ORÄDD CHEF

OMKRIM
KRIMIN A LVÅ R D E N S P E R S O N A LT ID N IN G . D E C EM B ER 2 0 1 5
6
Jacques Mwepu på Hinseberg
ORÄDD CHEF
Nytt uppdrag
Att motverka våldsbejakande extremism
60-1.indd 3
Internationellt tema
Besök Kongo, Kenya
och irakiska Kurdistan
Julkryss
Koppla av med
Omkrims korsord
2015-12-04 11:34
OMKRIM INGÅNG
I den nedlagda anstalten Norrköping har konstnärer skapat verk som gestaltar
hur det känns att vara frihetsberövad. Desirée Koslin har arbetat med textil.
Andra konstnärer har valt måleri, klotter, skulptur eller videoinstallationer. 48
2
2-3.indd 2
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 10:37
Känsla av tillhörighet
får oss att växa
V
illduupplevaettjobbsomliknardittmenändåär
heltannorlunda?
Dumåstevaraenproblemlösaresomfårsakergjordatrotsentungroddbyråkrati,språksvårigheteroch
enochannannaturkatastrof.Dugillarutmaningar,
ärkommunikativochhelstfransktalande.Igengäld
fårduingåiettinternationelltsammanhang.Du
utförettuppdragtillsammansmedkollegorfrånhelavärlden,ett
uppdragsomantagligenkommerattförändradittliv.
I årets sista Omkrimfårdumötaenradkriminalvårdaresom
tjänstgörutomlands.Läsområdgivarnasomuppskattasochgör
nyttaiAfrikaochirakiskaKurdistan.
»Du måste vara en problemlösare som
får saker gjorda trots en tungrodd byråkrati,
språksvårigheter och en och annan
naturkatastrof. «
VilkenbredddetfinnsiKriminalvårdensuppdrag!Detären
förmånattsittapåredaktörstolennärmanenadagenfårSkypa
medAnnaTerinssombefinnersigiöstraKongoochnästadagfår
åkatillHinsebergochtalamedJacquesMwepu.
JacquesMwepubörjadesinkarriärsomsemestervikariepå
Hällbyanstalten.Idag17årsenareärhananstaltschefpåHinseberg.Ärhansvenskidag?Jodå,ävenomhanintekanangenågon
procentgrad.KänslanavtillhörighetärdetsomstärktJacquesviljaochtropåenframtidiSverige.Hanberättarattdetpersonliga
bagagetfrånhemlandetKongoharhjälpthonomattetablerasig.
Genomstudierocharbeteharhanlärtsigsvenska,ochdärmed
ocksåkunnatinterageramedsvenskar.
Medtidenblirnordiskasederochvanorallt
merintressanta.
Viljan att ta plats finnsdärockså.MotsatsentilldennordiskaJantelagen,den
somsägerattduinteskatroattduärnågot.
ExtratydligtblirdetiintervjunnärJacques
grundmuradesjälvförtroenderiktigtlyser.
”HadejagvaritkvariKongokundejagha
varitministeridag.”
Detgällerattväljadetbästafråntvå
världar.DetharJacquesMwepugjort.Läs
intervjunmedhonomlängreframitidningen.Missaintehellerkorsordet!
Katarina Luksepp,
Godjulochgottnyttår!
redaktör.
Annika åker
till USA 45
Andreas vardag
rullar på 35
NYHETER
7 Nytt om kriminalvård.
TEMA INTERNATIONELLA INSATSER
14 Anna har landat i Kongo.
19 I huvudet på Christer Isaksson.
20 Svenska röster från Afrika.
22 Kurder välkomnar svenska mentorer.
23 Unikt teamwork i Kenya.
27 Om du vill göra utlandstjänst.
28 Nya intryck: Kristian Edqvist.
30 FN vill ha mer av svensk kurs.
REPORTAGE
32 Viktiga samtal om sex och samlevnad.
36 Intervjun: Jacques Mwepu gillar att ta plats.
VETENSKAP
42 Intagna vill ha mer att göra.
RUNTIKRIM
44 Landet runt.
KULTIKRIM
48 Tomma men talande lokaler.
50 Barnperspektiv på Polismuseet.
JULSIDOR
54 Historier från förr.
55 Korsord.
ÖVRIGT I OMKRIM
4 Bilden anstalten Tygelsjö 6 Gd har ordet 35 Yrket: transportförare 47 Krönika Susanne Rodmar 52 Frivilliga krafter
Processkedjan 53 Insändare 56 Guldkorn 57 Sport och
fritid 59 Hedervärt 60 Utgång
Omslagsbild: Henrik Witt
OMKRIM
6/2015
441
TRYCKSAK
OMKRIM 6/2015
2-3.indd 3
428
Omkrim är Kriminalvårdens
personaltidning som skriver om
stort och smått som är viktigt,
roligt eller på annat sätt berör
medarbetarna. Även andra intresserade ska kunna läsa om vardagen i
Kriminalvården samt om forskning
och utveckling på området.
Redaktörer:
Katarina Luksepp 011-496 37 90
[email protected]
Elisabet Jönsson 011-496 33 35
[email protected]
E-post: [email protected]
Adress: Omkrim, 601 80 Norrköping
Ansvarig utgivare: Pelle Ekman
Formgivning: John Bark Design
Tryckeri: Edita
Upplaga: 18 000
Nästa manusstopp: 15 januari
Prenumerationsservice:
Sanna Lagrén 011-496 37 66
[email protected]
Postadress:
Omkrim, Kriminalvården, 601 80
Norrköping
Prenumeration:
Alla anställda och lekmannaövervakare får
tidningen hemskickad. Vill du som anställd
INTE ha tidningen kontaktar du prenumerationsservice. Lekmannaövervakare gör
eventuella adressändringar hos sin frivård.
Även pensionärer och andra intresserade får
tidningen utan kostnad. Men för er krävs att
ni anmäler till prenumerationsservice att ni
VILL ha tidningen.
3
2015-12-04 10:37
BILDEN
K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT
A N D R É D E L O I S T E D / F OTO
Kvalitetsstjärnor
från Tygelsjö
R
edan i juli planterades julstjärnorna. De intagna
har vattnat,
glesat, plockat
dåliga blad och
fått de små plantorna att växa till ståtliga
stjärnor. På anstalten finns
ett miljötänk och många
händer är tillgängliga vilket
gör att Tygelsjös växter är
av hög kvalitet. Man sprutar
inte med stråförkortningsmedel eller stressar med
hög värme för att de ska
växa fortare. Produktionsledarna drar ner på värmen
och växterna får tid att växa
sig motståndskraftiga mot
ohyra. De bekämpningsmedel som används är
biologiska. Anstalten köper
in rovkvalster som äter upp
lössen och nyttjar miljövänliga metoder som nematoder och humlebon.
75 procent av alla julstjärnor som odlats fram
på anstalten Tygelsjös säljs
första veckan i december.
– Alla vill ha julstjärnor till
första advent. Sedan vill de
ha en gå-bort-blomma och
då säljer vi azalea, amaryllis
eller julgrupper, berättar
produktionsledare
Anna-Karin Söderdahl.
Därefter är det dags för
tulpanerna. Den exklusiva Brilliant Star sätts i en
kruka, vilket är ett moment
som andra odlare hoppar
över. Rötterna skadas inte
och tulpanen går sedan att
plantera ut, i alla fall i Skåne.
4
4-5.indd 4
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 10:39
OMKRIM 6/2015
4-5.indd 5
5
2015-12-04 10:39
NILS:
Perspektiven förändras beroende på utsiktspunkt.
I en stor nationell organisation som vår
spelar perspektiven en särskilt stor roll.
»Med rätt perspektiv
kan tilliten växa«
N
»Nu går vi in i en fas där
innehållet i verksamheten
står i fokus. Listan på
utvecklingsfrågor är lång.«
ågon klok person har sagt
att förmågan att lägga rätt
perspektiv på saker och
ting handlar om avstånd. Är
man för långt bort ser man
inga detaljer, står man för
nära ser man inte helheten.
Jag blev nyligen påmind om det under ett
samtal med Ole Engström, en legendarisk dansk kriminalvårdare som under
många år också var chef för kriminalvården i Kanada. Jag försökte ge en nyanserad bild av svensk kriminalvård. Flyktingsituationen och hur snabbt vi kan reagera
på förändringar i vår omvärld imponerar,
liksom vårt prisbelönta internationella
engagemang. Framförallt betonade jag
den höga ambitionsnivån i vårt återfallsförebyggande arbete och satsningarna
på unga och våldsbrottsdömda. Jag lyfte
fram det goda säkerhetsläget och hur
tacksam jag är över den snabbhet med
vilken vår organisation fått stopp på de
rymningar vi upplevde förra året.
Eftersom Ole numera arbetar med
organisationsutveckling beskrev jag
också moderniseringsarbetet; förändringen av huvudkontorets och regionkontorens roller liksom frivårdens och
transporttjänstens nya organisationer.
Jag konstaterade att jag under stundom
förvånas över hur svårt det är att ändra
invanda arbetssätt. Min slutsats var att
man nog underskattar den tid det tar att
bygga upp den tillit och förtroende som
krävs för att nya roller, strukturer och
arbetsprocesser ska fungera optimalt.
Till min förvåning brast Ole ut i ett
NILS ÖBERG
ÄR GENERALDIREKTÖR
på Kriminalvården.
6
6-11.indd 6
gapskratt. Han pekade på en annan dansk
kriminalvårdare, Jens Tolstrup, och sa:
”Jens och jag gjorde karriär samtidigt i
den danska kriminalforsorgen. När vi
båda jobbade som chefer i linjen var vi
rörande överens om att kollegorna på
huvudkontoret inte begrep någonting
av kärnverksamhetens villkor. När vi så
småningom själva hamnade på huvudkontoret var vi lika överens om att alla
enfaldiga kollegor plötsligt flyttat ut i
linjeorganisationen!”
Ja, nog förändras perspektiven alltid,
beroende på utsiktspunkt. Och kanske
finns lösningen i att låta tiden gå. Med
tid kommer resultat och det är de som
räknas. När jag summerar det år som gått
finns mycket att glädjas på. Det går bra
för svensk kriminalvård. Nu går vi in i en
fas där innehållet i verksamheten står
i fokus. Listan på utvecklingsfrågor är
lång. Nej, alla förändringar vi gjort för att
kunna möta framtidens utmaningar har
inte satt sig. Särskilt konstigt är det inte.
Det har gått kort tid och det vi föresatt
oss att göra är svårt. Vi vill få hela verksamheten att utvecklas mot gemensamt
definierade mål, med goda finansiella
förutsättningar för varje del av linjeorganisationen att utföra sina uppdrag
samtidigt som de ekonomiska ramarna
ska hållas. De flesta myndigheter brottas
med ungefär samma utmaningar, några
patentlösningar finns inte. Var och en får
söka sina egna vägar framåt. Vi har valt
vår.
I en stor nationell organisation som
vår spelar perspektiven nog en större
roll än annars. En viktig uppgift för oss
de närmaste åren blir att jobba just med
avstånden. De som står för nära får backa
en aning och anstränga sig för att försöka
fånga helheten. De som är för långt ifrån
får göra sig besväret att komma närmare
för att förstå detaljerna. Så kommer våra
olika roller närmare varandra. Och då blir
kanske perspektiven mer likartade. Och
genom det skapar vi nog också mer av
den ömsesidiga tillit som är en nödvändig förutsättning för allt samarbete.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 10:44
NYHETER
ANNORLUNDA ÄN FRANKRIKE
Magnus Ranstorp föreläste på Kriminalvårdens säkerhetskonferens i Malmö. Apropå terrordåden i Europa menar Ranstorp
att svensk kriminalvård är annorlunda än exempelvis fransk. I
Frankrike jobbar de repressivt, har överfulla fängelser och ingen
riskbedömning. Linda Edman anser att förhållningssätt och klientnära arbete är grunden för allt kriminalvårdsarbete.
Fredrik Wilhelmsson presenterade säkerhetskonferensen. I panelen: Magnus Ranstorp, Henrik Månsson, Linda
Edman och Lennart Palmgren.
SÄKERHET
»Frågan om extremism
kommer att växa hos er«
Å
rets säkerhetskonferens behandlade ett
alltför aktuellt ämne:
våldsbejakande extremism och
radikalisering.
– Polariseringen ökar i
samhället, och problemen med
våldsbejakande extremism
kommer att växa. Det säger
Magnus Ranstorp, terrorexpert från Försvarshögskolan,
som talade på Kriminalvårdens
säkerhetskonferens den 19
november.
– Frågan kommer att växa
även för er inom Kriminalvården.
Magnus Ranstorp säger att
Kriminalvården kommer att
få in fler personer som döms
för terrorhandlingar, särskilt
om lagstiftningen vässas. Men
han menar att även personer
dömda för andra brott kan vara
sympatisörer och sårbara för
påverkan.
– Hur finansieras resor
OMKRIM 6/2015
6-11.indd 7
till Syrien och bidrag till
terrorism? Jo, ofta genom
små och stora bedrägerier,
som man kanske hamnar i
fängelse under kortare tid
för. Då gäller det att hålla ett
öga på veteraner, tongivande
personer som dömts för terrorbrott. De är rockstjärnor
i den här världen och kan få
många efterföljare.
Enligt Henrik Månsson,
som arbetar med säkerhetsanalys på Kriminalvårdens
säkerhetsavdelning, arbetar
vi just så.
– När vi får kunskap om
personer i riskgruppen hämtar
vi in kunskap, bearbetar och
analyserar. Sedan kategoriserar vi individerna, exempelvis
som sändare eller sårbara
mottagare.
En sändare är i det här fallet
en person som kan inspirera
andra: kanske en återvändare
som stridit för IS i Syrien. En
sårbar mottagare löper risk att
anamma övertygelsen.
– Vi ska inte låta dessa
personer hamna tillsammans.
Det värsta scenariot vore att
personer rekryteras inne hos
oss, friges, och sedan begår
terrorbrott, säger Henrik
Månsson.
Ranstorp talade också om
förhållanden som bidrar till
islamistisk radikalisering. Det
finns ingen enhetlig profil på
personerna, utan psykologiska, kulturella, sociala och
politiska faktorer samverkar.
Riskindivider ser politiken
som att väst är i krig mot islam
och att det gäller att välja sida.
De har ofta struliga bakgrunder, låg eller ingen inkomst.
En otroligt viktig faktor
handlar om känslan av att
stå mellan världar. Att inte
känna att man accepteras och
kommer in i samhället där man
är född, men inte heller riktigt
accepteras i föräldrarnas
hemland.
Att lyckas integrera och
släppa in människor i samhället kan vara en av de viktigaste
faktorerna för att minska
problemen. Kriminalvården
har en viktig uppgift när det
gäller att samverka med andra
myndigheter, inte minst i
utslussningsarbetet.
Regeringsuppdrag
Kriminalvården fick i somras i
uppdrag av regeringen att arbeta
mot våldsbejakande extremism
och radikalisering. Kriminalvården
ska kartlägga olika arbetssätt som
kan användas för att förebygga
våldsbejakande extremism hos våra
klienter. Därefter ska vi implementera
de metoder som anses vara lämpliga
i vår verksamhet. Det handlar om
både proaktivt säkerhetsarbete
och återfallsförebyggande insatser.
Uppdraget ska redovisas senast 31
maj 2016. Linda Edman på Säkerhetsavdelningen leder arbetet.
7
2015-12-04 10:44
NYHETER
BÄTTRE MÄSSA MED VYKORT
Ska du delta i en arbetsmarknadsdag eller mässa? Nu
finns nytt material att beställa. En kriminalvårdare, en
sjuksköterska, en hundförare och en frivårdsinspektör.
Alla pryder de varsitt vykort, tillsammans med information om respektive yrkesgrupp. Vykort och annat nytt
material går att beställa i publikationskatalogen.
Martin vägleder
ensamkommande
K
riminalvårdaren
Martin Eklöv tar
tjänstledig från NTE
för att jobba på ett boende för
ensamkommande pojkar.
– Det är allas ansvar att
bygga ett bättre Sverige, säger
han.
Martin Eklöv arbetar som
transportör på NTE i Västervik. Han är också ordförande
och ledare i fotbollsföreningen Tjust IF, i Gamleby i Västerviks kommun. I den senare
rollen har han upplevt vilken
kraft idrott kan ha, när det
gäller att få med nya svenskar
i gemenskapen.
KLIPPT FRÅN
KRIMNET
Martin Eklöv fick många uppmuntrande kommentarer på
intranätet efter nyheten:
Gott initiativ!
Lycka till – är övertygad om att
du blir en god förebild för de här
killarna.
Thomas Björk
Bra initiativ!
Stort lycka till! Du gör skillnad!
Anne Vainio
Fint initiativ!
Stort lycka till, ingen tvekan om att
du blir en god förebild för dessa
grabbar.
Klaudia Andersson
Verkligen rätt man på rätt plats
Men vi kommer att sakna dig.
Maria Wimmerström
8
6-11.indd 8
– Fotboll är ett universellt
språk och föreningslivet är en
väldigt bra ingång i samhället,
säger han.
Martin har varit med och
startat en träningsgrupp för
byns nyanlända tonårskillar.
Ett 30-tal grabbar är med och
till nästa säsong är tanken att
de ska vara med och spela seriespel tillsammans med andra
killar i föreningen. Men redan
nu bygger fotbollen broar i
Gamleby.
– Nu kommer de somaliska
mammorna på träningar och
matcher. De hejar och har
bakat bullar som vilken familj
som helst. Och jag ser hur de
infödda tioåringarna möter
flyktingbarnen, vilken förståelse de får för att man inte kan
få allting, att allting inte är så
självklart.
Martin har bestämt sig
för att ännu mer bli en del
av integrationsprocessen i
Gamleby. Därför har han tagit
tjänstledigt från Kriminalvården från och med slutet av
november. Under ett halvår
ska han arbeta på ett av Gamlebys snart tre flyktingboenden, ett för ensamkommande
pojkar.
– Jag ser fram emot det
och hoppas bli en vägledare
och god förebild för de här
grabbarna. En viktig länk som
kan slussa in dem i det svenska
samhället, även om det inte
är säkert att de blir kvar just i
Gamleby.
Martin Eklövs beslut att ta tjänstledigt för att jobba med ensamkommande flyktingbarn har fått mycket beröm från kollegor på intranätet.
Vad tar du med dig från
jobbet på NTE?
– Vanan att jobba med
alla sorters människor och
vetskapen om hur människor
fungerar.
Har du något tips till andra
som vill engagera sig för att
hjälpa nyanlända?
– Jag vurmar ju för föreningslivet och tycker att
det är en väldigt bra ingång.
Anser man i en klubb att alla
ska kunna vara med får man
också se till att det faktiskt
blir så.
Hur går det till i praktiken?
– Sök upp dem som är nya, i
bostadsområdet eller vid deras
boende. Bjud in dem att vara med
och spela fotboll, eller vad det nu
är du gör i din förening.
– Det är jätteviktigt att hitta
kanaler för att förebygga utanförskap och främlingsfientlighet. Folk är rädda för det de
inte känner till, men det finns
inget ”vi” och inget ”dom”.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 10:44
NYHETER
FLER GÅR MED I KAMRATFÖRENINGEN
Kriminalvårdens kamratförening har under hösten genomfört regionala möten, vilket har rönt intresse runt om i landet.
Flera medlemmar har strömmat till efter möten i Malmö och
Göteborg. Föreningen har även fått in förslag på personer som
kan utses till Årets kamrat 2016. Vill du nominera din kollega?
Mejla [email protected]
FLYKTINGMOTTAGANDE
”Vi hoppas ta
emot nyanlända
innan årsskiftet”
Omställningen av anstalten
Helsingborg till flyktingboende fortsätter.
vara vuxna ensamstående,
inte familjer, som kommer
till oss.
När kan de första asylsökande beredas plats?
– Vi har börjat förbereda
oss mer konkret och hoppas
kunna ta emot boende innan
årsskiftet. Det har varit en
period med ovisshet och vi
är angelägna om att komma
igång.
– Vi vill ju bidra till den
ansträngda boendesituationen för asylsökande och jag
känner mig stolt och glad
över att Kriminalvården
och vi i Helsingborg är med
och tar ansvar, säger kriminalvårdsinspektör Caroline
Wahlström, som har lett
arbetet.
Är det Kriminalvården
eller Migrationsverket som
ansvarar för verksamheten
framöver?
– Vi ansvarar för lokalerna
och kommer att ha personal på
plats dygnet runt. Migrationsverket ansvarar för verksamheten.
– De kommer dock inte
ha personal på plats, utan vi
kommer ha nära samverkan
med Migrationsverkets kontor
i Helsingborg.
Hur många tror ni kommer att kunna bo i lokalerna?
– Cirka 50 personer. Det
kommer företrädesvis att
Finns några planer på att
ordna sysselsättning eller
aktiviteter för de boende?
– Vi kommer att skapa
utrymme för fritidsaktiviteter
och hoppas kunna samverka
med frivilligorganisationer,
för att ge dem som bor här en
så bra boendesituation som
möjligt.
Caroline Wahlström, kriminalvårdsinspektör, har lett arbetet för att
göra anstalten Helsingborg till flyktingboende.
Här på anstalten Helsingborg kan man husera cirka 50 personer.
PERSONAL
Fritt fram med flyktingarbete som bisyssla
Personal i Kriminalvården frågar om det är möjligt
att som bisyssla arbeta med
flyktingmottagande och visst
är det möjligt.
Kriminalvården ställer sig i
OMKRIM 6/2015
6-11.indd 9
princip positiv till att anställda åtar sig bisysslor för att
underlätta flyktingarbetet.
Ställningstagandet bygger på
en bedömning ur ett förtroendeskadligt perspektiv. Huruvi-
da det kan vara arbetshindrande behöver bedömas av den
lokala chefen.
Ansökan om bisysslan ska
lämnas enligt ordinarie rutin,
men man behöver inte avvakta
beslutet för att påbörja uppdraget. Om det skulle visa sig
att det är en bisyssla som inte
skulle vara förenlig med det ordinarie arbetet så ska påbörjad
bisyssla avslutas.
9
2015-12-04 10:44
NYHETER
KLIPPT FRÅN
KRIMNET
”Genom vårt språk beskriver
vi hur vi ser på verkligheten.
I USA talar man allt oftare om
”återvändande samhällsmedborgare” istället för kriminella
och dömda människor. Det
sätter ett tydligt fokus på att vi
arbetar med fysiska personer
med medborgerliga rättigheter
som är på väg tillbaka till det
samhälle där just du bor. Jag
gillar det perspektivet.” Det
skrev gd Nils Öberg i sin blogg.
