiv språkförmåga och arbetsminne redovisat i z-poäng, samt gränsvärden för
måttliga avvikelser (≤ -0,52 z-poäng = percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 zpoäng = percentil 15).
-
-
Hörförståelse. Grupp 1 hade inga avvikelser inom hörförståelse. Grupp 2 hade
låga resultat, men resultaten var inom normalvariationen. Grupp 3 hade grava
avvikelser.
Grammatisk förståelse. Grupp 1 och 2 hade låga resultat, men resultaten var
inom normalvariationen. Grupp 3 hade måttliga avvikelser.
Begreppsförståelse. Grupp 1 hade inga avvikelser. Både grupp 2 och 3 hade
grava avvikelser.
Expressivt ordförråd. Grupp 1 hade inga avvikelser. Grupp 2 hade måttliga
avvikelser och Grupp 3 hade grava avvikelser.
Ordmobilisering. Grupp 1 och 2 hade inga avvikelser, medan grupp 3 hade
grava avvikelser.
13
-
Fonologiskt korttidsminne. Grupp 1 hade inga avvikelser inom fonologisk
korttidsminne, medan grupp 2 och 3 hade måttliga avvikelser.
Arbetsminne. Grupp 1 och 2 hade inga avvikelser inom arbetsminne, medan
grupp 3 hade grava avvikelser.
-
2
1,5
(Alla tester normerade med LOGOS klass 5, utom grammatisk
förståelse: TROG 10:0-13:11år och begreppförståelse: DLS år 9.)
Grupp 3b
1
0,5
0
-0,52 (percentil 30)
-0,5
-1
-1,04 (percentil 15)
-1,5
-2
Hörförståelse
Grammatisk
förståelse
Språkförståelse
Begreppsförståelse
Expressivt
ordförråd
Expressiv språkförmåga
Figur 2. Medelvärden för grupp 3b på respektive test inom språkförståelse och
expressiv språkförmåga, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (≤ -0,52 z-poäng =
percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 z-poäng = percentil 15).
Grupp 3b hade avvikelser inom alla delområden avseende språkförståelse och
expressiv språkförmåga. Eftersom inte alla tester kunde genomföras fanns inte resultat
för ordmobilisering, arbetsminne och fonologiskt korttidsminne i figuren (se figur 2).
Läs- och skrivförmåga
Olika delområden inom läs- och skrivförmågan testades för att avgöra grad av läs- och
skrivsvårigheter. Delområden avseende läs- och skrivförmåga var läsförståelse, läsflyt,
fonologisk
avkodningsförmåga,
ortografisk
avkodningsförmåga,
fonologisk
medvetenhet och rättstavning (figur 3).
14
2
(alla tester normerade med LOGOS åk 1 gym, utom rättstavning: DSL åk 1-gym.)
1,5
Grupp 1
Grupp 2
1
Grupp 3a
0,5
0
-0,5
-0,52 (percentil 30)
-1
-1,04 (percentil 15)
-1,5
-2
Läsförståelse
Läsflyt
Fonologisk
Fonologisk
medvetenhet avkodning
Ortografisk
avkodning
Rättstavning
Läs- och skrivförmåga
Figur3. Medelvärden för grupperna 1, 2 och 3a på respektive test inom läs- och
skrivförmåga redovisat i z-poäng, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (≤ -0,52 zpoäng = percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 z-poäng = percentil 15).
-
-
-
-
Läsförståelse. Läsförståelsen var god hos ungdomarna i grupp 1 och 2. Grupp 3
hade svag läsförståelse.
Läsflyt. Läsflytet var lågt hos alla grupper. Grupp 1 hade måttliga avvikelser
medan grupp 2 och 3 hade grava avvikelser. Spridningen mellan grupperna var
inte stor.
Fonologisk medvetenhet. Grupp 1 och 2 hade låga resultat, men inom
normalvariationen, medan grupp 3 hade ett resultat som låg under
normalvariationen. Spridningen mellan grupperna var inte stor.
Fonologisk avkodning. Grupp 1 och 2 hade låga resultat, men inom
normalvariationen, medan grupp 3 hade ett resultat som låg under
normalvariationen. Spridningen mellan grupperna var inte stor.
Ortografisk avkodning. Grupp 1, 2 och 3 hade resultat inom normalvariationen
för ortografisk avkodning. Spridningen mellan grupperna var inte stor.
Rättstavning. Brister i rättstavningsförmågan fanns hos alla grupper. Grupp 1
hade måttliga avvikelser, medan grupp 2 och 3 hade grava avvikelser.
15
2
Alla tester normerade med LOGOS 6-vuxen,
utom rättstavning = år 1 - gym.
1,5
Grupp 4
1
0,5
0
-0,5
-0,52 (percentil 30)
-1
-1,04 (percentil 15)
-1,5
-2 Läsförståelse
Läsflyt
Fonologisk Ortografisk Rättstavning
avkodning avkodning
Läs- och skrivförmåga
Figur 4. Medelvärden för grupp 3b på respektive test inom läs- och skrivförmåga
redovisat i z-poäng, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (≤ -0,52 z-poäng =
percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 z-poäng = percentil 15).
Grupp 3b hade svag förmåga på deltest mätande läsförståelse, läsflyt, fonologisk
avkodning och rättstavning (se figur 4). På deltestet ortografisk avkodning uppvisade
även grupp 3b resultat inom normalvariationen, men på den lägre nivån.
En jämförelse mellan hör- och läsförståelse
I de flesta fall, hos tio ungdomar av femton (67 %), var läsförståelsen bättre än
hörförståelsen (se figur 5 och 6).
Figur 5
Hörför.
