Vägen till ett drogfritt liv - Kriminologiska institutionen

Kriminologiska institutionen
Vägen till ett drogfritt liv
- En kvalitativ studie om missbrukarklienters och
behandlings-assistenters syn på och upplevelser av
stödet på det drogfria boendet
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Vårterminen 2015
Dinka Jasarevic
Sammanfattning
Denna uppsats bygger på en kvalitativ studie om missbrukarklienters och behandlingsassistenters syn
på och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds. Det huvudsakliga syftet med denna
uppsats är att undersöka personalens syn på och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds
på Björka samt vad som eventuell kan göras annorlunda för att förbättra verksamheten. Ett
kompletterande syfte är att undersöka klienters syn på och upplevelser av boendet i sin helhet samt
vad stödet eventuellt medfört.
Skyddsvärnet är en ideell organisation som syftar till att förebygga brott och social utslagning i
samhället. Björka boendet är en del av Skyddsvärnets vårdkedja och ligger således till grund för denna
studie.
För att fånga intervjudeltagarnas verklighet och erfarenheter används semistrukturerade intervjuer
som metod. De teoretiska utgångspunkter som används för analys av resultat är behandlingsideologi
och Sociala band teorin.
Resultatet angående personalen visar kort sagt, att stödet som erbjuds på boendet i det stora hela anses
fylla den funktion som avses i deras väg mot en nystart. Sammanfattningsvis handlar stödet främst
om att få husrum i en trygg och drogfri miljö som innebär eget ansvar. Vidare erbjuds det olika
aktiviteter och sysselsättningar som bidrar till att motivera och aktivera klienter samt ger de struktur
och rutiner som de sällan är ovana med. Boendet i kombination med nya aktiviteter och
sysselsättningar syftar till att skapa nya miljöer och sociala nätverk. Behandling och stöd är anpassat
efter individers behov. Personalens uppgift är att finnas till, motivera och stötta med det som
efterfrågas av klienterna. Slutligen påpekar personalen en del gråzoner i samarbetet emellan
myndigheter som eventuell skulle behöva förbättras för att underlätta klienters återanpassning.
Resultatet angående klienters syn på och upplevelser av det stöd som erbjuds är övergripande positiva.
Stödet som erbjuds har för klienter inneburit en trygg miljö och en grund att stå på i
rehabiliteringsprocessen. Sammantaget bidrar hängiven, motiverande personal och miljö till deras
egen trivsel. De anser vidare att stödet som erbjuds är tillräckligt och har i kombination med
motiverande faktorer som t.ex. egen bostad, arbete och familj hjälpt dem att hålla sig drogfria och se
en ljusare framtid.
Nyckelord: Missbrukarvård, missbruk, kriminalitet, återfall, behandlingsideologi, Sociala band,
återanpassning
1
1
2
3
Inledning ...................................................................................................................................... 3
1.1
Syfte ................................................................................................................................................... 4
1.2
Disposition ......................................................................................................................................... 4
1.3
Bakgrund............................................................................................................................................ 4
Tidigare forskning ...................................................................................................................... 6
2.1
Missbruksvård ................................................................................................................................... 6
2.2
Återfall, Kriminalitet och Missbruk .................................................................................................... 9
Teoretisk utgångspunkt............................................................................................................ 10
3.1
Behandlingsideologi ........................................................................................................................ 10
3.1.1
3.2
Sociala band teorin .......................................................................................................................... 11
3.2.1
4
Vetenskaplig utgångspunkt ............................................................................................................. 12
4.1.1
4.2
6
Kritik mot sociala band teorin ................................................................................................. 11
Metod ......................................................................................................................................... 12
4.1
5
Kritik mot behandlingsideologin.............................................................................................. 10
Förförståelse ............................................................................................................................ 12
Forskningsmetod ............................................................................................................................. 13
4.2.1