Här är några kommentarer:
Ordens makt
”Återvändande samhällsmedborgare”, det perspektivet ska
jag verkligen bära med mig.
Ord har en oerhörd makt och vi
har alla, som representanter för
Kriminalvården, ett ansvar i hur
vi formulerar oss. Tack för ett, för
mig, nytt perspektiv.
Gabriella Boijsen
Jag blir så glad
I sociala medier ser jag mest bara
exkludering, en massa hat och
rädsla – så texter som denna är så
viktiga för att själv orka stå ut. Att
våra klienter vill bli återvändande
samhällsmedborgare vet jag, jag
möter det varje dag. Det är inte
alla klienter som kan uttrycka det,
exkludering av sig själv är också
en effektiv strategi för att orka
stå ut. Men vårt jobb är att hitta
vägar in till dem, till deras verkliga tankar och genuina känslor.
Lyckas vi med det så visar sig en
person med en förhoppning om
gemenskap, värme och att finna
en plats. Att bli inkluderad.
Malin Wiktoreng
Återvändande...
Även om företeelsen och synsättet på klienternas återvändande
till samhället inte i sig är nytt, så
är perspektivet i själva ordet nytt
för mig, och jag gillar det. Det är
ett ord som är lätt att använda
för att förtydliga en av kriminalvårdens roller för omgivningen,
att förbereda inför ett liv i frihet.
Andreas Östh
10
6-11.indd 10
INTAGNA INSPIRERAR FÖRETAGARE TÄNKA MILJÖMÄSSIGT
Branschtidningen Recycling och Miljöteknik har intervjuat Oskar Åsberg, vd för
Svensk Freonåtervinning. Där förklarar Oskar
Åsberg att det var intagna i Kriminalvården
som väckte hans intresse för miljöfrågor.
Han berättar att intresset för mijlö väcktes
under ett sommarjobb inom Kriminalvården.
Där såg han att intagna månade om sortering
och insamling. ”Deras intresse för insamling
väckte mig faktiskt.”
EKONOMI & IT
Rätt siffror för
bättre beslut
V
ad kostar en inrikestransport? Hur ser
beläggningen ut på
våra anstalter? Hur stor är
personalkostnaden månad
för månad? Hur kan jag enkelt se verksamhetens utfall
jämfört med budget? Alla
dessa frågor kan besvaras
med ett enda ord. KUB.
KUB står för Kriminalvårdens Uppföljnings- och
Beslutsstöd.
KUB är ett arbetsverktyg
som ska visa ekonomisk information och annan uppföljning
till grund för kloka beslut.
Charlotta Gustafsson,
ekonomidirektör, berättar
hur det nya verktyget föddes
för snart två år sedan.
– Chefer och ekonomer
inom Kriminalvården saknade ett användarvänligt hjälpmedel för uppföljning. Alla
siffror var utspridda på olika
databaser och det tog tid att
söka upp informationen.
Tillsammans med projektledare Hans Ekström och en
arbetsgrupp på IT utvecklades ett verktyg som samlar
in rätt information, från rätt
system, vid rätt tidpunkt.
Hur kan KUB veta vilken
information den ska hämta
in? Allt startar med att en person efterfrågar en viss typ av
uppföljning. En specialist får
peka ut relevant information
som hämtas ur Kriminalvårdens datasystem. Kvaliteten
på data i KUB speglar alltså
kvaliteten i källsystemen, så
om det visas fel i KUB måste
underliggande system korri-
Charlotta Gustafsson.
geras. En gång per dygn ska
KUB inhämta data från bland
annat Agresso, KVR, Heroma
och ISAP.
All data sammanstrålar i
KUB där värdena presenteras
lättöverskådligt. Just nu kan
KUB leverera ekonomiuppföljning för nästan samtliga
chefsnivåer. Verktyget ska
kompletteras med beläggning för anstalt och häkte,
inskrivna klienter i frivård
och nyckeltal för personal.
Charlotta Gustafsson ser
på sikt många fördelar med
KUB.
– Med några klick ska vi
kunna se en samlad bild av
ekonomin och verksamhetens nyckeltal på det
egna området. Systemet är
transparent för att man ska
kunna jämföra kostnader
och intäkter mellan olika
verksamhetsställen. Det är
lika lätt är att se övergripande ekonomiska bilder, som
att zooma in på detaljer. Kort
sagt, KUB ska ge chefen bra
koll och ett bra beslutsunderlag.
Så tycker
vi om KUB
Kenneth Gustafsson, kvc
på anstalten Kumla,
använder KUB flitigt:
– Att följa budget och utfall
i Agresso
kan vara
tungarbetat.
Jag använder
istället KUB
och får en snabb
och överskådlig bild av
det ekonomiska läget. Det är
lätt att navigera och graferna
är pedagogiska redskap vid
presentationer och möten.
Jag ser fram emot den vidare
utvecklingen.
– En uppdaterad uppföljning
av verksamheten är nödvändig för en bra planering av
framtiden.
Martin Klaar
avdelningen för HR:
– Jag ser att
KUB har en
stor utvecklingspotential, men att
systemet
fungerar som
ett fullgott stöd
redan idag. Varje dag kan jag
snabbt skaffa mig en översiktsbild över mina chefers
ekonomi.
– Jag behöver inte be någon
ekonom plocka fram siffrorna.
De finns där, färdiga att utläsa.
Framöver kan det vara en god
idé att lägga in hjälptext där
det kan uppstå tveksamheter.
Då kan man snabbt räta ut
frågetecken om vad siffran
står för.
Portal: kub.kvv.se
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 10:44
NYHETER
SE HIT ALLA YOGAINSPIRATÖRER!
Yogasamordnaren behöver veta hur många yogainspiratörer det finns på anstalt och häkte. För att bli
bättre på information och utbildningar, men också för
att veta hur behoven ser ut.
Skicka ett mejl till Aniko Komaromi för att ta del av
enkäten.
Handläggarstöd
och ny webbplats för Krami
Kramis handläggarstöd
Nils Öberg vid ICPA:s konferens i Melbourne.
Internationellt
pris till Nils Öberg
G
eneraldirektör Nils
Öberg tilldelades i
oktober utmärkelsen
Head of Service Award av den
internationella kriminalvårdsorganisationen ICPA.
ICPA står för International
Corrections & Prisons Association och samlar kriminalvårdsorganisationer från hela
världen. Konferensen hölls i
Melbourne, Australien, med
representanter från ett 50-tal
länder. Årets tema var säkerhet
och riskbedömningar.
Nils Öberg var, tillsammans
med medarbetare från säkerhetsavdelningen och internationella enheten, på plats. De
deltog i seminarier och pratade
om arbetet mot våldsbejakande extremism och om de
utbildningar i fredsbevarande
OMKRIM 6/2015
6-11.indd 11
insatser som Kriminalvården
genomför.
För att uppmärksamma
prestationer som främjar en
human kriminalvård delades
utmärkelser ut, i sammanlagt
åtta kategorier. Nils Öberg
belönades i myndighetschefskategorin, Head of Service
Award. Utmärkelsen gavs till
en myndighetschef som på ett
”framstående sätt har bidragit
till främjandet av en professionell och human kriminalvård”.
– Det är roligt att svensk
kriminalvård uppmärksammas. Inte minst finns ett stort
intresse just nu för hur vi
arbetar med andra påföljder än
fängelsestraff. Vi har kommit
mycket långt jämfört med
andra länder. Men det betyder
inte att vi kan luta oss tillbaka,
det finns mer att göra. Även
vi har mycket att lära av andra
länders arbete, säger Nils
Öberg.
Det är inte första gången
som Kriminalvården uppmärksammas internationellt.
Förra året bjöds Nils Öberg in
av en brittisk stiftelse för att
hålla The Longford Lecture,
en högt ansedd föreläsning
om progressiv kriminalvård.
I början av året föreläste han
på Yales universitet i USA.
Det som framför allt röner
internationellt intresse är
Sveriges vikande klientutveckling, den utbyggda frivården och det säkerhetshöjande
arbetet.
är i hamn. Där beskrivs hur
samarbetet bör bedrivas för
att säkerställa en så likriktad
verksamhet som möjligt för
landets Krami, från Luleå i norr
till Malmö i söder. Handläggarstödet är styrande för Arbetsförmedlingen och Kriminalvården, men inte för kommunerna
eftersom det inte finns någon
nationell part att sluta överenskommelse med.
−Men vi har
fört en dialog
med Sveriges
Kommuner
och landsting
och de anser
att handläggarstödet utgör
Anki Prestberg
Ahlström.
grunden för
Arbetsförmedlingens och Kriminalvårdens
dialog med berörda kommuner
och de lokala överenskommelser som träffas, säger Anki
Prestberg Ahlström, enheten
för verkställande av påföljd i
frihet.
Att ta hänsyn till respektives huvudmans uppdrag, särart
och profession och samtidigt
skapa något förädlat beskriver
Anki Prestberg Ahlström som
själva essensen av bra samverkan.
− Jag tror vi kan dra nytta av
våra erfarenheter av samarbete
med Arbetsförmedlingen när
Kriminalvården nu står inför ett
generellt uppdrag att öka samverkan med andra externa aktörer.
En ny hemsida för Krami ska
driftsättas i månadsskiftet januari-februari. Den kommer att ha
lokala redaktörer och personalsidor som inte allmänheten har
tillgång till.
11
2015-12-04 10:44
HÄR FINNS VI!
Mali 2
Centralafrikanska
republiken 2
Liberia 7
Kongo 3
Siffrorna anger hur många svenska
kriminalvårdare som finns på plats.
12
12-29.indd 12
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:14
Kurdistan
a
Somaliland 2
Kenya 2
Somalia 2
TEMA
INTERNATIONELLA
INSATSER
Kriminalvården finns inte
bara i Sverige. På sex olika
FN-missioner i Afrika arbetar
svensk personal. Dessutom
driver Kriminalvården projekt tillsammans med Sida
i irakiska Kurdistan och i
Kenya.
Personal från svenska Kriminalvården har ett gott rykte
och anses vara extra duktig på
säkerhet, rehabilitering och
utbildningsfrågor.
Till största del finansieras
Sveriges internationella engagemang av Utrikesdepartementet. Det belastar inte
Kriminalvårdens budget.
L A R S H Ö R N S T R Ö M / I L L U S T R AT I O N
OMKRIM 6/2015
12-29.indd 13
13
2015-12-04 11:14
Anna har
landat
i Kongo
FN-personalen besöker centralfängelset
i Bukavu varje dag. De mindre och mer
avlägsna fängelserna får sällan besök.
Området är stort och under regnperioden
förvandlas de dammiga vägarna till leråkrar
och det är stora svårigheter att ta sig fram
med bil. Vid några tillfällen har
Anna Terins fått flyga helikopter till arbetet.
14
12-29.indd 14
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:14
INTERNATIONELLA INSATSER
Anna Terins från Norrköping har ett
FN-uppdrag och arbetar på fängelser
i Kongo.
Anna Terins deltar vid en utbildning på fängelset i Bukavu.
K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT A N N A T E R I N S O C H K O L L E G O R / F O TO
S
edan ett år bor Anna Terins i staden Bukavu
i östra Kongo, nära gränsen till Rwanda.
Hennes FN-uppdrag är att vara mentor och
rådgivare för chefen på centralfängelset i
Bukavu och för ledningen på ytterligare åtta
fängelser i närområdet.
Just nu är Anna den enda i gruppen av
kriminalvårdare med FN-uppdrag som inte kommer från
Afrika. De övriga är från Burkina Faso, Senegal, Tunisien,
Kenya och Kamerun. De afrikanska stater kollegorna
kommer ifrån har nyligen gått igenom de utmaningar
som Kongo står inför. Att lyssna på hur kollegorna tacklar problem som uppstår är ofta givande.
− Bara man tar sig tid att lyssna - och det gör man när
man sitter i bilen - så lär man sig otroligt mycket. Jag har
slagit bort det här att vi i Sverige gör allting rätt. Man
börjar fundera. Kan man göra på det viset?
− På golvet ligger 200 personer på madrasser i utrymmet för 50 personer. Hur tänkte ni i Burkina Faso som
jobbade i fängelse? Ofta har de mer relevanta lösningar
än vad jag som kommer från Sverige har.
Den sju personer starka gruppen ger fängelseledningen
stöd och råd för att kunna uppnå de minimiregler som
FN har för fängelser och häkten. Anna ansvarar även för
administration och praktiska saker som bilar, datorer
och teknik, allt för att teamet ska funka. Dessutom är hon
ställföreträdande teamleader.
Gruppens huvuduppgift är att se till att de mänskliga
rättigheterna följs. Det basala är att intagna ska ha mat,
vatten och en sovplats som inte är på golvet.
Viktigt är också att se till att det finns ett bra register
över intagna. Det ska uppdateras om vem som sitter i
fängelse, hur länge de har suttit och vad de är misstänkta för. Dagligen diskuterar man med fängelseledningen,
åklagare och domare om vilka fångar som ska separeras.
Män och kvinnor separeras, likaså skiljs ungdomar från
vuxna och man strävar att skicka dem som är dömda
av militärdomstolar till särskilda fängelser. Däremot
har man inte kommit dit att man skiljer häktade från
dömda.
− Här nere är fängelse och häkte samma sak. Ofta finns
det fler häktade än de som avtjänar straff. De anhållna
sitter i en skrubb hos polisen.
Kamratskapen i teamet har växt sig stark. Anna berättar om kollegan från Senegal som nyligen har lämnat
missionen och som har blivit en riktigt god vän. De två
kallades för tvillingarna Black and White. Utsidan skiljde
dem åt, men likheterna finns där.
»
15
12-29.indd 15
2015-12-04 11:14
INTERNATIONELLA INSATSER
MONOSCO, FN:s högkvarter ligger
på en udde i Bakavu. Där hyr Anna
Terins en lägenhet tillsammans med
fyra andra svenskar med FN-uppdrag.
»Det är lugnt och tryggt, förutom
när det är jordbävning förstås!«
− Hon är muslim och är fru nummer två till sin man.
Hennes bakgrund är helt annorlunda än min, men vilka
roliga diskussioner vi hade. Vi tänker lika och skrattar åt
samma saker. Hittar man likheter blir det spännande. I
grunden är det inte så mycket som skiljer oss åt.
Arbetsspråket i gruppen är en blandning av franska,
engelska och swahili. De flesta är fransktalande, någon
talar dessutom swahili och alla förstår engelska. Att läsa
och skriva franska går hyfsat för Anna, men att tala är
inte lika enkelt. Men viljan att kommunicera finns och
hon blir förstådd. En perfekt uttalad franska är heller
inget krav för att klara av jobbet.
Frustrationen finns där emellanåt. Allt går långsamt
och när problemen tornar upp sig går det inte bara att
lyfta luren och beställa det som fattas. En person med
diabetes ligger i koma och någon annan får epileptiska
anfall. Det saknas insulin, mediciner och vatten. När
fångarna i fängelset Kabare inte hade fått mat på en vecka
förberedde de ett upplopp.
− De intagna hade bullat upp med stenar för att börja
kasta. Vi var därinne och hade med oss en man från
justitieministeriet som lovade leverera mat. När löftet
om mat kom jublade fångarna. Förtroendefångarna
uppmanade de övriga fångarna att plocka ihop stenarna
och det gjorde de.
Det här var ett speciellt tillfälle. I vanliga fall känner
Anna sig bekväm under fängelsebesöken.
– Jag känner mig absolut inte hotad. Man går omkring
bland 1 300 intagna och personalen skojar med dem.
Hälsar man Bonjour, så svarar de Bonjour. Om någon
kommer för nära, eller tjatar på oss, puttar förtroendefångarna undan dem. Så skulle det aldrig funka i ett
svenskt fängelse.
Annat som skiljer åt är säkerheten. Det kastas in
marijuana i stora bollar. Sprit kommer också in. Mobiltelefon har var och varannan, förtroendefångarna får ha
egna telefoner och andras smugglas in. Vid en visitation
fann de 300 mobiler.
De mänskliga mötena är inga problem, förklarar Anna.
16
12-29.indd 16
Men det är jobbigt att se att de intagna inte har något att
sova på, att det inte finns luft i rummen de bor i och att
allt är äckligt och sunkigt.
Förhållningssättet hos personalen är bra, förvånansvärt bra enligt Anna. Far någon intagen illa handlar det
oftast om bråk med andra intagna.
– De intagna behandlas mänskligt och bra av personalen. Många bland personalen på fängelset i Bukavu är
handplockade kriminalvårdsmilitärer som fått utbildning av FN i Kinshasa. Chefen är en driftig militär som
har pluggat human rights.
Anna kan koppla av mellan fängelsebesöken. Hon hyr
en lägenhet på FN-området Monosco tillsammans med
fyra andra svenskar. Just nu delar hon bostaden med två
poliser, en militärobservatör och en läkare.
− Det är lugnt och tryggt, förutom när det är jordbävning förstås!
− Halv fyra vaknade vi av att det skakade så in i vassen.
Jag hörde hur porslinet i köket kraschade sönder. Min
kollega hörde ett dovt ljud.
Första skalvet varade 45 sekunder. När nästa skalv kom
uppmanade vakten alla att lämna huset. De satt utomhus
utanför huset och kontaktade anhöriga och vänner allt
medan efterskalven varade.
– Det var fruktansvärt obehagligt.
Anna är nöjd över att ha fått bra kontakt med lokala
makthavare och fängelsepersonal.
– De lyssnar och respekterar oss. Vi har renoverat ett
fängelse, vi försöker ordna sysselsättning för ungdomar och
vi separerar fångar. Det finns mycket att bygga vidare på.
– Men det tar tid att bygga förtroende. Vi är ödmjuka
och lyssnar på dem. Det är deras lösningar som ska vara
det bärande annars kommer det inte att funka.
Tips till den som funderar på utlandstjänstgöring?
− Gör det! Var ödmjuk och lyssna. Sug åt dig allt du kan.
Bli inte stressad över byråkratin. Öppna alla sinnen. Ta
in så mycket du kan från andra kulturer. Man kan göra
mycket tillsammans. O
»
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:14
Ståhej under frigivningsceremonin i Bukavu. En gång om året friges fångar som är dömda i civil domstol. En minister från justitiedepartementet i Kinshasa
har en lista med 43 fångar som ska släppas. Här läser fängelsechefen i Bukavu upp namnen och de intagna jublar (observera fängelsechefens t-shirt).
OMKRIM 6/2015
12-29.indd 17
17
2015-12-04 11:14
1
1 Barn är alltid nyfikna på muzungus (vit person).
2
2 De intagna i Kabare får en fotboll av Anna Terins. Polisen
Karin får vara med och spela.
3 Hiv/aids-information för kvinnorna på Kabarefängelset.
4 Hiv-test för ungdomarna på fängelset i Bukavu.
5 Stopp i avloppet på kvinnoavdelningen i Bukavu.
3
4
5
18
12-29.indd 18
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER/
I HUVUDET PÅ CHEFEN
Christer Isaksson, chef för Internationella enheten.
»Många vill åka ut igen«
ELISABET JÖNSSON /
T E XT & F OTO
V
arför är svensk Kriminalvård ute i
världen och far?
– Svensk kriminalvård har gott renommé
och ett grundkoncept som går att anpassa
efter olika besvärliga förhållanden. Jag ser
det som positivt att vi hjälper till i postkonfliktområden. Det är en svensk tradition
och bra för dessa länder och ger viktiga erfarenheter till
vårt eget arbete. Men vi hittar inte på uppdragen själva,
utan får ett regleringsbrev från utrikesdepartementet
som pekar ut intresseområden och ger oss finansiering.
Är Sverige världsbäst på kriminalvård?
– Visst kan vi säga att vi är bäst, eller nära på i vissa
fall, men frågan är inte så enkel. Vi har också goda
resurser, och vi satsar på hög personaltäthet. Vi är uppskattade i FN, eftersom våra utsända håller hög kvalitet
och är välutbildade. Vi är bra på både säkerhetsfrågor
och behandlingsfrågor och ligger långt framme om
jämställdhet mellan kvinnor och män.
– När vi är ute på FNs mandat, är det självklart enligt
deras regler vi arbetar, men vi använder vår svenska
kompetens.
Vad har vi att lära av andra?
– Vi har nytta av att lära oss om olika kulturer och vad
krig ställer till med i hela samhällen. Vi lär oss att öppna
ögonen, bli ödmjuka, hitta enkla lösningar och att inte
gnälla så mycket. Kriminalvårdsmässigt spelar vi i olika
ligor, men på till exempel chefsnivå lär vi av varandra.
Uppgiften att leda kan vara lik oavsett verksamhet.
INTERNATIONELLA
ENHETENS vikti-
gaste uppgifter:
Rekrytera utlandsstyrkan.
Nominera kandidater för utlandstjänst.
Utbilda och utrusta
personal inför
utlandstjänst.
Stödja personal i
mission samt hemkomstarrangemang.
Ansvara för besök
och internationell
representation.
Bilateralt arbete.
OMKRIM 6/2015
12-29.indd 19
Varför är vi just i de länder där vi är?
– FN engagerar sig i krishärdar i hela världen. Ofta
handlar det om inbördeskrig och konflikter. Gången
är som regel att de först skickar militär, för att säkra
vapenstillestånd och fred. Därefter polis för att upprätthålla lag och ordning och därefter kommer vi in.
Förutom FN-missionerna har vi också bilaterala projekt. Vad är skillnaden?
– Skillnaden är att det är ett samarbete direkt mellan
Sverige och ett annat land. Regeringen pekar ut lämpliga länder, och SIDA finansierar. Vårt första stora projekt
är i Kenya, som nyligen dragit igång. Det ska vara långsiktiga projekt, i Kenya har vi skrivit ett treårigt avtal.
kan vi göra en egen bedömning och avbryta vår del i
insatsen. Vi har aldrig gjort det, men vi låg i startgroparna när det var oroligt i Sydsudan för ett par år sedan,
och när ebolan var som värst i Liberia. Just nu skiftar
säkerhetsläget upp och ner i exempelvis Mali och CAR.
Självklart följer vi läget mycket nära och har kontakt
med vår personal.
Vad tycker personal som varit iväg?
– Många vill åka ut igen. Det är inte ovanligt att folk
säger: ”Det tog tre månader att komma i ordning, sex
månader till innan jag fick relationer och verksamhet
att funka, och sen var det snart dags att åka hem. Nu vill
jag åka tillbaka och verkligen göra den nytta jag känner
att jag skulle kunna göra.”
Vad borde fungera bättre?
– I början är det många som känner frustration över
tungroddheten i FN-byråkratin. I FN-missionerna är
det militären och polisen som är stora, sen kommer kriminalvård som en liten kusin. Det är inte alltid vi räknas
med lika mycket.
