TABELL 1.1.

TABELL 1.1.
DROG
Förkortning
Kalibrator
Cut off
ng/ml
Beskrivning
Amfetamin
AMP
d- Amfetamin
1000
300
Med Amfetamin drogtest kan testas om man har använd amfetamin eller metylamfetamin
eller något derivat. Normalt resultat är negativt. Cut off av testet är 1000 ng/ml eller 300
ng/ml. Men ett positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i allmänhet
den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med GC-MS
(Gaskromatografi-Masspektrometri)= verifikation.
AMP är ett centralstimulerande medel. Namnet härrör från dess kemiska beteckning: alphametylfenetylamin. Då amfetamin är flytande omvandlas det oftast till amfetaminsulfat som är
pulverformigt och lättare att hantera. Amfetamin och olika derivat används inom medicin, men
framförallt som illegalt nyttjad drog. Amfetamin, som oftast säljs som ett vitt pulver, tillverkas
på kemisk väg och sägs inte finnas naturligt. Amfetamin hör till gruppen fenetylaminer och
amfetaminmolekylen är en substituerad fenetylamin. Det finns två Isomerer av amfetamin,
dexamfetamin samt levoamfetamin. Illegalt amfetamin som brukas rekreationellt i russyfte
brukar vara en racemat blandning, medan olika sorters läkemedel kan innehålla uteslutande
dexamfetamin eller blandningar av d & l-amfetamin. De två isomererna tycks ha en likartad
effekt med vissa skillnader, studier har visat att dexamfetamin tycks ge bättre effekt vid
behandling av adhd jämfört med levoamfetamin.
Den molekylära bakgrunden till amfetamins effekter i det centrala nervsystemet är frisättning
av dopamin (DA) och noradrenalin Amfetaminpåverkan innebär att användaren känner sig
kreativ, får lust att aktivera sig osv. Känslan av självförtroendet ökar, liksom orken. Vanligt är
en känsla av kontroll och ett euforiskt lugn, och man utövar sina aktiviteter med energi och
lust. Den påverkade känner sig allmänt tillfreds och i större doser euforisk. Amfetaminets
fysiska verkningar, dvs de effekter som ligger utöver det för brukaren dominerande ruset,
beror på amfetaminets centralstimulerande verkan. Den centralstimulerande effekten
motverkar bland annat sömn. Karaktäristiskt för amfetaminmissbrukare är därför att de är
vakna i omgångar om 2–3 dagar och innan de "tänder av", sover och äter, innan det i
missbrukarnas fall är dags för ännu en omgång. Under ruset försvinner hungerkänslorna och
törstkänslorna. Utöver ruset kan längre tids bruk i kombination med den karaktäristiska
bristen på sömn leda till paranoida tankegångar hos brukaren (drogutlösta psykiska
störningar). Ett långvarigt missbruk av amfetamin kan också leda till kraftiga depressioner
eftersom amfetaminet påverkar dopamin och andra viktiga funktioner i hjärnan som påverkar
välbefinnandet.
Barbiturater
BAR
Sekobarbital
200
Med Barbiturat drogtest kan testas om man har använd barbiturater eller sin derivat,
amobarbital, butalbital, fenobarbital eller pentobarbital. Normalt resultat är negativt. Cut off av
testet är 200 ng/ml. Ett positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i
allmänhet den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med GC-MS
(Gaskromatografi-Masspektrometri).
TABELL 1.1.
Buprenorfin
Bensodiazepiner
BUP
BZD
Buprenorfin/
Nonbuprenorfin
Oksatsepam
10
300
Barbiturater kallas en äldre typ av läkemedel mot ångest, sömnproblem och epilepsi.
Barbiturater har en rad negativa effekter, bland annat att de i höga doser hämmar andningoch hjärtverksamhet vilket i värsta fall leder till omedelbar död. Barbiturater påverkar även
nedbrytning och metabolism av andra läkemedel genom att inducera leverenzym i
enzymgruppen Cytokrom P450. Idag har nästan all användning av barbiturater upphört till
förmån för bensodiazepinerna. Numera används de endast till behandling av epilepsi och till
narkos som anestetikum. I mycket liten omfattning även till patienter som inte svarar på
bensodiazepiner eller de moderna SSRI.Barbiturater har samma verkningsmekanism som
bensodiazepiner; de binder till en modulatorisk subenhet på GABA-receptorn vilket leder till
ökat inflöde av kloridjoner när GABA binder till receptorn.
