En svensk folksaga från Omnibus

Transcription

En svensk folksaga från Omnibus
q
Lilla Ludi
l
LILLA LUDI
Sagan är satt med typsnittet Marco Polo, tecknat av
Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats
med typsnitt från samma typsnittstecknare.
De kan hämtas på www.omnibus.se/svenskasagor.
© 2002 Omnibus Typogra
2
OMNIBUS TYPOGRAFI
BOX 135 · 135 23 TYRESÖ · TEL. 08 – 742 83 36
[email protected] · www.omnibus.se
LILLA LUDI
D
et var en gång en kung och en drottning, som hade levat
tillsammans i era år, men hur mycket de än önskade och
önskade, så ck de inga barn, utan blevo småningom allt sorgsnare av bara längtan.
Men så for konungen ut i krig. Och medan han var borta,
ck drottningen tvillingar, och det var två ickor. På den första
var övra hälften skapad såsom ett får och nedre hälften såsom
en människa, och hon kunde tala med samma hon vart till.
Men den andra var mycket vacker. Den äldsta kallade sig själv
för lilla Ludi.
När nu konungen kom hem från kriget, så sprang hon emot
honom och hälsade på honom och sade, att hon var den äldsta
prinsessan, och att hon hette Lilla Ludi, och att hon hade en
syster, som var mycket vackrare än hon, men att konungen
ändå skulle hålla lika mycket av henne som av den vackra.
En dag satte den pigan, som skulle se efter de små prinsessorna, den vackra i ett fönster, och fönstret var oppe, och det
blåste hårt. Så kom det en stark väderil och tog huvudet av den
vackra prinsessan, och hon ck ett hundhuvud i stället för sitt
eget.
Och så dogo båd’ konungen och drottningen av sorg, för de
kunde inte glömma sin olycka.
Då sa lilla Ludi åt sin syster:
3
LILLA LUDI
—Kom du, så ska vi gå ner till sjön och sätta oss i en båt och
fara till något annat rike!
Och så smögo de sig ut en vacker sommarkväll och satte sig
i båten och for av långt, långt över sjön. Och så kommo de till
ett annat konungarike. Och så rodde de in i en bergshåla vid
stranden och där fäste de sin båt.
Och lilla Ludi sa:
—Sitt kvar i båten, du min syster lilla, så skall jag gå opp till
kungsgården och höra efter, om vi kan få vara här. Och mat
skall jag nog skaffa dig. Men du får inte visa dig för någon människa. Hör du det?
Och så gick lilla Ludi opp till kungsgården. Och när hon kom
in till konungen, så begärde hon att få vara där. Och det ck
hon lov till. Och hon ck ligga inne hos konungen och drottningen på en kudde på golvet.
Skärtorsdagen om natten kunde hon inte sova, utan sprang
runt omkring på golvet.
—Vad springer du efter? sa drottningen. Om du inte ligger
stilla, så får du inte vara här inne mera.
Då kröp hon till sin kudde och lade sig och låg så tyst, så tyst.
När hon hade legat en stund, så ck hon se, att drottningen steg
opp så vackert, så att inte konungen skulle bli väckt, och tog en
liten ask under armen. Och så smorde hon eldgaffeln med ott
ur en annan liten ask. Och så öppnade hon rökluckan i taket.
Och så satte hon sig på eldgaffeln och sa:
—Opp, men inte ner!
Och så for hon opp genom rökluckan. Då sprang lilla Ludi
och tog eldtången och smorde med samma smörja, som drottningen nyttjat åt eldgaffeln, och satte sig på den och sa:
—Opp, men inte ner!
4
LILLA LUDI
Och så for hon opp genom taket, och det bar av efter drottningen.
Sedan foro de in i alla klockstaplar och skavde klockorna
och smorde sina hästar med. Så kommo de till ett högt, högt
berg, på vilket det stod en röd byggning. Och där stego de av
och hängde sina hästar på väggen. Men lilla Ludi stannade ett
stycke ifrån och såg på dem.
De voro en hel hop käringar. När de kom in i huset, så stod
där ett stort bord, fullt med mat, och där satte alla käringarne
sig ner och åto.