Urval och tillvägagångssätt ...................................................................................................... 13
4.2.2
Kritik och metodologiska problem .......................................................................................... 14
4.3
Validitet ........................................................................................................................................... 15
4.4
Reliabilitet........................................................................................................................................ 16
4.5
Etiska aspekter................................................................................................................................. 17
4.6
Tillvägagångsätt för analysen .......................................................................................................... 17
Resultat och analys ................................................................................................................... 18
5.1
Medarbetarnas syn och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds ............................. 18
5.2
Vad kan enligt medarbetare göras annorlunda för att förbättra verksamheten ............................ 24
5.3
Klienters syn och upplevelser av boendet i sin helhet samt vad det stödet medfört ..................... 26
Avslutande diskussion .............................................................................................................. 30
6.1
Förslag till framtida forskning .......................................................................................................... 32
7
Litteraturförteckning ............................................................................................................... 33
8
Bilaga 1 ...................................................................................................................................... 35
9
Bilaga 2 ...................................................................................................................................... 36
2
1
Inledning
I Sverige ses narkotika som ett stort hot mot befolkningen och är således den goda fienden som alla
kan enas om. Detta stora samhällsproblem skall följaktligen bekämpas med restriktiv narkotikapolitik
som strävar efter ett narkotikafritt samhälle. Nolltoleransen mot missbruk innebär vidare ett kostsamt
och omfattande preventivt arbetet som kontrollpolitik och missbrukarvård. Ett långvarigt missbruk
innebär inte sällan stigmatisering, lidande och utanförskap för individer samt en lång
rehabiliteringsprocess, ofta präglad av återfall. De ovan nämnda skälen och det faktum att missbruk
ofta anses gå hand i hand med kriminella vägval gör detta till ett omdiskuterat och högt prioriterat
samhällsproblem.
Med uppdrag från regeringen är ett av Kriminalvårdens viktigaste målsättning att minska återfallen i
brott. Andra samhällsaktörer som bland annat Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten, Försäkringskassan
och vården skall samverka för att uppnå målet. Denna samverkan är central inte minst inför klienters
utslussning och frigivning som ska återvända ut i samhället och som behöver stöd från olika aktörer
för att kunna återanpassas. (RIR 2015:4, s.9). Kriminalvårdens samarbete med t.ex. olika
frivillighetsorganisationer kan vidare ha betydelse för en smidig utslussning från anstalt till livet i
frihet och för att minimera återfall i missbruk eller brott. Kriminalvården bör därför underlätta och
främja de ideella organisationernas arbete t.ex. KRIS, Röda korset, Skyddsvärnet som då erbjuder ett
komplement till kriminalvårdens verksamhet. Dessa organisationer kan t.ex. tillhandahålla platser för
samhällstjänst, sysselsättning, boende, psykiatrisk vård eller beroendevård, då dessa faktorer och
problematik inte sällan kopplas ihop med brottslig verksamhet (SOU 2005:54, s. 262, 264, 270).
Många av de som dömts till en kriminalvårdspåföljd har en djup misstro mot myndigheter och dess
företrädare. De ideella organisationerna kan erbjuda stöd utan att framstå som en företrädare för en
myndighet och överbrygger således misstron mot myndigheter, vilket kan leda till att den dömde tar
tag i sina problem och accepterar åtgärder även inom kriminalvårdens ram. (SOU 2005:54, s. 271).
Kriminalvårdsklienter kan efter en individuell riskbedömning få plats på olika utslussningsboenden
vid villkorlig frigivning men även när straffet till fullo är verkställt och behandling på boendet då har
föregåtts av behandling på anstalt. Den behandling som getts på anstalt är emellertid inte tillräcklig
och olika vårdboenden kan i de flesta fall erbjuda en bättre vårdmiljö än kriminalvårdsanstalterna och
kan därför ofta lindra missbruksproblem och olika beteendestörningar (SOU 2005:54, s. 780, 781,
782). Tanken med utslussningsåtgärderna är att individer visar förmåga att ta ansvar för sina
handlingar och den ökade friheten (SOU 2005:54, s. 750, 751). För t.ex. Socialtjänstens LVM-klienter
(lag om vård av missbrukare i vissa fall) kan dessa vård- och utslussningsboenden motivera
missbrukaren att förändra sin livssituation och frivilligt medverka i fortsatt behandling.