BUP kan inte testas med de vanliga opiater tester, för det behövs en egen test. Med
Buprenorfin drogtest kan testas om man har använd buprenorfin. Normalt resultat är negativt.
Cut off av testet är 10 ng/ml. Ett positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska
analyser ger i allmänhet den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är
teknik med GC-MS (Gaskromatografi-Masspektrometri).
BUP är ett kraftigt smärtstillande preparat tillhörande gruppen opioider och är
narkotikaklassat. Det är också starkt beroendeframkallande. Det framställs genom att
extrahera ämnet tebain ur opiumvallmo, så som även kodein och morfin. Buprenorfin är den
aktiva substansen i läkemedlet Subutex, som började användas på 1990-talet som substitut
vid avvänjning av opiatberoende (exempelvis heroin) och som smärtstillande till patienter som
inte tål andra opiater eller opioder. Buprenorfin är en partiell agonist och binder till samma
receptorer som endorfin. Buprenorfin stimulerar receptorerna (den smärtstillande effekten)
samtidigt som den hindrar vissa andra opioider att binda till dessa receptorer. Detta gör att
effekten av samtidigt intag av t.ex. heroin uteblir. Andra opioider med högre affinitet för
receptorerna, t.ex. Tramadol hindras dock ej från att binda till receptorerna. Buprenorfin är
mildare än Metadon och kan inte överdoseras, däremot ökar risken att få
andningsdepression. Risken för att få andningsdepression ökar även vid samtidigt intag av
alkohol och bensodiazepiner.Till skillnad från många andra opioider (agonister) ger
buprenorfin (partiell agonist) endast starkare effekt i högre doser upp till en viss gräns.
Därefter hindrar buprenorfinet sig själv att binda till receptorerna vilket gör att ökad effekt
uteblir. Detta gör att långt gångna opioidmissbrukare med hög tolerans har svårt att få ett rus
av buprenorfin, då deras tolerans är högre än buprenorfinets "tak”.
Med BZD drogtest kan testas alpratsolam, diatsepam, nordiatsepam, klonatsepam,
klordiatsepoksid, loratsepam, midatsolam, nitratsepam, oksatsepam, klobatsam, triatsolam,
fluratsepam, norklobatsam och tematsepam. Normalt resultat är negativt Cut off är 300
ng/ml
Bensodiazepiner eller bensodiazepinderivat är ataraktika, det vill säga lugnande medel.
Bensodiazepiner är beroendeframkallande men all användning av bensodiazepiner leder inte
TABELL 1.1.
till ett beroende eller missbruk; risken för beroende och missbruk ökar med mängden och
frekvensen av användningen. Även vid terapeutiska doser som noga övervakas av läkare kan
bensodiazepiner ge upphov till ett beroende.
Bensodiazepiner kan ha flera olika effekter:



Muskelavslappnande
Ångestdämpande
Sövande



Behandling av panikångest
Motverkar kramper, status epilepticus, spasmer
Sänker andningsfrekvens, blodtryck och puls.
Effekterna hör samman med att läkemedlet binder till en regulatorisk domän på en receptor
(GABAA-receptorn) för neurotransmittorn GABA (4-aminobutansyra eller
gammaaminosmörsyra) i centrala nervsystemet. Detta leder till ett ökat inflöde av kloridjoner
vilket hyperpolariserar nervcellen. Bakgrunden till symtomen och deras varierande karaktär är
det faktum att bensodiazepiner verkar på ett flertal receptorer, som återfinns på celler med
vitt skilda funktioner i kroppen. Bensodiazepiner verkar genom att öka permeabiliteten av
ligandstyrda jonkanaler, så att celler, framför allt nervceller, blir mindre lättretliga. Detta är
bakgrunden till deras lugnande effekt. Receptorerna som de verkar på återfinns dock på fler
andra celler, som inte är relaterade till de områden som bensodiazepinernas används för.
Toleransuppbyggnad sker dessutom på olika sätt, under olika tidsramar, för de olika
receptorerna, vilket bidrar till komplexiteten vid toleransuppbyggnad och återställning till
normal funktion vid avvänjning.