När de hade ätit, stego de opp och drottningen satte sin ask
mitt på bordet och tog av locket. Och så tog alla käringarne
i ring och dansade kring bordet. Och i asken var det ett litet
huvud, och lilla Ludi kände igen det, för det var hennes systers
huvud, som blåste av henne hemma i fönstret.
När de hade dansat och roat sig en stund, så gingo de ut och
tog sina hästar från väggen och satte sig på och sade:
—Ner, men inte opp!
Och så foro de av ned, och lilla Ludi följde efter, och drottningen for ned genom rökluckan. Och så gjorde lilla Ludi med.
Och så lade drottningen sig hos konungen igen, och lilla Ludi
kröp till sin kudde i sin vrå.
Då lilla Ludi vart ensammen inne en dag, så tog hon sin
systers huvud ur asken och sprang ned till båten och slog till
hundhuvudet, som hennes syster hade på sig, så att det for av.
Och så for det vackra huvudet på henne istället.
—Men du får lov att akta dig, så att ingen får se dig, sade hon
åt systern. Och så sprang hon opp till kungsgården igen.
Året därpå om skärtorsdagsnatten låg också lilla Ludi vaken
och passade på, om drottningen skulle fara samma färd. Jo, jo
5
LILLA LUDI
men. Om natten steg drottningen opp och gjorde allt som året
förut. Och lilla Ludi följde efter och stannade ett stycke ifrån
och såg på käringdansen i det röda huset.
När de hade ätit, tog drottningen fram asken och satte på
bordet. Men när hon tog av locket, var hundhuvudet där i stället för det vackra ickhuvudet. Då vart trollkäringarne så arga,
att de togo drottningen och revo hjärtat ur henne och stoppade
dit en halmtapp i stället, där hjärtat hade suttit. Och så foro de
hem på samma sätt som året förut, och lilla Ludi följde efter.
Sedan gick alltid lilla Ludi och sa, så att konungen skulle
höra det:
—Drottningen med halmhjärta.
Och konungen undrade, vad det skulle betyda. Men så frågade han lilla Ludi, vem som hade halmhjärta.
—Drottningen har halmhjärta, svarade lilla Ludi och sprang
sin väg.
Då tog konungen och kände efter, om drottningen hade hjärta av halm, och det hade hon.
—Huru kommer det till, att du inte har ett hjärta som andra
människor utan ett halmhjärta? frågade konungen.
Och då var drottningen tvungen att bekänna, huru allt gått
till. Och lilla Ludi talte om för konungen, att hon också varit
med, och att det var hennes systers huvud, som drottningen
tagit bort med väderilen. Och det hade hon blivit rad av de
andra trollkäringarne för, så länge det låg i asken.
Men när hundhuvudet kom dit, så kostade det hennes hjärta.
Och efter inte hålet kunde vara tomt och bloden skulle ha något
att rinna igenom, så ck hon ett halmhjärta istället.
Då vart kungen så ond, att han lät bränna opp drottningen
på ett stort, stort stavrum.
6
LILLA LUDI
Sedan tog lilla Ludi opp sin syster till kungen, och han tyckte
så mycket om henne, att han ville gifta sig med henne. Men det
skulle han inte få, sade lilla Ludi, om inte hon kunde få bli gift
med kungens bror. Och det lovade kungen henne, bara han ck
hennes syster.
Och så skulle de gifta sig på samma dag. Men kungens bror
ville inte gärna ha lilla Ludi till gemålen sin. Men ändå ville
han inte annat än göra kungen till viljes. Och så gifte han sig
med lilla Ludi. Och kungen vigdes först.
Och så skulle kungens bror, kan tänka, sta med lilla Ludi.
Och när prästen begynte läsa, så tappade hon alla håren i ansiktet, och hon vart så förändrad, så med vart ord så gick fulheten
sin kos och vackerheten tilltog, så att när de väl voro vigda, så
var hon så oändligen vacker, att systern var mycket fulare. Och
då ångrade kungen sig, att han inte tagit lilla Ludi istället. Men
så vart han nöjd till slut.
7
OMNIBUS 02.99.352
LILLA LUDI
a
Omnibus
8

Similar documents