3
Björka boendet som är en del av Skyddsvärnets vårdkedja är ett frivilligt drogfritt boende för individer
över 18 år med psykosocial problematik och/eller erfarenhet av missbruk och kriminalitet som bland
annat tillhandahåller platser för Kriminalvårdens och Socialtjänstens klienter och står därför till grund
för denna undersökning. På Björka erbjuds klienter boende och stöd av dygnet runt personal och via
boendet även andra tilläggstjänster som t.ex. psykologsamtal, fritidsverksamhet, arbetsträning, KBTbehandling samt återfallsprevention. Målsättningen är att slussa ut klienter till träningslägenheter eller
ett eget boende.
Olika verksamheter erbjuder stöd och behandling av grundproblem för att förebygga ny brottslighet
samt återanpassa individer i samhället och till ett fungerande liv utan droger eller andra psykosociala
problem. Det är av kriminologisk relevans att försöka att utforska vad dessa verksamheter erbjuder
och hur de i sin helhet fungerar då kriminalitet och missbruk är två stora samhällsproblem som inte
sällan har ett samband och vidare innebär stora kostnader både för samhälle och individer, då dessa
individer med tidigare kriminella vägval och/eller missbruk ofta saknar tillräckligt stöd och
möjligheter att förändra gamla mönster och därav anpassas in i samhället.
1.1 Syfte
Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att genom semistrukturerade intervjuer undersöka
personalens syn på och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds på Björka samt vad som
eventuell kan göras annorlunda för att förbättra verksamheten. Ett kompletterande syfte är att
undersöka klienters syn på och upplevelser av boendet i sin helhet samt vad stödet eventuellt medfört.
1.2 Disposition
Under nästföljande stycke introduceras bakgrunden till organisationen Skyddsvärnet, vad de erbjuder
samt hur Björka boendet arbetar. I kapitel två presenteras relevant tidigare forskning där Blomqvists
studie behandlat olika vägar ut ur ett missbruk, Storbjörks studie som syftar till att förmedla klienters
uppfattning av Vårdkedjeprojektet samt två olika rapporter från Brå som visar på statistik och faktorer
som anses kopplade till risken för återfall i brott som t.ex. narkotikabrott. I kapitel tre presenteras de
två valda teorier som ligger till grund för analysen av materialet- Behandlingsideologi och Social
band teorin samt kritiken som medföljer. I kapitel fyra presenteras och diskuteras metodval, urval,
vetenskapliga utgångspunkter, förförståelse, begreppen valditidet och reliabilitet samt etiska
överväganden och hur de är kopplade till denna studie. I kapitel fem presenteras resultat samt analys
av materialet från intervjudeltagarna utifrån tidigare forskning och utvalda teorier. Avslutningsvis i
en diskussion av resultat och egen reflektion samt eventuella möjligheter till framtida forskning.
1.3 Bakgrund
Skyddsvärnet är en ideell förening som förbygger brott och social utslagning i samhället.
Organisationen som bildades år 1910 hade som uppgift att ”verka för främjandet av det allmänna
4
räddningsarbetet bland frigivna fångar, villkorligt dömda, lösdrivare, alkoholister, prostituerade och
i liknande avseenden hjälpbehövande”. Centralt var att erbjuda hjälp till självhjälp, där den hjälpte
skulle stärkas i sin självaktning och tilltro till sin förmåga att själv kunna ta ansvar för sin situation
(Svensson 2001, s. 66). Skyddsvärnet har tidigare finansierat verksamheten med t.ex. enskilda
personers bidrag och statsbidrag via Kriminalvårdsstyrelsen. Idag är verksamheten självfinansierad i
huvudsak genom vårdersättningar och har således inga statliga eller kommunala bidrag
(Skyddsvärnet 2010, s. 14). Skyddsvärnets vårdkedja består av olika former av stöd, vård och
utvecklingsinsatser som samverkar som t.ex. familjevård, Björka boende, halvvägshus,
träningslägenheter, psykologer, öppenvård, självhjälpsgrupp, arbetsträning samt trygghetstjänst för
barn och unga. Aktörer som samverkar med Skyddsvärnet är främst Socialtjänst och Kriminalvård,
vidare finns avtal med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket samt olika
kommuner. Skyddsvärnets uppgift är att bedriva verksamheter som arbetar med social rehabilitering
och habilitering där målet är att individer skall bli fungerande samhällsmedborgare (Skyddsvärnet
2015).
