ELOF-PROJEKTET

KIRUNA KOMMUN
ELOF-PROJEKTET
maj 2014-augusti 2015
Sofia Holmgren
2014-2015
PROJEKTLEDARE: HANSI BJÖRNSTRÖM
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning ........................................................................................................................................... 2
Bakgrund ....................................................................................................................................................... 3
Genomförande .............................................................................................................................................. 4
Analys och tolkning ..................................................................................................................................... 4
Litteraturlista .............................................................................................................................................. 12
SAMMANFATTNING
Alla barn som är bosatta i Sverige har skolplikt och en lagstadgad rätt till utbildning.
Skolplikten innebär en skyldighet för eleven att gå till skolan och delta i utbildningen
om eleven inte är sjuk eller beviljats ledigt. Skolplikten innebär också en skyldighet
för vårdnadshavarna att se till att deras barn går till skolan och en skyldighet för
skolan och kommunen att kontrollera att alla skolpliktiga barn som bor i kommunen
fullgör sin skolplikt.1
Detta står i skollagen, men trots det ökar antalet elever som inte går till skolan. I juni,
2014 var 13.1 procent av eleverna i Sverige inte behöriga att söka till ett nationellt
program. Om skolfrånvaron fortsätter kan det leda till långt större konsekvenser än
förlorad skolgång. Forskningen visar på att det kan leda till utanförskap såsom
missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa. Kostnaden för en elev som inte hittar tillbaka
till skolan är 12-15 miljoner/elev.2
I Kiruna Kommun upplevde vi också att frånvarofenomenet ökade och de som satt
hemma blev fler och fler. Det tog både tid och resurser att arbeta med dessa elever
och vi upplevde att det hårda arbetet sällan gav det resultat vi önskade. När vi fick
höra att man kunde söka om projektmedel för att arbeta med frånvarofrågan så
gjorde vi det. Vi kände att vi behövde arbeta extra för att nå dessa elever och för att
förbättra närvaron i kommunen.
Det vi ville använda pengarna till var att anställa en person som arbetade med
frånvaron i kommunen. En ELOF-pedagog söktes och den tjänsten fick jag.
Vi började med att ta fram en närvarorutin, ”Frånvarotrappan” som vi sedan förde ut till
alla Kiruna Kommuns grundskolor. I frånvarotrappan finns ELOF-pedagogen med som
en insats. ELOF-pedagogen har funnits tillgänglig för alla grundskolor i Kiruna
Kommun, dels som råd och stöd och dels arbetat individuellt med eleverna och deras
vårdnadshavare.
När det gäller målet att få rutiner för att bättre arbeta med frånvaroproblematiken så är
vi på god väg. Under projekttiden har Frånvarotrappan börjat användas av många på
kommunens skolor och under projekttiden har ELOF-pedagogen varit ut till en del av
skolorna och pratat om projektet och kunnat föra fram vad som fungerat/inte fungerat.
Alla skolor kommer att få ta del av projektets resultat under hösten.
De flesta av eleverna har inte återgått till undervisning, men framgångar ses ändå då
eleverna gör mer skolarbete än tidigare och den psykiska hälsan har enligt elev och
vårdnadshavare förbättrats. För de som går i nian har det lagts fokus på en start på
gymnasiet och där kan vi ännu inte veta hur det går. Förhoppningsvis är eleverna ett
steg närmare skolan än tidigare.
ELOF-projektet har gått från att enbart varit individuellt arbete med elever till att dels
arbeta individuellt med eleverna, men också övergripande. Detta för att vikt sågs av
att arbetet med att förbättra närvaroarbetet fortsätter även om det inte är i projektform
och risken finns att det blir personbundet om ELOF-pedagogen bara arbetar enskilt
med eleverna.
1
2
Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket
Power Point, SPSM (2013)ELOF
En av slutsatserna av projektet är att ELOF-pedagogen har kommit in alldeles för sent
då frånvaron länge varit ett faktum. Skolan har också i de allra flesta fall väntat för
länge med att sätta in åtgärder. Ju längre eleven är hemma desto svårare är det att få
tillbaka eleven.
En lärdom är att inte släppa taget om eleven utan trots att man inte får svar så är det
bara att fortsätta höra av sig till eleven. Litteratur som jag läst trycker på hur viktigt det
är att vid första ogiltiga frånvarotillfället höra av sig till eleven, vilket vi också har med i
vår Frånvarotrappa. Det har i projektet visat sig vara en framgångsfaktor och elev och
föräldrar har i de fall där detta inte fungerat saknat denna kontakt. Jag har sett att detta
inte fungerar optimalt utan lärarnas engagemang vid dessa ärenden har mestadels
varit svalt. Jag tänker att rektorn här har en viktig roll som ska ansvara för att lärarna
gör det som har visat sig vara framgångsrikt och inte släpper det eller inte gör det alls.
