Traumatisering och psykisk hälsa hos ensamkommande ungdomar

Traumatisering och psykisk
hälsa hos ensamkommande
ungdomar
Syfte: en pilotstudie, som belyser traumatisering/viktimisering hos en-
samkommande ungdomar, för att undersöka i vilken grad dessa ungdomar
är traumatiserade och huruvida detta har betydelse för graden av psykiska
symptom.
Slutsats: Antalet ensamkommande ungdomar har ökat mångfaldigt på
senare år. Denna pilotstudie av 13 ensamkommande ungdomar i Linköpings
kommun visar att de upplevt i genomsnitt 15 potentiellt traumatiserande händelser, vilket skiljer sig från svenska ungdomar, som i genomsnitt upplevt fyra.
De ensamkommande ungdomarna uppvisar traumarelaterade symptom på i
princip samma nivå som ungdomar på en mottagning specialiserad på sexuella
övergrepp. Ett traumainformerat omhändertagande är sannolikt en modell
som skulle behöva utvecklas och gagna målgruppen.
Introduktion: Antalet ensamkommande barn och ungdomar har
ökat påtagligt i Sverige under senare år, från 129 stycken 1996-2014, då Migrationsverket beräknar att antalet kommer uppgå till ca 8000 ungdomar (tom
oktober hade 5820 ensamkommande ungdomar ansökt om asyl).
Den forskning om ensamkommandes erfarenheter av traumatisering och psykiska symptom som finns är till stor del internationell, och visar att ensamkommande i jämförelse med både asylsökande barn som kommer med sina
familjer och andra barn i mottagarländerna i högre utsträckning har symptom
på ångest, depression och PTSD. Från Sverige finns begränsat med undersökningar som på ett mer strukturerat sätt, med evidensbaserade skattningsskalor, tittat på ensamkommandes erfarenheter av trauman kopplat till deras
psykiska mående.
Metod: Pilotstudien vände sig till ensamkommande barn och ungdomar
på två HVB-hem i Linköping samt ensamkommande ungdomar som bor i familjehem i Linköping. Datainsamlingen har skett via intervjuer, med frågeformulären SAQ/JVQ, TSCC och KASAM samt en semistrukturerad intervju med
tilläggsfrågor. Som jämförelsematerial användes data från forskningsprojektet
”Sårbarhet för traumatisering/viktimisering hos ungdomar” vid Linköpings
universitet, där 5 960 elever från årskurs två på gymnasiet svarat på delvis
samma formulär.
Tolk erbjöds alltid, men användes inte i de fall där boendet eller den gode mannen
tyckte att det inte behövdes. Ungdomarna som deltog i studien var i genomsnitt
17,7 år.
Traumatiska upplevelser – SAQ/JVQ
I tabellen nedan kan man se att de ensamkommande ungdomarna har upplevt
mångfaldigt fler potentiellt traumatiserande händelser jämfört med ungdomarna i huvudstudien ”Sårbarhet för traumatisering/viktimisering hos ungdomar”.
Antal traumatiska händelser enligt SAQ/JVQ
Antal händelser
Medelvärde
15,0
Huvudstudie (n=5960)*
4,1
Median
15,0
3,0
SD
5,7
4,0
3-27
0-33
Range
*Aho, Gren-Landell & Svedin , 2014
De ensamkommande ungdomarna särskiljer sig i princip på alla områden,
men allra tydligast på bevittnat våld samt avseende barnmisshandel, se tabellen nedan.
Andel ungdomar som upplevt olika typer av traumatiska händelser enligt SAQ jämfört med tidigare nämnda huvudstudie ”Sårbarhet för traumatisering/viktimisering
hos ungdomar”
Immigrant status*
Ensamkommande
Svensk
EU
Icke-EU
Variabel
N=13
N=5428 N=247
N=285
%
%
%
%
Totalt
100
84,0
86,8
82,2
Misshandel, hot och rån
100
66,0
72,7
68,5
Barnmisshandel och
92
23,4
27,1
33,0
omsorgssvikt
Våld, hot och misshandel
77
55,1
52,6
43,5
från jämnåriga och syskon
Sexuellt våld
31
22,2
20,2
16,8
Bevittnat våld
100
53,7
61,9
53,7
* (Aho, Gren-Landell & Svedin , 2014)
Författare:
Sofia Lindstrand, ST-läkare, BUP, US, Linköping och
Carl Göran Svedin, professor, Institutionen för Klinisk
och Experimentell Medicin, Linköpings Universitet
Kontaktinformation:
Sofia Lindstrand: [email protected]
Carl Göran Svedin: [email protected]
Psykosocial hälsa – TSCC
I tabellen nedan kan man se att gruppen ensamkommande har symptom på
nästan samma nivå som den kliniska gruppen (dvs en grupp barn och ungdomar som går i behandling på en mottagning specialiserad på sexuella övergrepp och misshandel).
