Events Insert

Transcription

Events Insert
TTSNYTT
TTSNYTT Nummer 2 2008
Tibbar är
precis som
vi.....
Bildcollage
r
o
R
ep
Ti
b
b
a
ta r
In
g på
g
e
er
c
f
Jo av rå ir
n
k
h
a
u
N
nn
o
r s
ess
g
e
en
AV
Katarina Herud
Styrelse m m tts
TTS Postgiro 19 34 46-2
*
ORDFÖRANDE
Jane Edvinsson, Tallstigen 3, 66733
FORSHAGA, tel. 054-871615,
*
VICE ORDFÖRANDE
TTS Redationen
Lena Larsman, Ugglevägen 6, 438 38
Ansvarig utgivare:
Anne-Christine Slevin
E-Post: [email protected]
Landvetter, tel. 031-91 72 23
*
SEKRETERARE
Anne-Christine Slevin, Kyrkbyn 177, 380
Redaktör:
B-M Edvardsson
E-Post: [email protected]
62 Mörbylånga, tel. 0485-414 54
*
LEDAMÖTER
Layout:
Henning Clausen
E-Post: [email protected]
Anki Sjöberg, Munkebäcksgatan 43C
416 53 Göteborg, tel. 031-25 59 41
Ingela Filipsson, Muraregatan 114, 603
Material som ni vill ha med i tidningen
skickas till [email protected]
För ej beställt material ansvaras ej
60 Norrköping, tel. 011-169008
BrittMarie Edwardsson, Vaseliden 19
438 91 Landvetter, tel. 031-919166
*
KASSÖR
utom styrelsen
Ralph Brännström, Knutgatan 21, 931
42 Skellefteå, tel. 0910 – 77 59 73
*
Revisorer
Gun-Brith Åsell, Fridhemsvägen 14, 438
94 Härryda, tel. 0301-326 63
Katarina Herud, Stugvägen 8, 438 94
Härryda,tel. 0301-32688
*
Revisorssuppleanter
Register
Sida2
Sida3
Sida4
Sida8
Sida10
Sida11
Sida12
Sida13
Sida14
Lisbeth Hallström-Ljunggren
Anna-Lena Friberg
*
Valberedning
Marika Hümpfner sammankallande vald
på 1 år tel. 070-277 15 83
Marina C Andersson vald på 2 år.
tel. 0320 840 79
Ulla Bergh vald på 1 år.
tel. 0411-55 06 70
*
Avelskommitén
Lena Larsman, tel: 031-91 72 23
Anki Slevin, tel: 0485-414 54
Marina C Andersson, tel: 0320 -840 79
*
Uppfödarrepresentant
Åsa Fernis-Lindqvist, tel: 026-13 23 42
2
Info
Sekreterarens Ord
Det er sirkus i byn
Bildcollage
Mitt första möte med.....
Serie
Kennlar
Juniorhandling
Serie
Hej allihopa!
Har blivit ombedd att skriva lite ”ord från sekreteraren” i webtidningen som omväxling till ”ordförandes ord” som det brukar vara.
Jag avgick för några år sedan i hopp om att jag hade gjort mitt, och lite unga friska krafter skulle ta över,
men av olika anledningar sitter jag här igen.......
måste väl erkänna att jag tycker det är ganska roligt, annars skulle jag inte ha åtagit mig det, men det tar mycket av min hundtid.
Det första styrelsen beslutade efter årsmötet var att göra en ny och lättläst hemsida.
Jag tror vi lyckats ganska bra med det – responsen har varit överväldigande.
Vi vill ju också fortsätta med idén om en TTS-Nytt på webben. Därför uppmanar vi er alla läsare att hjälpa oss att göra en läsvärd och intressant
tidning genom att skicka in material! Du kan se på första sidan vart du kan skicka det.
Styrelsen har också sett till att färdigställa en ny uppdatering av Championboken. Kristina Forsberg har gjort jobbet denna gång och den kommer
att finnas till försäljning på SvKTRs utställning i Håbelby den 5 juli. Den kommer naturligtvis sedan också att kunna köpas genom klubbens
försäljning. Alla vet väl vad Championboken är?? Det är ett stycke historia om våra Tibetanska Terriers. Alla championhundar genom tiderna
presenterade med stamtavla, uppfödare och ägare och i de flesta fallen också foto.