Under projekttiden har jag sett att i de fall där man följer Frånvarotrappan och har
struktur på både möten och dokumentation har det gett framgång. En annan
framgångsfaktor har varit att det är en pedagog som arbetar nära eleven och har daglig
kontakt med eleven och tät kontakt med vårdnadshavarna.
Att tänka på är att tidigt få med skolchef, rektorer och politiker. Det är betydelsefullt att
politiker intresserar sig för skolnärvarofrågan. Det är viktigt att de till exempel vet hur
skolfrånvaron ser ut i kommunen.
Då det har varit mycket tid som gått åt till det individuella elevarbetet så har tid tagits
av det mer övergripande arbetet. Det hade till exempel varit betydelsefullt att vara mer
ute på skolorna och prata om projektet.
BAKGRUND
I Kiruna har vi en ELOF-grupp som träffas regelbundet och diskuterar skolfrånvaro.
Gruppen bildades redan innan projektet. I ELOF-gruppen deltar: tre rektorer, två
kuratorer, en skolsköterska, en studie-och yrkesvägledare, en socialpedagog, en
specialpedagog och en socialsekreterare. Det var i den gruppen som vi gjorde en
ansökan om projektmedel. Anledningen till det var att vi såg att andelen elever med
hög frånvaro och elever som är helt hemma ökade och att det på många skolor
saknades rutiner för att möta och arbeta med dessa elever. Vi kunde också se att det
skilde sig från olika skolor hur man hanterade detta. Det kunde skilja sig mycket åt på
en och samma skola också, beroende på vilken lärare eleven hade.
Ärenden som handlar om hög frånvaro tar mycket tid och kräver mycket resurser både
från skola och Elevhälsa. För att lyckas med skolnärvaroarbetet är det bra att ta fram
en närvarorutin som är gemensam för alla kommunens skolor, eftersom det bidrar till
en ökad likvärdighet när det gäller skolornas arbete med att förebygga och åtgärda
skolfrånvaron.3
Ett av målen med projektet var att få rutiner för att bättre arbeta med
frånvaroproblematiken och att få elever med hög frånvaro/hemmasittare att återgå till
skolan.
3
Vänd frånvaro till närvaro, (2013) SKL
GENOMFÖRANDE
I början av projektet läste jag mycket litteratur, artiklar, avhandlingar och hämtade
material från internet. Allt för att sätta mig in i frånvarofrågan. Det jag gjorde var att
läsa om hur man arbetat med frånvaro i olika kommuner. Jag fick också en del elever
som jag skulle börja arbeta med och började med att ta kontakt med eleven,
vårdnadshavarna och läraren. I början av projektet arbetade jag med åtta elever på två
av Kiruna Kommuns skolor. Jag fick eleverna av två rektorer.
I ELOF-gruppen utformade vi en Frånvarotrappa som vi först tog upp med alla rektorer,
elevhälsochef och skolchef och som vi efter att den blivit godkänd fördes ut på alla
skolor i Kiruna Kommun med beslut från skolchef, om att denna rutin ska användas
vid skolfrånvaro. Den ges en prövotid för att sedan utvärderas av lärarna.
Frånvarotrappan har lagts ut på kommunens hemsida så att alla ska kunna ta del av
den. Elevhälsans skolkurator har tillsammans med ELOF-pedagogen varit ut till alla
skolorna. Frånvarotrappan har nått ut till skolorna och en del har börjat använda den.
Vi hade som mål att få denna implementerad och godkänd av rektorer och skolchef för
att sedan kunna föra ut den till alla skolor. Det målet har vi uppnått.
ELOF-pedagogen började med att arbeta enskilt med eleverna, men i september 2014
togs beslut på en rektorskonferens att ELOF-pedagogen skulle arbeta dels med
eleverna men också övergripande på alla kommunens skolor.
ELOF-pedagogen gjorde till december 2014 en presentation över ett sätt att arbeta,
som var inspirerat från Östersund där arbetet med frånvaro varit framgångsrikt.
Kortfattat så innehöll presentationen ett förslag om att Kiruna ska ha ett närvaroteam.