Har vi några nya projekt på gång?
– Vi har inte fått regleringsbrevet för nästa år, men
vi genomför tillsammans med andra i rättskedjan en
förstudie för en eventuell insats i Albanien. Den skulle
i så fall rikta sig mot ungdomar.
– Vi har också
fått en uppmaning från
EU om vi
kan skicka
personal till
Palestina. Det
beror självklart
på regeringens
önskningar, men
vi tror absolut
att vi kan ha
kompetensen som
behövs. O
I dessa oroliga tider: hur ser säkerheten ut för
vår personal?
– FN har säkerhetsansvar för personalen och säkerhet
är alltid prio ett. Men om säkerhetsläget förändras
19
2015-12-04 11:15
MATHIAS KARLSSON
är i staden Zwedru i Liberia.
I Sverige kvinsp på anstalten
Norrtälje.
Vad gör du om dagarna?
– Jag är rådgivare på en högsäkerhetsanstalt i Zwedru och en mindre i Fishtown, 13
mil härifrån. Jag ger råd i det dagliga arbetet
med personal, administration, intag i anstalt,
frigivning, intagnas aktiviteter och mycket
annat. Målet är att få anstalten att uppfylla
FN:s minimiregler för behandling av fångar.
Vad är svårast i ditt uppdrag?
– Tekniska problem i vardagen: ständiga
avbrott i internettrafiken, elavbrott, slut på
vatten i toaletterna.
– Regnsäsongen som pågår i sex månader
gör vägarna nästintill okörbara och påverkar
flygtrafiken som FN bedriver och den osäkerhet som uppstår när man inte vet om flyget
ska komma överhuvudtaget.
GABRIEL SINGOYE
kriminalvårdare på anstalten Salberga.
I Centralafrikanska republiken CAR.
Vad är ditt uppdrag?
– Jag är här för att hjälpa till att bekämpa straffrihet, alltså att människor som
döms verkligen avtjänar sina straff. Men
också för att förbättra fängelseförhållanden som bryter mot internationella normer. Till exempel har de flesta fängelser
ingen driftsbudget och kan inte ge mat till
intagna. Intagna gör sina behov i hinkar,
och brist på sängar tvingar intagna att
sova på golvet.
– Mitt uppdrag är att rehabilitera och
utrusta fängelser med metallvåningssängar, madrasser, sängkläder och toaletter.
i Goma i östra Kongo. I Sverige
kriminalvårdare på riksmottagningen
på Kumla.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Vi försöker förbättra säkerhet, visitationer, mat, hälsa och sanitet. Nytillkomna och frisläppta grupperar vi i
man eller kvinna, militär, polis eller civil. Jag inspekterar
också byggprojekt som sjukstuga, toaletter, duschar
samt avlopp och septisk tank.
Missionen är fransktalande, vilket ställer till problem
eftersom jag inte kan franska. Blev glad att upptäcka
att alla pratar swahili här i östra Kongo. Jag pratar flytande och mina kollegor kallar mig ”den vite mannen
som talar swahili”.*
När känner du att du gör nytta?
– Som representant för svensk kriminalvård har jag
med punktlighet, ärlighet och humor smittat av mig till
mina kollegor och visat hur en FN-anställd uppför sig i
mission. Det har även påverkat personalen i fängelset
och imponerat på de intagna. De kallar mig major, för
mina axelklaffar.
12-29.indd 20
När känner du att du gör nytta?
– Exempelvis när jag har ett samtal med
en kriminalvårdare och han återger samma
sak som vi pratat om vid ett senare tillfälle.
Då kan jag känna att jag planterat något som
kan leva vidare även när jag lämnat missionen. På lång sikt hoppas jag att kriminalvårdarna och anstaltsdirektören har lärt sig
att en humanistisk kriminalvård och att ge intagna färdigheter som de kan använda efter
fängelsestraffet, gör nytta för framtiden.
Hur fungerar
kriminalvården i landet?
– Den 28 september,
flydde 600 intagna från
huvudfängelset i huvudstaden, vilket utgör ett allvarligt
bakslag i kampen mot straffrihet.
Några vakter och soldater underlättade
rymningarna genom att öppna huvudporten, eftersom en del av de intagna var
militärer.
– Efter detta flydde fångar från ytterligare två fängelser och det enda manliga
fängelset som fortfarande fungerar
som det ska är en militärbas som har 12
intagna.
– Trots detta arbetar vi vidare med
upprustning av fängelserna. Vi har kommit en bit på vägen.
CHRISTER SANDBERG
20
– Det är också svårt att acceptera att det
finns olika kunskapsnivåer bland rådgivarna. Jag har stött på mentorer som inte ens
loggat in på en dator innan de kommer till
mission. En rådgivare som jag jobbar med
nu vägrar att köra bil. Utmaningen blir att
acceptera att vi har olika kompetens och att
försöka hitta varandras styrkor och använda
dem. Det finns ändå en samsyn bland oss
rådgivare, trots kulturskillnader, hur kriminalvård ska bedrivas. Det finns en humanistisk
syn på kriminalvård.
Vilka problem brottas ni med?
– Brist på mat, vatten och ved gör att de intagna
regelbundet hotar med upplopp och att kasta sten mot
poliserna som vaktar utanför. Personalen saknar utbildning och ordentliga anställningsvillkor. De intagna blir
bara fler och fler och trängs på små ytor. Fängelset är
dimensionerat för 200 personer och det är idag 1 635
intagna. Ett fåtal är dömda, resten väntar på rättegång.
500 av de intagna är militärer och uppbär lön, vilket
gör att de har bättre sovplatser än de civila. Maten i
fängelset är ensidig och knapp. Kökets eldstad håller
på att rasa samman, oljefaten de använder för att koka
maten i läcker.
– Sjukvården försöker upprätthålla någon form av
service, men mediciner saknas. De sanitära förhållandena är under all kritik. Avloppsrören är igensatta.
Elektricitet saknas och vattenförsörjningen är oregelbunden. Det är med glädje man kan konstatera att det
byggprojekt som pågått i fängelset i åtta månader
snart är färdigt och kommer att bidra till något lite
bättre förhållanden för de intagna.
*Christer har arbetar 15 år för SIDA i Tanzania.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER
På FN-uppdrag hamnar man i situationer långt ifrån den svenska
vardagen. Här är rapporter om rymningar och avrättningar, men också
om lyckosamt arbete med fysisk standard och humanistiskt synsätt.
E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E XT
P R I VAT / F O T O
Sex svenska röster
från insatser i Afrika
AMELIE RUNESSON
psykolog i region Väst, och
EMMA GUSTAFSSON
kriminalvårdsinspektör på anstalten Svartsjö.
MATTIAS NILSSON
i Somalilands huvudstad Hargeisa. I Sverige
frivårdsinspektör i Ystad.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Jag och min svenske kollega Fredrik Holmgren arbetar sex
dagar i veckan, fredag är helgdag. Vi besöker fängelset mellan 7.30
och 13 och tar en runda till utvalda block tillsammans med fängelsechefen, pratar med blocksupervisors och intagna. Vi arbetar utifrån
en plan vi färdigställde den första månaden som gäller allt från att
förbättra byggnader till hjälp med att redovisa matlager. Eftermiddagarna ägnas åt administrativt arbete som rapporter, omarbetning
av manualer och åtgärdsplaner, mötesanteckningar samt förberedelser inför nästa dag.
Vad är svårast?
– Den största svårigheten är sedan någon vecka tillbaka transporter. Säkerhetsläget har försämrats och vi måste nu använda bepansrad bil vid alla resor och är beroende av andra för att få skjuts. Dock
är vår egen bil på väg, så vi hoppas det kan lösa sig.
Vad gör ni i Somalia?
– Vi är placerade i regioner där FN inte tidigare arbetat
mot fängelseväsendet. Som de första på plats har vi fått
använda våra mest kreativa sidor för att skapa struktur och
relationer. Nu i halvtid kan vi konstatera att arbetet resulterat i utbildningar för fängelsepersonal, utvecklande av
ett rehabiliteringsprogram for Al Shabaab-medlemmar och
insatser riktade till kvinnliga fängelseofficerer.
Vad är mest utmanande i ert arbete?
– Det är hur vi dagligen påverkas av det politiska spelet
och säkerhetsläget. Iklädda skottsäker väst och skyddshjälm
blir vi eskorterade till fängelserna i konvoj bevakade av
soldater. På fängelserna väntar mer än hälften av de intagna
på rättegång och en handfull på avrättning. Kontrasten mot
svensk kriminalvård är gigantisk när man blir uppringd för
att bekräfta en avrättning. Vid ett tillfälle hade en ambulerande domstol anlänt på eftermiddagen för att förkunna en
dom. Morgonen efter avrättades mannen, dömd för att ha
deltagit i Al Shabaab-relaterade aktioner, fastbunden vid en
påle med tre skott, inför fängelseledningens ögon och de
medintagnas öron. Det här är ett av sätten som vi upplever
historien av de senaste decennierna inbördeskrig och kampen som förs mot Al-Shabaab.
Vad har överraskat dig?
– Först och främst fängelsets skick och att det är relativt modernt. Därtill kommer den entusiasm vi mottagits med av alla, från
justitieminister ner till commander. Alla är måna om att ta till sig
den expertis vi besitter. Detta reflekteras också genom hur, återigen
relativt, mycket vi fått gjort på den korta tiden vi varit här.
OMKRIM 6/2015
12-29.indd 21
21
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER
När Adrian Russo och Liselotte Norgren åkte till Duhok i irakiska Kurdistan
för att utbilda anstaltschefer och kriminalvårdare, mötte de flyktingströmmarna
från Syrien. De passerade även utanför Mosul där det stundtals råder fullt krig.
Kurder välkomnar
svenska mentorer
ULRIKA PERSSON
/ T E XT
Efter avslutad
utbildning i
Duhok bjöd
kursdeltagarna
på kurdisk dolma. På bilden
syns kursdeltagare, Adrian
Russo, Liselotte
Norgren, tolken
samt säkerhetspersonal.
22
12-29.indd 22
D
et som slog mig var att
deras kriminalvård har
väldigt bra infrastruktur,
trots de dåliga förutsättningarna. Fräscha
lokaler och ordentliga
celler, säger Adrian Russo, kvinsp på Hinseberg.
Efteråt har dock kollegor vittnat
om att alla anstalter i de kurdiska
delarna av Irak inte håller samma
standard. Nu i december är Adrian
Russo och Liselotte Norgren i Kurdistan igen, för att utbilda personal
från regionens tre kvinno- och
ungdomsanstalter.
– Det är en fördjupad utbildning
för personal som visat att de har
fingertoppskänsla och ambitioner,
med fokus på hur de i sin tur ska
utbilda sina kollegor.
Kriminalvårdarna från Sverige är
varmt välkomna.
– Kurderna är uppriktiga i sin
vilja att förändra sin kriminalvård.
De tillstår att de har problem –
vissa som vi inte ens kan föreställa
oss – men de är tacksamma för vår
hjälp och gör sitt bästa utifrån sina
förutsättningar, säger Adrian Russo.
Huvudutmaningen är att utveckla kurdernas arbete med verkställighetsplanering och behandling. Den
svenska insatsen har hittills bestått
i att olika team utbildar i Irak.
Genom ledarskaps- och personalutbildningar berörs VSP, risk- och
behovsbedömningar, dynamisk
säkerhet, behandlingsverksamhet
och återanpassning.
Några av anstaltscheferna gjorde
även en studieresa till Sverige i september. Adrian agerade mentor när
de fick minipraktik på Hinseberg.
– De reagerade på våra kollegier och
vår beslutsordning; att varje klient
diskuteras och att våra chefer delegerar beslut. Hos dem måste varje
beslut gå förbi den högsta chefen, och
det blir så klart en tung belastning.
När det gäller frigivningsförbere-
delser återstår mycket att göra, inte
minst för kvinnor. Kriminalvården
saknar kontaktmän, så klienterna
är hänvisade till socialarbetare som
länk ut till friheten.
– Och det finns en enorm stigmatisering kring kvinnliga förbrytare
i mellanöstern, samtidigt som det
saknas socialt skyddsnät. Om en
kvinnas familj tar avstånd från henne återstår i praktiken härbärge för
bostadslösa, säger Adrian.
Kriminalvårdens UD-finansierade bilaterala projekt har pågått
i ett drygt år och löper till nyåret.
Förhoppningen är dock att projekttiden förlängs.
– Såväl generaldirektören för
den kurdiska kriminalvården som
utbildad personal efterfrågar en
fortsättning. I så fall är tanken att
delvis flytta fokus till mentorskap
på plats i anstalter, säger projektledare Sarang Ahsani på Internationella enheten. O
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER
Stefan Eriksson och Petra Tullgren bor med sina
respektive familjer i Nairobis storstadsdjungel,
där de agerar ödmjuka kriminalvårdsrådgivare.
Stefan Eriksson och Petra Tullgren deltog i en FN-kurs, trots
att de inte är på FN-uppdrag.
Unikt
teamwork
i Kenya
»
OMKRIM 6/2015
12-29.indd 23
23
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER
ULRIKA PERSSON
/ T E XT
S T E FA N E R I K S S O N
/ F OTO
»
I
Malindis kvinnofängelse sitter en 27-årig kenyanska och syr. Hon har snart avtjänat sina sju års
fängelse för att ha dräpt en mzungo, en blond
utländsk man, som hon hade ett förhållande
med. Kvinnan säger att hon väcktes av polis mitt
i natten, anklagad för att ha knuffat ner mannen
från balkongen. Hon fälldes utan fysiska bevis eller
vittnen, för att hon vistats i samma lägenhet. Hon har en
tioårig son som hon tänker ta hand om efter frigivningen.
Hon är skärpt och vill studera juridik. Men hon säger
att den realistiska planen är att livnära sig på att virka
klänningar, vilket ger 16 kronor om dagen.
Sann version eller inte? Stefan Eriksson, Petra Tullgren
och de andra i teamet kan hur som helst inte släppa
kvinnans berättelse, som de får höra under ett regntyngt
fängelsebesök i kuststaden Malindi. Några dagar senare
mejlar en av teammedlemmarna att hon varit i kontakt
med African Prisons Project, som lovat att sponsra kvinnan till en juristutbildning. 27-åringen flyttas genast till
Langatas kvinnofängelse i hemstaden Nairobi. Kvinnan
får – av en lycklig slump – en realistisk chans att förändra
sitt liv. Kanske en droppe i havet, men havet består av
enskilda droppar, resonerar Stefan Eriksson, som återger
berättelsen på sin blogg från Kenya.
– Tänk på vad som kan hända om kenyanerna bestämmer sig för att titta på individuella behov och risker och
Det finns många engagerade och ambitiösa frivårdare i Othaya. De har på
egna initiativ påbörjat olika projekt för att överföra kunskap inom jordbruk
och odling till klienterna.
24
12-29.indd 24
göra långsiktiga planer för samtliga intagna på fängelser
och i frivården. Då blir det inte längre slumpen som styr,
utan en genomtänkt strategi i syfte att kenyanska brottsdömda ska komma ´bättre ut´, reflekterar Stefan.
Stefan Eriksson, anstaltschef på Hällby, och Petra Tullgren, frivårdschef i Malmö, flyttade till Nairobi i augusti
i år med sina respektive familjer. Deras uppdrag är att
långsiktigt stärka landets frivård och fängelser, som idag
är separata verksamheter.
– Ett huvudmål är att få fart på alternativa frivårdspåföljder. Förutom att det ger en massa andra fördelar är
en positiv effekt att det minskar den massiva överbeläggningen på anstalterna, säger Petra Tullgren.
Positivt nog finns redan lagutrymmet för att fler ska få
frivård.
Den erfarna duon – med 25 år var inom kriminalvården
– betonar att de inte rest ner för att berätta för kenyanerna hur de ska göra. Istället har de lagt fokus på att få till
en bra arbetsgrupp på plats; ”The Incredible Program
Management Team” som de lite skämtsamt kallar den.
De övriga i teamet är tre kenyaner från anstalt och en
från frivård. Lagarbetet, och det faktum att Petra har ett
arbetsrum på frivårdens huvudkontor och Stefan ett på
fängelsernas motsvarighet, ger dem en unik möjlighet
att arbeta nära sina kenyanska kollegor. Rådgivning
och mentorskap blir naturligt och vardagsnära. Redan
nu har teamet påverkat strategiska beslut, genom att
de befinner sig mitt i hjärtat av både verksamheten och
beslutsfattandet. Petra och Stefan berättar vidare om
sina kollegor.
– De är otroligt duktiga och smarta, helt suveräna. Tanken är att idéerna ska komma från dem och vår strategi är
att stötta utan att vara besserwissrar.
På skruttiga vägar och genom fantastiska landskap har
teamet under hösten åkt på veckolånga studieresor till
frivårdskontor och anstalter.
– Vi kartlägger den kenyanska kriminalvården. Var de
står idag, vad de vill utveckla och hur mycket arbete de
är beredda att lägga ner. Vi samlar in enkäter och pratar
otroligt mycket med folk, medan vi dricker ohyggliga
mängder kenyanskt te, säger Petra.
Frivårdsverksamheterna skiljer sig åt i många avseenden och varje kontor har sin egen prägel. Gemensamt är
dock att mycket jobb går ut på att göra utredningar på
uppdrag av domstolarna.
– Frivårdsinspektörerna är engagerade och kloka
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:15
Malindi Prison är byggt för 300 intagna men hyser för närvarande 669, varav 200 är häktade. Många har hamnat här för att ha umgåtts med
turister, några av dem misstänkta för narkotikabrott andra för olaglig guidning av utlänningar. En del av de intagna är dömda för piratdåd.
akademiker. Tänk om man kunde fånga upp alla deras
goda idéer och initiativ och göra en gemensam plan för
verkställighetsarbete och risk- och behovsanalyser, säger
Petra.
Närmast på agendan ligger workshops i just risk- och
behovsbedömning. Nästa år ska chefer och personal
utbildas inom en rad områden. Stefan beskriver jobbet
som lika utmanande som roligt och annorlunda.
– Jag älskar det här landet, det är magiskt. Människorna är vänliga utan att vara inställsamma. Om det inte
funnits så hög grad av fattigdom, arbetslöshet, korruption, terrorism och brottslighet skulle Kenya vara ett
oinskränkt paradis på jorden.
På helgerna gör de utflykter. Besöker den enorma
Karuraskogen mitt i Nairobi, poolbadar på ett hotell eller
klappar snablar på elefantbarnhemmet. På vardagarna
bussas Petras och Stefans respektive söner till svenska
skolan. Rörelsefriheten är begränsad i huvudstaden, rånoch kidnappningsrisken överhängande.
– Många vi träffat som bott i Nairobi i några år har
antingen blivit rånade, kidnaddade eller misshandlade.
Det är helt otänkbart för barnen att springa ut och leka,
OMKRIM 6/2015
12-29.indd 25
skjutsning och hämtning krävs hela tiden. Man får hålla
sig mycket hemma, vilket så klart kan vara påfrestande,
berättar Petra och Stefan.
Husen som de hyr är omgärdade av säkerhet.
– Vi bor säkert med murar, larm, elstängsel och vakt
utanför huset. Vi går sällan omkring i stan, och absolut
inte på kvällarna. Vi åker bil eller taxi överallt. Det gäller
att vara förberedd i möjligaste mån.
Ett annat vardagsproblem är trafiken. Vissa dagar
tillbringar de fyra timmar i Nairobis bilköer. Men Stefan
tycks ha hittat en egen strategi mot både rånrisk och
bilkaos.
– Jag ger mig ut och löptränar på gator och torg och
hoppas att jag kan springa ifrån eventuella rånare.
Duon har ettåriga kontrakt med möjlighet till förlängning, under de tre år som det Sida-finansierade
projektet pågår.
– Om vi blir kvar längre beror mycket på hur det funkar
för familjerna. Visst längtar vi hem ibland, men vi får
mängder av besök från släkt och vänner från jul och
framåt. O
Fotnot: Stefan och hans fru bloggar på Mrs T in Nairobi
»Många
vi träffat
som bott
i Nairobi
i några år
har antingen blivit
rånade,
kidnappade
eller misshandlade.«
25
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER
PERSONAL SÖKES
Är du intresserad av internationellt arbete, men saknar
möjlighet att vara borta en längre period?
Internationella enheten har en kompetensbank för bilaterala utvecklingsprojekt. De söker personal med specialistkompetenser för kortare och längre uppdrag utomlands. Mer
information och cv-formulär finns på Internationella enhetens
portal på Krimnet.
UTLANDSTJÄNSTEDRÄKT. Består av
kahkifärgade byxor,
pikétröjor samt skjortor. Dessutom svarta
eller khakifärgade
kängor.
RYGGSÄCK.
Bör användas som ”grab-bag”;
alltså en väska som alltid ska vara
packad och alltid med, för att ha
det nödvändigaste nära vid alla
tillfällen.
Generaldirektör Nils Öberg undertecknar avtal om ett samarbete
mellan Sverige och Kenya.
Samarbete ska
stärka frivård
I
HÖGTIDSDRÄKT.
Består av byxor utan
benficka eller kjol
samt vit högtidsskjorta, kavaj och hatt.
ÖVRIG UTRUSTNING.
Består bland annat av regnställ,
enklare bärbar dator, enkel telefon,
myggnät, första hjälpenkit, ficklampa, pannlampa, multiverktyg,
vattenflaska, alkogel, nyckelband,
USB-minnen, gåvor i form av pins,
slipsnålar och pennor.
L E N A K A R V I K / T E XT S T E FA N E R I K S S O N / F O T O
november var Nils Öberg
på plats i Kenya för att
underteckna avtalet om
samarbete med kenyansk
kriminalvård.
Långsiktigt handlar
projektet om att stärka
landets frivård och fängelser
och att få de idag separata
verksamheterna att närma sig
varandra.
− Vi kommer att lyssna noga
på behoven som beskrivs
och erbjuda den kunskap och
expertis vi har. Vi har inte alla
svar men vi delar gärna med
oss av våra erfarenheter, säger
generaldirektör Nils Öberg.
−På flera områden har vi utmaningar som liknar de Kenya
står inför, till exempel när det
26
12-29.indd 26
gäller domstolarnas tilltro till
straff i frihet och det utanförskap som dömda möter efter
avtjänat straff, fortsätter han.
Den kenyanska frivården
befinner sig fortfarande i sin
linda och är helt skild från
anstalterna.
−Vi vet värdet av en väl utvecklad frivård. Vi har idag en
annan situation än Kenya när
det gäller beläggning, men vi
har också haft överbeläggning
så sent som i början av 2000.