80
Percentilvärde
Figur 6
100
Grupp 1, 2 och 3a
100
Grupp 3b
Hörför.
80
Läsför.
Läsför.
60
60
40
40
20
20
-percentil 30
0
-percentil 15
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
1
11 ungdomar från grupp 1, 2 och 3a
2
3
4
4 ungdomar från grupp 3b
Figur 5 och 6. Resultat för varje ungdom på testerna för hörförståelse och läsförståelse
redovisat i percentilvärde, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (percentil 30) och
grava avvikelser (percentil 15).
Ett t-test (för beroende mätningar) visade, att för de elva ungdomar som testades på
den högre testnivån var skillnaden signifikant. Läsförståelseförmågan (M = 58,6, s =
16
31,9) visade sig vara bättre än hörförståelseförmågan (M = 36,5, s = 26,6), t(11) = 3.24,
p  ,01.
Kartläggning av förekomsten av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar
Vid tiden för testningen hade tolv ungdomar av femton (80%) utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar eller problem (se tabell 4). Det var vanligt att en
och samma individ hade flera diagnoser.
Tabell 4
Antal ungdomar med olika utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar eller
problem. N = 12.
Antal
Lind. utvecklingsstörning
Autismspektrumstörning
Svag be- ADHD/ Högfung. Autismlik. Uppmärks.
gåvning DAMP autism
tillstånd
svårigheter
Dyslexi
Totalt antal
ungdomar
4
3*
4
12
3
2
2
2**
*Svag begåvning är inte en diagnos utan anges för dem som hade en IQ mellan 71 och 85, vilket är lågt, men inom
normalvariationen. **Uppmärksamhetssvårigheter anges för dem med utfall i föräldraenkäten avseende ADHD men
där en fullständig diagnos inte tidigare var ställd.
Fördelning av olika funktionsnedsättningar hos dessa tolv ungdomar. Det fanns en
individ med tre adderande funktionsnedsättningar, fyra med två adderande
funktionsnedsättningar och sju individer med en adderande funktionsnedsättning.
Dyslexi i relation till grad av språkstörning. Av de fyra som fick diagnosen dyslexi
hade en ingen kvarstående språkstörning, två hade måttlig språkstörning och en hade
grav språkstörning. Totalt hade 27% diagnosen dyslexi.
Begåvningsnivå i relation till grad av språkstörning. Alla försökspersoner som hade
en grav kvarstående språkstörning, hade också en svag begåvning eller en lindrig
utvecklingsstörning (se tabell 5). Ett motsvarande samband mellan grad av
språkstörning och autism eller ADHD/DAMP sågs inte. Nedsättningar inom
autismspektrumområdet och uppmärksamhet förekom hos ungdomar som hade såväl
inga som måttliga eller grava språkliga avvikelser.
17
Tabell 5
Antal ungdomar med normal begåvning (IQ ≥ 85), svag begåvningsnivå (IQ 71-85),
respektive lindrig utvecklingsstörning (IQ ≤ 70) för varje grad av språkstörning.
Grad av språkstörning
Ingen språkstörning
Måttlig språkstörning
Grav språkstörning
Normal
begåvningsnivå
2
6
0
Svag
begåvning
0
0
5
Lindrig
utvecklingsstörning
0
0
2
Diskussion
Resultaten på språkliga test och på läs- och skrivtest visade att de flesta av
ungdomarna hade måttliga eller grava språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter
vid denna uppföljning. Dessa resultat stämmer väl överens med tidigare forskning som
har visat att förekomsten av avvikelser i olika språkliga förmågor är hög hos ungdomar
som i förskoleåldern haft en språkstörning (Catts et al.,2002; Catts & Tomblin, 2008;
Nauclér & Magnusson 2000, 2002; Snowling et al., 2000; Stothard et al., 1998). Ett
samband mellan språkstörning i förskoleåldern och läs- och skrivsvårigheter senare har
också påvisats (Bishop & Adams, 1990; Catts, 2002; Catts & Tomblin, 2008; Nauclér &
Magnusson, 2000, 2002; Snowling, Bishop, Stothard, Chipchase & Kaplan, 2000;
Stothard et al., 1998). Särskilt stora brister sågs hos så gott som alla ungdomar inom
förmågorna begreppsförståelse, rättstavning och läsflyt.
Förekomsten av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar var hög hos
ungdomarna i denna studie. Det fanns en stor spridning vad gäller begåvningsnivå och
flera ungdomar påvisades ha tecken på uppmärksamhetssvårigheter. Flera hade också en
diagnos inom autismspektrumområdet. Detta stämmer väl överens med tidigare
forskning som har visat att barn som haft en språkstörning löper stor risk för att ha
andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar (Gillberg 2010; Hagberg et al.,
2009; Miniscalco et al., 2006; Snowling et al., 2006). I denna studie sågs ett tydligt
samband mellan begåvningsnivå och grad av språkstörning. Detta stämmer väl överens
med tidigare forskning som har visat att en låg begåvningsnivå vid språkstörning ger en
sämre prognos för språklig förmåga senare i livet (Stothard et al., 1998)
Metoddiskussion
Ungdomarna delades in i tre grupper utifrån grad av kvarstående språkstörning. Det
kan tyckas självklart att de språkliga profilerna matchar grad av språkstörning, men det
kan ändå vara åskådliggörande att redovisa resultaten på det sättet. Man får en tydlig
uppfattning om hur grupperna liknar eller skiljer sig från varandra. Det är också ett
tydligt sätt att visa vilka språkliga förmågor som var mest svaga hos specifika grupper
och vilka förmågor som var svaga hos alla.