I teamet ska det finnas en koordinator som är spindeln i nätet och som sammankallar
alla som behöver vara med kring en elev.
ANALYS OCH TOLKNING
Det går i dagsläget inte att hitta något svar på varför den ogiltiga frånvaron ökar och
man har inte heller lyckats hitta en generell metod på hur man ska arbeta med
frånvaro.4
Oftast är problembilden komplex. Man kan identifiera faktorer i skola, hos individ och i
hemmiljön.5 Eleven kan ha behov av särskilt stöd som inte tillgodosetts, brister i
bemötande från lärare eller annan personal, eleverna kan ha tappat förtroende för
skolan och att de inte lär sig meningsfulla saker. Det kan också ha förekommit socialt
utanförskap och kränkande behandling. Organisatoriska faktorer kan också vara
orsaken till långvarig frånvaro. Det kan vara brister i frånvarorapporteringen, låg grad
av lärarkontakt, brister i lärandemiljön m.m. 6
Åtgärderna som skolorna sätter in vid frånvaro är sällan valda utifrån elevens situation
och därför ger inte åtgärderna önskad effekt. Skolinspektionen har granskat 50
4
Kent Hedenvåg, Pedagogiskt Perspektiv AB (2014), Ur-Play, de saknade eleverna
Elevhälsan ”Hemmasittande elever”, (2014)Nils Lundin
6
Skolverkets allmänna råd, 2012. ”Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda
frånvaro i skolan.
5
grundskolor och sett detta. Det finns bra rutiner för att upptäcka frånvaron, men
insatserna är inte tillräckligt effektiva.7
Jag tar exempel från ett ärende:
Eleven hade ingen ogiltig frånvaro på den skolan där eleven gick från förskoleklass till
årskurs sex. Det man kunde se var att eleven hade svårigheter som man inte riktigt
enligt Elevhälsans bedömning gjorde någonting åt. Eleven hade inte heller en relation
med någon vuxen på skolan. Eleven sa redan i årskurs sex att elev inte tänker gå på
högstadieskolan. När terminen skulle börja gick inte eleven dit. Föräldrarna försökte få
dit eleven och eleven kom så långt som till skolgården och vände sedan hem igen.
Kurator från Elevhälsan blev inkopplad under årskurs sju och dennes uppfattning var
att det var så nära att eleven gick, men istället blev steget för stort och eleven stannade
hemma. Efter 2-3 veckor gav eleven upp och klev inte upp på morgonen. Här tänker
jag att skolan hade sin chans att sätta in alla resurser på eleven så att denne skulle
komma. Det var ingen vuxen som engagerade sig och försökte få kontakt med eleven
förutom kurator på Elevhälsan. Många möten hölls, men det var ingen från skolan som
hade direktkontakt med eleven utan denna insats kom in för sent när eleven redan
varit hemma en tid. Här tänker jag att man under denna korta tid på några veckor
tappade eleven och tröskeln för eleven blev större och större. Eleven stannade sedan
hemma under tre års tid. Trots att eleven inte kommit till skolan har dock stora
framgångar skett. Eleven har arbetat i hemmet med en lärare och ELOF-pedagog och
fått en relation till båda.
En annan elev var också i skolan varje dag förskoleklass till årskurs sex. I Årskurs fem
började man se att det blev svårt i elevens lärande och detta eskalerade. Eleven
började söka sig ut till kapprummet. När eleven började i årskurs sju gick det till en
början bra. Elev var i klassrummet, men fick dock ingenting gjort. Eleven var under en
period i årskurs åtta ungefär 3 dagar i veckan i skolan, men dock inte i klassrummet.
Efter ett lov i årskurs nio slutade eleven helt att komma och stannade hemma resten
av nian. Här såg ELOF-pedagogen att det brast i kontakten med eleven. Det var ingen
lärare som tog kontakt och saknade eleven eller hade daglig kontakt med eleven. Vi
hade flertalet möten med skolan och föräldrarna och även Socialtjänsten, men inga
åtgärder som passade sattes in. Jag känner här att eleven lämnats och det har inte
funnits någon glöd från skolans håll att försöka få eleven tillbaka. Jag tänker här att
man borde slå på alla varningssignaler och göra allt man kan för att få eleven till skolan.