Ha nu en härlig sommar tillsammans med era fyrbenta, och glöm inte det där med värme i parkerade bilar..........
Anki Slevin
3
Det er sirkus i by’n!
Tekst og foto av Inger Johannessen
voksen i losjen, takk. Mannen i billett luken var
nok ikke så vant til det, så han tittet opp på
meg, smilte og sa han skulle finne en flott plass
til meg.
Jeg kan vel trygt si det er over 30 år siden sist
jeg besøkte et sirkus, og det hadde nok gått
ennå flere år også hadde det ikke vært for en
artikkel i Fredrikstad Blad. En artikkel som
fortalte om Sirkus Meranos Norges premiere i
Fredrikstad 22. februar. Den fortalte i bilder og
tekst om hvilke artister vi kunne oppleve og ga
oss et lite innblikk i livet bak kulissene.
Plutselig så jeg et bilde av en dame og 5-6
hårete hunder. Ja, det kunne jo ikke være
annet enn hårete hunder som vekket min sirkus
interesse. Bildet ble gransket - størrelsen og
typen på flere av hundene så da unektelig ut
som Tibetansk terrier, og i teksten stod det å
lese om Josefine og hennes Tibetanske hunder!
Ja, dette trengte nærmere undersøkelse.
Jeg skal si han holdt løftet sitt – første rad og
uten en eneste stang eller ledning som kunne
ødelegge utsikten til deler av manesjen. Selv
om det var hundene jeg i utgangspunktet kom
for å se så må jeg si jeg koste meg under hele
forestillingen. Alt fra trapesnummer, akrobater,
hester, elefanter, geiter og for ikke å glemme
klovnen med sin herlige og smittende latter og
Jeg hev meg på tråden til Meranos presse
ansvarlige, og ble utrolig hyggelig mottatt selv
om jeg ga klar beskjed at interessen min for
hundene lå på ”hundeklubb plan” og egen
interesse. Presse ansvarlige tok på seg jobben
og skulle høre med hundetrenerne om de ville
møte meg.
Parallelt med dette var det bare å stille seg i kø
med forventningsfulle barn og deres respektive
foreldre og besteforeldre. Det ble bestilt billetter
som 2 voksne og et barn, 1 voksen og 2 barn,
1 voksen og 1 barn helt til det var min tur: 1
4
mange krumspring. Det var i hele tatt en utrolig
flott kveld og oppvisningen med de utrolig
sjarmerende hundene ble jo et høydepunkt for
meg. Tenk dere 10 veldresserte hunder som
alle kom løpende inn i manesjen som et lite
flygende teppe, for så å hoppe opp på hver sin
taburett hvor de satt og fulgte spent med på
Josefines kommandoer – er det min tur snart
etter var det bare å sette seg i bilen å kjøre til
Sarpsborg. Midt inn mylderet av vogner og telt,
som skulle reises på nytt, fikk jeg et par veldig
hyggelige timer sammen med Josefine og
Daniel, deres 12 hunder og geiter.
Josephine kunne fortelle at hun var født og
oppvokst i sirkuslivet og at hun hadde holdt på
å opptre i 24 år med forskjellige hundenummer
og andre nummer. Geite nummeret, som de nå
også hadde, var et resultat av at Daniel fikk en
nå tro? Det var helt tydelig mye gjensidig glede
her. De 10-15 minuttene som opptredener varte
gikk så alt for fort. Det ble gjort nummer med
forskjellig vanskelighets grad – hundene hadde
enten solo nummer sammen med Josefine
eller samarbeidet to og to. De hoppet bukk
over hverandre, de gikk slalåm, to av dem
hadde pardans, en gikk på forbena, en hoppet
tau også videre. Som avslutning stilte de seg
opp på rekke og rad, den største først og den
minste til sist. Den første stilte seg på bakbena
mens forbenene støttet seg til Josefines side,
neste hund stilte seg også på to men den
støttet seg til ryggen på hunden foran og slik
fortsatte de til alle 10 var oppe på to og så
marsjerte de i rekke og rad ut av manesjen. Det
hele ble gjort med glede og gjensidig respekt og
masse godbiter. Nå ja, på typisk tibbers vis så
var det en som brøt rekken helt på sisten – hun
måtte bare – og tok seg en ekstra liten tur inn i
manesjen og tisset en liten skvett…..