18
Denna studie var till sin karaktär deskriptiv och syftade till att beskriva och kartlägga
den språkliga förmågan och läs- och skrivförmågan hos en grupp ungdomar som i
förskoleåldern bedömts ha en måttlig till grav språkstörning. Resultaten från denna
studie har kunnat användas för att göra detta. Det fanns däremot vissa begränsningar
med studien och materialet som kan påverka studiens slutsatser. En begränsning med
denna studie var att det inte fanns en kontrollgrupp. Normeringen togs direkt från de
språkliga - och läs- och skrivtesterna. Detta innebar att jämförelser mellan resultat på
enskilda test bara kunde göras på de test som hade samma normeringsgrupp (som till
exempel alla tester på samma nivå från Logos). Detta är en svaghet i denna studie som
skulle ha förebyggts om alla tester hade baserats på samma normeringsgrupp eller om
det hade funnits en kontrollgrupp. En annan begränsning med studien var att antalet
ungdomar i varje grupp var litet. Detta gjorde att statistiska jämförelser mellan
grupperna blev svaga. Speciellt grupperna med måttliga och grava språkliga avvikelser
hade ett litet antal personer på samma testnivå. Eftersom syftet med studien var att
beskriva och kartlägga denna grupp har materialet ändå kunnat användas för att svara på
frågeställningarna. Resultaten har däremot också visat flera områden där vidare
forskning kring ungdomars språkförmåga och läs- och skrivförmåga senare i livet kan
behövas. Detta gäller speciellt hur olika språkliga områden påverkar varandra. Specifika
områden som kan vara intressanta för vidare forskning tas fortlöpande upp i
diskussionen.
Det som är nytt med denna studie i jämförelse med andra studier, är att alla deltagare
haft en språkstörning som skattats som måttlig till grav och den har kvarstått när barnen
testades vid 5-7års ålder. Detta gör att denna studie kan bidra med mer kunskap när det
gäller utvecklingen hos de barn som haft de största språkliga avvikelserna i
förskoleåldern. En annan aspekt är att vi nu undersökt både språklig förmåga och läsoch skrivförmåga på flera nivåer, vilket kan bidra med en nyanserad bild av hur
utvecklingen av olika förmågor har varit i gruppen.
Förekomst av språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter
Studien visade hög grad av samstämmighet mellan grad av språkstörning och grad av
läs- och skrivsvårigheter. Resultaten överensstämmer med tidigare forskning som har
visat att den språkliga förmågan är avgörande för läs- och skrivutvecklingen (Bishop &
Adams 1990, Catts et al., 2002; Catts & Tomblin, 2008; Nauclér & Magnusson, 2000,
2002; Snowling et al., 2000; Stothard et al., 1998). Man har sett att fonologisk
medvetenhet är viktigt för läs- och skrivinlärning i tidiga åldrar, medan andra språkliga
förmågor är väsentliga för läs- och skrivförmågan vid senare åldrar (Naucler &
Magnusson, 2000, 2002; Snowling et al., 2000). Därför är det inte förvånande att grad
av läs- och skrivsvårigheter hos ungdomarna i denna studie var direkt kopplad till deras
grad av språkstörning.
Språkförmåga
Resultaten visade att gruppen var mycket heterogen. För tio år sedan gick alla i
språkförskola med samma diagnos ”grav eller måttlig språkstörning”. Nu tio år senare
är gruppen mycket mer differentierad och olika språkliga profiler kan urskiljas.
19
Hörförståelse och grammatisk förståelse. I denna studie hade de flesta ungdomarna
(grupp 2, 3a och 3b) någon form av avvikelser vad gäller språkförståelse. Resultaten
visade att ungdomarna med grava språkliga avvikelser hade svag språkförståelse, både
vad gäller hörförståelse, grammatisk förståelse och begreppsförståelse. Hörförståelsen
var speciellt svag hos ungdomarna i grupp 3a och 3b i jämförelse med de andra
grupperna, som hade resultat inom normalvariationen. Hörförståelseförmågan kan
påverkas av svag grammatisk förståelse och begreppsförståelse (Nettelbladt & Salameh,
2007). Ungdomarna med grava språkliga avvikelser hade problem både avseende
grammatisk förståelse och begreppsförståelse. En annan förmåga som kan påverka
hörförståelse är arbetsminne (Catts et al., 2002; Gathercole & Alloway, 2006). Man kan
se att grupp 3a, som hade grava avvikelser inom hörförståelseförmågan, också hade
grava avvikelser inom arbetsminne och fonologiskt korttidsminne, vilket inte
ungdomarna med inga eller måttliga språkliga avvikelser hade.
Svag grammatisk förståelse är speciellt knutet till svag språkförståelse då
hörförståelse kan påverkas av andra förmågor som inte direkt är kopplade till
språkförståelse, som till exempel uppmärksamhet (Fletcher et al., 1999) och
arbetsminne (Catts et al., 2002; Gathercole & Alloway, 2006). Testerna för grammatisk
förståelse är inte lika utsatta för uppmärksamhetsnedsättningar eller svagt arbetsminne,
eftersom meningarna är kortare än sammanhängande text och kan upprepas flera gånger
om det behövs.
Begreppsförståelse. Begreppsförståelse var en förmåga som var särskilt svag hos flera
av grupperna. Grupperna med måttliga och grava språkliga avvikelser hade grava
avvikelser vad gäller begreppsförståelse. Resultaten i denna studie stämmer väl överens
med andra studier (Nauclér & Magnusson, 2000, 2002; Stothard et al., 1998), som visat
att svag begreppsförståelse är vanligt hos ungdomar som i förskoleåldern haft en
språkstörning. Orsakerna till detta kan vara flera. En orsak kan vara att flera av
ungdomarna i denna studie hade svagt arbetsminne (grupp 3a). Arbetsminnet är av
betydelse för att inlärning av nya ord ska kunna ske (Baddeley & Gathercole, 1989;
Bishop ,1997; Nettelbladt & Salameh, 2007; Nettelbladt et al., 2008). En annan orsak
till den svaga begreppsförståelsen kan vara svag läsförmåga. De flesta som hade
måttliga eller grava språkliga avvikelser hade också läs- och skrivsvårigheter.