I ett annat ärende började eleven stanna hemma under våren i årkurs åtta. ELOFpedagogen blev inkopplad och träffade eleven under våren i elevens hem. ELOFpedagogen åkte till eleven varje morgon med uppgifter från mentorn. Under
höstterminens början lade jag som ELOF-pedagog och mentorn upp arbetet på ett
annat sätt. Rektorn var med i ärendet och frikopplade mentorn från ordinarie klass på
50 %. Vi ordnade en annan lokal till eleven och mentorn satt i den lokalen tre gånger i
veckan även om eleven inte alltid kom. Till en början kom eleven till lokalen. Det
började strula under våren i nian och eleven kom inte. Mentorn hade oavsett om eleven
inte kom eller inte svarade på meddelanden daglig kontakt med eleven och även en
tät kontakt med vårdnadshavaren. Här följde skolan noggrant frånvarotrappan och kom
således fram till det sista steget i rutinen och Skolchef blev inkopplad. Efter detta
7
Power Point, SPSM (2013)ELOF
började eleven komma på lektionerna och började även svara på mentorns
meddelanden.
Framgångsfaktorer här var noggrann dokumentation av mentorn, rektorns
engagemang, eleven hade en relation till mentorn, det var en utbildad pedagog som
hade lektionerna och kunde då även sätta betyg och mentorn följde frånvarotrappan
steg för steg. Mentorn hade daglig kontakt med eleven även om mentorn inte fick ett
svar ibland på flera månader. Så här som i detta fall önskar jag att man skulle arbeta
när en elev börjar stanna hemma. Att mentorn kämpar och kämpar för att få eleven att
komma tillbaka. Mentorn behöver även få stöd i detta då det är ett tungt och krävande
arbete och tar tid.
I ett annat elevärende hade eleven börjat med ströfrånvaro i sexan då eleven var en
del lektioner i rasthallen. Skolan tog upp detta med Elevhälsan och ärendet blev
aktuellt. I årskurs sju fortsatte ströfrånvaron och hade nu eskalerat till att elev inte bara
var i rasthallen utan eleven hade börjat söka sig utanför skolan. Lärare och rektor
kallade till möte och ELOF-pedagogen blev inkopplad. Eleven kunde själv säga vad
som blev svårt och hur eleven ville ha det och skolan satte in åtgärder åt eleven i
klassrummet. Ingen för eleven okänd person togs in som resurs utan de befintliga
lärarna tog av sin tid och var med eleven i klassrummet. Så fort eleven var i rasthallen
fångades denne upp av någon lärare. Framgångsfaktorer här är att eleven hade en
bra relation med minst en vuxen på skolan, skolan insåg allvaret och tog tag i det direkt
när frånvaron började öka och eleven kunde själv säga vad som blev svårt. Vi hade
också täta möten för att följa upp och utvärdera.
ELOF-pedagogen arbetar under hösten med åtta elever och dessa elever anger olika
orsaker till frånvaron. Det är för stor skola, för mycket folk i skolan, eleverna har gett
upp hoppet om att få betyg, svårt att förstå vad läraren säger när man varit borta så
mycket, svårt i skolan, tråkigt i skolan, kompiskonflikter, vänt på dygnet, trötta, träffat
pojkvän/kompis som också har frånvaro, mobbing och att eleven mår dåligt.
Det jag sett hos eleverna jag träffat är att de haft svårt i lärandet sedan lågmellanstadiet, svårt med stora klasser, ser inte meningen med skolan och de flesta
saknar en bra relation med en vuxen på skolan. Om ströfrånvaron inte upptäcks eller
åtgärdas finns risk att frånvaron fortsätter och att den blir långvarig. När det gäller
samtliga elever som jag träffat har så varit fallet.
Tidig upptäckt och tidiga insatser är en framgångsfaktor för att få tillbaka elever i
undervisning. Det är viktigt att skolan vidtar åtgärder för eleven så som täta sms- eller
telefonkontakter, utse en kontaktperson på skolan, täta möten med elev och
vårdnadshavare. Ibland kan det vara bra att kontaktpersonen möter upp eleven i
hemmet. 8 När eleven sedan har fått undervisning i hemmet arbetas det för en återgång
till skolan. Återgången sker successivt och tillslut kan eleven återgå till ordinarie
undervisning.9
Samverkan mellan skola och föräldrar är en avgörande faktor för att få eleven mer
motiverad att närvara i skolan. Det är viktigt att man skapar en positiv relation med
8
Skolverkets allmänna råd, 2012. ”Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda
frånvaro i skolan.
9
Elevhälsan. Hemmasittande elever (2014)Eva Selin
föräldrarna och lyfter elevens styrkor och kompetenser. Ett fungerande
frånvarorapporteringssystem är avgörande faktor det med. Det krävs att skolledning,
pedagoger och Elevhälsa samverkar kring tydliga rutiner hur uppföljning ska ske.