Vi har inte utvecklat vår frivård
bara av den anledningen utan
därför att vi vet att det är ett
effektivt sätt att förebygga
återfall i brott, säger Nils
Öberg. O
And
son
Mal
hem
ber
mån
krim
råd
FNna i
och
OLIKA UTRUSTNING.
Vad det gäller bilaterala projekt
beror utrustningen helt på hur
länge och vart du ska resa.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER
Kriminalvården skickar fortlöpande personal till fredsfrämjande insatser, i syfte att stärka kriminalvården.
Här tipsar vi om hur du gör om du vill åka.
Om du vill
tjänstgöra
utomlands
ANSÖKNINGSKRITERIER
(till utlandsstyrkans resursbas):
4 Tillsvidareanställning på Kriminalvården
4 Minst 5 års kriminalvårdserfarenhet
4 Under 60 år
4 God engelska i tal och skrift. Ytterligare språkkunskaper
är meriterande, franska synnerligen meriterande.
4 B-körkort
4 Fysiskt och psykiskt frisk
4 Tidigare internationell erfarenhet är meriterande
EXEMPEL PÅ PERSONLIGA EGENSKAPER:
4 Tålamod
4 Diplomati
4 Ödmjukhet
4 Flexibilitet
4 Engagemang
4 Utförare (Doers)
HUR ANSÖKER JAG?
Anders Persson från häktet
Malmö kom
hem i november, efter 15
månader som
kriminalvårdsrådgivare vid
FN-missionerna i Sydsudan
och Kongo.
OMKRIM 6/2015
12-29.indd 27
4 Personligt brev/ansökan
4 Referensbrev från närmaste chef, lägst kvinsp
4 Cv-formulär att fylla i finns på Krimnet
4 Kopia på svenskt pass och svenskt körkort
4 Personligt brev och cv skrivs på engelska. Samtliga handlingar skickas i original till Internationella enheten. Öppet ansökningsförfarande året runt. Ansökningarna sparas även om frågan är för tidigt väckt, eller om man ej kommer
med till den nästkommande utbildning.
SEKONDERINGSPROCESSEN
1. Ansökan till utlandsstyrkans bas
2. Antagen till UNPriPOC utbildning, läs mer på sidan 18
3. Nominering till tjänster intervju med huvudman FN/EU
4. Förberedelser för insats i Sverige och i insatsområdet
5. Utlandstjänstgöring i normalfallet 12–18 månader
6. Hemkomst erfarenhetsåterhämtning och personlig återanpassning, återgång
till grundtjänst
27
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER/NYA INTRYCK
Från kakafonin i Liberias fängelser till stillheten på
den svenska balkongen. Kristian Edqvist njuter av
tystnaden tills han kan ge sig ut igen.
KRISTIAN EDQVIST
Sekonderad i Liberia
november 2013 till
maj 2015.
Att komma hem ska vara
en schlager... synthpop
Men mina väskor dröjde. Länge. Faktum var att de
hade kommit på villovägar och befann sig i antingen
Frankfurt eller München, exakt var gick inte att säga.
Medan den måttligt intresserade flygbolagspersonalen gjorde precis så mycket som de kunde förväntas
göra för att hjälpa mig, men dessvärre inte ett uns
mer än så, satte jag mig på en bänk bredvid bagagebanden och njöt av tystnaden. Hade detta inträffat
innan min tid i Liberia hade jag sannolikt varit en
smula uppretad vid det laget (det är inte för inte
mina kollegor på Kronobergshäktet ibland kallar mig
för Kristian Elvisp), men nu njöt jag av tystnaden.
Kristian Edqvist och arbetskamrater på Liberias största fängelse, Monrovia
Central Prison, i slumområdet South Beach, centralt i huvudstaden.
KRISTIAN EDQVIST
/ T E XT
P R I VAT / F OTO
A
tt komma hem ska vara en schlager,
skrev Per Hagman 2004, och trodde
sannolikt på fullaste allvar att han hade
rätt. Det hade han inte, det visste jag att
han inte hade. Boken togs i de så kallade
rätta kretsarna emot med jubelkörer
som hade kunnat vara hämtade ur vilken
klämmig och skränig schlager som helst. Men han
hade inte mer rätt för det. Att komma hem ska
nämligen vara synthpop. Det vet jag.
Att komma hem var Depeche Modes tidlösa hit
Enjoy the Silence; det var att stå vid bagagebanden
och vänta på väskorna med refrängens pseudopoetiska uppmaning om att värdesätta den och/eller det man
har i sin famn ringande i öronen; det var att veta att
på andra sidan tullkontrollen stod min far och min
lillebror och väntade; det var att veta att jag snart
skulle krama om dem – och att jag i den kramen
slutligen skulle vara hemma igen.
28
12-29.indd 28
Slutligen fick jag ett bagagekvitto i handen och
befann mig i min fars och lillebrors armar.
Det kan tyckas fånigt att jag refererar till en poplåt
när jag försöker förklara hur jag upplevde att komma
hem, men det var precis så det var och fortfarande
är: jag lyssnar på Depeche Mode och jag njuter av
tystnaden. För det är verkligen tyst. På riktigt. Och
den tystnaden kan upplevas väldigt olika, både skön
och tom och ensam. Själv trivdes jag, den inte endast
manade till utan de facto tvingade mig till reflektion.
Vad hade jag just lämnat bakom mig?
Sedan 20 november 2013 hade jag, tillsammans
med två kenyaner, två ghaneser, en nigerian och
en rwandier, tjänstgjort i Liberias största fängelse,
Monrovia Central Prison, i slumområdet South
Beach, centralt beläget i landets huvudstad, Monrovia. Fängelset, dimensionerat för 374 intagna
men belagt med mellan 1 000 och 1 100 intagna,
var strukturellt eftersatt och olyckligt placerat
mitt i en överbefolkad kåkstad som vuxit sig så
tätt inpå fängelsets murar att utvändig rondering
var omöjlig. I sådant fall skulle man klampat rakt
in i människors vardagsrum; husen var inte sällan
sammanbyggda med själva muren. Vårt kontor låg
mitt i fängelset och vi tjänstgjorde sju dagar i veckan fördelade på två skift. Ljudnivån var stundtals
öronbedövande, arbetet både fysiskt och mentalt
påfrestande och mitt uppdrag, att aktivt handleda
det säkerhetsrelaterade arbetet, var jag inledningsvis osäker på ifall jag verkligen var mogen. Så småningom blev jag tryggare i rollen och att vara där,
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:15
mitt i kakafonin, blev bara roligare och roligare. De
lokala vårdarna var motiverade och genuint intresserade. Att jag var svensk gjorde också sitt till: den
svenska kriminalvården åtnjuter gott renommé i
Liberia och så fort jag visade mig i fängelsekorridorerna började såväl vårdare som intagna glatt tjoa
om ”Goodfriend from Sweden, how’s Johan, how’s
Anette and Putte and Karin?” Och, naturligtvis, om
Zlatan och PSG. (Det var däremot, till min uppriktiga bedrövelse, ingen som hade hört talas om mitt
lag, Brommapojkarna.)
Arbetet flöt på och jag kände att jag, en smula långsamt men ändå säkert, växte av och med uppgiften.
Men så kom Ebolan och allt förändrades. De flesta
har säkert läst om epidemin och sett allsköns obehagliga reportage. Men det var inte som på TV, eller
åtminstone kändes det inte så. Jag sticker inte under
stol med att jag under perioder var rädd och kände
mig väldigt liten – men efter grubbel och många och
långa diskussioner, bland annat med Kriminalvårdens missionshandläggare i Stockholm, ansökte jag
och mina kollegor om förlängning. Nu kändes det
arbete som FN:s kriminalvårdskomponent kunde
utföra ännu viktigare. Skulle smittan leta sig in i
landets fängelser skulle resultatet vara förödande.
Kriminalvårdsenheten vid missionens huvudkontor
satte igång ett massivt arbete med att koordinera det
preventiva arbetet i landets olika fängelser. På mitt
fängelse innebar detta inrättandet av en karantänenhet. De grundläggande idéerna kring arbetssätt
inne på enheten byggde på Kronobergshäktets arrest
och inskrivning; en sluss-struktur som möjliggjorde
kontinuerlig övervakning och kontakt, Ebola-screening, kroppstemperaturmätningar (två gånger
dagligen) samt regelbunden tillsyn och i möjligaste
mån avskildhet. Jag skulle kunna skriva hur mycket
som helst om det fantastiska arbete som den lokala
personalen utförde och om den lagkänsla som vi
internationella handledare kom att utveckla. Och
om den stolthet vi kände. Men den här texten ska
handla om att komma hem; om vad som rent faktiskt
händer med hemvändande personal – och hur just
jag tyckte att det kändes.
Så nu är vi där igen. Njutningsfull tystnad. Och
trötthet. Jag har aldrig varit så trött som tiden efter
att jag kom hem. De första veckorna gjorde jag inte
mycket annat än att sova, sitta på balkongen och
dricka kaffe och njuta av tystnaden. Inga skrik, inget
dunder, inget brak, inga dieselgeneratorer som brumOMKRIM 6/2015
12-29.indd 29
made dygnet runt och inget vrålande skyfall som
höll mig vaken hela natten. Men heller ingen munter
kenyansk kollega som varje dag hälsade mig med
”Jambo, jambo, ndugu!” Inte heller någon nigeriansk
dito som exploderade av skratt när jag försökte förklara hur Stockholms gator blir glashala på vintrarna.
Och inga svenska kollegor att sitta tillsammans med
på kvällarna och fascineras av regnperiodens stormar
och åskoväder. Det var helt tyst.
Efter ett tag började emellertid telefonen ringa.
Hemvändande personal genomgår, utöver den
rent känslomässiga, en formell hemkomstprocess
som består av ett antal steg; läkarundersökningar,
samtal och eventuella uppföljningssamtal med personal på kris- och traumacenter, hemkomstsamtal
hos Internationella enheten och därefter författandet av en slutrapport. Efter en period av obligatorisk vila är det slutligen dags för återinträde i tjänst.
Min arbetsplats, Kronobergshäktet, hade under
min bortavaro genomgått en så betydande ansiktslyftning att jag pinsamt nog, efter att ha bytt om och
kammat mig, var tvungen att ringa nedifrån omklädningsrummet och be om instruktioner för att alls hitta upp till avdelningen. Väl uppe var det omedelbart
som att vara hemma igen. Skratt, kramar, ryggdunkningar och en massa ”Välkommen tillbaks!” kändes
i hela mig. Vad mina chefer och kollegor på häktet
gjorde, vilket jag inte nog kan understryka värdet av,
var att de förstod att hemkomstprocessen är just en
process. Jag slängdes inte in i någonting, jag fick gå
bredvid tills jag kände mig trygg och bekväm igen.
Ingen suckade när jag frågade om saker jag rimligtvis
borde kunna i sömnen. Ingen gnällde eller fällde
spydiga kommentarer om att jag minsann hade en
del att ta igen. Istället idel leenden och förmedlandet
av perspektivet på min internationella tjänstgöring
som en framtida tillgång snarare än en just korrigerad
belastning.
”Hur har det varit?” var den första fråga som
många ställde.
”Varmt, roligt, utvecklande och väldigt spännande”, blev ett sammanfattande standardsvar.
”Hur känns det ha kommit hem igen då?”
Svaret på den frågan varierade, men kontentan var
alltid densamma och är fortfarande: ”Som synthpop
ungefär: Ganska svalt, inte riktigt lika svängigt, men
tystlåtet på ett vis som jag njuter av.”
Skulle jag åka igen? Tveklöst! Fram tills dess jobbar
jag glatt på här hemma, lyssnar på Depeche Mode,
njuter av tystnaden och läser annat än Per Hagman. O
»Inga skrik,
inget dunder,
inget brak,
inga dieselgeneratorer
som brummade dygnet
runt och inget
vrålande skyfall som höll
mig vaken hela
natten.«
29
2015-12-04 11:15
INTERNATIONELLA INSATSER
I tio år har svensk kriminalvård utbildat personal som ska
ut på fredsfrämjande insatser. FN gillar kursen och vill att
alla kriminalvårdare som ska ut i FN-missioner ska gå den.
FN vill ha mer av
svensk utbildning
ELISABET JÖNSSON
/ T E XT
ISAK ENSTRÖM
/ F OTO
SVÅRT NAMN
Den tungvrickande
tvåveckorskursen
heter UNPriPOC,
vilket står för United Nations Prison
and Probation
Officers Course.
30
30-31.indd 30
M
ed pompa och ståt
firades tioårsjubileet, samtidigt som
höstens utbildning
avslutades på Livgardet i Kungsängen,
nära Enköping.
– Jubileet föregicks av en av de
absolut bästa kurserna, med den
bästa blandningen på deltagare. Av
19 deltagare var nio svenskar, och
tio personer från andra länder. Två
deltagare kom ända från Fiji.
– De första dagarna märks det
att vi är från olika länder med olika
synsätt. Alla refererar till sitt eget
land och hur saker går till där. Men
när vi bor tillsammans och lever
med frågorna natt och dag under
utbildningen får deltagarna nya perspektiv och börjar istället referera
till internationella regler.
Det berättar Isak Enström som
är utbildningsansvarig på Kriminalvårdens internationella enhet. Han
kom själv hem från FN-missionen i
Sydsudan för drygt ett år sedan, och
är alltså veteran.
– Det är jättetydligt att kursen blir
bättre om mixen bland deltagarna
är stor. Hela utbildningen bygger på
dialog: alla måste öppna sinnena för
nya sätt att lösa saker och ting.
Den svenska Kriminalvården började hålla och utveckla kursen för
tio år sedan. Utbildningatt den har utvecklats efterhand.
en väckte intresse i FN
Vi gör ständigt mindre justesom också certifierade
ringar för att få den bästa och
manualen. Utbildningmest aktuella utbildningen.
en hålls 2–4 gånger per
Uppdaterade fängelseregler,
år, med 15–25 deltagare
ett grundläggande regelverk
per omgång. Ungefär
för säkerhetsarbete och nya
hälften av utbildningarIsak Enström. erfarenheter från fältet kommer
na genomförs i Sverige
in i utbildningen. Mandaten har
och resten på andra platser, hittills
också förändrats i vissa FN-misfrämst i olika afrikanska länder.
sioner, till att bli mer exekutiva.
Grunden i utbildningen handlar om
FN vill nu att Sverige ska ta ett
rådgivning och inte om verkställanännu större utbildningsansvar så
de arbete, så där gäller det att hänga
att alla kriminalvårdare som ska ut
med.
på fredsbevarande uppdrag – alltså
En annan sak som Isak Enström
från alla länder – ska genomgå
hoppas ska hända under nästa år, är
utbildningen. Just nu finns det
att utbildningen ska hållas på franungefär 300 kriminalvårdare ute i
ska. Hittills har all utbildning varit
olika FN-missioner.
på engelska, vilket känns närmare
– FN har sett positiv skillnad
till hands för de flesta svenskar.
på personalens kunskapsnivå och
– Antalet franskspråkiga
förhållningssätt om de gått utbildFN-missioner i världen växer,
ningen. Vi vet att vi har en gedigen
medan de engelska krymper.
produkt och vill gärna tillmötesgå
Det är dags att bryta barriären
FN:s önskemål. Nästa år hoppas
och börja hålla utbildningen
vi kunna hålla fyra kurser för att
på franska. Kanada är en viktig
närma oss målet.
samarbetspartner med språkliga
Nästa år är det också dags att
förutsättningar eftersom landet är
uppdatera kursmanualen.
tvåspråkigt. Förhoppningarna är
– Att revidera manualen är en
att hålla de franska utbildningarna
ganska stor uppgift. Det måste till
i samarbete med dem. Vi har också
många konsultationer med andra
kompetens i våra hemkomna
medlemsländer, och med FN
svenska veteraner från fransktacentralt.
lande FN-missioner. O
– Men en av styrkorna i kursen är
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:05
FN:s nya regler heter
Nelson Mandela Rules
Agneta Johnson, Håkan Friman och Elisabeth Lager
på konferensen i Kapstaden.
K ATA R I N A L U K S E P P / T E X T
Under utbildningen snappar alla upp idéer från varandra.
Några omdömen om kursen:
»Well organized. A good mix of
lectures and practical scenarios.«
»Excellent course; motivating and inspiring.
It has given me a lot of new ideas and skills
to take to missions.«
»The fact that the training is given by
veterans who already have experience
from peacekeeping missions is invaluable.«
FN:s rekommendationer för hur intagna ska
behandlas har funnits i drygt 50 år. För att se över
reglerna satte FN 2010 ihop en expertgrupp som
därefter har träffats i Wien, Buenos Aires och Kapstaden. Elisabeth Lager och Agneta Johnson från
Kriminalvården och Håkan Friman från Justitiedepartementet fanns på plats i Sydafrika i mars i år för
att representera Sverige.
Tillsammans med 90 delegater från 41 medlems-
stater deltog de i en intensiv konferens med nattmanglingar för att enas om reglernas skrivningar. I
oktober antog FN de nya minimireglerna som har
fått namnet Nelson Mandela Rules.
− Det var lite speciellt att även NGO:s, alltså ideella organisationer som Röda Korset och Amnesty, fick
delta – och de gavs stort utrymme, säger Elisabeth
Lager.
En utgångspunkt var att revideringen inte skulle
sänka standarden.
− Argentina och Brasilien ville gå längst, medan
Egypten och Pakistan stretade emot.
Elisabeth Lager tycker det är positivt hur tydligt reglerna formulerar syftet med straffet.
− Syftet med fängelsestraff är primärt att skydda
samhället mot brott och minska återfall. Det kan
bara uppnås om tiden i fängelse används för att
återanpassa de dömda till samhället, så att de efter
frigivningen kan leva laglydigt och försörja sig. Det
dubbla syftet gör att man i fängelse måste erbjuda
utbildning, arbetsträning och programverksamhet
utifrån den intagnes behov.
Nyheter i den nya skrivelsen är bland annat att
reglerna är könsneutrala, att sjukvården får en tydlig
koppling till den offentliga vården och att personalen
ska ha utbildning i relevant lagstiftning och i internationella regler.O
FN:S STANDARD MIMINUM RULES
Firande av tioårsjubileet. Sakiusa Veiwila
från Fiji i högtidsdräkt, precis som Kristian
Edqvist, Sverige och Cathrine Halvorsen,
Norge.
OMKRIM 6/2015
30-31.indd 31
Det finns flera internationella överenskommelser om hur intagna
bör behandlas. Europarådet har till exempel tagit fram de
europeiska fängelsereglerna. Men mest spridd är FN:s ”Standard
Minimum Rules for the Treatment of Prisoners.” FN:s regler
omfattar alla länder och används som referens vid internationellt
arbete med att reformera kriminalvården. I länder med en svag
lagstiftning hänvisas till FN:s minimiregler.
31
2015-12-04 11:05
REPORTAGE
På häktet i Sollentuna finns särskilda ungdomsplatser.
Nu erbjuds de häktade ungdomarna gruppsamtal om sex och samlevnad.
Viktiga samtal
om sex och känslor
L I L I A N E D VA L L
/ T E XT
EMMA HANQUIST /
I L LU ST R AT I O N
»En kille
frågade hur
man gör slut
med en tjej.«
32
32-35.indd 32
D
et är Louisa Ismail som
dragit igång projektet.
Hon är kriminalvårdare
och starkt engagerad i
ungdomarna.
– De har så mycket att
komma med även om de
ibland inte ser det själva.
Louisa Ismail är ansvarig för de
aktiviteter som erbjuds ungdomarna. Hon har alltid tyckt att frågor
om sexualitet varit viktiga.
– Det hänger ihop med genus och
identitet, hur vi ser på oss själva och
andra.
Louisa Ismail upplever att många
killar på häktet är präglade av en
machokultur där det gäller att vara
tuff och inte visa känslor. En del har
missat sexualkunskapen i skolan.
Hon tog kontakt med RFSU
Stockholm och för knappa året
sedan hölls det första upplysningspasset. Målsättningen är att samtalen ska hållas en gång i månaden.
De häktade sitter olika länge så
gruppen varierar från gång till gång.
Numera hålls passen på inlåst tid.
Då blir det lättare för ungdomarna
att tacka ja, för alternativet är att
sitta kvar i cellen.
Den senaste gången deltog, förutom Louisa och RFSU, även kriminalvårdaren Linda Asplund. Louisa
och Linda håller sig i bakgrunden,
de två informatörerna från RFSU
får sköta pratet. Ett frågespel togs
fram där olika ord skulle förklaras.
Det var lätta och svåra ord om
vartannat, ”kuk” och ”kram” och
”penila papler”.* Gruppen delades
i lag, det gällde att beskriva ordet
för sina egna utan att säga det. Men
snart hoppade man över spelmomentet.
– Man drog bara korten, man ville
veta vilka ord det var och få svåra
ord förklarade, säger Louisa.
Så plötsligt kommer någon ung-
dom med en egen fråga.
– En kille frågade hur man gör
slut med en tjej. Att sitta öppet och
prata med andra killar om sånt, det
gör man inte annars, säger Linda
Asplund. Det finns en nyfikenhet
hos killarna, även om de säger att
”de har koll på allt”.
Ett möte till är inbokat men
förhoppningen är att verksamheten
ska bli permanent.
– Det är nyttigt för dem att få se
annan slags ”manlighet”, säger Louisa Ismail, en där man som kille kan
reflektera kring sex och känslor.
Hon väntar sig inte någon omedelbar förändring.
– Vi sår frön. Poletten kanske
trillar ner långt senare.
Jonas Lemon på RFSU Stockholm blev glad när Kriminalvården
frågade om de ville komma och
hålla samtal om sex på häktet i Sollentuna. Han är erfaren sexualuppOMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:09
SNABBIS. Ett frågespel med 700 ord om
sex. Tanken är att spelet ska vara en samtalsöppnare och bidra till att man får upp orden
i rummet.
– En gång vill de aldrig sluta spela, vi fick
ta bort det då vår tid på 90 minuter var slut,
berättar Jonas Lemon, informatör på RFSU.
lysare och har deltagit i flera av samtalen. Någon större skillnad mellan
denna grupp och en killgrupp på en
fritidsgård ser han inte. Frågor och
jargong är densamma. Men en sak
är annorlunda.
– Vi kan anta att här möter vi
flera som tar risker sexuellt, säger
han. Lever man ett risktagande liv
i övrigt ingår det att man även gör
det sexuellt. Därför är det en viktig
grupp att jobba med, för är det några som behöver prata säkrare sex
och ömsesidighet är det unga som
befinner sig i en risksituation.