Utvecklingen av ordförråd och läsförmåga kan sägas ha en ömsesidig påverkan på
varandra (Angelin, 1993; Catts & Kamhi, 2005). Angelin (1993) menar att läsinlärning
kan ha en dramatisk påverkan på utvecklingen av ett barns ordförråd i den tidiga
skolåldern när man börjar lära sig läsa. Bishop (2008) skriver att ju längre barnet
kommer i sin läsutveckling, desto starkare blir sambandet mellan ordförråd och
läsförmåga. Det är vanligt att personer med svag läsförmåga inte läser lika mycket som
de med god läsförmåga. Eftersom läsning är viktigt för utvecklingen av ordförråd och
begreppsförståelse får detta ofta till följd att ordförråd och begreppsförståelse inte
utvecklas i samma takt som hos dem som läser mycket (Catts & Kamhi, 2005).
Expressiv språkförmåga. Grupperna med måttliga och grava språkliga avvikelser hade
också brister i delförmågor inom expressiv språkförmåga. Eftersom begreppsförståelsen
var låg hos dessa grupper är det logiskt att även expressivt ordförråd kan vara svagt då
man först måste skaffa sig kunskap om ords betydelse för att kunna utveckla sitt
ordförråd (Nettelbladt & Salameh, 2007).
20
Arbetsminne. I denna studie testades inte alla grupper gällande arbetsminne och
fonologiskt korttidsminne. För dem som testades visades att de som hade avvikelser
inom detta område tillhörde grupperna med grav språkstörning. Gruppen som hade
svagt arbetsminne hade också avvikelser i språkliga områden som anses beroende av
arbetsminnefunktionen, såsom ordförråd, språkförståelse och läsförmåga (Gathercole &
Alloway, 2006; Nettelbladt & Salameh, 2007; Baddeley & Gathercole, 1989; Bishop,
2008; Montgomery, 2003). Det skulle vara intressant att forska vidare angående svagt
arbetsminne och svag språkförståelse, speciellt eftersom svag hörförståelse och
grammatisk förståelse i denna grupp var begränsad till dem som hade svagt
arbetsminne.
Läs- och skrivförmåga
Resultaten visade att ungdomarna i denna studie i de flesta fall hade avvikelser inom
flera delar av läs- och skrivförmågan. Detta överensstämmer med tidigare forskning,
som har visat att förekomsten av avvikelser inom olika delar av läs- och skrivförmågan
är hög hos ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning (Bishop & Adams,
1990; Catts & Tomblin 2008; Nauclér & Magnusson 2000, 2002; Snowling et al., 2000;
Stothard et al., 1998).
Läsförståelse. Denna studie visade att de ungdomar som hade grava språkliga
avvikelser också hade svag läsförståelse. Svag läsförståelse förefaller således främst
vara en effekt av generellt lägre begåvning, snarare än specifika språkliga brister. Alla
ungdomar som hade grava språkliga brister hade en svag begåvning eller lindrig
utvecklingsstörning. Resultaten visade också att ungdomarna med grava språkliga
avvikelser även hade svag fonologisk avkodningsförmåga och svag fonologisk
medvetenhet. Detta innebär att begåvningsnivå inte var den enda medverkande faktorn
av betydelse för läsförståelsen. Läsförståelseförmågan kan också påverkas av
avkodningsförmågan, som i sin tur påverkas av fonologisk medvetenhet (Catts &
Kamhi, 2005; Nauclér & Magnusson, 2002).
Fonologisk avkodningsförmåga och fonologisk medvetenhet. Nauclér och Magnusson
(2002) rapporterade att avkodningsförmågan kan bidra till en bättre läsförståelse
(Nauclér & Magnusson, 2002). De menar att ungdomar med språkstörning inte
nödvändigtvis har avkodningssvårigheter och att deras läsförståelse är hjälpt av god
avkodningsförmåga. Resultaten i denna studie visade således att de med svag
läsförståelse också hade svag fonologisk avkodningsförmåga och fonologisk
medvetenhet. Ungdomarna som hade måttliga språkliga avvikelser hade utvecklat god
läsförståelse, fonologisk avkodning och fonologisk medvetenhet trots avvikelser i andra
delförmågor. Deras läsförståelseförmåga kan ha underlättats av god fonologisk
avkodning och fonologisk medvetenhet. Resultaten från tidigare studier går något isär
när det gäller avkodningsförmåga hos ungdomar som haft en språkstörning. Flera
studier (Snowling et al., 2000; Stothard et al., 1998) visar att avkodningsförmågan hos
ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning är svag. I Nauclér och
Magnussons studie (2000, 2002) framkom det att avkodningsförmågan är svag i de
tidiga skolåldrarna, men att den sedan normaliseras med ökad ålder. Nauclér och
21
Magnusson (2000, 2002) visade att detta också kan gälla utvecklingen av fonologisk
medvetenhet. Deras studie visade att barn som i förskoleåldern haft en språkstörning
hade en sämre fonologisk medvetenhet när de började skolan, men vid 18 års ålder
fanns inga signifikanta brister i denna förmåga. Avkodningsförmåga och fonologisk
medvetenhet hade normaliserats hos några av ungdomarna i denna studie, medan andra
hade kvarstående svårigheter. De som hade kvarstående problem hade avvikelser inom
både avkodningsförmåga, fonologisk medvetenhet och läsförståelse.