Skolverket trycker också på att tidigt uppmärksamma ogiltig frånvaro och sätta in
stödinsatser” De betonar också att det finns ”ett stort behov av att fånga upp och
registrera varje liten frånvarotimme då det kan vara en indikation på att någonting inte
är bra.10
I Skolverkets allmänna råd står att rektorn bör skapa rutiner för kontinuerlig
frånvarorapportering som gör det möjligt att snarast uppmärksamma och ha en samlad
bild av elevernas frånvaro, se till att det finns rutiner för rapportering av ogiltig frånvaro
som når vårdnadshavaren samma dag.11
De elever jag träffar har haft intentionen att gå till skolan på morgonen, men sedan
blir det inte av. I de flesta fall har eleven varit på väg till skolan till en början, men inte
nått ända fram. Här känner jag att insatser saknas. Man bör lägga in extra mycket
insatser för att få eleven över tröskeln. Annars blir det som med många av de elever
jag arbetat med, att det blir svårare och svårare att ta sig till skolan och sedan ger
man upp och stannar hemma.
Jag har som ELOF-pedagog tillsammans med vårdnadshavare och elev ofta känt oss
ensamma, vilket också vårdnadshavarna påtalat. Här hade det behövts någon från
skolan som låg i för att få tillbaka eleven och som sett till att regelbundna möten blir
av.
Däremot så har det fungerat bättre på en av skolorna där skolkurator tillsammans
med rektor haft huvudansvaret. De har sett till att kontinuerliga möten med elev,
vårdnadshavare och ELOF-pedagog ägt rum.
Det finns ofta en osynlig mur av motstånd som gör att eleven får svårt att gå till
skolan. En mur som blir svår för föräldrar och skola att bryta ned. Skolan väcker
obehag ju längre eleven stannar hemma och ju längre hemmasittandet fortgår desto
mer fokus blir det på det.12
Under hösten begär jag in uppgifter från rektorerna på hur många elever som har en
hög frånvaro eller är hemmasittare. Totala siffran blir 38 stycken, varav sex av dessa
är hemma på heltid.
Sju av åtta elever som ELOF-pedagogen arbetar med har frånvaro funnits sedan lågoch mellanstadiet och nu går samtliga på högstadiet. Det jag har sett stämmer överens
med Eva Selins modell och det är att det på lågstadiet varit frånvaro någon timme då
och då, för att sedan på mellanstadiet öka till flera strötimmar. I åk 7-8 handlar det om
flera dagar i månaden, i åk 8 minst 1-2 dagar i veckan för att sedan å åk 8-9 vara hela
veckor, flera veckor/månader i sträck eller att eleven är helt hemma. När den negativa
spiralen väl satt igång underhålls den nästan av sig själv. 13
10
Elevhälsan ” Hemmasittande elever” (2014) Nils Lundin
Skolverkets allmänna råd, 2012. ”Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och
åtgärda frånvaro i skolan.
12
Elevhälsan ” Hemmasittande elever” (2014) Nils Lundin
13
Elevhälsan ”Hemmasittande elever”(2014) Eva Selin
11
Jag tänker att det har varit bra att arbeta nära elever och vårdnadshavare. Målet att få
dem tillbaka till skolan har inte uppnåtts, men däremot har de lyckats mer än tidigare.
Antingen har de gjort lite mer skolarbete eller fått en vuxen kontakt att prata med.
Vårdnadshavarna har också blivit lugnare när de ser att deras barn har en vuxen som
de pratar med. Eleverna har hela tiden fått utrycka sin mening under projektets gång.
Det jag kan sakna är att kontakten med lärarna inte varit lika tät. Jag tänker att det
skulle vara en framgångsfaktor att läraren hade den täta kontakten och jag som ELOFpedagog mer arbetade mer övergripande, lite som en koordinator. Min upplevelse är
att i vissa ärenden är det jag som ELOF-pedagog som haft huvudansvaret, vilket blir
fel.
Det jag kunnat se är att skolan i de flesta fall kommer in alldeles för sent. Det har redan
gått lång tid sedan frånvaron börjat. I de fall där ELOF-pedagog kopplats in tidigare
och där skolan vidtagit åtgärder har det gått betydligt bättre och det har funnits en
chans för eleven att komma tillbaka.