Samtalen har förfinats med varje
möte, berättar Jonas Lemon. Från
att i början haft styrda pass, mer
som föreläsningar, är man nu mer
lyhörd för vad just denna grupp vill
just denna gång. Man sitter i köket
vilket gör det mer avslappnat.
– Vi har fått ett fantastiskt bemötande av killarna. Det har varit
OMKRIM 6/2015
32-35.indd 33
INITIATIVTAGARE.
Louisa Ismail har dragit
igång projektet. Linda
Asplund deltar också
vid träffarna.
en bra stämning i gruppen, de har
känts trygga med varandra. Det ska
personalen ha en eloge för.
Varje möte blir olika. Ett av de
tidigare samtalen handlade huvudsakligen om graviditet och abort.
Med riskbeteendet följer att det kan
finnas många unga pappor i gruppen. En annan grupp var fascinerad
av hur en vagina fungerade. ”Men
blir inte tjejens vagina slapp om hon
har mycket sex?”** På det senaste
mötet handlade det mest om könssjukdomar, vilka symptom de ger
och vart man kan testa sig.
– Men plötsligt kastades en fråga
ut om vi rekommenderar distansförhållanden. Vi svarar ju alltid
generellt, säger Jonas Lemon.
Anledningen till att det är två
män från RFSU Stockholm som
kommer, och inte en man och en
kvinna, är att deras erfarenhet är
att kvinnor blir mer ifrågasatta i
killgrupper.
– Det är mer provokativt att en
kvinna pratar jämställdhet än att en
man gör det.
Enligt Jonas Lemon var dessutom begäran från Kriminalvården
att det skulle vara män.
– Men drömmen är att få göra
det här långsiktigt, genom att
arbeta även på anstalt. Gruppen
där skulle vara stabil och arbetssättet skulle därför kunna vara mer
strukturerat. Då skulle könet på
dem som arbetar inte heller spela
någon roll.
– Vi ser det här som ett pilotarbete och vill gärna sprida det. Vi
hoppas kunna ta fram utbildning
för personalen på häkten
och anstalter. O
*Penila papler är små ofarliga hudtaggar
som kan sitta på kanten av ollonet.
** Nej.
Så tycker de intagna killarna på
häktet Sollentuna
om samtalen. »
33
2015-12-04 11:09
REPORTAGE
»Det hade varit bättre med
en kille och en tjej från RFSU.«
»
34
32-35.indd 34
B
aba är 20 år och har suttit häktad i två månader.
En anledning till att han
anmälde sig till sex- och
samlevnadsgruppen
var att han kom ut från
cellen.
– Och så var det några frågor man
ville ha svar på. Vilka sjukdomar
som är mest förekommande i Sverige. Den vanligaste är klamydia. De
berättade hur man kan bli smittad.
De sa att sjukdomarna tar mer på
kvinnor, det kan påverka deras födsel av barn. Man lärde sig mycket
faktiskt. Det finns 6 000 som har hiv
i Sverige.
– Jag är rädd för sjukdomar. Det
är äckligt. Och det är inte svårt att
skydda sig, varför ska man ta risken.
– Jag hade sexualkunskap i åttan.
Då fick man lära sig hur man tog på
en kondom men det är inte svårt att
lista ut.
Är det något du velat ha på
annat sätt?
– Det kunde vara bra med en kille
och en tjej som pratade, om hon
tänker likadant om sjukdomarna.
Tänker man mer eller mindre
på sex härinne?
– Mer. Det är synd att man inte får
ha porrtidningar och porrfilmer här.
Max är 19 år och har suttit häktad
i tre månader. Han deltog för att alla
andra deltog. Skolans sexualkunskap
minns han inte mycket av. Några
höga förväntningar hade han inte.
– Det var mest en kul grej men
man hade ändå hört allt det där
förut. Kanske var det några nya ord
som jag lärde mig.
Han tror att alla vågade ställa de
frågor de ville.
– Det är ingen som behöver hävda
sig härinne. De flesta vill ändra sina
liv. Men enligt min uppfattning
hade det varit bättre med en tjej och
en kille från RFSU. Då hade man
fått allt från ett annat perspektiv
också.
För Max är frågor om sex av underordnad betydelse just nu.
– Man blir en annan person när
man sitter häktad. Man hinner
tänka så mycket. Jag har
gått på droger och fått
folk att må dåligt.
Jag tänker på hur
familjen har det.
Det ger mig ångest.
Men jag är glad att
jag sitter här, jag
försöker se det som
en vändpunkt
i livet.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:09
YRKET: TRANSPORTFÖRARE
Transporter mellan häkten och anstalter utförs av medarbetare på
något av Nationella transportenhetens 21 lokalkontor som finns runt
om i landet. I Härnösand arbetar Andrea Gustavsson.
ANDREA GUSTAVSSON
Tid i Kriminalvården: 12 år. Började som
kriminalvårdare på häktet Västervik.
Tid i yrket: 9 år
Fritid: ”Vi bor på en hästgård och har två
hästar. Daglig skötsel av gården och hästarna
tillsammans med våra två små barn gör att vi
sällan har några fritidsproblem, kan man säga.”
»Utan oss skulle det stå still«
MONICA STEN /
T E XT & F OTO
INOM NTE
arbetar drygt
550 transportförare.
Vad gör du på jobbet?
– Jag är med och utför transporter av kriminalvårdens
klienter. Vi genomför också transporter för till exempel Polisen och landets kommuner. När vår ordinarie
samordnare är ledig eller sjuk vikarierar jag också som
samordnare för NTE nord.
Vilka egenskaper är bra att ha i ditt jobb?
– Vi möter olika människor varje dag under transporterna så det är viktigt att kunna ta människor på ett bra
sätt. Det är också bra att kunna samarbeta eftersom vi
arbetar i team. Våra uppdrag ser olika ut dag för dag så
att vara flexibel är en bra egenskap. Sedan är det givetvis viktigt att gilla att köra bil och ha ett bra säkerhetstänkande.
Vad har kriminalvården för nytta av det du gör?
– Vi genomför förflyttningar mellan anstalter och
häkten, så jag tycker att vi är en viktig del i kedjan. Skulle vi inte utföra våra transporter skulle mycket stå stilla.
Vad är roligt med ditt jobb?
– Att arbeta i team, som vi gör. Grundbemanning-
OMKRIM 6/2015
32-35.indd 35
en i varje bil består av bilförare, transportförare och
transportledare. Vi alternerar mellan rollerna och det
gör att jobbet är varierande. Sedan får vi se mycket, jag
har varit på många olika platser som jag troligtvis inte
skulle besökt annars.
Vad är utmaningarna?
– Det kan vara svårt att planera fritiden direkt i
anslutning till jobbet. Det kan bli långa arbetsdagar på
grund av väderlek, vägarbeten eller att det blir förändringar i dagplanen under dagen. Jag tycker också att det
är viktigt att den dagliga kommunikationen fungerar
bra i alla led. Brister den så är det alltid någon eller
några som drabbas.
Vad kan vi andra i Kriminalvården göra för att ditt
jobb ska gå enklare?
– För att vårt arbete ska rulla på i vardagen är det bra
med god framförhållning, planering, information och
kommunikation. Det är viktigt att det fungerar i alla led,
allt från planeringskontoret i Arvidsjaur och regionala
samordnaren till verksamhetsställen och till oss som
sitter i bilarna. O
35
2015-12-04 11:09
INTERVJU
»EN CHEF
MÅSTE GILLA
ATT TA PLATS«
Omkrims redaktör träffar Jacques Mwepu
på anstalten Hinseberg. Han ser dagens
flyktingvåg som ett tillfälle för Kriminalvården att rekrytera ny personal. Den
språkintresserade anstaltschefen
berättar ordrikt och med en intensitet
som en kulspruta om hur han etablerade
sig i Sverige. »
36
36-41.indd 36
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:11
OMKRIM 6/2015
36-41.indd 37
37
2015-12-04 11:11
INTERVJU
JACQUES MWEPU
intervjuas av Omkrims
redaktör Katarina Luksepp.
»Med åren har jag lärt mig att
förändringar tar tid och att vara mer
inlyssnande än imposant och ställa krav.«
K ATA R I N A L U K S E P P / T E XT
H E N R I K W I T T / F OTO
» Vi utlandsfödda har det
positiva att vi
inte är blyga.
Vill jag verkligen säga något
så säger jag
det.«
38
36-41.indd 38
Ä
r Kriminalvården en bra arbetsgivare
om man kommer från ett annat land?
−Kriminalvården är en av få myndigheter som har satsat på att öka den etniska mångfalden. Sedan mitten av 1990-talet är vi vana vid mångkulturell personal.
När vi söker ny personal strävar vi efter
mångfald, både vad gäller kön och etnicitet. Det är en
bra personalpolitik som har positiv effekt. Förutom
den kulturella dimensionen, får vi ofta motiverad personal med erfarenheter av statlig förvaltning på hög
nivå i sina hemländer. Jag har själv rekommenderat
flera medarbetare genom åren, till exempel två duktiga advokater som är kriminalvårdare på Huddingehäktet respektive Österåkeranstalten.
−För att behålla de duktiga utlandsfödda och se till
att de med ambitioner får möjlighet att utvecklas och
göra karriär bör vi chefer bli bättre på att identifiera
potential och ledaregenskaper. Däremot är jag helt
mot kvotering. Jag själv och några kvinnliga kollegor
misstänks ibland för att ha hamnat i ledarställning på
grund av kvotering. Meriter måste gå före alla andra
kriterier.
Kronoberg för några år sedan, men jag trodde att det
var helt borta. Jag önskar att jag var chef där!
Har du själv blivit utsatt för rasism eller främlingsfientlighet?
−Jag blir knappt trodd när jag bestämt hävdar att
varken jag eller min familj har utsatts för rasism. Jag
är inte naiv. Jag är medveten om fenomenet kring
fördomar och rasism. Att min familj varit förskonad
bevisar att de som verkar för intolerans och rasism
utgör en liten minoritet i Sverige. Trots SD:s framgång
och normaliseringen av främlingsfientlig agenda och
retorik hos ett antal politiska partier. Utvecklingen
kräver att vi fortsätter ha stort fokus på vår värdegrund.
−Jag blev chockad av Ahmed Artans brev som publicerades i föregående Omkrim och som handlar om
rasistiskt beteende hos vissa anställda på Kronobergshäktet. Jag har hört rykten om en sådan hållning på
Trivs du på Hinseberg?
– Ja, nu får jag jobba på hemmaplan med de frågor
jag tidigare har pläderat för internationellt. Kvinnor
är en ganska liten population och det finns inga ramar
eller mallar för hur arbetet ska gå till. Men vi har implementerat Bangkok Rules, FN:s vägledande regler
för frihetsberövade kvinnor. Vissa utsatta grupper
måste man arbeta särskilt med, exempelvis unga eller
sjuka, men framförallt kvinnor. I många länder finns
inte ens anstalter för kvinnor.
Hur ser din egen resa i Kriminalvården ut?
− Jag började som sommarvikarie på Hällbyanstalten för 17 år sedan. Jag arbetade på golvet, men på
ett sätt som utmärkte sig, vilket ledde till att jag blev
uttagen till det första kvinspprogrammet. Där deltog
bland andra Hanna Jarl och Fredrik Tunberg. Jag fick
en kvinsptjänst på anstalten Mariefred och därefter
på Hällby. Sedan åkte jag till Elfenbenskusten i Afrika
på två år. Jag var den första i Kriminalvården som
utlandstjänstgjorde i FN:s regi.
Jag vet att du fick en guldmedalj för ditt arbete i
Afrika.
− Ja, jag fick medaljen i guld för utomordentliga
insatser i tjänsten. Sedan arbetade jag med internationella frågor på huvudkontoret. Jag byggde upp det
internationella sekretariatet, var projektledare och
chef för gruppen. Sedan fick jag ett vikariat som kvc
i Örebro, därefter blev tjänsten som anstaltschef på
Hinseberg ledig. Och här är jag nu.
Har du infört några förändringar?
− Jag reagerade på antalet intagna som var på
promenad samtidigt. Det skedde också mycket larm
och incidenter. På en manlig klass 2-anstalt får max 30
intagna vara på promenad. Ju fler intagna desto större
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:11
”Jag försöker vara verbal och korrekt, sen tappar jag lite under resans gång och när
debatten hettar till blir formuleringen mycket mindre viktig än budskapet.”
risk för friktioner. Här hade vi i teorin 55 intagna på
promenad, intagna med olika behov och riskprofiler.
− Trots utvecklingen i samhället tror vi fortfarande
att det är frid och fröjd på kvinnoanstalter. Detta är
påtagligt i de bedömningar som legat till grund för
att riskfyllt ensamarbete accepterats och länge varit
en icke-fråga på Hinseberg. Antalet incidenter med
utåtagerande beteende har ökat markant och klienter
dömda för våldsbrott utgör idag den största gruppen.
Vi måste kunna differentiera och ges möjlighet att
hantera mindre grupper. Den vikande klientutvecklingen gör att vi troligtvis inte kommer att kunna
införa platser för särskilt resurskrävande, som finns
på mansanstalterna.
−Jag konstaterade också att alla kvinspar, med undantag för en, hade kontor i samma korridor som kvc
och administrativ personal. Jag såg till att de fick flytta
till de hus eller avdelningar de ansvarar för, allt för att
komma närmare personal och intagna.
Jag talade med en erfaren kriminalvårdare på
väg till ditt rum som sade att klientelet på Hinseberg har förändrats.
− Ja, vi upplever ett fenomen med yngre och yngre
klienter. Den yngsta är född 1995. De kommer från stökiga och oharmoniska förhållanden. Många är unga,
asociala förortstjejer som lärt sig att våld och makt ger
respekt. Min ambition är att utveckla kontaktmannaskapet och jobba ännu närmare de intagna, vilket
kräver en hög bemanning. Inte bara för att förhindra
aggressioner och våld, utan för att vara mentorer och
motivera dem i vardagen. Kvinnor söker mer aktivt
hjälp, har generellt sett fler problem men saknar ofta
det sociala nätverk som männen i större utsträckning
åtnjuter.
Hur har dina år i Kriminalvården format ditt
ledarskap?
− Jag är benägen att lära mig och är genuint intresserad av ledarskapsfrågor. Det här är min fjärde eller
OMKRIM 6/2015
36-41.indd 39
femte ledningsgrupp. Med åren har jag lärt mig att
förändringar tar tid och att vara mer inlyssnande än
imposant och ställa krav. Försöker också vara medveten om att alla inte kan hänga med i samma takt. Jag är
en tryggare chef idag än vad jag var för några år sedan.
Det räcker inte att ha fått uppdraget, man måste återkommande ifrågasätta sig själv och ta ansvar för sin
egen utveckling.
Är språket nyckeln till framgång för er utlandsfödda?
− Jag brukar säga: Hur långt jag än kommer i språket
så har jag mycket kvar. Franska är mitt första språk.
Ibland när jag föreläser önskar jag att jag skulle kunna
säga detta på franska, med samma nyanser och djup.
Men vi utlandsfödda har det positiva att vi inte är
blyga. Vill jag verkligen säga något så säger jag det.
Uttalet låter kanske konstigt, men folk förstår oftast.
Engagemanget, viljan att övertyga och förmedla är
starkare än grammatik och vokabulär.
Det kanske är oblygheten som gör att du lär dig?
− Jag har alltid tyckt att en ledare ska gilla scenen och
ta plats. Inte vara blyg utan vilja göra saker. När mina
samtalspartners och medmänniskor möter min energi
blir de mindre intresserade av mina grammatiska fel.
Så många grammatiska fel märker jag inte av.
−Ibland möter jag kollegor och medarbetare som
har svårt att förstå vad jag menar. Med franska som
modersmål har jag en tendens att prata lika fort på
svenska men på bekostnad av artikulation och med en
betoning som styrs av andra fonetiska regler.
−Idag var jag på regionala ledningsgruppen utan att
säga något. Man är van vid att jag har synpunkter på
det mesta, men för en gångs skull valde jag att lyssna.
Folk blev lite oroliga och undrade vad som stod på
eftersom jag är en som vill debattera och höra argument. Det är naturligt för mig att tala, men jag har lärt
mig att lyssna. »
39
2015-12-04 11:11
INTERVJU
Se och hör JACQUES
MWEPU berätta mer på
kriminalvarden.se
»
Du är född och uppvuxen i diktaturen Kongo.
Hur hamnade du i Sverige?
− Jag kom hit ensam, 26 år gammal. Jag hade
slutfört mina juridiska studier. Och även börjat
engagera mig politiskt. Mina studiekamrater och
jag hade börjat säga ifrån, men angiverisystemet
gjorde att vi fick problem. Kongo har varit i krig de
senast 30-40 åren, varje diktator har ersatts av en
ny.
−Mina föräldrar hade kontakt med belgiska ambassaden som hjälpte mig att fly. Först till Zambia
sedan kom jag i kontakt med FN och fick välja att
åka till Australien, Kanada, Belgien eller Sverige.
Jag tackade ja till Sverige.
Vad visste du om Sverige då?
− Jag visste vad Sverige stod för, de demokratiska
värdena. Att det var nobelprisland och Dag Hammarskölds land. Olof Palme var också känd, det
här var 1990, fyra år efter mordet. Jag var ganska
rädd och tänkte att neutrala Sverige aldrig skulle
utlämna mig.
− Jag fick politisk asyl här och blev körd till Hallstahammar utanför Västerås i november. Det var
ganska tufft, ensamt, kallt och mörkt. Jag ångrade
mig lite och de första åren åkte jag mycket till Belgien och Frankrike. Men sen bestämde jag mig för
att lära mig svenska.
På väg hit såg jag att Hinsebergs tidigare
utslussplatser har förvandlats till flyktingförläggning.
− Ja, det finns 90 flyktingar utan uppehållstillstånd där. Jag ser fruarna och barnen som går till
Ica varje dag. Att vara i Sverige räcker inte. Det är
inte över för dem. Mat och någonstans att sova
räcker inte.
− Jag är en priviligierad person, både i Kongo och
i Sverige, och min historia kan aldrig jämföras med
dem som har gått genom land efter land, natt och
dag med barn och familjer. Jag har aldrig behövt
vänta på att bli godkänd för asyl, jag hade till och
med pengar när jag kom.
Vad är inträdesbiljetten till det svenska
samhället?
−Språket, men även vad du har med dig i bagaget.
Har din skolgång varit bristande i ditt hemland är
det inte enkelt att studera på svenska. Man behöver skyddande faktorer hemifrån. Sedan spelar
omgivningen du hamnar i roll och vilka du umgås
40
36-41.indd 40
med. Det är många saker som har betydelse för vilket liv du får. Men man kan aldrig nog understryka
vikten av språket för integration.
−Hemma har vi valt att prata svenska med våra
barn trots att de kan franska. Det är ett medvetet
val som gör det lättare för oss att växla naturligt
mellan franska och svenska. Då har vi som föräldrar bättre förutsättningar att hjälpa till med läxor.
Kan utanförskapet vara en tillgång?
− Ja, folk kommer ihåg mig. Om inte annat för att
jag är svart. Men jag är också en framåt person och
ganska orädd i vilket sammanhang det än är. Min
fru säger att hon inte förstår dem som klagar så
mycket om problem som följer av att man är svart
eller kvinna. Hon är svart, civilingenjör, kvinna och
driver två IT-företag. Dessutom bryter hon kraftigt
på franska, klart att folk minns henne. Det finns
inte bättre PR-förutsättningar!
Är du svensk idag?
−Jag märker att jag är starkt influerad av Sverige.
Jag märker det extra mycket när jag är i Belgien,
i Frankrike eller i Afrika. Plötsligt tycker jag, som
pratar så mycket ”Kan vi inte ta det lite lugnt?”.
Jag reagerar på intensiteten, liksom min fru som
säger: ”Å, vad de snackar”. Vi ser att våra barn har
präglats av bägge kulturerna. Vår son är mycket
lugn och vi tycker att han är så svensk som frågar:
”Pappa, vad högt ni pratar när du är med dina
landsmän, bråkar ni eller?”
− Min identitet har påverkats av uppväxten
i Kongo, studierna i Kongo och Sverige, mitt yrke
i Sverige samt mina möten med andra människor.
Jag är en människa som berikats av att få växa upp
och bo i två olika kulturer. O
JACQUES MWEPU
51 år, kriminalvårdschef
Gift med Gisele sedan 1995
Två barn: Jean-Luc 18 år, Desirée 11 år
Bor i Västerås
Brukar säga till sina medarbetare: ”Jobba alltid som
om någon observerar dig.”
Fasar för: ”Att folk tror att jag är inkvoterad för att jag
är svart. Den osäkerheten får även många kvinnor leva
med.”
Retar kollegorna sig på? ”Medarbetare blir ofta
frustrerade när jag petar, korrigerar och formulerar om
dokument som de skrivit.” Klädsel: ”Jag har alltid kavaj på mig. Alltid.”
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:11
”Folk kan skratta åt mig.
”Jacques, nu förstår jag inte
vad du menar?” Det finns
hur många anekdoter som
helst om hur man missuppfattat det jag har sagt.”
OMKRIM 6/2015
36-41.indd 41
41
2015-12-04 11:11
VETENSKAP
Att intagna i anstalt har sysselsättning under dagarna är viktigt av flera skäl.
Den upplevs minska risken för återfall och gör tiden i anstalt mindre
påfrestande. Sysselsättning leder även till färre konflikter och skapar
en nära kontakt mellan personal och intagna.
INTAGNA
VILL HA
MER ATT
GÖRA
Johanna Kindgren och
Linnea Littmann, utredare på Brå.
»De intagna
som vi har
intervjuat
upplever
att sysselsättningen
hjälper dem
att få rutiner
på dagarna
och att tiden
går snabbare.«
42
42-43.indd 42
I
ntagna har både rätt till sysselsättning och plikt att delta
i den. En ny rapport från Brå
visar att det idag är ett större
problem att det saknas sysselsättning till alla intagna än att
de intagna vägrar delta i den
sysselsättning som anvisas. Arbetsbristen visar sig på flera sätt: För det
första definieras 30 timmar i veckan
som ”full sysselsättning” på de flesta
anstalter, inte 40 timmar som i övriga samhället. För det andra lyckas
inte alla anstalter nå upp till 30
timmar. Under den månad som Brå
granskat hade hälften av de intagna
registrerad arbetsbrist. Det kan bero
på att det inte finns tillräckligt med
arbetsuppgifter eller att det saknas
vikarier när ordinarie personal inte
är på plats. Personal och intagna
vittnar även om att det finns en dold
arbetsbrist, som inte registreras.