I pausen fikk jeg gjort en avtale med Josephine
om å møte dem til et lite intervju. Så dagen
5
12 harmoniske hunder som alle gikk sammen i
en flokk – tisper som hanner. De kunne selvsagt
ikke ha hundene inne i sin egen vogn, så
geitene hadde halvparten av en stor vogn og
hundene hadde den andre halvparten som sitt
hus samt at de begge hadde fine garder å gå i
ute. Under mitt besøk så slapp Josefine ut alle
12 hundene på en gang og de fikk løpe løse og
leke ute på de store plenene. Det var glade og
lekne hunder som tumlet rundt på plenen. Når
de kom litt for langt unna så var det kun et lite
rop fra Josefine så kom de styrtende tilbake til
henne og de ble belønnet hver gang både med
godsnakk og godbit. At hundene satte pris på
å gjøre kunstner var helt tydelig for ganske så
uoppfordret kunne de begynne med noen av
sine små kunstner. Jeg ble møtt med vennlighet
og nysgjerrighet fra alle 12 hundene – her var
det ingen skepsis å spore, nei de var nok mer
geit i fødselsdags presang for noen år siden.
Han hadde så lurt på om han klarte å få den til
å gjøre noen kunstner, deretter hadde det blitt
anskaffelse av flere geiter til de nå står med
det nummeret de har i dag. De har opptrådt i
mange forskjellige land, og er nå for første gang
i Norge. I Danmark har de blant annet vært med
å lage en video som er ment til undervisning av
barn om hvordan ta godt vare på dyrene.
At de var opptatt av dyrenes velferd var
helt tydelig – de hadde 12 hunder i alder 11
måneder til 13 år og det luktet ikke vondt av en
eneste munn og det vare bare myke og tovefrie
pelser å kjenne. Sist men ikke minst så var det
som alle andre tibber og tok seg til rette om de
fant det for godt og flere var kjappe til å finne ut
at det var godbiter i lommene mine.
For tiden hadde Josefine og Daniel som sagt 12
hunder. En av disse var en Bernersennenhund
som var med på geite showet de hadde,
dessuten hadde de en 13 år gammel glad
og livlig pensjonist som var en Tibetansk
terrierblanding. De 10 siste var alle med på
Josefine’s hundshow. Grunnen til at de kalte
alle hundene for tibetanske hunder var for at fire
av dem var rene Tibetanske terriere, mens de 6
andre var blandinger med Tibetansk bakgrunn.
Noen av hundene hadde de fra eget oppdrett,
mens andre hadde de kjøpt inn. Dette gjaldt
også de to Tibetanske terrier tispene Bell og
Sam, de var to 11 måneder gamle søstere
fra en oppdretter i Belgia. På grunn av deres
unge alder så var de bare med på enkle triks
og øvelser – som å hoppe tau sammen med
Josefine. Ja, prøv det den som har lyst, det
6
ikke kommunisere med dem optimalt noe som
sirkusnummeret er helt avhengig av.
virket ikke helt enkelt for meg.
De 2 eldste hundene i showet var 12 år og
Josefine kunne fortelle at dette var deres siste
sesong. Til neste år vil de bare være med som
pensjonister.
Lilly, en av Tibetanske terrier tispene var den
som hadde den mest spesielle bakgrunnen.
Josefine og Daniel hadde fått overtatt henne
fra dyrebeskyttelsen i Tyskland. Hun var funnet
mishandlet, ustelt og i det hele dårlig i varetatt.
Hun var en veldig redd og engstelig hund, da
de overtok henne, bare hund hørte en ballong
sprakk så for hun sammen i redsel. Josefine
og Daniel jobbet henne sakt og sikkert opp til å
bli en trygg og selvsikker hund og i dag elsker
hun å opptre midt i manesjen med masse
mennesker rundt.
