Det konstiga är att jag är så positiv nu” Text: Ossian Grahn

Barn i samhällsvård
som är anställda hamnar på ungdomarnas nivå. Vi ställs ju inför samma
utmaningar.
De första ungdomarna som deltog
är nu i 30-årsåldern och har egna familjer, men flera av dem upprätthåller
en tät kontakt med Årstiderna. Att de
äldre ska ges tillfälle att utveckla ett
mentorskap ingår. Tre timmars ledarskapsutbildning varannan vecka under sex månader ger dem grunderna.
– Om jag får nämna det själv är
det smått genialt att de äldre skolar
in de yngre. En bieffekt är att vår insats blir så långvarig, jag tror inte att
det existerar något liknande, säger
Terese Mersebak.
Som svar på en fråga om hur verksamheten kan utvecklas hänvisar
Stine Filholm till Sverige och den så
kallade Boråsmodellen – tanken om
att färre barn ska fosterhemsplaceras
och fler bo kvar i sin ursprungliga
miljö.
– Det är vår generella plan, inte
att växa men att utvecklas mer åt det
hållet.
Har det funnits något intresse
i Sverige för att studera ert sätt att
arbeta?
– Väldigt lite faktiskt. Andra
nordiska länder planerar liknande
verksamheter, men från svenskt håll
har vi bara fått en del frågor i samband med konferenser.
De 4 Årstider
• Drivs av Köpenhamns kommun.
• Målgruppen är barn och unga som
inte bor tillsammans med sin biologiska familj.
• Pedagogiken är mycket aktivitetsorienterad och gruppbaserad. Den
bygger på att de unga ska utveckla
vänskapsband med varandra, band
som i vissa fall ersätter vanliga familjekontakter.
Alkohol & Narkotika Nr 5/2015
”Det konstiga är att
jag är så positiv nu”
Hon har sporadisk kontakt med sin biologiska
familj och är uppvuxen på barnhem. När
Maja slutar skolan vill hon flytta till USA, men
behålla banden till Årstiderna.
Text Ossian Grahn Foto Joi Grinde
Maja har precis fyllt 18 år och har
två år kvar på gymnasiet. Hon bor
med sin yngre syster på ett barnhem
i centrala Köpenhamn. På många vis
har hon en bakgrund som är typisk
för ungdomarna på De 4 Årstider.
Hon har ingen kontakt med sin
pappa och varken hon eller systern
kan bo hemma hos mamma som är
alkoholist.
Nu planerar Maja för att flytta till
egen lägenhet när skolan är slut och
drömmer om att resa till USA för att
ägna sig åt skådespeleri eller utbilda
sig i sociologi och statskunskap. Men,
konstaterar hon, oavsett hur det blir
vill hon behålla kontakten med De 4
Årstider som hon besökt återkommande i över ett decennium.
– Det konstiga är att jag är så
positiv nu. Först var det personalen
på barnhemmet som föreslog att jag
skulle gå hit men jag slog ifrån mig,
det kändes som om de tvingade mig.
Men så kom jag iväg på en utflykt
och sedan var jag fast, säger hon.
Maja visar en tavla som hon
målade när hon var 14 år och inte
mådde bra, bland annat rökte hon
marijuana. Mycket färg i en explosiv
kombination. Hon nämner att det
nu, när det har gått några år, är som
att titta in i hjärnan på en yngre upplaga av sig själv.
– Det var skönt att komma hit,
här har jag kunnat leva ett vanligt
tonårsliv och det har varit enormt
betydelsefullt för mig.
Nu ser hon fram mot studenten, men
gör det med delvis blandade känslor.
Ingen på hennes mammas sida har
tagit en examen. Hon fastslår att uppväxten på barnhem har gjort henne
till sin egen värsta kritiker.
– Men här respekterar vi varandra och har alla varit med om tuffa
saker. Här finns mer av min familj än
min riktiga familj kan erbjuda, trots
att vi inte har blodsband.
19