Kokain
COC
Bentsoylekgonin
300
150
Olika preparat har olika affinitet för kroppens olika receptorer, samt har olika halveringstid.
Detta bidrar dels till att påverka hur de verkar, men också hur toleransnivån och bieffekter ser
ut. I allmänhet rekommenderas preparat med lång halveringstid för avvänjning, eftersom man
på så vis kan undvika stora förändringar i läkemedelsnivå i blodet, vilket ökar obehag
relaterade till nedtrappning.
Vid drogtestning mäts mängden bensoylekgonin i urinet. Det kan detekteras inom fyra timmar
från kokainintag och finns typiskt kvar i mängder över 150 ng/ml i upp till åtta dagar.
Metaboliter kan även spåras i de delar av kokainanvändarens hår som växte under
kokainintaget; där finns de kvar tills håret faller bort eller klipps av. Normalt resultat är
negativt. Cut of är 300 ng/ml eller 150 ng/ml. Säkrast är teknik med MS (Masspektrometri).
Nästan all kokain metaboliseras snabbt i kroppen, främst i levern; bara runt 1 % förs ut
ometaboliserat med urinet. Metabolismen domineras av esterhydrolys som till största delen
ger metaboliten bensoylekgonin, samt mindre mängder av främst ekgoninmetylester och
ekgonin. I kombination med etanol (alkohol) metaboliseras kokain i levern till kokaetylen som
TABELL 1.1.
Marihuana
(Cannabis, Hasch)
Metadon
THC
MTD
9
11-nor-Δ -THC9-COOH
Metadon
50
300
enligt studier kan ge en ännu större euforisk känsla än bara kokain och öka risken för
hjärtproblem. Kokain (bensoylmetylekgonin) är en alkaloid med narkotisk verkan. Det är ett
centralstimulerande preparat som utvinns ur bladen från den sydamerikanska kokabusken.
Kokain har använts som drog nästan lika länge som det funnits. Det administreras genom
injektion, nasalt ("snorta") och rökas. Berusningen är relativt kort, upp till en timme beroende
på hur drogen intas. Den önskade effekten är ökat självförtroende och pigghet. Kokain verkar
genom att hämma återupptaget av dopamin, serotonin och noradrenalin i hjärnans synapser.
Kokain är mycket beroendeframkallande och ger ett kraftigt höjt blodtryck och kan, särskilt vid
upprepad användning, orsaka hjärtproblem och stroke. Långvarigt bruk genom näsan kan ge
skador på vävnaden. Kokain är fosterskadande, det beror på att kokainet begränsar
syretillförseln till fostret som då drabbas av syrebrist. Liksom annan narkotika kan kokain ge
upphov till drogutlösta psykiska störningar, däribland drogutlöst psykos.
Vid drogtestning mäts mängden cannabis i urinet. Normalt resultat är negativt.Cut off är 50
ng/ml (0.05 mg/l). Ett positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i
allmänhet den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med GC-MS
(Gaskromatografi-Masspektrometri).
Cannabis (även känt som marijuana i växtform och hasch i kådform), är en psykoaktiv
produkt som utvinns ur lågväxande varianter av hampa (Cannabis sativa) och (Cannabis
indica) med medelhög eller hög halt av tetrahydrocannabinol (THC), dock är (THC) enbart en
av 483 kända komponenter av växten. Inkluderat minst 84 andra cannabinoider, som
Cannabidiol (CBD), Cannabinol (CBN), Tetrahydrocannabivarin(THCV) och Cannabigerol
9
(CBG). Den mest kända biologiskt aktiva kemiska komponenten i cannabis är Δ tetrahydrocannabinol, ofta benämnt THC. THC har psykoaktiva och fysiologiska effekter när
det konsumeras, oftast genom rökning eller genom oralt upptag.
Det vanligaste sättet att konsumera cannabis är genom rökning, antingen rullat i papper till en
joint eller stoppat i pipa, bong, chillum eller tjiubang. Ett annat sätt är att vaporisera
cannabisen, i en vaporizer förångas de verksamma substanserna som sen kan inhaleras.