Josefine kunne fortelle at når de skal trene
opp en hund så begynner de først å studere
hundens atferd og se om den har spesielle
egenskaper eller ferdigheter. Deretter begynner
de å videreutvikle disse egenskapene til
forskjellige triks / øvelser. På denne måten får
de hunder som elsker å opptre da det blir gjort
på deres egne premisser. Josefine fortalte
også at de kun trener med positiv trening/
forsterkning. Det er faktisk veldig viktig for dem
at ikke noen av hundene får dårlige erfaringer
under treningene for det kan ødelegge hundens
vilje til å gjøre denne øvelsen.
Josefine og Daniel bor med alle sin dyr i
Tyskland når de ikke er ute på sirkus turneer.
De har der eget hus med flotte omgivelser for
både seg selv og dyrene. De har ikke ferie når
de ikke er ute på reise med et sirkus. Nei da
er de å finne på alle slags typer arrangement.
De gjør opptredener på skoler og aldershjem,
i zoo og bursdagsselskaper, de er med
Josefine fortalte at det er flere som reagerer
på at hun klipper dem i ansiktet, fordi de har
så vakre ansikt når de ikke blir klipt. Det har
sin naturlige forklaring at hun må fjerne pelsen
rundt øynene for uten direkte øye kontakt
med hundene hele tiden så kan hun heller
Du kan finne mer informasjon om Josefine, Daniel og deres hunder og geiter på:
www.igen-tierrevue.de
7
Tibbar är precis som vi:
Dom gillar
snabbmat…..
Dom behöver tröst
ibland….
Dom kan
känna sig lite
hängiga….
Dom vill ha de senaste
associarerna
Dom har
hemligheter….
Dom gillar frukost i
morgonsolen….
8
Dom längtar efter
sin familj…
Dom vill inte bli
lämnade….
Dom kan bli
jättesura….
Dom är
nyfikna….
Dom blir bakis och
slappar i soffan….
Dom gillar inte vissa lukter….
Foto & Text
Av
KATARINA HERUD
9
En artikel klippt ur Tibetanska Terriersällskapets
första nummer av
TTS-Nytt - 1/1972
Mitt första möte med den Tibetanska Terriern
av Dr A.R.H Grieg – översatt av Gunnel Andersson 1972
Jag anslöt mig till Women’s Medical Service of India och landade
i Bombay den 2 januari 1922. Jag sändes till Cawnpore som
tjänsteläkare och chef för kvinno- och barnsjukhuset där.
En kväll i slutet av den heta perioden sände husmor bud efter mig
till min bungalow. Jag skyndade mig till sjukhuset, undrande över
vad som hade hänt. Jag fann en mycket upphetsad husmor som
bäst i färd med att försöka förklara för en tibetansk man och hustru
att de inte kunde ta med sina två ponnies och sin hund samt alla
sina tillhörigheter in på sjukhuset, och sedan bara sitta där och
vägra att flytta sig. Lyckligtvis hade vi en nepalesisk sjuksköterska
som kunde tala lite tibetanska och lite urdu. Jag kunde själv tala
urdu och så lyckades vi ta reda på vad tibetanerna ville. Hustrun
sade att hon hade hört att jag hade öppnat magen på en av hennes
vänner, och tagit bort den onda ande som höll på att döda henne,
och att den onda anden inte hade kommit tillbaka. Nu hade hon
kommit för att be mig göra samma sak för henne.
Jag undersökte henne och fann att hon hade en enorm cysta i ena
äggstocken. Jag sade till henne att jag kunde ta bort den och att hon
kunde läggas in på familjesal så att hennes man kunde laga hennes
mat när hon sedan blev bättre. Men de två ponnierna måste lämnas
i staden och hunden kunde inte få vara här förrän efter operationen.
Hon sade att Lille, hennes Tibetanska Terriertik, inte ens skulle låta
sin husse röra henne, nu när hon själv var sjuk. Lille satt bredvid
henne på sängen.
Jag gick fram till sängen och sade till Lille att hon skulle vara en
snäll flicka och tills matte blir bättre får du bara träffa henne två
gånger om dagen. Jag lyfte upp henne och hon vände på huvudet
och slickade mig.
Det var mitt första möte med den Tibetanska Terriern.