Verksamheten på Björka fokuserar på fyra huvudområden: sysselsättning, boende, fritid och nätverk.
Allt arbete som kan sammanfattas som ”Hjälp till självhjälp” är individuellt och utgår från den
enskildes önskemål, behov och förutsättningar under kontinuerligt samråd med uppdragsgivarna. Alla
klienter har vidare en kontaktperson vars uppgift är att stödja den boendes utveckling och vara ett
stöd i kontakten med t.ex. olika myndigheter och arbetsgivare. Placeringstiden varierar allt från en
månad upp till ett år och om klienten erbjudits en plats på boendet via Socialtjänst innebär det i regel
mer frihet än för en kriminalvårdsklient, som får en lite mer striktare tillvaro som exempelvis mindre
fritidstimmar per dag. Klienterna kan ha en eller flera tidigare domar som inte sällan är kopplade till
eget missbruk som narkotikabrott, misshandel, rån etc. Boendet tar emot klienter via vårdvistelse och
i utslussningsdelen av kontraktsvård. Det innebär att vistelse på boendet ska ha föregåtts av
behandling på institution (Skyddsvärnet 2015). Enligt Kriminalvården är kontraktsvård en dom på
skyddstillsyn och normalt ett alternativt till fängselstraff. Kontraktsvård är alltså en individuell
utformad behandlingsplan som den dömde åtagit sig att följa. En förutsättning för denna påföljd är
att t.ex. missbruk av droger eller alkohol samt spelberoende som kräver vård och behandling, anses
ligga bakom det begångna brottet (SOU 2005:54, s.147).
5
2
Tidigare forskning
2.1 Missbruksvård
Rapporten av Jan Blomqvist (2002) Att sluta med narkotika – med eller utan behandling baseras på
en forskningsstudie som behandlat olika vägar ur ett etablerat narkotikabruk. Syftet med studien ”har
varit att i huvudsakligen explorativt syfte jämföra stabila lösningar på allvarliga narkotikaproblem
som skett utan hjälp av professionell eller formellt organiserad hjälp, med lösningar som innefattat
sådana hjälperfarenheter, och att söka efter likheter och skillnader vad gäller förändringsprocessens
förlopp och de krafter som varit verksamma i olika skeden av detta förlopp” (Blomqvist 2002, s. 43).
Studien innefattar människor som funnit en stabil lösning på allvarliga narkotikaproblem och
personer som ännu inte kommit ur sitt missbruk med respektive utan formellt organiserad hjälp.
”Formell hjälp” definierades som ”varje form av ingripande från någon officiellt erkänd institution,
organisation eller person med uppgift att avhjälpa missbruksproblem, eller varje annan form av
behandling eller rådgivning primärt inriktad på sådana” (Blomqvist 2002, s. 45). Den som vidare
klassificerades som ”självläkare” krävdes som huvudregel att den inte varit med om några sådana
interventioner.
Denna tidigare forskning är av relevans för min undersökning då mitt syfte är att undersöka
medarbetares och klienters erfarenheter och upplevelser av hjälpen på boendet, vilket stöd de får, vad
som efterfrågas och det eventuellt kan göras annorlunda. Såldes ger Jan Blomqvists undersökning,
även om den jämför formell hjälp med ”självläkning” en bild av vad den formella hjälpen kan
innebära för ett missbruk och vilka faktorer som är viktigast för en långsiktlig lösning på
missbruksproblem och som då kan kopplas till mina resultat om hjälpen som erbjuds.