Cannabis kan även intas oralt genom att ingå i bakverk, maträtter eller som dryck. Medveten
förädling har ökat halten THC i plantorna med ca 2 % sedan 1950. Fröna drivs för det mesta
under kontrollerade och optimerade förhållanden, med speciallampor och gödsling av
entusiaster eller professionella odlare i källare eller på vindar. Resultatet är ett mycket potent
marijuana som till och med kan vara starkare än sekunda hasch. Marijuana i USA kunde på
1980-talet ha så låg THC-halt som under 2 %. Denna marijuana finns fortfarande idag. Mellan
15-20 % räknas som en hög THC-halt.
Vid MTD drogtestning mäts mängden metadon i urinet. Normalt resultat är negativt.Cut off är
300 ng/ml. Positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i allmänhet
den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med MS
(Masspektrometri).
Metadon (marknads t.ex med namn Dolophine, Metadose eller Amidone) är ett
TABELL 1.1.
Metamfetamin
MET
d- Metamfetamin
1000
500
300
narkotikaklassat morfinliknande analgetikum, en opioid. Det är ett preparat mot svåra
smärttillstånd. Vid vissa typer av svåra kroniska smärttillstånd, som t.ex.
neurogen/neuropatisk smärta (nervsmärtor), är metadon effektivare än andra morfinliknande
preparat, och flera studier har även visat fördelar av metadonbehandling vid
cancersmärta.Metadon har även visat sig lindra smärta för patienter med svår kronisk smärta
med en lägre dos än om morfin eller andra morfinbesläktade preparat används, och i vissa
fall är Metadon det enda läkemedlet som fungerar mot smärtan, ibland med lägre totaldos.
Metadon har ungefär samma farmakodynamiska effekter som morfin. Metadon synes dock
framkalla mindre obstipation och sedering än morfin vid upprepad dosering. Liksom opiater
aktiverar medlet opiatreceptorerna i hjärnan men eftersom medlet verkar mycket
långsammare uteblir den så kallade "kicken". Metadon är ett beroendeframkallande medel,
men en smärtpatient kan ofta stå kvar på samma dos medan andra opioider brukar kräva att
dosen successivt höjs för att smärtlindringen ska bestå. Metadonbehandling förutsätter en
mycket noggrann kontroll och övervakning av de patienter som ingår i programmet så att de
inte överdoserar eller säljer vidare till andra missbrukare. Metadon anses i sig vara
beroendeframkallande, så det är önskvärt att metadon inte läcker till personer som inte ingår i
programmen. I takt med att utskrivning av metadon blivit vanligare så har också antalet
metadonrelaterade dödsfall ökat. Sannolikt sker också en visst spridning till personer som
inte ingår i programmen, och ju fler som deltar desto svårare blir det att övervaka alla
deltagare.
Vid MET drogtestning mäts mängden metamfetamin och sin derivat i urinet. Normalt resultat
är negativt. Cut off är 1000, 500 eller 300 ng/ml. Positivt svar är inte tillräckligt säkert.
Kromatografiska analyser ger i allmänhet den svarssäkerhet som behövs och är helt
specifika. Säkrast är teknik med GC-MS (Gaskromatografi-Masspektrometri).
Metamfetamin är ett narkotikaklassat centralstimulerande medel. Det liknar amfetamin men
är något kraftfullare och mer beroendeframkallande. Drogen kan, genom en
laboratorieprocess, framställas ur efedrin. Metamfetamin är likt amfetamin strukturellt.
Framställningen sker vanligtvis som en reduktion av efedrin eller pseudoefedrinMET intas på
många olika sätt så som intranasalt (dras in som pulver i näsan), intravenöst, oralt eller rökt
("ice"). Andra namn för metamfetamin är meth och metatjack. Ett metamfetaminrus kan pågå
2-10 timmar, beroende på dosens storlek. Vid återdosering kan ruset pågå i flera dagar. I
små doser gör drogen att lusten att äta och sova kraftigt minskar. Istället blir man pigg, alert
och självsäker. Sexlusten kan öka kraftigt, vid långvarigt bruk kan dock sexlusten försvinna.
Effekter: Eufori, ökad energi,ökad hjärtrytm,pratgladhet,högre blodtryck, ökad
uppmärksamhet,humörväxlingar, tröttheten försvinner, lägre självbevarelsedrift.Vanliga
bieffekter: Diarree, illmående,anorexi, sömnsvårighet, panikattacker, vidgade pupiller,
viktminskning, drogberoende, skadade hjärtklaffar, pranoia, aggressivitet, hallucinationer.