Jag såg sedan att Lille skulle ha valpar och tyckte att hon skulle ha
det bättre hos sin matte i familjesalen, nu när matte hade återhämtat
sig så bra efter operationen. Lille fick fyra valpar, två hanar och två
tikar. När dom var omkring 7 veckor gamla kom tibetanerna med alla
fyra till mig och sade: ”Det här är heliga hundar och bara ett fåtal har
tillåtelse att ha dem, men vi skulle vilja att ni valde den av dem som
ni tycker bäst om som tack för att ni räddade mitt liv”. Jag valde en
guldfärgad och vit tikvalp och kallade henne ”Bunty”.
Året därpå återvände tibetanerna för att tala om att den onda anden
inte hade återvänt. Med sig hade de en vit hanhund. De stannade
kvar tills Bunty löpte och de hade parat sig. Bunty fick tre valpar, två
hanhundar och en tik.
Även året därpå återvände de och hade nu med sig en guldfärgad
hanhund för Bunty. Hon fick återigen tre valpar. Jag behöll en
guldfärgad och vit hanvalp och kallade honom Mr Binks, som när
han blev vuxen, blev världens första Tibetanska Terrierchampion.
När Mr Binks var tre månader gammal hade jag rätt till 10 månaders
ledighet, så jag lämnade honom och hans syster hos husmor och
en vän tog hand om den andra hanvalpen. När jag återvände från
min ledighet berättade min vän följande: När valpen var omkring 10
månader gammal tog hon honom med sig på sin sommarsemester i
ett semesterläger uppe i bergen.
En rabiessjuk schakal störtade in i lägret med kurs mot henne där
hon stod utanför tältet. Hon var förstenad av fasa och kunde inte
röra sig, men valpen slängde sig förbi henne och angrep schakalen.
Han räddade hennes liv men trots att lägerläkarna gjorde vad
de kunde, fick han rabies och dog. På den tiden bad den indiska
regeringen alla som hade förlorat ett husdjur i rabies, att de skulle
sända dess hjärna till Pasteurinstitutet i Kasauli för att de därav
skulle kunna framställa serum och vacciner för att kunna rädda de
människor som blev bitna av rabiessmittade djur. I sinom tid fick
min vän ett brev från chefen för institutet som tackade henne för
att hon sänt in valpens hjärna och tillade: ” Jag vet inte vad det här
var för sorts hund, men den var helt unik. Den hade lika många
hjärnvindlingar som ett mycket intelligent sexårigt barn. Denna
hund kunde tänka, överlägga med sig själv och komma fram till en
slutsats precis som ett mycket intelligent barn”
Jag har själv också funnit att de äkta Tibetanska Terrierna både
kan tänka och dra slutsatser.
Kort efter det jag hade återvänt till Cownpore gjorde de infödda
uppror mot alla ”vita”. Dagen innan jag fick den officiella varningen
om upproret kom en fakir (indisk botgörare) och satte sig under
ett fikonträd nära grinden vid ingången till trädgården runt min
bungalow. Detta var ett tecken för alla infödda att jag och mitt
husfolk och mina husdjur var under fakirens beskydd och inte fick
ofredas eller skadas på något sätt.
Eftersom militären förklarat att de inte kunde försvara de civila
linjerna , alla dessa fabrikers tjänstemän och deras familjer, måste
männen själva bilda beridna förband, beredda att undsätta de
angripna hushållen. Men eftersom tre-fyra hus samtidigt angreps
kunde inte alla försvaras på så sätt,
och många av mina vänner dödades under de sex veckor upproret
varade.
En morgon när jag gick ut för att se till min häst reste sig fakiren
och tilltalade mig: ”Salaam Miss Sahib-jee”. Jag blev mycket
förvånad eftersom fakirer vanligtvis inte tilltalar kvinnor, men
svarade ”Salaam Fakir-jee”. Han sade sedan, att hans arbete nu
var avslutat och att han skulle lämna oss. Jag frågade honom vem
som hade sänt honom och han svarade att det var de mycket vise
från de mycket avlägsna höga bergen, och tittade i riktning mot
Tibet. Sedan såg han på mina tre Tibetanska Terrier som hade följt
med mig ut och sade: ” Lova, Miss Sahib, att aldrig låta ”Småfolket”
från klostren dö ut”. Naturligtvis lovade jag det och de lamamunkar
som hade sänt fakiren, gav mig genom honom ett dubbelt löfte i
utbyte; ett löfte som de troget hållit ända sen dess.