Sammanfattningsvis ger resultatet en allmän bild av att de personer som sökt eller accepterat
behandling haft en något mer problematisk uppväxt, haft sin första kontakt med droger vid något
lägre ålder samt haft något mer omfattande eller intensivt missbruk än de som inte fått hjälp genom
professionell eller formellt organiserad behandling. Vidare har majoriteten av alla intervjuade fått
mångfaldiga reaktioner från polis och andra myndigheter och mer än en tredjedel har suttit i fängelse,
ofta för brott som haft samband med drogbruket (Blomqvist 2002, s. 58, 66, 71, 75). För de som
upphört med sitt missbruk pekar resultatet på flera betydelsefulla vidmakthållande faktorer för ett
kunna leva ett liv utan droger. För majoriteten var personligt stöd från andra betydelsefulla och olika
slag av ”vinster” med ett liv utan droger viktiga vidmakthållande faktorer. Samtidigt så menade de
flesta att olika slag av ”inre förändring” så som ökad viljestyrka, ett nytt sätt att tänka, större
ansvarskänsla och andliga upplevelser varit en förutsättning för att lösningen varit beständig
(Blomqvist 2002, s. 125).
6
Blomqvist (2002) har analyserat och argumenterar för vilka förlopp, drivkrafter och villkor som är av
vikt för att lyckas sluta med narkotika samt att behålla sin nya livsstil. För de som lagt sitt missbruk
bakom sig kan det första steget mot förändring ses som att drogbrukets positiva aspekter med tiden
alltmer ersatts av allt fler negativa följder på fler viktiga livsområden. När man nått botten finns en
starkare vilja till förändring samtidigt som man tvivlar på sin vilja att klara sig utan droger, vad som
vidare krävs är någon form av positiv motivation, som får ett drogfritt liv att framstå som möjligt
(Blomqvist 2002, s. 197). För att förbli drogfri är det mycket vanligt att man har distanserat sig från
droglivet genom att t.ex. byta vistelsort, många har också hittat olika ”substitut” för drogen, t.ex.
familj, arbete eller nya fritidaktiviteter. En varaktig lösning handlar inte bara om att de ansträngningar
man gjort ”ger utdelning” i form av förbättringar av den yttre livssituationen, utan det handlar i lika
hög grad om att etablera en ny social roll och att finna ett nytt socialt sammanhang, i t.ex. familj,
arbete eller intressen, vilket blir en grund som ger livet en menig och sammanhang. Därtill påverkas
en varaktig lösning inte minst av andras uppskattning och stöd (ibid, s. 198, 199). Processen till
förändring kan också påverkas av andra yttre faktorer som oförutsägbara livshändelser, sociala
relationer och strukturella faktorer, som t.ex. samhällets etablerade mål och möjligheterna att uppnå
dessa. Blomqvist argumenterar vidare för betydelsen av omgivningens attityder och reaktioner samt
att det finns en genomgående röd tråd i analysen om att vägen till droger kantats av brist på stöd och
uppskattning från vuxenvärlden (ibid, s. 200).