− Det finns ett stort engagemang
för frågorna bland personalen på anstalterna. Men sysselsättningstimmarna är för få. Det är en angelägen
uppgift för Kriminalvården att öka
sysselsättningen – och se till att det
finns tillräckligt med arbetsuppgifter under de timmar som intagna är
schemalagda, säger Johanna Kindgren, utredare på Brå.
De intagna efterfrågar främst
möjlighet att få gå en utbildning och
delta i behandling. Även om utbudet
av utbildning och behandling har
ökat de senaste åren så är efterfrågan
fortfarande större än tillgången.
Fördelen med arbetsdriften är att
i princip alla intagna kan delta. Men
det är samtidigt där svårigheterna
med arbetsbrist under dagarna är
som störst. De enklare uppgifterna
inom arbetsdriften, så som montering och förpackning, uppfattas
dessutom inte som särskilt givande
av de intagna. Kriminalvården har
dock inlett en satsning på arbetsdriften, med förstärkta resurser på
huvudkontoret för dessa frågor.
De intagnas behov, som identifieras i verkställighetsplaneringen,
ska styra vilken sysselsättning de
får, men enligt Brås rapport sker det
inte i den utsträckning som det är
tänkt. Lämplig sysselsättning kanske
saknas på avdelningen eller så kan
den intagne inte delta på grund av
säkerhetskrav eller kort verkställighet. Ovilja att byta anstalt och för
lite tid för personalen att arbeta med
motiverande samtal är ytterligare
orsaker som nämns i rapporten.
Den bild som framträder i studien
är att intagna främst ser sysselsättningen som viktig för tiden i anstalt.
− De intagna som vi har intervjuat
upplever att sysselsättningen hjälper
dem att få rutiner på dagarna och att
tiden går snabbare. Sen är det inte
oväsentligt att de får ersättning för
sitt arbete, även om det inte handlar
om så mycket pengar, säger Linnea
Littmann på Brå.
Brå frågade också villkorligt frigivna
klienter om vilka långsiktiga effekter
de bedömer att sysselsättningen haft.
Svaren visar att klienterna är särskilt
positiva när det gäller utbildning och
behandlingsprogram. De lyftes fram
som viktiga för att lättare få arbete och
inte återfalla i brott. En betydlig andel
av alla svarande tyckte att sysselsättningen stärkt deras självförtroende
och gett dem kunskaper för att klara
vardagen efter frigivning – oavsett
vilken sysselsättning de haft. Det visar
att även enklare sysselsättning kan
vara värdefull.
Brås studie visar att det finns förbättringsmöjligheter när det gäller
sysselsättningen i anstalt.
− En del svårigheter beror på att det
saknas resurser, vilket kan vara svårt
att påverka. Men det finns även annat
som inte främst har med resurser
att göra. Vissa anstalter har hittat
välfungerande lösningar på problem,
som andra anstalter fortfarande
tampas med. Här vore det bra med ett
ökat erfarenhetsutbyte mellan anstalterna, säger Johanna Kindgren. O
REGERINGSUPPDRAG TILL BRÅ
Brå har besökt tolv anstalter där totalt
närmare 200 personer intervjuats, både
personal och intagna. Även handläggare på
frivården har intervjuats. Därutöver har två
enkäter skickats ut. En till villkorligt frigivna
klienter och en till företrädare för anstalter.
Statistik från Kriminalvården och
Arbetsförmedlingen har sammanställts för
rapporten. Slutligen har representanter från
Kriminalvården och Justitiedepartementet
i Norge, Danmark och Nederländerna intervjuats för att jämföra Sveriges situation.
Rapporten ”Arbete, utbildning och
behandling i svenska anstalter - en studie
om intagnas sysselsättning” (2015:20) finns
att ladda ner på Brås hemsida.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:16
Så tycker
de intagna
O – Jag har stått i
verkstäder på flera
anstalter men det
blir väldigt monotont. På en anstalt
skulle man stoppa fyra muttrar och
fyra skruvar i en påse. Man kan inte
sitta så i flera år, man blir ju tokig.
O – Problemet är
att det inte finns
tillräckligt med jobb
för alla. Kanske 15–20 procent jobbar och de andra sitter och spelar,
läser eller går fram och tillbaks. Det
finns ingenting att göra helt enkelt.
O – Jag är lyrisk.
De som höll i
VINN, alltså två
stjärnor på himlen
säger jag bara. De har fått en att
verkligen tänka till. De har gjort att
jag kan ta av mig ryggsäcken. När
jag åker hem kan jag känna att jag
har bearbetat allt. Jag kliver ut och
fortsätter leva mitt liv, till viss del
som en annan person.
”Vi har redan vidtagit en rad åtgärder”
Christina Källgren Pettersson,
chef för Kriminalvårdens enhet
för utveckling av verksamhetsinnehåll är tacksam över utvärderingen.
– Det är glädjande att intagna
upplever att sysselsättningen
hjälpt dem att få rutiner, stärkt
deras självförtroende och gett
dem kunskaper för att klara vardagen efter frigivning. Det är precis
vad vi vill.
Hon anser inte att rapportens
slutsats kommer som en överraskning.
− Vi känner till det här och har
därför vidtagit en rad åtgärder.
Exempelvis pågår nationella utredningar och projekt inom både
arbetsdriften och ASV-verksamheten, säger Christina Källgren
Pettersson.
OMKRIM 6/2015
42-43.indd 43
Över hälften av de frigivna som
deltagit i behandlingsprogram och
studier uppger att det gett dem
förutsättningar att inte återfalla i
brott och att få arbete. Brå skriver
dock att inte alla som vill studera eller gå i behandling får det.
Till exempel har de som inte kan
svenska svårt att delta i behandlingsprogrammen och alla som vill
studera får inte plats.
− Var tredje nyintagen 2014
avtjänade bara två månaders
fängelse eller mindre. Det gör det
svårt att erbjuda dem all sysselsättning. En lösning är att vi planerar ett samarbete med Sveriges
Kommuner och Landsting och
kommunerna för att intagna ska
kunna fortsätta komvux-studier
efter frigivning, säger Christina
Källgren Pettersson.
Viveca Hilberts
O – Alltså, jag vill
vara en normal
Svensson-människa
när jag kommer ut.
Det gör att jag går upp på morgonen. Skulle jag bara ligga skulle jag
bli apatisk. Det känns ändå bra när
man gjort saker och ting. Det är
som på utsidan, fast inom stängda
dörrar.
O – Jag hade inte
ens kokat vatten
när jag kom hit.
Jag har bott på krogen sen jag var
16 år och ätit ute i hela mitt liv. Men
nu har jag fått insikter och lärt mig
laga mat. Jättekul, roligt och hur
bra som helst!
43
2015-12-04 11:16
RUNTiKRIM
I avdelningen Runtikrim kan du
läsa om stora och små händelser
från hela landet. Tipsa gärna om
vad som är på gång just på din
arbetsplats!
[email protected]
Nord
Sthlm
Mitt
Väst
Öst
Syd
Hk
UPPSKATTAD FÖRELÄSARE
Craig Nakken, beroendeterapeut från
USA, föreläste på Österåkeranstalten om
missbrukspersonlighetens uppkomst. På
förmiddagen fick intagna träffa honom,
medan eftermiddagen var vikt för
personalen, programfolk och 12-stegsterapeuter från andra anstalter.
IT i tjänstedräkt
IT-avdelningen
har många nyrekryterade medarbetare. De flesta kommer
utifrån, utan kriminalvårdskunskap i bagaget.
Därför har avdelningen
satsat hårt på studiebesök
och praktik. På häktet
Sollentuna fick de gå med Anna Landén.
i den ordinarie verksamheten, med uniform som de andra anställda, för
att få en ännu tydligare inblick i vardagen.
– Sen jag började här i augusti har jag varit
på 17 studiebesök, berättar Anna Landén, sektionschef för kundrelationer.
– Det har varit en genomtänkt plan så att jag
tillsammans med olika arbetskamrater besökt
stora och små verksamhetsställen; häkten,
frivårdskontor och anstalter, från norr till söder.
Sektionen för kundrelationer är snittytan
mellan kärnverksamheten och IT-avdelningen.
Att de har koll på verksamheten är viktigt.
– Det här har varit otroligt bra. Vi måste få en
riktig inblick i hur kärnverksamheten bedrivs för
att kunna leverera de bästa IT-lösningarna.
Hk
Barnvänliga saker och viktig verksamhet visades upp för personalen på Kumla.
Barnombud firar tio
I år firar barnombuden tio
år. På anstalten
Kumla uppmärksammades det med en utställning för personalen.
– Vi vill sprida det vi
gör till alla i personalen.
Vi vill också informera
om vad som krävs av oss
i Kriminalvården.
Martin Lindvall är
tillförordnad kvinsp för
programverksamheten på
anstalten, och han hade
god hjälp av barnombudet Ulrika Henriksson i
Mitt
arbetet. Besöksavdelningen visade sin verksamhet,
och projektet Godnattsagor inifrån visade hur
det går till när intagna
pappor läser in berättelser till sina barn.
– Vi fick positiva kommentarer om utställningen. Många intresserade sig
för frågor som barn ställt,
när Ulrika har varit ute och
pratat på skolor. Det är
spännande att se hur barn
som tittar på vår verksamhet utifrån funderar kring
vad vi gör, avslutar Martin.
FRÅGOR BARN STÄLLER
Har ni pistoler?
Hur mår tjuvarna?
När lägger sig tjuvarna?
Är det läskigt att jobba
på fängelset?
Hur många sitter i samma rum?
Får de gå ut någonstans
och gå med handbojor?
Sitter de i fängelse varje
dag eller får de gå ut?
Äter de pannkakor och
godis eller grötsoppa?
Arbetar fångarna eller
sitter de i en bur varje
dag?
Kakel och klinker poppis i Luleå
På ungdomsanstalten i Luleå
finns möjligheten
att delta i arbetsmarknadsutbildningen”Byggoch hantverksyrken”.
Under utbildningens tolv
veckor varvas teoretiska
och praktiska moment i
plattsättning, byggnadsträarbete, måleri, betong
och byggplåtslageri.
Ungdomarna ska få en
orienterande utbildning
som en förberedelse för
fortsatt utbildning eller
anställning i branschen.
Kriminalvårdsinspektör
Eva Dufva Hansi berättar
Nord
44
44-47.indd 44
att utbildningen är populär och att i stort sett alla
intagna väljer att delta.
– Vi har ju unga killar
som ska välja yrke och
det är inte så lätt när
man aldrig har provat på något. Den här
utbildningen ger dem en
inblick i yrken som de
antingen kan välja att gå
vidare med eller sortera
bort, menar hon.
De flesta har fastnat
för plattsättning och
en deltagare har, efter
sin villkorliga frigivning
i oktober, påbörjat en
plattsättarutbildning
på hemorten. För en
annan pågår planering
med frigång och fortsatt
yrkesutbildning i Luleå.
– Oavsett om de väljer
att gå vidare i yrket eller
inte tycker killarna att de
lär sig mycket som de
kommer att ha glädje av i
framtiden, säger Eva.
Ordning och reda
Alla vill ha
ordning och reda
…men ingen vill
städa efter någon annan.
Anstalten Gävle har satt
till resurser för att skapa
ordning och reda i lokaler,
system och processer.
Det handlar om att:
sortera, strukturera, skick, Annelie Luomala.
standardisera och säkra
genom metoden 5 S.
Arbetet engagerar personalen. Annelie
Luomala ansvarar tillsammans med Patrik
Lindholm och Jonas Moosavi för normalavdelningens mötesrum och vaktrum.
– I vardagen är det svårt att höja blicken och se
vilka förbättringar som behöver göras i lokaler,
arbetssätt, men de flesta har någonting de vill
förändra. Hur tar vi vara på den viljan till förändring? 5S-metoden är en metod som gör att vi kan
skapa den arbetsmiljö vi vill ha, tycker Annelie.
Intresserad? Projektet har en sida på Krimnet
under vo Gävle.
Nord
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:21
Foto: André de Loisted
RUNTiKRIM
MIKAEL MÄSTARE I SÄKERHET
Mikael Lindberg, verksamhetsexpert för
anstalter i region Nord, korades till nationell
mästare i fysisk-tekniska säkerhetsfrågor vid
en säkerhetsteknisk konferens i november.
Efter att ha haft flest rätt i ett klurigt säkerhetsquizz förärades han förstapriset i form av
ett konstfullt vandringspris.
Tygelsjö startar
gårdsförsäljning
Efter hyacinter följer tulpaner. Genom att bredda sortimentet har Tygelsjö
möjlighet att arbeta med växtodlingen hela året, förutom några sommarveckor
då man håller stängt. Efter semestern drar höstfägnaden igång.
Idag säljer Tygelsjö handelsträdgård kvalitetsväxter till grossister
och blomsteraffärer i
Malmöområdet. Till våren
planerar anstalten att
öppna en försäljning av
perenner och utplanteringsväxter som vänder
sig till kvalitetsmedvetna konsumenter bland
allmänheten.
Istället för att enbart
ha några stora serier av
pelargoner vill produk-
Syd
tionsledarna skapa en
större bredd i utbudet.
− Vi kommer att satsa
på amplar, gräs, sedumväxter och perenner,
säger produktionsledare
Anna-Karin Söderdahl.
Tygelsjö handelsträdgård har gjort sig ett
namn i Skåne. Inte minst
under Malmö Garden
show var intresset stort
kring anstaltens växter.
Anna-Karin Söderdahl
hann knappt ställa fram
de nylevererade blommorna förrän de var sålda.
− Folk är som galna i
våra produkter. Speciellt
älskar de våra rosa dubbelblommande dahlior,
det är mycket blommor
för pengarna.
De intagna lär sig
mycket genom att arbeta
i växthuset. De uppskattar
omväxlingen i arbetet och
att se hur det växer. För
den som är beredd att lära
finns även möjligheter till
jobb efter frigivning.
Annika utvald
för jobb i USA
Annika Möller,
35, från anstalten
Brinkeberg har
valts ut bland ressugna
kriminalvårdare och får åka
till staden Providence, i
staten Rhode Island för att
arbeta på ett amerikanskt
fängelse under fyra veckor.
Utbytet är det första steget
i skapandet av ett utbytesprogram mellan Kriminalvården och den amerikanska kriminalvården.
Väst
Annika Möller är
tillbaka från USA
i mitten av december. Providence
ligger på amerikanska östkusten, nära
Boston.
Varför valdes du ut att
resa, tror du?
– Jag har bott i USA några år och känner mig
bekväm med språket och kulturen. Dessutom är
jag nyfiken. Jag är en person som gärna provar
nya saker och vill lära mig.
Under tiden i USA studerade Annika Möller
till socionom och arbetade med socialt arbete.
Sedan åtta år tillbaka arbetar hon som vårdare
på anstalten Brinkeberg. Annika har även
vikarierat som klienthandläggare, jobbat med
intagnas medel, städat och ansvarat för flera
mindre projekt.
– Jag har ingen erfarenhet av amerikansk
kriminalvård. Det blir nytt och spännande!
Kriminalvårdsinspektör Daniel Noelle från häktet Göteborg och frivårdsinspektör Frida Rutland
på frivården Göteborg är också utvalda att åka
till Providence tillsammans med Annika Möller.
Skapandet ger lugn på Österåker
Att måla och skapa
Sthlm har blivit populärt på
anstalten Österåker.
– Stämningen blir väldigt lugn
och fin i vårt målerirum. De
intagna lyssnar på Lugna favoriter och släpper garden. Samtalen handlar om andra saker
än ute på avdelningarna: om
barnen, katten och till och med
om mormor där hemma. Man
brukar säga att intagna kan ha
OMKRIM 6/2015
44-47.indd 45
negativ påverkan på varandra,
men faktum är att även positiva
känslor kan smitta av sig.
Det säger kriminalvårdare
Morteza Bayat, en av dem
som jobbar med ASV, annan
strukturerad verksamhet, på
anstalten Österåker.
För att inspirera ännu fler
intagna att måla och teckna,
anordnades en konstutställ-
ning i novembermörkret som
de flesta avdelningar kunde
komma och titta på.
– Vi hade ljussatt konsten,
hade på musik och nästan alla
kom och tittade. Alla visade respekt för konsten och
konstnärerna som också var där
och berättade lite. En del konst
väckte känslor. Någon tänkte
på sina upplevelser i krigets
Irak.
45
2015-12-04 11:21
HANDGJORDA JULKORT
Östragård gör sedan några år tillbaka
handgjorda julkort som en del i sin arbetsdrift.
Under några månader tillverkas runt 2 400
julkort, som säljs främst till andra delar av
myndigheten, men även till privatpersoner och
externa företag. Inom en snar framtid kommer de även att erbjuda kort för
andra högtider och tillfällen, så som födelsedagar, dop och bröllop.
Foto: Maria Forser
RUNTiKRIM
Roxtuna rivs
Roxtuna var en gång Sveriges modernaste behandlingsanstalt. Efter
öppnandet 1955 kom studiebesök från
hela världen och under några år på sextiotalet
arbetade nobelpristagare Tomas Tranströmer som
psykolog här. 2007 stängdes anstalten och sedan
dess har byggnaderna förfallit i rask takt. Nu ska
hela rasket rivas, för att ge plats åt nya bostäder.
Öst
Kriminalvårdschef Lars-Göran Svensson. Bilden är
tagen på Roxtuna under 1980-talet.
I oktober anordnades en uppskattad temakväll om konflikthantering med psykolog
Elisabet Rosén.
Samverkan kring
frivilliguppdrag
Jobbar vidare
efter stängning
I slutet av oktober stängdes häktet i Västerås. Häkteschef Pernilla Vikström fattade
evakueringsbeslutet, efter att Kriminalvårdens brandskyddsexpert konstaterat att häktet inte
uppfyller brandskyddskraven.
Personalen har arbetat vidare enligt schema. Bland
annat med anhållna i arresten enligt överenskommelse med polisen, en långvarig sjukhusbevakning och
transporter från andra häkten till tingsrätten.
En nationell arbetsgrupp, ledd av Agneta Kempe,
tar fram handlingsplaner för framtiden.
Mitt
46
44-47.indd 46
Överförmyndarnämnden,
Kriminalvården,
Umeå kommun och Västerbottens läns landsting
har under hösten gått
samman för att göra gemensamma insatser kring
frivilliguppdrag.
– Vi ser många gemensamma nämnare
när det gäller våra olika
frivilliguppdrag. I stora
drag handlar det om att
stödja och hjälpa andra,
att fungera som en medmänniska som ska främja
sociala kontakter och
delaktighet i fritidsutbud.
Nord
Går vi ihop i de här frågorna kan vi erbjuda attraktiva utbildningar och
locka fler engagerade
människor till oss, menar
Hanna Björn, frivårdsinspektör i Umeå.
I oktober bjöd organisationerna in sina frivilligarbetare till en kostnadsfri
temakväll med föreläsning om konflikthantering. Drygt 125 deltog i
kvällen som fångade in
ett tema som är aktuellt
oavsett frivilliguppdrag.
En enkät visade att åhörarna var mycket nöjda
och ser fram emot fler
liknande arrangemang.
Arbetet går vidare
genom att formalisera
samverkansgruppens
framtida arbete och
förhoppningsvis innebär
det fortsatta samordnade
utbildningsinsatser.
– Vi tror att detta är
framtiden! Med gemensamma krafter kan vi
nå många frivilliga med
attraktiva föreläsare i
mycket större skala än
det vi ensamma kan
erbjuda i frivården, säger
Hanna Björn.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:21
KRÖNIKA
Susanne Rodmar är pastor och konsulent för andlig vård i
Kriminalvården. Hon sitter även i styrelsen för den internationella organisationen för fängelsesjälavårdare, Ipca.
SUSANNE
RODMAR,
pastor på
anstalten
Österåker.
Något ögonblick av frihet
En annan gång är det ljusbäraren som står i
centrum. Att få tända ett ljus för de människor
som betyder mest för mig. Ett ljus som kan
innebära en tydlig bön, för någon är det att
sända en god tanke, för någon annan har denna handling en innebörd som inte jag känner
till. Först går de intagna fram, några pratar
lite med varandra, en del går helt i sina egna
tankar. Efter att alla intagna tänt sina ljus så
kommer nästan alltid någon av vårdarna fram
och tänder ett ljus. Oavsett om man är intagen
och avtjänar ett fängelsestraff eller har en
vanlig dag på jobbet, där en av arbetsuppgifterna den här dagen är att gå med avdelningen
till andaktsrummet, finns det behov av att få
tända ett ljus. Tända ett ljus för dem vi älskar,
kanske lyser det för någon vi förlorat, kanske
för en relation som är krånglig, kanske för en
situation som vi inte vet hur vi ska reda ut,
kanske lyser ljuset för att ge hopp. Mer än en
gång har jag sett en tår på kinden under den
här stunden, både hos intagna och hos vårdaOMKRIM 6/2015
44-47.indd 47
E R I K R U N E / I L LU ST R AT I O N
D
et finns en plats där det för en liten
stund inte är någon skillnad mellan oss. Vi står bredvid och mitt
emot varandra, ett par personer i
grå kläder med gröna bokstäver,
någon i helblått och jag och min
kollega med frimärkskrage på. Vi
delar bröd och vin (alkoholfritt i fall någon
av er undrar över det). Vi delar en stund av
gemenskap och tillhörighet, med varandra
och med någon mer som inte syns. Just där
och då spelar det inte någon roll varför du
firar nattvard i anstaltens andaktsrum och
inte i någon kyrka utanför murarna. Just där
och då spelar det inte någon roll vilken färg
och tillhörighet vår klädsel visar. När vi går
ut från andaktsrummet tänker vi inte på att
några kan öppna alla dörrar medan andra inte
har någon nyckel alls. En kille var helt tagen
efteråt. Att dela stunden med en vårdare var
en helt ny upplevelse. Det finns en plats där
de skillnader som annars är så påtagliga och
tydliga faktiskt försvinner.
re. Det är en stund som väcker känslor och där
det finns plats för känslorna. Du måste inte
direkt resa dig upp och gå iväg utan vi sitter
kvar, var och en med sina egna tankar men
ändå tillsammans.
På de mest låsta och instängda platser finns
det ögonblick av frihet och stunder då det
går att glömma var jag är. Vid ett tillfälle sa
en kille: ”När jag satt här glömde jag faktiskt
bort att jag är häktad.” De ögonblicken tror
jag ger hopp om hur livet skulle kunna bli
sedan. De hjälper oss att komma ihåg vilka vi
är, bakom det som syns först och det som står
i mina papper. De stunder som jag får dela
med intagna och vårdare visar så tydligt på
det som förenar oss människor, oavsett om vi
har gråa eller blåa kläder är det mycket som är
lika. Det finns många fina gester som intagna
och vårdare visar mot varandra under de här
stunderna. De gesterna bär jag med mig som
tecken på hopp och tecken på att vi människor
är mer än det vi först ser. Jag tror att de också
kan följa med upp till avdelningen och det liv
som fortsätter där.