Jag förflyttades sedan till Karachi och medan jag var där lyckades
jag få ut en annan vit valp från Tibet och jag hade dessutom Mr
Binks två döttrar, en vit och en guldfärgad och vit.
Jag förflyttades sedan upp till Quetta och kort därefter fick jag ett
telefonsamtal från sekreteraren till styresmannen för den inhemska
staten som bodde i närheten. Han frågade om jag hade dom heliga
hundarna från Tibet som han hade hört sägas. När jag svarade
ja, frågade han om jag kunde tillåta styresmannen och hans nära
vän, abboten för ett mycket gammalt, mycket stort och mycket
betydelsefullt Tibetanskt kloster, att se dem. När abboten såg
mina tre Tibetanska Terrier sade han på urdu att de var äkta heliga
hundar. Abboten undrade om någon av tikarna väntade valpar och
jag svarade att den ena kanske var dräktig, men att jag tvivlade
på det. Han frågade om han i så fall kunde få en valp. Tikarna i
hans kloster hade på sista tiden nästan bara fått söner och han
hoppades att en utkorsning skulle ändra på det. Han hade hört
att det skulle finnas Tibetanska Terrier i östra Tibet och han skulle
därför bege sig dit. Resan skulle troligen ta omkring sex månader.
Min tik fick inga valpar, men jag skrev till min mor i England och
frågade om hon hade en bra hanhund runt året som hon kunde
sända hit för abbotens räkning. Hon sände mig en mycket bra vit
son till Ch Thoombay of Ladkok. Jag hade haft honom omkring en
månad när sekreteraren ringde och sade att abboten återvänt och
att han undrade om jag hade någon valp för honom. När abboten
såg honom sade han att det var en äkta helig hund och ett mycket
vackert exemplar. Han var mycket tacksam för att han fick honom
och berättade följande historia om rasen.
Dessa hundar fanns redan för femtiotusen år sedan. Det tog
naturen tjugo- trettiotusen år att utveckla den dubbla pälsen.
Den var utbildad för fjortontusen år sedan och naturen har gjort
den till ett fullständigt skydd mot många av farorna i naturen,
bett av blodsugande flygande insekter som sprider smittosamma
sjukdomar t.ex. Tovigheten i underullen hindrar de infraröda
strålarna att tränga in till huden medan den släpper igenom de
hälsosamma ultravioletta.”
Jag hoppas att ägarna till denna urgamla, säregna, nästan
mänskliga hundras hjälper mig att hålla mitt löfte som jag gav för
femtio år sedan; att inte låta rasen dö ut, utan att avla Småfolket
från klostren endast med varandra och att inte tillåta dem att
paras med dem som är av blandras – för det skulle bli Småfolkets
undergång.
fotnot: Dr A.R.H. Grieg är som ni säkert redan vet, den som
innehade den första Tibetanska Terrierkenneln utom Tibet, med det
välkända namnet Lamleh. Dr. Grieg’s syster och mor födde också
upp hundar under namnen Latmah och Ladkok. Dr. Grieg var vid
83-års ålder fortfarande verksam som uppfödare, men måste på
grund av åldersskäl avveckla sin kennel 1972.
10
11
Milington's
Carina Hansson, Nol
0303-74 30 50
Kennlar
Här hittar du Svenska tibbekennlar som är
medlemmar i TTS.