Det skulle vara intressant att forska vidare om läsförståelse och om betydelsen av
avkodningsförmåga och fonologisk medvetenhet för läsförståelse. Svag läsförståelse var
i vår studerade grupp begränsad till dem som hade svag fonologisk medvetenhet och
avkodningsförmåga. Samband mellan olika språkliga förmågor och generella kognitiva
förmågor behöver studeras mer.
Rättstavning. I denna studie fanns brister i rättstavningsförmågan hos alla grupper.
Det är sannolikt att så gott som alla ungdomar i denna studie hade svag fonologisk
medvetenhet i förskoleåldern. Eftersom de hade en måttlig till grav språkstörning och de
flesta barn med språkstörning har svag fonologisk medvetenhet när de är små
(Nettelbladt & Salameh, 2007). Det mest framstående tecken som kvarstår på svag
fonologisk medvetenhet hos ungdomarna är svag rättstavningsförmåga. Svag fonologisk
medvetenhet anses vara kärnproblemet vid dyslexi, och visar sig främst i form av
svårigheter med avkodning och rättstavning (Nauclér & Magnusson, 2000).
Ungdomarna som inte hade svag fonologisk medvetenhet eller svag avkodningsförmåga
vid tiden för testningen hade ändå svag rättstavningsförmåga.
Vid dyslexi har man tidigare sett att rättstavningssvårigheter är något som kvarstår
långt upp i åldrarna, medan läsförmåga är något som i hög grad ofta kan tränas upp
(Catts & Kamhi, 2005). Utifrån denna studie kan man se att detsamma gäller för
rättstavningsförmåga hos ungdomar med kvarstående språkstörning. Eftersom
kärnproblemet vid dyslexi anses vara svårigheter med fonologisk bearbetning (Catts &
Kamhi, 2005; Nauclér & Magnusson, 2000) och personer med språkstörning ofta har
avvikelser i fonologisk bearbetningsförmåga (Nettelbladt & Salameh, 2007), är det inte
förvånande att svårigheter med rättstavning finns kvar även för ungdomar som har en
språkstörning. Tidigare studier kring läs- och skrivförmåga hos ungdomar som i
förskoleåldern haft en språkstörning visar olika resultat vad gäller rättstavningsförmåga.
Nauclér och Magnusson (2000) visar i sin longitudinella studie att ungdomar som haft
en språkstörning vid 18 års ålder inte längre har sämre rättstavningsförmåga än en
kontrollgrupp utan språkstörning. Andra studier (Snowling et al: 2000; Stothard et al.,
1998) har visat att ungdomar med en historia av språkstörning har avvikelser inom flera
delförmågor inom läsning och skrivning, även rättstavning. Stothard et al. (1998)
beskriver att även vid språkstörning som gått över innan 5,5 års ålder, är
rättstavningsförmågan svag.
Det finns flera förmågor som kan påverka rättstavningsförmågan utöver
avkodningsförmåga, som till exempel arbetsminne, fonologiskt korttidsminne,
grammatisk förmåga och begreppsförståelse (Catts & Kamhi, 2005). Eftersom många
ungdomar i denna studie hade avvikelser inom flera av dessa förmågor, är det inte
förvånande att många även hade stora brister i rättstavningsförmågan.
Läsflyt. Resultaten visade att en förmåga som var mycket svag hos alla grupper var
läsflyt. Läsflyt har man när man med god prosodi snabbt och korrekt kan avkoda ord i
22
text (Høien, 2007). Läsflyt bygger dels på automatiserad avkodning och dels på
förståelse av texten (Høien, 2007). Därför påverkas läsflytet av fonologisk och
ortografisk avkodningsförmåga (Catts & Kamhi, 2005; Nauclér & Magnusson, 2000),
samt begreppsförståelse, läsförståelse och grammatisk förståelse (Høien, 2007).
Eftersom ungdomarna i denna studie i många fall hade avvikelser inom flera av dessa
områden kan läsflytet påverkas av alla dessa. För några ungdomar kan läsflytet ha
påverkats av brister inom en specifik delförmåga, till exempel fonologisk
avkodningsförmåga. Hos andra kan läsflytet ha påverkats av avvikelser inom flera
språkliga områden. Läsflyt är alltså en förmåga som påverkas av många andra språkliga
delförmågor. Läsflytet var svagt hos de flesta, trots god ortografisk avkodning.
En jämförelse mellan hör- och läsförståelse
Denna studie visade att ungdomarna i stor utsträckning hade bättre
läsförståelseförmåga än hörförståelseförmåga. Detta var inte begränsat till en specifik
grupp, utan samma profil fanns hos så gott som alla ungdomar i denna studie. Nauclér
och Magnusson (2000, 2002) såg samma profil hos ungdomar med språkstörning. De
diskuterar, som nämnts tidigare, om detta kan bero på att ungdomar med språkstörning
inte nödvändigtvis har avkodningssvårigheter. De menar att avkodningsförmågan då
kan bidra till en bättre läsförståelse än hörförståelse för att de får stöd av texten. När det
gäller diagnostiseringen av specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) är ett
diskrepanskriterium att hörförståelsen hos individen skall vara god (Catts & Kamhi,
2005; Høien ,2007; Nauclér & Magnusson, 2002). Läsförståelsen kan däremot vara
något svag på grund av svag avkodningsförmåga (Nauclér & Magnusson, 2002). Svag
hörförståelse indikerar istället generella språkliga avvikelser, som inte är begränsade till
avkodningsförmågan (Catts & Kamhi, 2005). Resultaten i denna studie visade alltså att
personer med språkstörning hade ett omvänt resultat jämfört med personer med endast
specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi).