Gällande de olika behandlings- och stödinsatser som haft betydelse för en varaktig lösning för klienter
har de tämligen varit olikartade vad gäller utgångspunkter, utformning och inriktning och delvis fyllt
skilda funktioner i det långsiktiga förändringsförloppet. Vad som emellertid förenat de ”lyckade”
hjälperfarenheterna från de ”mindre lyckade” förutom en trygg drogfri miljö, en klar struktur och
möjligheten att delta i någon form av terapi, har varit att klienter inom vården mött människor man
känt att man kan lita på och som kunnat förmedla hopp om en annan tillvaro, d.v.s. personligt
engagemang från hjälpare. Vidare har man blivit bemött med respekt och fått stöd på sina egna villkor,
man har fått en trovärdig förklaring till sina problem och fått olika redskap för att ta kontroll över sitt
eget handlande samt fått hjälp med att förändra sin yttre livssituation t.ex. sociala och ekonomiska
problem som missbruket fört med sig. Andra gemensamma nämnare har varit att dessa olikartade
stödinsatser ”stämt” med varje individs aktuella behov och förutsättningar samt var i
förändringsprocessen denne individ befunnit sig i (Blomqvist 2002, s. 153, 203). Resultaten visar att
för dem som fått behandling och stöd framstår en nära och tillitsfull relation till en enskild hjälpare
som en av de viktigaste förutsättningar för att hjälpen skall bidra till en varaktig lösning.
Avslutningsvis kan nämnas att olika behandlingar och formellt stöd ofta har en avgörande betydelse
för att väcka viljan till förändring men utgör dock en mindre del av ett komplext inflytande över tid.
7
Möjligheter till rehabiliteringen oavsett om man fått vård eller är en ”självläkare” är som tidigare
nämnt i hög grad beroende av strukturella faktorer, som etablerade mål, medel och möjligheter
(Blomqvist 2002, s. 200).
Annan tidigare forskning som är av relevans för min studie är Vårdkedjeprojektet (2007) som bygger
på tre stycken utvärderingsperspektiv av missbrukarvården för vuxna. Vårdkedjeprojektet är en
samverkanssatsning mellan ett urval av kommuner, stadsdelsförvaltningar och LVM-hem. Projektet
syftar till att stärka vårdkedjan i alla dess delar, både i LVM-vården och den eftervård i frivillig form
som skall följa tvångsvården. En utvärdering är den av Jessica Storbjörk (2007) som syftar till att
förmedla och analysera klienters syn på Vårdprojektet. Storbjörk beskriver målet med
Vårdkedjeprojektet som ”att de klienter som ingår i Vårdkedjeprojektet uppnår positiva och
bestående förändringar av sin livssituation; att Vårdkedjeprojektet bidrar till att skapa fungerande
modeller för samarbete mellan socialtjänsten och LVM-hemmen, mellan tvångsvården och den vård
som bedrivs med den enskildes samtycke.” (SiS 2007:2, s.59).
Storbjörks resultat bygger således på intervjuer av klienter och huruvida de upplevde och bedömde
Vårdkedjeprojektet. Resultatet visar bland annat att de flesta klienter uppfattar det som positivt att
Vårdkedjeprojektet antar ett helhetsperspektiv och som ofta väljer att delta då de uppfattar att
projektet kan hjälpa dem med andra saker t.ex. sysselsättning, utbildning, boende, rikare fritid etc. än
att bara förändra ett alkohol- eller narkotikamissbruk (SiS 2007:2, s.79). Samordnaren som ska följa
klienten genom hela vårdtiden har en central funktion i Vårdkedjeprojektet och arbetar
gränsöverskridande mellan LVM-vården och Socialtjänsten. Det som vidare av klienter ansågs som
positivt med Vårdprojektet är att inte bli lämnad efter LVM-tiden och få fortsatt stöd av samordnaren
samtidigt som vissa delger att projektet innebär fler personer att manipulera. Storbjörk (2007) finner
således att de som anser att Vårdprojektet varit bra har också varit nöjda med samordnaren och
tvärtom. Samordnarna uppfattas som neutrala, eftersom de inte representerar vare sig socialtjänsten
eller institutionen. Samordnarna lyssnar på och stöttar klienter med det mesta och ses ibland också
som en vän. Av klienter som har en negativ bild av Vårdprojektet uppfattas samordnaren istället för
ännu en kontrollant (SiS 2007:2, s.129, 130). Avslutningsvis kan nämnas att klienter i Storbjörks
studie sällan uttryckte att en viss behandlingsmetod var bra utan refererade främst till en viss person
som de upplevde som bra, lyhörd och förstående. I de fall som klienter inte alls kopplar sin drogfrihet
till drogsystemet eller Vårdkedjeprojektet framhålls ofta att man inte längre orkar hålla på med droger
eller alkohol då nackdelar alltmer överväger fördelar (SiS 2007:2, s.137, 140).