Metamfetaminanvändande minskar salivproduktionen drastiskt. Det leder till att användare
förlorar sina tänder onormalt snabbt - särskilt då den ökade törsten (polydipsi) släcks med
TABELL 1.1.
Morfin/Opiaater
Oksikodon
MOR/OPI
OXY
Morfin
Oksikodon
2000
300
100
drycker innehållande socker. Vid medicinsk användning av metamfetamin är effekten på
tänderna inte lika tydlig - antagligen för att de som tar det för medicinskt bruk lever i en bättre
miljö där de borstar tänderna och på andra sätt tar hand om sin kropp. Användare kan visa
på tvångsmässiga, sexuella beteenden.
Vid MOR/OPI drogtestning mäts om man har anvädt opiater, etylmorfin, heroin, kodein eller
morfin. Normalt resultat är negativt. Cut off är 2000eller 300 ng/ml. Normalt resultat är
negativ.Positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i allmänhet den
svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med MS
(Masspektrometri).
De viktigaste opiaterna från opium är morfin, buprenorfin, kodein, tebain, papaverin, noskapin
och narcein. Det finns även ca 25 andra alkaloider men dessa har inte någon effekt på
nerverna och således räknas de inte som opiater. Även heroin är en opiat som har två
acetylgrupper adderade på den ursprungliga morfinmolekylen. Vissa opiater, såsom morfin,
kodein och noskapin har stor betydelse inom sjukvården. Opiater ingår i gruppen opioider.
Morfin är ett kraftigt smärtstillande och sömngivande läkemedel. Morfin har en rad effekter på
centrala nervsystemet och på muskulatur. Bland annat orsakar morfin eufori (vid höga doser),
smärtlindring och har även en muskelrelaxerande effekt. Preparatet har dock en rad
nackdelar, bland annat är morfin starkt vanebildande och individen i fråga utvecklar snabbt
tolerans och ett fysiskt beroende. Dessutom är morfin likt barbiturater i den meningen att det
hämmar andningen, och kan därmed vara mycket farligt vid felaktig användning. Det
tillhandahålls som läkemedel bland annat som tabletter och injektionsvätska under namnen
Depolan, Dolcontin Unotard (depottablett). Morfin imiterar kroppens endorfiner genom att
binda en grupp av receptorer vid namn opioidreceptorer, som är kopplade till ett G-protein.
Detta aktiverar G-proteinet (Gi) som i sin tur överför signalen genom att hämma enzymet
adenylatcyklas, vilket i nästa steg leder till lägre intracellulära halter av cykliskt AMP (cAMP).
De låga halterna av cAMP stänger specifika jonkanaler i nervcellens membran, vilket gör att
nervcellen inte exciteras.
Vid OXY drogtestning mäts om man har anvädt oksikodon. Cut off är 100 ng/ml.
Oxikodon är ett så kallat morfinderivat, det är ett halvsyntetiskt smärtstillande preparat som
härleds ur tebain (dimetylmorfin). Det används vid långvarig svår smärta, till exempel vid
cancer. Preparatet har en kraftigt smärtstillande effekt.Läkemedel som innehåller detta ämne
[
är OxyContin, OxyNorm samt Targiniq vilket även innehåller naloxon för att häva den
förstoppning, som uppstår i tarmarna vid behandling med opiater.Detta genom att naloxon
inte frisläpps innan det kommer ner i tarmen. OxyContin är ett långtidsverkande läkemedel
där smärtstillande effekt nås efter cirka 3 timmar och håller i sig i cirka 12 timmar. Med
OxyNorm nås smärtstillande effekt snabbare, ofta inom 15 -20 minuter, med full effekt cirka
en timme efter intaget. Varaktigheten är cirka 6 timmar. Preparat innehållande oxikodon som
ex. OxyContin kan bland annat orsaka dåsighet, illamående och kräkningar. Sådana besvär
brukar minska efter några dagars användning. Vissa kan få klåda, förstoppning och svårt att
TABELL 1.1.
Fencyklidin
PCP
Fencyklidin
25
kissa. Förminskade pupiller och svårighet att andas är andra kända biverkningar.