En bidragande förklaring till skillnaden mellan läs- och hörförståelse kan också vara
svag uppmärksamhet. Hörförståelse är mer krävande för uppmärksamheten än
läsförståelse (Høien, 2007). Hos personer med brister i uppmärksamhet är därför
hörförståelsen sämre än läsförståelsen. Uppmärksamheten hos ungdomarna var i några
fall svag. Det är inte ovanligt att personer med språkstörning även har svag
uppmärksamhet (Fernell et al., 2002; Snowling et al. 2006). Den tidigare studien
(Fernell et al., 2002) visade att en stor andel av ungdomarna hade brister i
uppmärksamhet. Vid tiden för testningen hade tre av ungdomarna i denna studie en
ADHD/DAMP-diagnos. Enligt den tidigare studien (Fernell et al., 2002) hade sjutton av
tjugofem nedsatt uppmärksamhet i förskoleåldern.
Det har också setts att personer som har en autismspektrumstörning lättare kan
tillägna sig skrivet språk än talat språk (Bruce & Thernlund, 2008). Det är vanligt att
personer med språkstörning även har svårigheter inom autismspektrumområdet (Fernell
et al., 2002; Snowling et al., 2006). Den tidigare studien (Fernell et al., 2002) visade att
en stor andel av ungdomarna hade någon grad av autistiska drag. Bland ungdomarna i
denna studie hade fyra vid tidpunkten för denna studie fått en diagnos inom området.
23
Utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Denna studie visade att det inte är ovanligt med utvecklingsneurologiska
funktionsnedsättningar hos ungdomar som i förskoleålder haft en måttlig till grav
språkstörning. I den tidigare studien (Fernell et al., 2002) hade 90 % av barnen
adderande utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar eller symtom, utan att uppnå
kriterier för diagnos, inom detta område. Även andra studier har visat att förekomsten
av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar hos ungdomar som i förskolålder har
haft en språkstörning som kvarstått efter 5,5 års ålder är hög (Snowling et al., 2006).
Flera studier har visat att språkstörning oftast inte förekommer som en specifik störning
av språkförmågan, utan att man i de flesta fall kan se brister inom andra områden,
såsom begåvningsnivå, autismspektrumområdet och avseende uppmärksamhet (Fernell
et al., 2002; Miniscalco et al., 2006; Snowling et al., 2006). Resultaten från denna studie
bidrar också till ökad kunskap om vikten av att beskriva överlappningen mellan olika
utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Det kan vara troligt att dessa
funktionsnedsättningar har samma ursprung och visar sig på olika sätt hos olika
individer i olika skeden av livet (Gillberg 2010).
Dyslexi. Många i denna studie hade läs- och skrivsvårigheter, men färre hade specifika
läs- och skrivsvårigheter som resulterat i en dyslexidiagnos. Andelen ungdomar med en
dyslexidiagnos var ändå avsevärt högre (27%) än i normalpopulationen, där andelen
ligger på ca 2% (Høien, 2007). Dyslexi är en språkligt baserad störning där de språkliga
avvikelserna begränsar sig till fonologisk bearbetningsförmåga (Nauclér & Magnusson,
2000). De ungdomar som hade fått en dyslexidiagnos hade också kvarstående språkliga
avvikelser som inte endast orsakas av dyslexi. De flesta som hade fått en diagnos var
inom gruppen som hade måttliga språkliga avvikelser. Likheter sågs mellan dessa
ungdomars språkliga profil och den språkliga profilen man förväntar sig vid dyslexi.
Gruppen hade avvikelser vad gäller fonologisk bearbetningsförmåga, speciellt svag var
rättstavningsförmåga och läsflyt, som kan påverkas av svag fonologisk
bearbetningsförmåga (Catts & Kamhi, 2005). Även andra svårigheter som sågs i
gruppen kan förekomma hos ungdomar som har dyslexi, såsom svag begreppsförståelse,
arbetsminne, fonologiskt korttidsminne och expressivt ordförråd (Catts & Kamhi,
2005).
Allt detta visar varför det kan vara svårt att sätta gränser mellan läs- och
skrivsvårigheter på grund av främst svag fonologisk bearbetningsförmåga eller på grund
av andra avvikelser som inte är begränsade till brister i fonologisk bearbetningsförmåga.
För att inte misstolka alla språkliga avvikelser hos skolungdomar som dyslexi, är det
viktigt att analysera svårigheterna utifrån ett bredare språkligt perspektiv. Detta är
viktigt inte minst för att ungdomarna ska få det stöd de behöver, inte enbart när det
gäller dyslexin utan för alla sina språkliga problem.
Begåvningsnivå. I denna studie hade flera av ungdomarna en låg begåvningsnivå.
Några klassas som svagt begåvade och några hade en lindrig utvecklingsstörning. Vid
utvecklingsstörning ligger den språkliga förmågan på samma nivå som andra, ickespråkliga förmågor (Bruce & Thernlund, 2008). Denna studie visade att ungdomarna
som hade en svag begåvning hade grava avvikelser inom så gott som alla språkliga
områden och alla delar av läs- och skrivförmågan. Tidigare studier har visat att en låg
begåvningsnivå hos ungdomar med språkstörning innebär en negativ prognos för läs-
24
och skrivutvecklingen (Snowling et al., 2000). Detta gäller främst läsförståelseförmågan
(Høien, 2007). Denna studie bekräftade att en låg begåvningsnivå innebär en sämre
prognos för språkliga förmågor senare i livet vad gäller såväl språkförståelse och
expressiv språklig förmåga som läs- och skrivförmåga.
Implikationer
Denna studie visar att måttlig och grav språkstörning i förskoleåldern som kvarstår
efter 5,5 års ålder oftast inte går över, utan är kvarstående åtminstone i sena tonår.