8
2.2 Återfall, Kriminalitet och Missbruk
Kriminalitet och missbruk är två problem som ofta samverkar, där kriminella vägval ofta finansierar
ett missbruk. Att återfalla i missbruk kan således leda till återfall i brottslighet. Följande statistik ger
en bild om narkotikabrottens fördelning, omfattningen av återfall i brott samt faktorer som anses
påverka återfallsbenägenheten i brott som t.ex. narkotikabruk. Statistiken och dessa faktorer är av
relevans för min studie då återfall i missbruk är en vanlig del av rehabiliteringsprocessen som också
kan leda till kriminella vägval. Att försöka beskriva vilka förhållanden som är kopplade till risken för
upprepad brottslighet och därav också ett missbruk ger en bild av vilka andra grundproblem bör lösas
för att minimera återfallsrisken.
Statistik från Brå visar utvecklingen av narkotikalagföringar som sammantaget ökat med 28 procent
från 2006 till år 2009. Narkotikabrotten delas vidare upp in i olika brottskategorier efter typ av gärning
som t.ex. bruk, innehav, överlåtelse, framställning och smuggling av narkotika. Statistiken visar att
den brottskategori som är fortsatt vanligast är bruk och innehav, år 2000 stod bruk för 39 procent av
samtliga kategorier och ökade till 57 procent år 2009 (BRÅ 2010:16, s. 14, 15). Annan forskning från
BRÅ (2012) Återfall i brott- Mönster i risken för återfall bland lagförda personer beskriver
återfallsbrottslighetens struktur och hur risken för återfall påverkas av olika faktorer, som t.ex. kön,
ålder och individers sociala och ekonomiska situation. Statistiken omfattar personer som frigivits från
fängelse, skrivits ut från sluten ungdomsvård, intensivövervakats eller lagförts med annan typ av
påföljd år 2003 och som sedan följdes upp under tre år för att kontrollera för nya lagförda brott (BRÅ
2012:15, s. 6). Resultaten visar att totalt 41 procent av samtliga i återföll i ny brottslighet inom tre år,
44 procent av männen och 30 procent av kvinnorna. Vidare sker dessa återfall relativt snabbt och den
genomsnittliga tiden till första återfallet är mindre än ett år. Tidigare brottsbelastning är den faktor
som har starkast koppling till risk för återfall, så ju högre tidigare belastning desto större risk för
återfall, detta oavsett vilka andra sociala bakgrundfaktorer man kontrollerar för. Statistiken pekar på
en hög andel återfall hos personer lagförda för narkotikabrott eller tillgreppsbrott och av de som först
lagförts för narkotikabrott, återfaller mer än 60 procent i nya brott inom tre år (BRÅ 2012:15, s.
7,31,70).
Faktorer som utbildning, inkomst, sysselsättning och boende relaterar alla till risken för återfall.
Gällande sysselsättningssituationen för lagförda personer återfinns ett tydligt samband. Av de som
förvärvsarbetade återföll 26 procent inom tre år och av de icke förvärvsarbetande utan kontrolluppgift
återföll 55 procent inom samma period (BRÅ 2012:15, s. 7,51). Ett annat klart samband med att
återfalla i brott är att sakna känd bostad eller att vara ”på församlingen skriven” vilket utgör en
indikator på att man saknar bostad. Över 70 procent av dem som var folkbokförda på församling i
stället för på en bostadadress år 2002 återföll i brott inom tre efter ingångshändelsen (BRÅ 2012:15,
9
s. 50). Social exkludering med bristande möjligheter till att skaffa sig inkomster på legal väg och inte
sällan i kombination med ett pågående missbruk antas således öka sannolikheten för fortsatt
brottslighet (BRÅ 2012:15, s. 73). Avslutningsvis kan nämnas att olika studier på
behandlingsprogram som syftat till att försöka ändra klienters tankesätt, inställning och självinsikt
som t.ex. ”Våga välja”, ”One-to-One” och ”12-stegbehandling” i regel visar på lägre återfallsrisk för
de som genomgått och fullföljt behandlingsprogrammen (BRÅ 2012:15, s.13).