På Malmaskolan i Kolsva där man arbetat mycket med frånvaro ingår det i tjänsten
som lärare att söka upp hemmasittande elever och ge dessa hemundervisning. Det
blir tydligt för eleven och vårdnadshavarna att skolan inte tänker släppa taget. Skolan
har också en socionom anställd hos sig som ibland åker hem till eleven och hämtar
denna. De använder sig som argument för detta Skollagens kapitel 3 paragraf 10:
”För en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det
särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som det behövs för att eleven ska
ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås”14
”Skapa en skolstruktur som främjar goda relationer där alla elever blir sedda och
släpp aldrig taget om hemmasittarna” så säger Johan Hallberg som är rektor på
Malmaskolan.15
Som jag tidigare tagit upp så är den långvariga ogiltiga frånvaron komplex och det finns
sällan enkla lösningar. Däremot finns det många framgångsfaktorer.
Vad finns det för framgångsfaktorer när det gäller arbetet med skolnärvaro? Några
faktorer som visat på framgång är:











14
Goda relationer
Kunskapsfokus
Samverkan
Att lyssna på eleverna
Tydligt ledarskap
Allas engagemang
Rutiner och systematiskt förbättringsarbete
Samarbete med vårdnadshavarna
Tekniska förutsättningar16
Myrsteg – korta delmål
Tänk utanför ”boxen”, se möjligheterna, var öppen för nya kreativa lösningar.
Elevhälsan ”Hemmasittande elever” (2014) Eva Selin
Elevhälsan ”Hemmasittande elever”(2014)Eva Selin
16
Vänd frånvaro till Närvaro (2013), SKL
15

Någon måste vara spindeln i nätet- ha en central samordnande roll17
Under projekttiden har jag sett att dessa ovanstående punkter måste till för att det ska
fungera och det är dessa punkter som jag tycker vi måste fortsätta arbeta för att
förbättra. När det gäller goda relationer så är det av stor vikt att eleven och
vårdnadshavaren har åtminstone en person som de har en god relation till. Så att de
vet vem de ska vända sig till och vem som har ansvaret. Det här har inte alltid fungerat
och föräldrar och elev har känt sig lämnade. I de fall där det fungerat har det gett
framgång.
Det är viktigt att få tillbaka eleven så fort som möjligt och ge uppgifter som eleven klarar
av. Det jag har sett är att eleven kanske klarar uppgifterna, men inte utan stöd av vuxen
så här borde lärarna istället för ELOF-pedagogen arbeta med eleven. Visst har det
varit bra att de fått stöd av en vuxen, men det bästa hade varit en pedagog som också
kan betygsätta eleven. En del av de elever jag arbetat med har visat på goda
kunskaper enligt min bedömning, men det blir svårt för mig att framföra detta till lärarna.
Hade en lärare arbetat med eleven tänker jag att eleven hade kunnat få betyg, vilket
skulle lyft eleven och varit en skjuts mot den framtida skolgången.
När det gäller samverkan så upplever jag att det har varit på den nivån att skolan gjort
en orosanmälan och sedan har det inte lett till någonting mer eftersom Socialtjänsten
bedömt att eleven inte farit illa samt att vårdnadshavare tackat nej till insatser. Jag
förstår att Socialtjänsten har sitt regelverk att hålla sig till och det kanske inte hade gått
att göra mer i ärendena. Men jag tänker mig att man skulle ha ett närvaroteam där
även Socialtjänsten skulle vara med. Om man skulle samverka kring dessa elever
innan frånvaron skulle bli större eller till och med leda till hemmasittning så skulle man
också minska risken att dessa blir aktuella hos Socialtjänsten.
Nu under projektet så har jag haft möjlighet att träffa eleverna mycket och fått deras
bild av varför de inte är i skolan. I många fall har lärarna eller rektorn även pratat med
eleven och fått deras bild, men i lika många fall så vet inte skolan hur eller vad eleven
vill eller tänker.
Det tydliga ledarskapet har i många fall saknats enligt min mening. Både jag som
ELOF-pedagog och lärare har ofta lämnats mycket ensam i denna fråga. Men jag
tänker att det bara kan bli bättre och detta projekt kan vara en grund att stå på och
fortsätta arbeta utifrån. Projektet har varit under en så kort tid och det har varit mycket
andra processer igång samtidigt såsom förändring av skolstrukturen i Kiruna Kommun.
När det gäller allas engagemang har vi påbörjat att föra ut ELOF-frågor på
personalkonferenserna och vår förhoppning är att skolorna fortsätter att beröra
frånvaroproblematiken på sina träffar.