Vid PCP drogtestning mäts mängden fencyklidin i urinet. Normalt resultat är negativt. Cut off
är 25 ng/ml (0.025 mg/l). Positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i
allmänhet den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med MS
(Masspektrometri).
PCP är en förkortning för fencyclidin (eng: Phencyclidine) och är en dissociativ drog. PCP
syntetiserades för första gången 1926 och sedan fortsatte forskningen om huruvida den
kunde användas medicinskt som ett lugnande medel. 1963 patenterades PCP och kallades
då "Sernyl" och skulle användas som bedövningsmedel, men redan efter 2 år på marknaden
drogs drogen in p.g.a sina extrema biverkningar. PCP verkar genom att vara en NMDAantagonist men påverkar även vissa serotoninreceptorer. PCP är nog mest känd bland
allmänheten som en vansinnesdrog vilket media uppmärksammade på 70-talet. T.ex. skrevs
det om människor som fick enorma fysiska krafter och blev helt okontrollerbara i sina
psykosliknande utbrott. Det var även många som trodde att drogen var en
balsameringsvätska, men det berodde endast på ett smeknamn av drogen (Embalming
Fluid). Den har aldrig använts som balsameringsvätska. 1967 patenterades PCP som
bedövningsmedel för djur. (Inte olikt sin kemiska kusin Ketamin som fortfarande används på
djur och människor, dock ej i Sverige.) Samma år började PCP dyka upp på svarta
marknaden för rekreationella droger och såldes då under namnen: "Angel Dust", "Hog",
"Super-Weed", "Crystal", "Rocket Fuel", "Wet", "Water", "Fry", "Amp" , "Embalming Fluid".
PCP spred sig snabbt bland droganvändare, dock främst i USA, och i början av 70-talet
placerade USA drogen på listan över narkotikaklassade preparat. Idag är PCP olagligt
(förutom för medicinskt bruk) i stort sett i hela världen. Vanligast förekommande på
marknaden är den i USA. Under 2000-talet har det dykt upp derivat av PCP som Research
chemicals.
Effekten av PCP varierar kraftigt från person till person. Vanligt är dock: audiella
hallucinationer, förvirring, känsla av styrka och oövervinnlighet, vanföreställningar,
svårigheter att röra sig samt nedsatt koordinationsförmåga, känsla av att vara bortkopplad
från sin omgivning, med flera. Vanligtvis vid normala doser verkar ruset i ca 4 till 6 timmar.
Men vid högre doser kan personen bli medvetslös i upp till 10+ dagar (En form av
komatillstånd). Sedan är det vanligt att man känner av drogen några dagar (1-2) efter men
bara svagt. PCP sliter på lungorna givetvis och troligen fungerar likt andra dissociativa droger
på det sättet att den kan förstöra nervtrådarna i hjärnan. Det är relativt vanligt med att man får
en dålig tripp som kan vara skrämmande men även här likt Ketamin är det oftast inte något
man tar med sig och således upplevs det inte riktigt som en dålig händelse. Men det har hänt
att kraftiga vanföreställningar lett till aggressiva utbrott eller olyckliga händelser där personer
skadat sig. (Detta behöver dock inte hända men skall tas i beaktning och bäst är om man kan
ha en nykter sitter med sig.)
TABELL 1.1.
Dosering: Lätt
Medel
Stark
Dödlig dos hos råttor
(Dekstro)propoksi
fen
PPX
dNorpropoksifen
300
Tricykliska
antidepressanter
TCA
Nortriptylin
1000
3-5mg
5-10mg
10+
76mg/kg
Nasalt: Nasala uppgifter saknas för tillfället men förmodligen pga den låga dosen oralt är den
mycket känslig. Kanske ända nere på 2-3mg för en väldigt kraftig resa. Rökning: Det
vanligaste idag är att man doppar cigaretter eller cannabisjointar i PCP-lösning och röker
sedan detta. Doseringen kan variera väldigt från flaska till flaska men effekten kommer
ganska omedelbart.
Vid PPX drogtestning mäts mängden dekstropropoksifeeni i urinet. Normalt resultat är
negativt. Cut off är 300 ng/ml. Positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser
ger i allmänhet den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med
MS (Masspektrometri).
Vid TCA drogtestning mäts mängden trisykliska antidepressanter i urinet. Normalt resultat är
negativt. Cut off är 1000 ng/ml. Positivt svar är inte tillräckligt säkert.