»Mer än en
gång har jag
sett en tår på
kinden under
den här stunden, både hos
intagna och
hos vårdare.«
47
2015-12-04 11:21
KULTIKRIM
OLOV RASCH
som målat tavlan är
också initiativtagare till
utställningen. Han menar
att varje cell som helhet är
ett konstverk.
GATSTEN
i cellfönstret är ett
av konstverken i
utställningen Cell.
Samling i kyrkan. Gruppen från
huvudkontoret guidades genom
anstalten av Jan-Olov Öster.
Allt klotter samlat i en cell.
48
48-51.indd 48
Textil i cellen.
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:27
PETER JOHANSSON
har byggt ett högt staket
som målats rött. I en
glugg i staketet finns en
mänsklig mun som talar
oavbrutet.
MJUK KONTRAST
TILL HÅRDA YTOR
Textilt verk av Desirée
Koslin.
TOMMA MEN
TALANDE LOKALER
Cell gestaltar känslan av att vara frihetsberövad
K ATA R I N A L U K S E P P
/ T E XT & F OTO
I
de gamla fängelselokalerna på Dragsgatan i
Norrköping driver Kriminalvården inte längre
någon verksamhet. Den ståtliga huvudbyggnaden från 1790, som bland annat inrymmer en
kyrka, är k-märkt och får stå orörd även i framtiden, medan anstaltsflyglarnas öde än så länge
är oviss. Riksbyggen har köpt den centralt
belägna fastigheten intill Motala ström och
planerar för att bygga bostäder. Men innan spaden sätts
i jorden används det gamla fängelset som kulturhus.
Det spelas teater och visas konst. I utställningen Cell
har tio konstnärer fått varsin cell tilldelad – uppdraget
att skapa ett konstverk av det tomma rummet.
En oktoberkväll följer Omkrim med en grupp kulturintresserade medarbetare från huvudkontoret för
en guidning bland textila verk, videoinstallationer och
gatstenar.
Konstnärerna har använt sig av en mängd olika tekniker. Elin Magnusson har dokumenterat klotter från
hela fängelset som hon sedan fört upp i sin cell. Det är
spretiga teckningar som ångar av leda och frihetslängtan. Med bland väggklottret finns även en hyllning till
favoritlaget Chelsea och en påminnelse om veckans
träningsschema.
Vi känner obehag i konstnären Stefan Telemans
mörka installation. Utanför hans cell finns instruktioner där vi uppmanas att ta med ficklampa in i mörkret,
endast ett bevakande öga i titthålet lyser upp cellen.
Känslor av frustration och instängdhet gestaltas av
de tio konstnärerna. Det blir närapå en lättnad när den
pensionerade kriminalvårdaren Jan-Olov Öster tar
över och guidar oss genom den gamla anstaltsbyggnaden. Han har arbetat på Norrköpingsanstalten i 42 år
och berättar gärna om hur det var förr.
Vi får höra om de intagnas favorit; anstaltskatten
Pelle, en katt med många liv (och som hade ett eget
konto). Om tillverkningen av Brio-leksaker och om den
minnesvärda konserten med sångerskan Zarah Lean-
OMKRIM 6/2015
48-51.indd 49
der. Primadonnan föreslog anstaltschefen att de skulle
ta sig en tuting innan föreställningen. Den dåvarande
chefen, Gunilla Arnerdal, sa att det tyvärr var omöjligt i
tjänsten men Zarah Leander och pianisten Arne Hülphers tog sig varsin styrketår innan sångerskan sjöng för
de intagna som samlats på fängelsegården.
– Vilken röst Sarah hade! Den föreställningen glömmer jag aldrig, berättar Jan-Olov Öster.
Vi går igenom västra flygeln och hamnar i gymnastiksalen medan vår guide fortsätter minnas. Som den
gången när han boxades med en intagen. Jodå, det blev
knockout direkt, för Jan-Olov Öster var en vältränad
boxare som hade gått över hundra matcher.
Vi får också höra om den artige bedragaren, en
belevad man med monokel och sidenscarf runt halsen.
Varje morgon hälsade han artigt när personalen låste
upp hans dörr: ”God morgon! Så trevligt att just du
öppnar för mig idag.”
Till och med när Jan-Olov Öster visade isoleringsavdelningen kändes det hoppfullt. Gruppen kikade in i två
nakna celler i källarplanet, där sängen med fästen för
spännbälten fortfarande står kvar.
– De gånger vi fick användning för isoleringen är lätt
räknade. Jag uppskattar att det var vid högst femton
tillfällen under alla mina år på anstalten. Vi försökte alltid
prata ned de intagna och vi lyckades med de allra flesta. O
Fotnot: Tidigare anstaltschefen Gunilla Arnerdals dotter, Lotta
Helin-Arnerdal, som idag arbetar som frivårdsinspektör i Malmö,
har själv barndomsminnen från anstalten. Hon berättar om de
speciella julottor som familjen upplevde i anstaltskyrkan. Den
gamla kyrkorgeln fick Lotta trampa under en julotta när de intagna
strejkade. En annan jul stod en frikyrka för musiken och de undrade var man slog på strömmen till orgeln.
Lotta Helin-Arnerdal bekräftar också att mamma Gunilla var
väldigt imponerad av Zarah Leander.
− Efter att Zarah dog var det auktion på en del av hennes
grejer. Vi köpte en fiollåda som var inredd med snapsglas och
brännvinsplunta.
49
2015-12-04 11:27
KULTIKRIM
RASKRIGAREN.
SERIEMÖRDAREN PETER MANGS
Mattias Gardell
NÄTHAT. RÄTTIGHETER
OCH SKYLDIGHETER
Boken handlar om Mangs politiska motiv, som
inte fick så mycket uppmärksamhet i samband med rättegången. Bygger på intervjuer
och Mangs egna politiska, rasistiska texter.
Alexandra Sackemark och Mårten Schultz
Vad kan jag göra om någon utsätter mig
för en kränkning på facebook? Juridiken
kring näthat beskrivs genom bland annat
genomgång av domar.
BARNPERSPEKTIV
PÅ POLISMUSEET
I S A B E L Z AVA L Í A
WÄ S T L U N D / T E XT
NOOMI RIEDEL, LARS
H Ö R N S T R Ö M / F OTO
»Känslor av
skuld och
skam är vanliga, men även
stor saknad
och ensamhet
drabbar dessa
barn.«
50
48-51.indd 50
D
en 21 november hade utställningen
”Andra sidan murarna” invigning på
Polismuseet i Stockholm. Utställningen
vill gestalta hur det är för barn att ha en
förälder på anstalt.
I Sverige har cirka 30 000 barn en
förälder på anstalt eller inom frivård. Utställningen ska skildra ett barns tankar,
men också ge fakta om livet på anstalt.
Kriminalvården är en av fyra aktörer bakom
utställningen. En av de andra är stödorganisationen
Bufff, Barn och ungdom med förälder/familjemedlem
i fängelse.
– Att ha en förälder som är frihetsberövad kan
påverka ett barn på många sätt. Känslor av skuld och
skam är vanliga, men även stor saknad och ensamhet
drabbar dessa barn. Det är därför viktigt att vi synliggör barnens upplevelser av vad ett frihetsberövande
innebär. Så kan vi lära oss mer om deras situation.
Utställningen är också ett tillfälle att sprida kunskap
om Kriminalvårdens verksamhet till allmänheten, och
visa vad vi gör, säger Stina Sjödin som arbetar med
barnfrågor inom Kriminalvården.
Unga i Bufffs grupper har själva fått vara med
och göra utställningen genom att inreda tittskåp,
utifrån sina erfarenheter med förälder på anstalt.
Tittskåpen vittnar om den ensamhet som barnen
känner fast de har många personer runt omkring
sig. Flera har valt att beskriva förälderns bostadsrum. Just den platsen verkar vara central och viktig.
Själva skåpen är gjorda av intagna pappor på anstalten Asptuna.
Över 400 besökare tog sig till utställningen under
invigningen. Hanna Jarl Källberg, chef för avdelningen
för anstalt och häkte var en av flera invigningstalare.
Barnombuden Alice Forsman från anstalten Täby och
Malin Ottenholm från häktet Huddinge minglade
bland besökarna och delade ut målarböcker och ballonger till barnen. Anstalterna Skenäs och Västervik
bidrog med barnmöbler och en gunghäst som visades
upp för besökarna som en del av sysselsättningen för
de intagna. O
Andra sidan murarna
Datum: 21 november – 28 augusti 2016
Var: Polismuseet i Stockholm
Arrangörer: Polismuseet, SWECO, Bufff och Kriminalvården
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:27
JAG ORKAR INTE MER. NÄR
JOBBET SKADAR SJÄLEN
SAMTALSMETODIK FÖR
ALLA PROFESSIONER
Elinor Torp
Anders Engquist
Lars tar livet av sig efter mobbning på jobbet. Boken handlar
om Krokomfallet, om psykisk
ohälsa på jobbet.
Många yrken inom Kriminalvården
kräver förståelse för kommunikationens teori och
praktik. Här finns konkreta tillvägagångssätt som
bidrar till ökad förmåga att samtala konstruktivt.
DEN BLÅ TRAKTORN
Joar Tiberg och Anna-Clara Tidholm
Fint skriven barnbok om Olle, sju år.
Hans mamma sitter i fängelse. Han
hälsar på och tänker på det, men han
tänker på annat också, kompisar,
morfar och den blå traktorn i skogen.
När utställningen invigdes.
Både vuxna och barn intresserade sig för tittskåp, texter
ljud och bild.
OMKRIM 6/2015
48-51.indd 51
51
2015-12-04 11:27
FRIVILLIGA KRAFTER
När Processkedjan höll öppet hus på Tjärhovsgatan i Stockholm strömmade
folk in. Förutom personal från Kriminalvården minglades från tingsrätt, behandlingshem, övervakningsnämnd, RFS och andra som jobbar med unga kriminella.
Andreas Nygren.
Hur fattar man
beslut i låsta miljöer?
K ATA R I N A L U K S E P P
/ T E XT & F OTO
Frivårdsinspektör Märta Frank
är imponerad av
Processkedjan.
– De har lämnat Unga X-cons
och gör sin egen
grej. De tänker
rätt och stort,
och är samtidigt noga med
förankring.
52
52-55.indd 52
F
rågan ställs av Andreas Nygren som tillsammans med Richard Karlsson har grundat föreningen Processkedjan för att möta och coacha
ungdomar som finns i arrest, häkte, anstalt och
Sis-hem.
– Det unika med vårt arbetssätt är att samma
person följer den unge genom hela processen.
Från polis, arrest, häkte med restriktioner, häkte utan
restriktioner, anstalt eller Sis, frivård och ut till frigivningen.
På anstalterna Norrtälje, Täby och Färingsö har
Processkedjan startat motivationsgrupper. Andreas
Nygren och Richard Karlsson är öppna med sina egna
erfarenheter av kriminalitet inför gruppen intagna,
men de har tydligt tagit ett steg framåt. De ältar inte sin
egen eller de intagnas historia utan är där för att skapa
hopp, framtidstro och erbjuda professionell coachning.
– Mötena ska vara inspirerande och skapa energi. De
som är där ska känna att nu vill jag få till en förändring.
Då finns vi där för dem.
Andreas Nygren tycker att de är viktigt att skapa rum
i Kriminalvården där intagna kan vara sig själva utan
tuffa masker. Med hjälp av verktygen MI, coachning
och konflikthantering erbjuder de ungdomarna en resa
ut ur kriminaliteten. Först ska oket av skam och skuld
lastas av, medan självkänslan bättras på. Nästa steg är
att de unga själva sätter upp delmål för resan.
På ungdomsavdelningen på häktet Sollentuna sker
coachningen individuellt. En personlig coach utses
för varje ungdom, och personen finns kvar under hela
processen. Väl fria har Processkedjan lokaler på söder i
Stockholm där ungdomar kan umgås, skapa musik eller
få hjälp med studierna.
Andreas Nygren berättar att föreningen växer lagom
fort. Nu är de nio anställda, varav sex jobbar som
coacher, och 170 medlemmar. Rättsväsendets förtroende har ökat under det senaste året.
– Vi får allt oftare tillåtelse från åklagaren att besöka
häktade med restriktioner och Sollentunahäktet ringer
hela tiden och ber oss komma.
Föreningen vill höja kvaliteten på lekmannaövervakare. De föreslår att mer kvalificerade övervakare utses
till unga och att de träffar ungdomarna mycket mer än
en gång i veckan.
– Jag vet vad jag hade för lekmannaövervakare. Det
finns inget syfte med att ha vänner och bekanta i den
rollen. Vi vill erbjuda övervakare som är uppdragsstyrda och professionella. O
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:29
INSÄNDARE
DIKT
Inspiration från arbetet
Skriv gärna insändare till Omkrim. Om du
skriver kort är chansen att komma med större.
[email protected]
jag skulle lyssnat på min bror
var bara så jävla vuxen när min pappa for
skulle levt det liv mamma försökte lära mig
men pojkarna jag lekte med
leker man inte med
då leker dom med dig
det är brorsan hit och dit och in i döden aldrig tjalla
men du vet där ute när det gäller då knullar alla alla
Tack för att jag
slapp långa voltor
JAG GICK PRIME FOR LIFE
J
ag såg tidningen Omkrim första gången i måndags. Intresset
blev stort ganska snart då jag
har ett kriminellt förflutet. Jag var
under övervakning och skyddstillsyn
under sammanhängande 12–13 år
och var en av dem i gruppen som gick
behandlingen Prime for Life.
Jag ingick i den första provomgången i Karlstad under Per Sundqvist. Någon Hovensjö (troligtvis
felstavat) hade jag inne i Karlstad
också, en mycket trevlig kvinna.
Jag vill veta om man kan få tillgång
till denna tidning på något vis. Krimi-
nalvården har gjort mycket för mig
och jag har er att tacka att jag gång
efter annan dömdes till vård och
beteendevetenskapsbaserade kurser
istället för att sitta långa voltor. Det
var spriten som fanns inblandad i
samtliga domar jag dömdes till. Idag
är jag nykter sen
fem år. Tack för
att ni finns där
och för att man i
mitt fall inte gav
upp.
OMKRIM
KRIMI NALVÅ RDENS
PERSO NALTID NING.
OKTOB ER 2015
Christer
Sundström
Häktespersonalen
s stora utmaning
INTAGNA SOM
KRASCHLANDAR
Ledare
När hoppet om
framtiden är slut
Nyheter
Fängelser blir
flyktingboenden
Värdegrund
Hur är vi mot
varandra på jobbet?
Samtalstid med häktade behövs
ALLA BORDE FÖRSÖKA HITTA VÄGAR FÖR DE INTAGNA
J
ag är sjuk hemma och fick
Omkrim i brevlådan just nu.
Ett ämne som rör mig i allra
största grad.
Jag är en terapeut som arbetar heltid med isoleringsbrytande verksamhet på häktet i Helsingborg.
När 12-stegsbehandling lades ned
på min dåvarande arbetsplats Bergaanstalten, blev jag erbjuden detta
som ett försök och som fortfarande
pågår sedan i början av februari.
Jag samtalar med intagna med
restriktioner. En del behöver samtal
varje dag, andra ett par gånger i veckan och andra mer sporadiskt.
Jag utnyttjar min erfarenhet
och yrkeskunskap till det yttersta
i klienternas svåra situation och
måste säga att utfallet av denna
OMKRIM 6/2015
52-55.indd 53
och det finns ju flickvänner till allt så man borde inte
bli förvånad
men ändå hur länge har vi suttit här inte ens en månad
jag är inte den som snackar
eller skulle slå en tjej
men så mycket kan jag säga hon har banne mig fått bikta sig
och du skulle höra åklagarn
hon hade sitt lilla roliga igår
men min advokat har varit advokat i trettio år
och han tror att domarn gillar mig
verksamhet är mycket positiv.
Vår kvc har bestämt att utöka
verksamheten och nu håller vi på att
dra igång isolationsbrytning för våra
intagna där vi inte kan använda oss
av språket som verktyg.
De långa restriktionstiderna på
våra häkten är ett stort problem!
Vi borde alla vara uppmärksamma
på att hitta vägar att göra livet mera
mänskligt för våra intagna.
Vi på häktet i Helsingborg har
fått uppmuntrande feedback på vår
verksamhet från domstol, advokater
och JO.
I tidningen finns intervju med
en tjej och en kille som sitter med
restriktioner. Där efterlyser killen en
samtalskontakt som är precis den vi
erbjuder.
Det är bara att understryka att det
behövs!
Gunnar Elison, terapeut isoleringsbrytning
häktet Helsingborg
5
om dom hade tagit mig för nåt jag hade gjort
den här gången går jag inte in och sätter mig och spelar
kort
det får va färdigt nu
det ska bli bra
ska gå den raka vägen
inshallah
tänker inte tappa den här känslan om jag så ska tatuera
in den
här på ovansidan handen eller med stor fet text på
kinden
inte så mycket ens som ett par värktabletter
kan tänka mig att städa toaletter
tänk att kunna längta efter lite vanlig ledighet vid
veckoslutet
ha en riktig flickvän utan ett förflutet
och en hyfsad BMW kan man väl få tag i på Blocket
eller hur?
slänga i en kompressor i den och bara kräma ur
fan nästa sommar skulle vi kunna åka ut till Näset
bara gå och gå och gå
tänk att kunna gå
barfota i gräset
om man hade tänkt så här när man började att hamna
snett
man vet att det är fel men just då känns det så jävla rätt
det är inte att man tänker kriminellt
eller att man har såna intentioner
det uppstår situationer
titta ut där nere
vet du vad
det här hade kunnat va en vacker stad
under andra omständigheter
med andra perspektiv
med ett annat liv
se på människorna hur dom skiner
som ballonger sprickfärdiga av endorfiner
för min del har jag testat alla mediciner
Erik Sennunger,
uppsökare vid häktet och frivården i Göteborg
53
2015-12-04 11:29
HISTORIER FRÅN FÖRR
En glad spelman kan få fångarna att för en stund
glömma den vanliga julmelankolin och saknaden
efter nära och kära.
Lite värme i isoleringen
INGRID MILJAND
/ T E XT
SVERIGES
FÄ N G E L S E M U S E U M
/ F OTO
»Mången
hade aldrig
haft något
riktigt hem
och hade
endast tråkiga
julminnen. Det
var inte långt
till tårarna här
och där.«
N
u led det mot jul. Alla möjliga förberedelser
vidtogos. Vaktfrun organiserade några gossar
till att binda kransgirlanger, göra julstjärnor
och alla möjliga juldekorationer.”
Detta berättade fängelseprästen Henrik
Ekman år 1952, då han skrev ner sina minnen
av gångna jular.
Gossarna är i det här fallet unga män mellan 18 och 21
år, intagna på straffängelset i Gävle. Fotografiet är från
sent 1930-tal och visar ett julfirande där. Anstalten var
byggd för ”vård i isolering” och saknade utrymmen för
gemenskap. På bilden ser vi hur A-botten har gjorts om
till ett kyrkorum med bänkar mellan celldörrarna. Vad
vi däremot inte ser, är att det finns fler personer utanför
bilden. Anstalten hade öppna mittskepp i amerikansk
stil, och intagna tittar över balkongräckena och deltar
även från andra och tredje våningen.
Fängelseprästen fortsätter: ”För många kretsa
[tankarna] om familjerna därhemma, om gångna jular.
Mången hade aldrig haft något riktigt hem och hade
endast tråkiga julminnen. Det var inte långt till tårarna
här och där.”
Fotografiet ser ut att vara taget mitt i en sång, och
vi förstår av prästens berättelse att sång, musik och
humor var mycket viktigt under julfirandet. ”Snart tar
en vänlig musiker fram fiolen. Och de gamla julvisorna
tona. Han spelar med fiolen ömsom på bröstet, ömsom
på ryggen. Det ser otroligt komiskt ut. Man måste
skratta. Nu var det inga tårar mer. Julstämningen har
kommit igång.” Han fortsätter: ”Mycket instängt och
unket skrattade man av sig för en tid.”
På väggarna fladdrar levande ljus i enkla trälampetter, målade med guldfärg. Det uppbyggda altaret kröns
av ett grönmelerat kors med gyllene strålar. På sidorna, guldmålade träljusstakar och längs väggarna står
granar. De intagna bär kläder av grå vadmal, ett stelt och
tungt men varmt material.
Att det går att färglägga det svartvita fotografiet
beror på att kyrkoinventarierna är bevarade på Sveriges
Fängelsemuseum, som håller till i byggnaden som
innan 1986 var anstalten Gävle. Snart är det åter dags
för museet att ta fram dessa föremål. Varje december
återskapar vi julfirandet och håller en välbesökt julbön
Fängelseprästen
Henrik Ekman 1952. på samma plats som fotografiet är taget. O
54
52-55.indd 54
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:29
JULKRYSS
Dags för advents- och helgfrid. Dags för skinksmörgåsar, lussebullar och kanske lite snöknarr under sulorna. Innan knäcken är
uppäten, tv:n har gått varm och sysslolösheten känns påträngande
OMKRIM 6/2015
52-55.indd 55
kan ni gnugga geniknölarna. Låta hjärnan arbeta genom att lösa
Omkrims julkryss. Lösningen kommer i nästa nummer.
Trevliga helger önskar Omkrimredaktörerna Katarina och Elisabet!
55
2015-12-04 11:29
GULDKORN I VARDAGEN
Ibland kan ett möte, några ord eller bara ett leende från en klient
eller en kollega få oss att komma ihåg att vi faktiskt gör skillnad.
”Bättre ut är inte bara tomma ord”
»
På Skänninge
jobbar vi aktivt
med 12-stegsbehandlingen.
För ett antal år sedan hade vi
en klient i behandling som var
väldigt krånglig i början. Han
ifrågasatte allt – vilket var en
strategi i hans gamla missbruksbeteende. Han förde ett
mindre krig mot Kriminalvården, men blev alltmer nyfiken.
Han gjorde en jättebra resa hos
oss. Precis innan utsluss, sa
jag till honom: ”Det finns jättemycket potential i dig, så om
fem år, när du har varit drogfri
i fem år, så föreslår jag att du
ringer till mig. Jag tycker att du
Foto: Niclas Sandberg
Jerry Johansson, kriminalvårdsinspektör på anstalten Skänninge.
ska börja jobba här då.”