Det har tidigare inte funnits någon frånvarorutin och det är långt ifrån alla som använder
den, men i de ärenden där Frånvarotrappan följts så har det varit en framgångsfaktor.
17
Power Point, SPSM (2013)ELOF
Även tekniska förutsättningar är av vikt att det fungerar. Det jag fått till mig under
projekttiden är att de tekniska förutsättningarna inte är optimala.
Samarbete med föräldrarna har i de fall där det fungerat varit en framgångsfaktor och
det är också därför vi hela tiden trycker på detta i Frånvarotrappan. I andra fall har
föräldrarna känt sig övergivna och inte vetat vem som är ansvarig lärare och där har
det inte lett till framgång.
Det jag upplevt under projekttiden är att det går med små steg framåt och det tar
mycket lång tid. För det första tar det lång tid att bara få relation med eleven och sedan
när/om man får relation så börjar det andra arbetet. Som svar på frågan om eleverna
jag jobbat med kommit tillbaka skulle jag säga nej, men jag skulle säga att det ändå
lett till framgångar då de flesta kommit igång med något slags skolarbete från att inte
ha gjort någonting samt att jag fått relation med eleverna och fått deras bild.
Förhoppningsvis har projektet varit en hjälp för dessa elever med den framtida
skolgången. Det gäller också att tänka utanför boxen med dessa elever och att varje
elev kräver individuella lösningar. En del elever öppnar sig bättre om de är ute och
promenerar, sitter på ett fik, tränar och en del vill vara i skolans lokaler.
Jag tror på idéen att en person ska vara spindeln i nätet. Till exempel att man har ett
närvaroteam där denna person ingår och det är den personen som samordnar allting
och ser till att möten hålls och att dokumentationen blir av.
Skolverkets slutsatser är att:
 Arbetsmiljön är central
 Stor betydelse har personalens bemötande och engagemang
 Vikten av ett positivt samarbete med hemmet
 Nödvändigt med goda rutiner för frånvarouppföljning och omedelbara insatser
 Viktigt med en noggrann utredning av de bakomliggande orsakerna till
frånvaron innan åtgärder sätts in
 Många av orsakerna till frånvaron är skolrelaterad och kräver åtgärder i skolan.
 Många av eleverna har en svår livssituation och problem som skolan inte kan
lösa och där krävs det en bra samverkan mellan skola, socialtjänst och BUP.
 Frånvaroproblemen verkar vara störst runt ämnet idrott
 Elevhälsans roll och ansvar i arbetet med skolfrånvaro behöver förtydligas på
många skolor.
 Skolnärvaroteam är ofta framgångsrika i arbetet med ogiltig frånvaro 18
I Skolverkets rapport där man intervjuat elever med frånvaro visar intervjuerna med
eleverna på att det finns ett stort behov av att fånga upp och registrera varje liten
frånvarotimme då det kan vara ett tecken på att eleven inte mår bra. Det kan också
vara så att det är början på en negativ frånvarospiral. 19 Min upplevelse är att så inte
har varit fallet utan man har oftast väntat alldeles för länge. Här behövs information
och att trycka på att detta är av stor betydelse. Förhoppningen är att detta ska komma
igång då detta finns med i Frånvarotrappan som första steg.
18
19
Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket
Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket
Enligt rapporten finns i flera kommuner speciella samverkansteam med personal från
bland annat skolan och Socialtjänsten så att man arbetar med en helhetslösning kring
eleven. Kan annars bli så att skolan lämnas ensam med en sammansatt problematik
Skolan kan känna sig ensamma med detta.20. Skolan kan och ska inte klara av alla
problem själva, däremot har skolan ett stort ansvar att upptäcka och reagera på alla
signaler på att en elev inte mår bra. En sådan signal kan till exempel vara ett
frånvarotillfälle utan giltigt skäl. de kommuner där det finns ”frånvaroteam” kopplas
dessa in när frånvaron blivit hög. Teamet får en anmälan och gör en första bedömning.
Teamet arbetar mycket för att få en god relation med föräldrarna och arbetet i teamet
börjar med en grundlig utredning för att ta reda på orsaker till frånvaron och för att se
vem/vilka i teamet som ska göra vad.21 I Kiruna Kommun finns miniteamen där
ärenden lyfts och på de mötena lyfts elever med hög frånvaro. Det jag har sett är att
skolan inte tar upp alla elever med hög frånvaro utan det finns elever som inte till
exempel Elevhälsan är inkopplade i eller som ELOF-pedagogen inte får till sig. Jag
tänker att det skulle vara bra att ha ett team som renodlat arbetar enbart med
frånvaroproblematiken.