Medelvärden för TSCC
Skala*
Ensamkommande
(n=12**)
ÅNG
6,9
DEP
7,8
ILS
6,1
PTS
12,3
DIS
8,1
SC
5,5
Totalskalan
46,7
Huvudstudien***
(n=5960)
4,49
4,35
4,49
6,33
5,86
5,20
29,47
Normativ
grupp****
(n=728)
4,07
4,02
4,04
5,05
4,33
3,18
24,07
Klinisk
grupp*****
(n=91)
8,07
8,43
7,00
12,61
8,81
4,55
47,72
*
ÅNG (ångest), DEP (depression), ILS (ilska), PTS (posttraumatisk stress), DIS (dissociation),
SC (sexuella bekymmer)
** Medelvärdena är beräknade på 12 ungdomar utom kolumnen ang. sexuella symptom samt totalen, som är beräknade på 11 ungdomar
*** (Aho, Gren-Landell & Svedin , 2014)
**** Värden från svenska TSCC manualen (Nilson & Svedin, 2010)
Diskussion/resumé:
Antalet ensamkommande ungdomar
har ökat markant i Sverige på senare år. Nu kommer flera tusen ungdomar
varje år till Sverige, utan sällskap av sina föräldrar. Det ställer stora krav på
omhändertagandet av ungdomarna, där en stor andel inte bor i familjehem,
utan på speciella HVB-hem.
De ensamkommande ungdomarna har i genomsnitt varit med om femton olika
typer av potentiellt traumatiska händelser, vilket är betydligt högre än de fyra
händelser som svenska ungdomar i genomsnitt varit med om. Från forskning
vet vi att mer exponering för svåra traumatiska händelser ökar risken för utvecklande av PTSD. De ensamkommande ungdomarna särskiljer sig på i princip
alla områden med potentiellt traumatiska händelser.
När det gäller TSCC faller de ensamkommande ungdomarna ut på i princip
samtliga items och har en hälsa i nivå med eller nästan i nivå med den kliniska
gruppen, dvs ungdomar som går på en mottagning specialiserad på sexuella
övergrepp. Att ensamkommande har höga nivåer av PTSD och annan traumarelaterad psykisk ohälsa har även internationell forskning visat. Trots detta
verkar det inte som att de flesta av ungdomarna i den här pilotstudien har
kontakt på någon psykiatrisk mottagning, och dessutom har många ett hållande som är betydligt lägre än de flesta ungdomar har, med ett boende på ett
HVB-hem där de förväntas ta stort individuellt ansvar för sin tillvaro och sina
liv. Vid subgruppsanalyser av materialet kan man också se att ungdomarna
på boenden ligger betydligt högre på TSCC än de som bor i familjehem – 49,1
jämfört med 40,3 för de tre som bor i familjehem. Internationell forskning har
också visat att lågt stöd ger högre posttraumatiska nivåer.
Det finns i Sverige få undersökningar som på ett strukturerat sätt undersökt
graden av traumatisering hos denna grupp ungdomar. Det känns därför angeläget att gå vidare med en större studie som belyser hur graden av traumatisering hos de ensamkommande som kommer idag ser ut. Denna pilotstudie
indikerar att ensamkommande i genomsnitt har traumarelaterade symptom
på en nivå som ligger nästan på samma nivå med symptom som barn och
ungdomar på en specialistklinik med inriktning mot sexuella övergrepp och
misshandel har. Det är därför rimligt att man i mottagandet av ensamkommande flyktingbarn på ett strukturerat sätt integrerar en traumaanamnes för
att identifiera dessa barns behov och sätta in riktade interventioner. Dessutom bör man överväga en annan typ av boende med högre grad av omhändertagande av de ungdomar som har mest symptom.
Referenser:
Aho, N., Gren-Landell, M., Svedin, C.G. (2014) The prevalence of potentially
victimising events, poly-victimisation, and its association to socio-demographic factors: a Swedish youth survey. Journal of Interpersonal Violence. 2014
Nov 11. pii: 0886260514556105. [Epub ahead of print]
Nilsson, D., & Svedin C.G. (2010). Trauma Symptom Checklist for Children.
Manual Svensk Version. Org. John Briere. Stockholm; Hogrefe/Psykologiförlaget.