Och exakt på dagen fem
år efteråt så ringer han mig.
”Kommer du ihåg mig?” ”Nu
har det gått fem år och jag har
utbildat mig till dropterapeut.
Har du något jobb till mig?” Ja,
vi körde anställningsintervju
och allt – och han jobbar här
idag!
Han jobbar med kollegor
som en gång i tiden var kontaktmän för honom. Jag tycker
att det säger en del om Sverige
och Kriminalvården. Bättre ut
är inte bara tomma ord, utan
vi tror på att människor kan
förändras, och vi ser styrkorna
hos killarna som sitter här. Idag
är han en väldigt bra rollmodell för våra klienter här – att
befästa det vi säger: gör man
som man ska kan man komma
tillbaka in i samhället.O
”En del har aldrig fått en julklapp”
»
Johnny Wickius, jobbar gärna på julafton.
Julafton är en av de
bästa dagarna på
hela året på häktet
Jönköping. Det
tycker Johnny Wickius, kriminalvårdare.
– Julafton är som en vanlig
dag på många sätt, men det är
lugnare. Det känns som om
man har lite mer tid för de
intagna.
– Man får ta det försiktigt
med julglädjen. Det går inte att
gå runt och sjunga julsånger
och ropa god jul till alla. Många
har ångest, men det är lugnare
än vanligt, alla visar mer hänsyn
till varandra och de flesta är
ändå ganska glada. Det är inte
så många som får besök på jul-
56
56-57.indd 56
afton. När jag jobbade på Skänninge träffade jag unga häktade
som grät och längtade efter
mamma just under storhelgen.
Då fick man lugna och trösta.
– Jönköping är ett restriktionshäkte där de intagna inte
träffar varandra, utan tillbringar största delen av dagarna i
sina celler. Det tar lång tid att
dela ut maten på julafton, för
att få plats med julmaten drar vi
vårdare runt med tre matvagnar istället för en. Vid varje cell
stannar vi och pratar lite extra.
Och så får alla en julklapp, så
klart. Det är alltid choklad, till
allergiker brukar vi ordna frukt
och pepparkakor. Det är mycket uppskattat, en del har aldrig
fått en julklapp förut. ”Är jag
verkligen värd en julklapp?”
Jag kommer nog att fortsätta
att jobba på julafton, då gör jag
nytta. Jag kan träffa min familj
när jag kommer
hem från
jobbet.
Berätta om
Det kan
ditt guldkorn
ju inte
de häkMinns du när det har känts lite extra?
tade.O
I Omkrim kan du dela med
dig av din berättelse.
Skriv några rader till:
[email protected]
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:32
n
a?
SPORT & FRITID
Den svenska truppen bestod av
nio löpare och de två ledarna
Hans Falk och Ingela Ström.
FRÅGAN
Vad önskar
du dig
i julklapp?
Sandra Duvefjord,
kriminalvårdare, anstalten Hall.
– En fitbit,
alltså ett aktivitetsarmband som
man har när
man tränar.
Den kan till exempel registrera puls och steg och
jag önskar den för att den blir
som ett kvitto på hur min kropp
mår just idag.
Ulrika Wahlbäck,
anstalten Tillberga.
– En lång
utlandsresa
vore riktigt
skönt.
Fredrik Abrahamsson,
frivården Örebro/Karlstad.
– En upplevelse; kanske
en weekendresa eller en
konsert
Linda Sandberg, klienthandläggare, anstalten
Hinseberg.
− God mat
och lite snö
för barnens
skull. Kanske
också en
råsaftcentrifug,
för att kunna göra
grönsaksjuicer.
OMKRIM 6/2015
56-57.indd 57
Medaljregn och
bombdrama
Sju nationer deltog i
årets terräng-EM, som
ägde rum på en Nato-bas i
Geilenkirchen, Tyskland,
sista helgen i oktober. Alla
nationer marscherade i en
flaggparad till tävlingsområdet, vackert beläget vid
en höstskimrande skog i
militärbasens utkant.
Våra tre damer var först
ut i löparspåren för sina
fem kilometer. Relativt
snabbt tog Mirella Carlsson, Skogome, täten och
ryckte ifrån det övriga
startfältet, en ledning
som hon höll ända in i
mål med tiden 18,15. Anna
Brännvall, Luleå, låg trea
in på upploppet, efter
irländskan Ursula Byrne.
Men Anna plockade fram
sin norrländska envis-
het och knep silvret sju
sekunder före Ursula. Sara
Nielsen, Linköping, tog en
stabil femte plats. Detta
innebar att de svenska tjejerna med bred marginal
vann lagguldet.
Herrarnas 10-kilometersbana var kuperad. Oskar
Danielsson, hk, gick snabbt
upp i täten, en ledning som
växte för varje kilometer.
Till slut vann han loppet
på tiden 33,55 före britten
Joshua Burgess. Förutom
Oskars guld fick vi följande placeringar i klassen
H20: sexa; Robert Drottz,
hk, sjua; Ragnar Widebrant, Skogome, samt åtta;
Mattias Johansson, hk. I
H40 tog Magnus Jansson,
Uppsala, silver och i H 50
Fair play och
glädje på SM
SM i five a side 2015
spelades i Göteborg. Hela
turneringen genomfördes
i god kamratanda och
vi hade turen att slippa
allvarligare skador.
Alla lag kämpade, men
finallagen blev inte helt
oväntat vo Mariestad och
Fångvårdens IF Kristianstad, som stod i en klass för
sig. Finalen var jämn, men
Mariestad gick segrande ur
striden. Det kan nämnas
att målvakten i Mariestad,
Hampus Andersson, gjorde
mål från eget straffområde.
IF vo Helsingborg mötte
Häktets IF Göteborg för
spel om tredjeplatsen och
här var det Helsingborg
som drog det längsta strået.
Under prisutdelningen
tackade domarna för en väl
tog Jonas Lennestål, hk,
guld. Resultaten gav silver i
lagtävlingen.
Vid prisutdelningen under kvällens bankett hade
Sverige klippkort fram
till prispallen. Dans och
diskussioner mellan oss
europeiska kollegor höll på
ända in på småtimmarna.
Hemresan blev dramatisk. På väg till flygplatsen
fick vi besked att vårt plan
var inställt. Vid incheckningen fick vi veta att laget
skulle placeras på olika
flyg. Orsak: de hade hittat
två bomber från andra
världskriget nära startbanan. Men alla kom hem
välbehållna om än senare
än planerat
Hans Falk
Vo Mariestad vann årets SM.
genomförd turnering och
var tacksamma för att det
inte förekom något gnäll
under matcherna. De hade
dömt fotboll i över tjugo år
och konstaterade att denna
turnering haft minst gnäll.
Så tack ska alla spelare som
anammade vår vädjan om
fair play!
Johan Mejegård,
ordförande Häktets IF
57
2015-12-04 11:32
Foto: Privat
SPORT & FRITID
KLIPPT FRÅN
KRIMNET
Bra jobbat!
Fint att se att övning ger
resultat i verkligheten.
Rikard Kock
Blir också stolt
Kan inte göra annat än att
stämma in i hyllningskören.
Om man nu skall drabbas ett
plötsligt sjukdomsfall så är
Kriminalvården, näst efter
en akutmottagning, bästa
stället. Tur då att vi tillbringar
så mycket tid på jobbet. Det
kan bokstavligen rädda livet
på oss!
Mattias Reinholdsson
Fantastiskt!
Ni sätter ett ansikte på ordet
hjälte.
Dajana Mitrovic
Grymt
Bra jobbat boys, grymt med
så snabbt ingripande och bra
jobb. Starkt att hålla nerverna
i styr trots den grymma stressen i ett sådant läge.
Stefan Ljungberg
Känn er stolta grabbar
Många i hans omgivning,
kanske barn, fru, föräldrar, är
idag evigt tacksamma. Kanon
med utbildning och övning. Vi
kan alla bli proffs på detta.
Janne Walldow
Samarbete
Ni gjorde verkligen en insats
när vi andra stod vid sidan om
och såg hur ni jobbade. Allt
avstannade. Alla hoppades på
liv och frågade sig kommer inte
någon ambulans snart. Sirenerna
närmade sig...och att sedan se
lugnet från ambulanspersonalen och övriga när livet kom
tillbaka. Strax därefter får vi ett
meddelande att vi ska fortsätta
NM-turneringen vilket gjorde
att vi kände en lättnad att han
var vid liv.
Karl Gunnar Jönsson
Dennis Fransson (som då jobbade på Kumla men som numera bytt arbetsgivare) och Magnus Carlsson
(häktet Uppsala) prisades för att ha räddat livet på en finsk kollega under Kriminalvårdens fotbolls-NM.
Magnus och Dennis
prisade för livräddning
ULRIKA PERSSON / TEXT
Dramatik på planen hör till, men under en
match vid Kriminalvårdens nordiska fotbollsmästerskap i Helsingborg tidigare i år gällde det
bokstavligen liv eller död.
Massören Magnus Carlsson och spelaren
Dennis Fransson räddade sannolikt livet på en
finsk spelare, som fick hjärtstillestånd när det
återstod några minuter av herrmatchen mellan
Sverige och Finland.
För den insatsen tilldelades de Svenska
Kriminalvårdens Idrottsförbunds Pelle Degerberg-pris.
– Killen kom in från plan och satte sig på avbytarbänken. Efter kanske 15 sekunder ramlade han
ner på gräsmattan några meter ifrån oss, berättar
Magnus Carlsson, till vardags vakthavande befäl
på häktet Uppsala.
Magnus var en av dem som genast kom till
undsättning.
– Jag är utbildad hjärt-lungräddningsinstruktör via jobbet, och konstaterade snart att han
saknade puls och andning. Dennis och jag hjälptes åt att göra hjärt-lungräddning och domaren
blåste av matchen.
Inom åtta minuter hade någon ur den svenska
truppen skaffat fram en hjärtstartare och
58
58-59.indd 58
Magnus och Dennis kunde skjuta igång spelarens hjärta. Sedan kom ambulanspersonal och
tog över och förde honom till sjukhus.
Magnus och Dennis insats var avgörande.
– Vi fick höra efteråt att han troligen inte
hade överlevt om vi inte kommit igång med
hjärt-lungräddning så tidigt. Han fick förmodligen en ganska allvarlig hjärtinfarkt, säger
Magnus.
Det senaste han hörde om den finske spelaren
var att han är sjukskriven, men vid liv.
Att det var just Magnus och Dennis som fick
ta emot Skifs ”Pris till Pelle Degerbergs minne”,
som delas ut vid varje nordiskt kriminalvårdsmästerskap, var givet. Pristagaren ska, i någon
form, ha deltagit vid tävlingen och då uppträtt i
Pelle Degerbergs goda anda.
Pelle Degerberg var Skifs kanslist från år 2000
till sin bortgång 2009. Han gjorde sig känd för
hög servicekänsla och positiv inställning.
– Pelle var en mycket god vän till mig, så det
känns extra roligt att få utmärkelsen. Han var en
otroligt engagerad och entusiasmerande person,
säger Magnus.
Han och Dennis valde att skänka prissumman
om tusen kronor till Hjärt- och lungfonden. O
OMKRIM 6/2015
2015-12-04 11:33
HEDERVÄRT
Till minne av Helén Wahl
»
Pension
Följande anställda
har gått eller
kommer inom kort
att gå i pension:
HK
Gert Arne Sköld
kriminalvårdschef,
huvudkontoret.
Anders Håsteen
programledare,
anstalten
Johannesberg.
Susanne Bergström
ekonomiassistent,
anstalten Tidaholm.
Region Mitt
Eric Rosén
kriminalvårdare,
regionkontoret.
NTE
Håkan Pettersson
kriminalvårdare,
anstalten Hällby.
Göran Johansson
kriminalvårdare,
NTE.
Hans Graff
produktionsledare,
anstalten Kumla.
Kenneth Bratt
kriminalvårdare,
NTE Utrikes.
Per-Arne Viklund
kriminalvårdare,
NTE Nord.
Bertil Nilsson
kriminalvårdare,
NTE Nord.
Göran Jalstrand
kriminalvårdare,
NTE Stockholm.
Region Nord
Karl Inge Klaesson
programledare,
anstalten Gävle.
Karin Juhlin
frivårdsinspektör,
frivården Luleå.
Ronny Sundberg
kriminalvårdare,
anstalten Österåker.
Soudabe
Behbahani
kriminalvårdare,
anstalten Österåker.
Region Öst
Christer Karlsson
regionchef,
regionkontoret.
Nit och
redlighet
Följande har erhållit
eller kommer att
erhålla utmärkelse
för nit och redlighet
i rikets tjänst:
Elisabeth Lager
enhetschef,
huvudkontoret.
Region Syd
Region
Stockholm
Ronny Karlsson
kriminalvårdare, antalten Helsingborg.
Ingrid Diamant
sjuksköterska,
häktet Kronoberg.
Kristina Wallenbäck Fürstenberg
lärare, anstalten
Kristianstad.
Lasse Engberg
kriminalvårdare,
anstalten Asptuna.
Region Väst
Marianne Redholm
kock, anstalten
Norrtälje.
Bo-Göran
Klostergard
kriminalvårdare,
häktet Trelleborg.
Anders Nilsson
studieledare,
anstalten Norrtälje.
Annika Nilsson
klienthandläggare,
häktet Trelleborg.
Ellinor Kvarnlöf
kriminalvårdare,
anstalten Norrtälje.
Kerstin Jönsson
kriminalvårdare,
häktet Trelleborg.
Monika Hessleryd
klienthandläggare,
anstalten Norrtälje.
Ronny Karlsson
kriminalvårdare, anstalten Helsingborg.
Mona Hessleklint
kock, anstalten
Borås.
Lars Andersson
servicetekniker, anstalten Brinkeberg.
Hans Andersson
kriminalvårdare,
anstalten Halmstad.
OMKRIM 6/2015
58-59.indd 59
Christer Wilander
kriminalvårdare,
anstalten Beateberg.
Lars-Åke Larsson
sektionschef,
huvudkontoret.
Ann-Marie Hansson
regionekonom,
huvudkontoret.
Lars Widholm
kriminalvårdschef,
frivården
Östergötland.
Helén började arbeta som
kriminalvårdare på Anstalten
”Sjumastarn” i Visby 1985. Hon
blev kriminalvården trogen ända
fram till sin död.
Som kriminalvårdare var
Helén engagerad, målinriktad,
strukturerad och korrekt. Ett
stort engagemang, en aldrig
sinande tro på att förändring är
möjligt och med ett rättspatos
som få. Helén stod upp mot
oegentligheter eller orättvisor
i alla lägen, hon besatt ett mod
som gjorde att hon hade ett
stort mandat i gruppen. Helén
intresserade sig tidigt för kriminalvårdens programverksamhet
och var utbildad programledare
i Brottsbrytet, ÅP, IDAP samt
PULS. Hon tillförde arbetet både
professionalitet och en stor portion humor och hennes käpphäst
var definitivt det klientnära
arbetet.
Våren 2014 berättade Helén
om sin sjukdom. Det kändes
helt overkligt och så orättvist.
Helén övertygade oss alla om att
hennes sjukskrivning bara var
ytterst tillfällig och att hon hade
en plan för när hon skulle komma tillbaka i arbete. Helén var så
positiv och ingav oss alla hopp i
detta svåra, när plan A inte gick
att genomföra hade hon en plan
B och C. Så sent som en vecka
innan hon avled bad hon mig
att inte räkna bort henne från
arbetet än.
Den 25 oktober 2015 somnade
hon stilla in på onkologen på Visby lasarett, 54 år gammal. Våra
tankar går främst till Heléns man
Christer och övriga anhöriga.
En hel arbetsgrupp sörjer
en kollega och vän. Du fattas
oss alla och vi kommer sakna
ditt skratt, din vilja och ditt
engagemang.
Marita Olsson,
kriminalvårdschef Vo Gotland
Anders Ekström till minne
En älskad make, pappa, farfar,
nära vän, uppskattad chef och
respekterad arbetskamrat har
gått bort. En fin människa Anders Ekström – somnade in
på Karolinska sjukhuset den
8 oktober. Anders blev 64 år
gammal och sörjs närmast av
hustrun Britt-Marie, pappa Arne
och barnen Kalle, Joel med
familjer, yngsta sonen, Simon
och brodern Olle.
Anders stod precis inför att gå
i pension – med detta perspektiv
blir hans för tidiga bortgång
ännu något sorgligare. Anders
skulle få ordentligt med tid för
familjeliv med barn och barnbarn, den älskade gården med
byggprojekt, naturen och skogen
med jakt, resor med Britt-Marie
och kanske också en segelbåt,
trots hustruns oro för öppet hav.
Musiken var viktig för Anders –
under slutet av 90-talet kunde
det hända att Anders tog fram
gitarren på kontoret och körde
en Chip Taylor låt - Angel Of The
Morning var en favorit.
Anders var chef i Kriminalvården i mer än trettio år, med
en kompetens långt utöver
den jurist som han utbildat
sig till som ung. Anders var en
sann humanist som under ett
helt yrkesliv arbetade för en
professionell verksamhet som
byggde på övertygelsen att
människor kan förändras och
kanske i stark kontrast till dagens
moderna kriminalvård som oftast
beskrivs i termer av risker och
riskreducerande insatser. Anders
såg möjligheter och deltog aktivt
med stort engagemang. Projekten har varit många och flera
väldigt framgångsrika bl.a. lokala
motivationsavdelningar, narkotikasatsningen, yogasatsningen
som till en början mötte starkt
motstånd. Anders var en nyckelperson i Norrtäljes omskrivna
adhd-projekt. Trots många år av
ohälsa och tidvis oro för sjukdom
fanns energi för arbetet.
Anders finstämda ledarskap
handlade ytterst om att vara
tillgänglig, lyssna, fråga, vara
nyfiken – Anders signalerade att
det alltid fanns tid. Många kan
vittna om det förtroende man
kände när man fick prata med
Anders i lugn och ro om viktiga
saker. Anders tillämpade ett
coachande förhållningssätt tidigt
och vi är många i kriminalvården
idag som har fått uppleva det.
Kollegorna på anstalten
Norrtälje
59
2015-12-04 11:33
Posttidning B
Returadress: Kriminalvården, 601 80 Norrköping
PELLE EKMAN UTGÅNG
»NÄR VÅR NÄSTA KNACKAR PÅ«
N
yss satt vi med brunbrända armar i
sensommarsolen. Nu är det andra
tider och den vinterbleka hyn är enda
ljuspunkten. Sverige är kallt. Men
snart lösgör sig en vitskäggig man ur
glöggdimmorna och allt blir bra. I vart
fall bättre, för en liten stund. Inte för
alla förstås, men för en del. För oss som redan har,
men som ska ha mer. För oss som haft turen att
vara födda på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och av
rätt föräldrar. Men som kanske inte nödvändigtvis
varit snälla.
Det är ingen vacker värld vi julpyntar i år. Den
bokstavliga och bildliga kyla som griper omkring
oss rimmar sällsynt illa med julens kärleksbudskap och vita amaryllis. Frosseri och flyktingar, går
inte ihop. Inte ens måttlig njutning och tältläger.
Att födas inom EU är för miljoner på utsidan
att dra högsta vinsten. Kanske inte för föraktade
romer i de eländigaste delarna av Rumänien, som
inte ens har råd att ta sig till Sverige för att tigga.
Men för det stora flertalet av den halva miljard
som utgör EU:s befolkning är passet en trygghet vi
tar för självklar.
Vad är det att vara snäll? Vems norm avgör om
tomten ska komma? Den som skänker tiggaren
en slant eller den som bara hälsar? Har den varit
snäll som ätit sin spenat på porslin som diskats av
Rut och därmed är avdragsgill. Namnet kan låta
svenskt men i själva verket kommer hon oftast utifrån och talar vårt språk knackigt. Möjligen är hon
anställd av en svensk. Jag vill tro att arbetsgivaren
är ”snäll” och ser till att hon får en ”vit” jul, så att
säga, oavsett om hon firar den eller ej. En chef jag
hade och ser upp till inte minst moraliskt har just
anmält till kommunen att hans dörr är öppen och
att en säng står bäddad för någon okänd i nöd.
Nyss fyllde han 83. Snäll? Storartat! Kanske är det
gärningar av det slaget som krävs framöver.
Vi dömer snabbt fattiga EU-länder som Rumänien. Samtidigt har vi under tiotals år låtit
områden i våra storstäder rasa samman socialt,
moraliskt, kulturellt. Sakta har vi sett något helt
annat, osvenskt om ni så vill, växa fram - och låtit
det ske. Och så förvånas vi av våld som bara tilltar,
60-1.indd 2
uppgivenhet, förakt och utanförskap som tar sig
allt mer drastiska uttryck. Det är bokstavligen en
bomb som tickar. Till skillnad från flyktingarna är
frustrationen i problemområdena både skarpladdad och aggressiv. Hit kommer inte tomten.
”Snällhet” är inget som lärs ut eller står högt i kurs
i de förorter som inte bara sol förlät, men väl hela
vuxenvärlden med åtföljande normer och regler,
skyddsnät och omsorg. Trodde någon på riktigt
att ungdomarna här skulle äta sin spenat och
plugga matte när skymningen fallit och allt vad
samhälle, service, ordningsmakt heter, stängt och
åkt hem till radhus i en helt annan del av stan för
att renovera kök?
Snart bultar det på dörren. Vi öppnar, förvissade om att den rödklädde med skägget är tryggheten själv. Vad kanske inte alla vet är han också
är utifrån kommande med rötter i Turkiet och
Tyskland. Hans gosiga och omisskännliga yttre ritades av en man med namnet Haddon Sundblom,
född i USA av svensk-åländska invandrare. Det
var Haddon som skapade själva sinnebilden för
vår tids tomte. Den satt på Coca-Colas etiketter
på 30-talet. Tomtens skäl att stanna i Sverige hade
knappats hållit idag – åka släde, glädja barn – möjligen hade han sökt sig till Rovaniemi i Finland.
Knackningarna kommer inte att upphöra från
miljoner som vill in i den europeiska värmen. En
mycket arg ung man från en förort nära dig, ett
ensamt
barn med
tom blick,
en gravid
kvinna som
strax ska
föda med
sin trolovade i handen.
Och vad
säger vi:
Tyvärr,
det är fullt i
härbärget.
Inget bra
svar.
»Till skillnad
från flyktingarna är
frustrationen
i problemområdena både
skarpladdad
och aggressiv.
Hit kommer
inte tomten.«
PELLE EKMAN
ÄR KOMMUNIKATIONSDIREKTÖR
på Kriminalvården.
2015-12-04 11:34