I Skolverkets rapport framgår det att den enskilt viktigaste faktorn för att undvika
frånvaro eller att få tillbaka elever från frånvaro är bemötandet från lärare och annan
skolpersonal.22
Störst verkar den ogiltiga frånvaron vara i ämnet idrott. Ingen av de elever jag träffar
har gått på idrotten och för många av eleverna har frånvaron börjat med att man
frånvarar från idrotten. Många av eleverna har inte kunnat säga varför. Det jag har fått
till mig är att det är jobbigt att byta om bland andra och att det är besvärligt att behöva
duscha och fixa sig.
Elevhälsan har en viktig roll för att bevaka elevers hela skolsituation. Elevhälsan blir
inte alltid involverad när elever har en omfattande frånvaro. Elevhälsans ansvar
behöver tydliggöras och utvecklas på många håll. 23
LÄRDOMAR OCH REKOMMENDATIONER
Det jag lärt mig i framtiden är att arbeta mer för att förankra detta hos skolchef, rektorer
och politiker. Att det sker en regelbunden uppföljning av projektet. Som det har varit
nu har jag som ELOF-pedagog arbetat mestadels ensam och jag tror mer på att göra
en helsatsning i kommunen, att visa att nu arbetar vi med skolfrånvaro på alla fronter.
Arbetet jag har gjort har gett effekt och haft framgångar, men jag tänker att det hade
varit ännu mer framgångar om vi satsat på bredare front. Men det är inte för sent och
det behöver inte vara fel att göra på detta sätt även om det kan tyckas bakvänt. Detta
arbete och det jag fått fram kan istället vara grunden till det fortsatta arbetet.
Jag tänker att man borde arbeta mer för att lärarna ska ha huvudansvaret och att de
har täta möten med vårdnadshavare och elev. Att frånvarotrappan följs och trycka mer
på hur viktigt det är att ha den dagliga kontakten med elev och att det är mycket viktigt
att vid första ogiltiga frånvarotillfället ta kontakt med eleven. Kanske ligga på mer för
20
Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket
Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket
22
Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket
23
Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket
21
att få detta att fungera. Men jag tror att det är viktigt att intensivt arbeta på skolorna för
att alla ska börja använda frånvarorutinen och bli säker på hur man ska gå tillväga i
frånvaroarbetet och hur viktigt det är att ha kontakt med eleven.
Någonting som jag verkligen tar med mig är att direkt en elev börjar vara hemma att
man direkt slår på blålysena så att det blir så kort tid som möjligt som eleven stannar
hemma. Jag önskar att man från skolans håll tar det på allvar och satsar allt krut man
har för att få eleven tillbaka till skolan. Om det krävs att läraren måste gå hem till eleven
för att möte eleven där så ska det göras.
Nu när jag återgår som skolkurator kommer jag att använda mig av de erfarenheter jag
fått under projekttiden. Jag kommer att föra ut projektrapporten till alla skolor,
Socialtjänsten, BUP och Elevhälsan. Jag kommer att ha rapporten och den kunskap
jag fått som någonting att hänvisa till och att rikta arbetet mot.
Jag tänker att vi måste arbeta mer för att få med övriga instanser såsom Socialtjänsten
och BUP. Om vi arbetar mer tillsammans och tidigare så tror jag att vi på lång sikt
kommer att tjäna på det. Och det viktigaste av allt är att vi minskar lidandet för eleven
och dess vårdnadshavare.
LITTERATURLISTA
Lundin, N. (red.) (2014). Hemmasittande elever. Stockholm: Gothia.
Sveriges kommuner och landsting (2013). Vänd frånvaro till närvaro: guide för
systematiskt skolnärvaroarbete i kommuner. Stockholm: Sveriges kommuner och
landsting.
Skolverket (2010): Skolfrånvaro och vägen tillbaka, rapport 341
Kent Hedenvåg (2014), Pedagogiskt perspektiv AB,
http://urplay.se/Produkter/188194-UR-Samtiden-Elevhalsa-De-saknade-eleverna
Sverige. Skolverket (2012). Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma,
utreda och åtgärda frånvaro i skolan: för grundskolan, grundsärskolan, specialskolan,
sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Stockholm: Skolverket.
Power Pointpresentation, SPSM (2013), ELOF: elever med lång och olovlig
skolfrånvaro