Antidepressiva läkemedel, i singular även antidepressivum, är en grupp psykoterapeutiska
läkemedel som huvudsakligen används mot depression och dystymi. Antidepressivum åtskiljs
generellt från centralstimulantia; andra preparat som används för en omedelbar euforisk
effekt ses inte heller som antidepressivum. Läkemedlen används huvudsakligen
farmakologisk behandling av: Depression, Dystymi och Melankoli.Trots namnets antydningar
används läkemedlen dock ofta även som behandling av andra tillstånd såsom: Ångest,
Bipolär sjukdom,Tvångstankar,Ätstörningar,Kronisk smärta (gäller TCA).
Tramadol
TRA
-
200
Antidepressiva läkemedel hör till de vanligaste receptbelagda mediciner som psykiatrin
skriver ut, och deras effekter och biverkningar är föremål för åtskilliga forskningsstudier och
konkurrerande teorier. Kemiska substanser med antidepressiva egenskaper inkluderar bland
annat fenylalanin, tyrosin, tryptofan, serotonin och kolin.De flesta antidepressiva läkemedel
har en fördröjd antidepressiv effekt som uppnås först efter 6-8 veckor. Andra effekter, såsom i
vissa fall ångestlindring, kan inträda snabbare.En del antidepressiva läkemedel har också
blivit kända som "sinnesförhöjande medel" (därav det vilseledande begreppet "lyckopiller")
trots att de inte har den effekten. Annan medicin som inte är känd som antidepressivum,
exempelvis antipsykotika i låga doser och bensodiazepiner, används också i stor utsträckning
för behandling av depression. Termen antidepressivum inkluderar i vissa sammanhang vilken
som helst terapi (till exempel psykoterapi, ECT, akupunktur) eller process (till exempel
sömnavbrott, ljusterapi, regelbunden fysisk träning) som kliniskt förbättrar nedstämdhet.
Vid TRA drogtestning mäts mängden tramadol i urinet. Normalt resultat är negativt. Cut off
är 200 ng/ml. Positivt svar är inte tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i allmänhet
TABELL 1.1.
den svarssäkerhet som behövs och är helt specifika. Säkrast är teknik med MS
(Masspektrometri).
Ecstasy
XTC
(MDMA)
Metylendioksime
t-amfetamin
500
Tramadol är en kemisk förening som tidigare ansågs vara en syntetisk opioid, men som
hittats i busken Nauclea latifolia. Ämnet är ett morfinliknande analgetikum, som används vid
måttlig till svår akut och kronisk smärta. Tramadol är ett beroendeframkallande medel och vid
långvarig användning kan tolerans, psykiskt och fysiskt beroende, utvecklas. Risken är
mindre vid kortare behandlingstid men utsättningssymptom kan förekomma även vid
behandlingstid kortare än sex månader. Vid normala doser har en beroendefrekvens på 1 av
8000 rapporterats. Tramadol var för ett tag sedan det enda läkemedlet i sin klass som inte
behövdes skrivas ut på särskild receptblankett, men Läkemedelsverket stramade nyligen åt
reglerna. Tramadol är inte lämpligt som ersättningsmedel vid opiatberoende och kan inte
undertrycka abstinenssymptom av morfin. Biotillgängligheten vid oralt intag är 68-72% som
ökar efter regelbundet intag. Den huvudsakliga aktiva metaboliten av tramadol är Odesmetyltramadol. Tramadol interagerar med en rad olika läkemedel. I kombination med
Warfarin (Waran) kan effekten av Warfarin förstärkas. Vid samtidig användning av
barbiturater (till exempel Fenemal) förstärks den andningsdeprimerande effekten av morfin
och morfinderivat. Tramadol ska heller inte kombineras med läkemedel som påverkar
serotonin (till exempel Cipramil och Fontex) eftersom det ökar risken för serotonergt syndrom.
Vidare är kombinationen Tramadol och Bupropionhydroklorid (Voxra) olämplig då den kan
utlösa krampanfall.Läkemedel som innehåller
tramadol:Gemadol,Nobligan,Tiparol,Tradolan,Tramadol (Generisk tramadol, där företaget har
sitt namn efter läkemedelsnamnet, t.ex. Tramadol HEXAL),Tramamerck Retard, Ultram
(paracetamol/tramadolhydroklorid),Zamadol, Dolol.