Studien kunde bekräfta att förekomsten av adderande utvecklingsneurologiska
funktionsnedsättningar är hög avseende utvecklingsstörning, autismspektrumtillstånd
och ADHD. Denna kunskap behövs inte minst inom skolan för att omhändertagande
och insatser ska kunna anpassas på bästa sätt. För de barn och ungdomar som behöver
logopedisk intervention är det viktigt att den sker parallellt med andra typer av stöd
(Bruce och Thernlund, 2008). Det är också viktigt att veta att utfallet senare i åldrarna är
mycket individuellt, både vad gäller språkliga förmågor och avseende andra
utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar och funktionsproblem.
Eftersom språkstörningen ofta kvarstår genom hela skoltiden, behöver pedagogiken
tillrättaläggas för att anpassas till barnets förutsättningar. Man behöver anpassa
undervisningen så att man så mycket som möjligt kan kringgå svårigheterna och
möjliggöra inlärning. Kunskapen om språkstörning i skolan är relativt låg och om dessa
ungdomar ska kunna få det stöd de behöver är det viktigt att kunskap om språkstörning
ökas hos lärare och rektorer även i vanliga skolformer.
Ungdomarna som hade en dyslexidiagnos, hade förutom sin dyslexi även generella
språkliga avvikelser. Det är viktigt att veta att hos ungdomar med språkstörning och
samtidig dyslexi är svårigheterna inte alltid begränsade till fonologisk medvetenhet,
avkodning och rättstavning som vid dyslexi, utan även andra språkliga problem kan
finnas. Risken är annars att insatserna begränsas till åtgärder för enbart dyslexin, trots
att det oftast även finns andra kvarstående språkliga problem. Om dyslexidiagnosen gör
att man bortser från att ge ungdomarna insatser för de övriga språkliga svårigheterna,
finns det risk för att de övriga språkliga förmågorna försämras ytterligare, och blir ett
hinder för inlärningen.
Referenser
Aaron, P. G, Joshi, R. M., Palmer H., Smith N., & Kirby E. (2002). Seperating genuine
cases of reading disability from reading deficits caused by predominantly inattentive
ADHD behaviour. Journal of Learning Disabilities, 35, 425-436.
Adams, A. M., & Gathercole, S. E. (1995). Phonological working memory and speech
production in preschool children. Journal of Speech and Hearing Research, 29, 336360.
American Psychiatric Association Diagnostical and statistical manual of mental
disorders (DSM-IV) Washington, DC: American Psychiatric Press 1994
25
Angelin, J. M. (1993). Vocabulary development: A morphological analysis.
Monographs of the Society for Research in child Development, 238, 1-165.
Archibald, L. M. D., & Gathercole, S. E. (2006). Short-term and working memory in
specific language impairment. International Journal of Langauge Communication
Disorders, 41, 675–693.
Bird, J., Bishop, D. V. M., & Freeman, N. (1995). Phonological awareness and literacy
development in children with expressive phonological impairments. Journal of Speech
and Hearing Research, 38, 448-462.
Bishop, D. V. M., & Adams, C. V. (1990). A prospective study of the relationship
between specific language impairement, phonological disorders and reading retardation.
Journal of Child Psychology and Psychiatry, 31, 1027-1050.
Bishop, D. V. M., & Adams, C. V. (1992). Comprehension problems in children with
specific language impairement: literal and inferential meaning. Journal of speech and
Hearing Research, 35, 119-129.
Bishop D. V. M., North, T., & Donlan, C. (1996). Nonword repetition as a behavioural
marker for inherited language impairment: Evidence from a twin study. Journal of
Child Psychology and Psychiatry, 37, 391-403.
Bishop D. V. M. (2008). Uncommon Understanding: Development and Disorders of
Language Comprehension in Children. East Sussex: Psychology Press.
Bishop, D. V. M. (2009). Test for Reception of grammar version 2, Trog-2 Manual.
Stockholm: 08tryck AB.
Bruce, B., & Thernlund, G. (2008). Språkstörning vid neuropsykiatriska
funktionshinder. I L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red:er), Logopedi
(ss. 165-174). Lund: Studentlitteratur.
Catts, H. (1993). The relationship between speech-language impairments and reading
disabilities. Journal of Speech and Hearing Research, 36, 948-958.
Catts, H. W., Fey, M. E., Zhang, X., & Tomblin, J. B. (1999). Language basis of
reading and reading disabilities: Evidence from a longitudinal investigation. Scientific
Studies of Reading, 3, 331–361.
Catts, H. W., Fey, M.E., & Proctor-Williams, K. (2000). The relationship between
Language and Reading. Preliminary results from a longitudinal investigation. Log Phon
Vocol, 25, 3–11.
Catts, H. W., Fey, M. E., Tomblin, J. B., & Zhang, X. (2002). A longitudinal
invesigation of reading outcomes in children with language impairments. Journal of
Speech, Language, and Hearing Research ,45, 1142-1157.
26
Catts, H. W., & Kamhi, A. G. (2005). Language and Reading Disabilities (2:a
upplagan). Needham Heights, MA: Allyn & Bacon.
Catts, H. W., Bridges, M. S., Little, T. D., & Tomblin, J. B. (2008). Reading
achievement growth in children with language impairments. Journal of Speech,
Language, and Hearing Research, 51, 1569–79.
Eliasson, B., & Meijer, P. (2009). Vad vet pedagogerna i grundskolan och deras
rektorer om grav språkstörning? En studie på tre F-9 skolor med och utan separat
språkspår. (Möjligheter med hinder-Rapportsamling om grav språkstörning del III
2010:67). Stockholm: Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Fernell, E., Norrelgen, F., Bozkurt, I., Hellberg, G., & Löwling, K. (2002).