Mogawens
Anette Therén, Linköping
013-141028
Scapegrace
Kajsa Andreasson, Landvetter
031-91 81 48
Kennlar
Norra Sverige
Skällviks
Helena Mellgren, Söderköping
012-141012
Ahra-Kim’s
Carina Johansson, Östersund
063-515567
Su-Rams
Britt-Marie Edwardsson, Landvetter
031-91 91 66
Flashline's
Jennie & Barbro Parneryd, Bureå
0910-781900
Sun-Zoo
Marika Humpfner, Hässelby
08-580 303 38
Midnight Fantasy
Marianne Brännström, Skellefteå
0910-775973
Tazzjazz
Kristina Forsberg, Lindome
031-7951307
Puppies From Heaven
Marianne Ericsson-Westin, Boden
0921-655 10
Thanee's
Anki Sjöberg, Göteborg
031-24 59 41
Shang Di's
Katrin Lundmark, Skellefteå
0910-52336
Xcel's
Mia Magnusson, Rimbo
0175-706 17
Tale's Of Fantasy
Marlene & S-E Larsson, Skelelfteå
0910-520 27
Zelandonis
Berit Edlund, Norrköping
011-340 332
Tchangku´s
Mia Wulff, Häggenäs
0703629913
Zhigous
Åse Fernis Lindqvist, Årsunda
026-13 23 42
Thokkadis
Susanne Engström, Boden
0921-55929
Österlyckan's
Emma-Sofie Bellmark, Täby
08-768 13 86
Torpgläntan's
Chatarina Forsberg, Piteå
0911-192 66
Södra Sverige
Ömsikka's
Rigmor Bygdén, Lycksele
0950-13167
Alli-Um’s
Lena Malmqvist, Nybro
0480-54033
Mellansverige
Brightly's
Lena Oredsson, Bromölla
0456-260 62
A-Mas
Margareta Sundqvist, Märsta
08-591 162 91
Ca-Ma-Mo’s
Marina C Andersson, Kungsätere
0320- 840 79
Allboys
Maud Granqvist, Torsåker
0290-40762
Arcturus
AnnSofie Lundqvist, Dala-Husby
0225-460 76
Chilu's
Ann-Britt Nilsson, Tvååker
0340-135 31
Bräckas
Hans & Kristina Högblad, Vålberg
054-545139
Emaho
Johanna Söder, Färjestaden
0485-31017
Carouselle's
Agneta Olsson, Upplands Väsby
08-51023536
Khambas
Eva Clementson, Hjärnarp
0431-455025
Dorje's
Lena Larsman, Landvetter
031-917223
Lhinacre
Liane Wendt, Väröbacka
0340-66 56 27
Janing's
Jane Edvinsson, Forshaga
054-871615
Mocowodo
Neta & Bengt Thomsson, Färjestaden
0485 - 350 92
Kuai Le Gou's
Gunilla Albrigtsen, Åkers Styckebruk
0159-306 40
Nivels
Ann-Christine Slevin, Mörbylånga
0485-414 54
Kyang's
Gunilla Klang, Lödöse
0520-65 32 71
Sandsholm's
Annette Syrén Karlsson, Oskarshamn
0491-94008
Lokattens
Mirielle Pousard, Iggesund
0650-202 79
12
Juniorhandling
Jag heter Monica Andersson och ställer ut både i ras-ring och juniorhandling. Jag har hållit på med juniorhandling tillsammans med min
tibetanska terrier Rex i ca 4 år men tränat på allvar de senaste två åren. Om du på någon utställning har sett en ring med uppklädda ungdomar
som ställer ut hundar så är det juniorhandlingen du sett.
Juniorhandling är mer än vanlig utställning, det handlar om hur vi ungdomar hanterar våra hundar och hur hela ekipaget ser ut. Vi har fler och
annorlunda figurer att springa. Det vanligaste man alltid får göra både i vanlig utställning och i juniorhandling är att springa fram & tillbaka
samt i en triangel. I juniorhandlingen råkar man också ut för att göra svårare figurer som t ex L och T. Dessa är svårare genom att du alltid ska
ha hunden mellan dej själv och domaren. Den allra svåraste figuren är en 8 den används i bara i finalen på vissa utställningar. Om du på en
tävling blir utvald till finalisterna så får du i regel ställa någon annans hund också. Klädseln är viktig det skall vara strikt och snyggt jag har
försökt att ställa i jeans men då har man inte en chans att komma bland finalisterna. Reglerna för juniorhandling hittar du på SKKs hemsida.
Är du intresserad av att veta mer får du gärna ta kontakt med mej.
Monica Andersson
e-post: [email protected]
13
14

Similar documents