Med XTC drogtest kan testas om man har använd ecstasy eller Metylendioksimetamfetamin.
Normalt resultat är negativt. Cut off av testet är 500 ng/ml. Men ett positivt svar är inte
tillräckligt säkert. Kromatografiska analyser ger i allmänhet den svarssäkerhet som behövs
och är helt specifika.
MDMA eller ecstasy är ett centralstimulerande narkotikapreparat. Vardagligt och mer eller
mindre slangmässigt kallas preparatet även E, X, XTC, molly, puckar, bokstäver, knappar,
rolls, beans och Adam. Drogen är ett centralstimulerande amfetaminpreparat, och räknas
som empatogen vilket innebär att det påverkar sinnestillståndet snarare än varseblivningen.
ven om substansen MDMA är synonym med ecstasy säljs det tabletter under detta namn
som även innehåller andra hallucinogena amfetaminpreparat och andra substanser såsom
amfetamin och koffein. I vissa fall saknar de även helt MDMA.
Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk noterar att även om det
finns vissa rapporter i Europa om tabletter som säljs för så lite som en euro redovisar de
TABELL 1.1.
flesta länder nu priser i missbrukarledet som vanligen ligger i intervallet 3–9 euro per tablett.
MDMA förhöjer temporärt individens empati/medkänsla under rustiden. Detta tog man vara
på inom psykoterapin när Ecstasy blev populärt. I takt med att Ecstasy blev olagligt
omöjliggjordes forskningen. Hjärnan utsöndrar enorma mängder serotonin under ruset. Detta
är den bakomliggande orsaken till den ökade empatiförmågan. Subjektiva upplevelser i
samband med detta är ofta en extremt ökad tillit och känsla av närhet till människor i
omgivningen och förmågan att förlåta andra förstärks avsevärt. En av de vanligaste
rapporterade subjektiva upplevelserna är en starkt ökad öppenhet vilket ofta leder till att
personer under ruset kan berätta om sina djupaste problem och svåra upplevelser för
varandra. Detta har ofta ett stort terapeutiskt värde. Neurotiskt baserade rädslor kan också
upplösas. Ruset håller i sig cirka 3-5 timmar. Kroppens inbyggda förmåga att reglera
kroppstemperaturen kan störas vid större doser. Eftersom dosen du köper på den svarta
marknaden kan variera avsevärt är det därför viktigt för den som använder drogen att få i sig
tillräckligt med vätska för att förhindra ett eventuellt överhettningstillstånd. Att kombinera
MDMA med alkohol kan avsevärt öka risken för användaren om ett sådant uppstår. MDMA
kan även påverka metabolismen. Blodtryck och puls ökar även normalt under ruset. Andra
märkbara bieffekter kan vara ofrivillig tandgnissling, svettningar eller skakningar. MDMA kan
vara skadligt för levern.
Överdosering av MDMA kan leda till ett tillstånd vid namn serotonergt syndrom. Effekten av
MDMA grundar sig främst i den explosionsartade utömningen av serotonin från serotonin
neuronerna, men MDMA leder också till en stimulerad utsöndring av dopamin och
noradrenalin. En stor skillnad mellan de två neurotransmittorerna dopamin och serotonin är
att dopamin bildas mycket snabbare än serotonin. Detta leder till att några timmar in på ett
MDMA rus kommer halten av dopamin i hjärnan vara mycket högre än halten av serotonin.
För att transportera och destruera serotoninet i hjärnan existerar det så kallade
serotonintransportproteinet som för tillbaka serotoninet från synapsen till nervcellen där
serotoninet bryts ner av enzymet MAO (monoaminoxidas). Men när halten av serotonin är så
låg som den är i slutet av ett MDMA rus kommer det att finnas "tomma"
serotonintransportprotein. Detta leder till att dopamin istället binder till transportproteinerna
och transporteras till serotonin nervcellen. Dopamin är inte bara toxiskt för serotonerga
neuroner utan även när dopaminet bryts ner av serotonin neuroners MAO enzym bildas
väteperoxid som oxiderar och potentiellt skadar vitala delar av hjärnan. Serotonergt syndrom
är ett livshotande tillstånd som kräver akut vård.