Developmental profiles and auditory perception in 25 children attending special
preschools for language-impaired children. Acta Paediatr, 91, 1108-15.
Fletcher, J. M., Shaywitz, S. E., & Shaywitz, B. A. (2004). Comorbidity of learning and
attention disorders, separate but equal. Journal Pediatric Clinic North America , 46,
885-897.
Gathercole, S. & Baddeley, A. (1989). Evaluation of the role of phonological STM in
the development of vocabulary in children: A developmental study. Journal of Memory
and Language, 28, 200–213.
Gillberg, C. (2010) The ESSENCE in child psychiatry: Early Symptomatic Syndromes
Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations. Research in Developmental
Disability, 31, 1543-1551.
Goodglass, H. Kaplan, E. & Weintraub, S. (1983): Boston Naming Test Scoring
Booklet. Philadelphia, Lea & Febiger.
Høien, T. (2007): Logoshandbok. Diagnostisering av dyslexi och andra lässvårigheter.
Bryne; Logometrica AS.
Järpsten, B. (1999): Handledning för klass 2 och 3. Stockholm: Psykologiförlaget AB.
Järpsten, B. (2002): DLStm Handledning för skolår 7-9 och år 1 gymnasiet. Stockholm:
Psykologiförlaget AB.
Kirk, S. A., McCarthy, J. J., Kirk, W. D. (2000). Illinios Test of Psycholinguistic
Abilities. (3:e upplagan) Eskilstuna: Tuna-Tryck AB.
Leonard, L. B. (1998). Children with specific language impairment. Cambridge, MA:
MIT Press.
Locke, J. L. (1993). The child’s path to spoken language. Cambridge, MA: Harvard
University Press.
27
Magnusson, E., Nauclér, K., & Reuterskiöld, C. (2008): Språkstörning i skolåldern. I L.
Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red:er), Logopedi (ss. 157-164). Lund:
Studentlitteratur.
Mayer, M. (1969). Frog, Where Are You? New York: Dial book for Young Readers.
Miniscalco, C. Nygren, G. Hagberg, B. Kadesjö, B & Gillberg, C. (2006).
Neuropsychiatric and neurodevelopment outcome of children at age 6 and 7 years who
screened positive for language problems at 30 months. Developmental Medicine &
Child Neurology, 48, 361-366.
Montgomery, J. W. (1995). Sentence comprehension in children with specific language
impairment: The role of phonological working memory. Journal of Speech and Hearing
Research, 38, 187–199.
Montgomery, J. W. (2003). Working memory and comprehension in children with
specific language impairment: what we know so far. Journal of Communication
Disorders, 36, 221–231
Nauclér, K., & Magnusson, E. (2000): Language problems in poor readers. Log Phon
Vocol, 25, 12–21.
Nauclér, K., & Magnusson, E. (2002). What´s the point of going to school? A
longitudinal study of reading and writing development of students differing in linguistic
abilities. Working Papers, 50, 109-123.
Nettelbladt, U., & Salameh, E-K. (2007). Språkutveckling och språkstörning hos barn.
Del 1. Fonologi, grammatik och lexikon. Lund: Studentlitteratur.
Nettelbladt, U., Samuelsson, C., Birgitta, S., & Ors, M. (2008). Språkstöringar hos barn
och ungdomar – allmän del. I L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red:er),
Logopedi (ss. 125-137). Lund: Studentlitteratur.
Rättsnätet [hemsida]. Personuppgiftslag (1998:204). Hämtad 15 november, 2010, från
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980204.htm#P13.
Samuelsson. S., Lundberg. I., & Herkner, B. (2004). ADHD and reading disability in
male adults : Is there a connection? Journal of Learning Disabilties, 37(2), 155-168.
Supple, M. de M. (1998). The relationship between oral and written language. Folia
Phoniatr Logop, 50, 243–255.
Snowling, M. J., Bishop, D. V. M., & Stothard, S. E. (2000). Is Preschool language
Impairment a Risk Factor for Dyslexia in Adolscence? Journal of Child Psychology and
Psychiatry, 41, 587-600.
28
Snowling, M. J., Bishop, D. V. M., Stothard, S. E., Chipchase, B., & Kaplan, C. (2006).
Psychosocial outcomes at 15 years of children with a preschool history of speechlanguage impairment. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 47, 759-765.
Stackhouse, J. (2000). Barriers to literacy development in children with speech and
language difficulties. I D. V. M. Bishop, & C. M. Leonard (red:er), Speech and
Language impairments in Children: Causes, characteristics, intervention and outcomes
(ss. 73-97). Hove, UK: Psychology Press.
Stothard, S. E., Snowling, M. J., Bishop, D. V. M., Chipchase, B.B., & Kaplan, C. A.
(1998). Language-impaired pre-schoolers: A follow-up into adolescence. J Speech Lang
Hear Research, 41, 407-418.
Thorne, J. C., Coggins, T.E., Carmichael Olson H., Astley, S.J. (2007). Exploring the
utility of narrative analysis in diagnostic decision making: Picture-bound reference,
elaboration, and fetal alcohol spectrum disorders. J Speech Lang Hear Research, 50,
459-474.
Trillingsgaard, A., Dalby, M. A., & Østergaard, J. R. (red:er). (1999). Barn som är
annorlunda. Hjärnans betydelse för barnets utveckling. Örebro och Västerås:
Studentlitteratur.
Willcutt, E. G., Pennington, B. F., & Olson, R. K. (2001). A comparison of the
cognitive deficits in reading disability and Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder.
Journal of Abnormal Psychology, 110, 157-172.
29