3
Teoretisk utgångspunkt
3.1 Behandlingsideologi
Samhällets reaktioner och åtgärder på brottsligt beteende kan delas in allmänpreventiva och
individualpreventiva effekter. Det förstnämnda fungerar normbildande och syftar till att förebygga
kriminalitet hos den redan laglydiga allmänheten genom hot om straff. Individualprevention till
skillnad från allmänprevention syftar till att förändra ett beteende hos den/de personer som avviker,
genom avskräckning, inkapacitering och vård eller behandling. Tanken är att straffet skall rehabilitera
individer med målsättning att de skall återgå till ett normalt liv i samhället (Sarnecki 2009, s. 429,
SOU 2005:54, s. 141).
Min terotiska utgångspunkt är således behandlingsideologi vars grundidé är att människor som begår
brott saknar kontroll över sina livsomständigheter och ofta är alkohol- eller drogpåverkade och
därmed inte kan fatta rationella beslut varför straffet utifrån denna synpunkt blir tämligen meningslös
(Sarnecki 2009, s. 46,430). För att preventivt förbygga återfall i brottsligt beteende hos individer
måste de istället behandlas och rehabiliteras. Med begreppet rehabilitering menas återställande av
förlorade eller nedsatta funktioner som kan ske genom medicinska, pedagogiska, psykologiska eller
sociala åtgärder. Vilka åtgärder som bör vidtas görs utifrån en individuell bedömning eftersom man
försöker att eliminera grundorsaken till brottsligt beteende (Sarnecki 2009, s. 447). Syftet med
påföljden är alltså inte att vedergälla utan att behandla det som anses vara grundorsaken för det
brottsliga beteende.
Då kan man minimera återfall och öka möjligheterna för individer att
återanpassas till ett vardagligt fungerande liv. Denna individuella behandling kan handla om att
åtgärda narkotika- eller alkoholmissbruk, ge stöd genom familjeterapi eller individuell terapi, samt
om att lösa fritidproblem eller arbetslöshetproblem (ibid, s. 447).
3.1.1 Kritik mot behandlingsideologin
Kritiken mot behandling som alternativ till andra påföljder samt dess effekter grundar sig i studier
som visat att behandling inte alltid ger önskade positiva resultat, ett sådant exempel är CambridgeSommerville-projektet som genomfördes under åren 1935-39 och omfattade 650 pojkar.
Behandlingens syfte var att öka den unges sociala förmåga. Pojkarna delades in i två grupper,
10
kontrollgruppen och behandlingsgruppen. Resultatet av uppföljningsstudien var att de icke
behandlade pojkarna klarade sig bättre än de behandlade, även de som var mer positiva till behandling
klarade sig sämre än de som var mer skeptiska. Resultatet kunde tolkas som att de som blev
behandlade blev besvikna eller frustrerade över ouppnådda förväntningar och att behandlingen istället
hade försvagat deras förmåga att själva ta ansvar för sina problem (Sarnecki 2009, s. 448). En annan
studie är den av Lipton m.fl. (1975) som omfattade olika behandlingsformer, såsom rådgivning,
medicinsk behandling, psykologisk terapi, olika typer av gruppterapi, socialstöd och liknande.
Resultatet blev att ingen behandlingsform påvisade några signifikanta effekter på återfall (Sarnecki
2009, s. 449). Kritiken mot behandlingstanken har vidare varit en fråga om att proportionaliteten
mellan brott och straff kom i skymundan. D.v.s. att påföljden i mindre utsträckning relateras till
brottet utan mer till det individuella behandlingsbehovet, detta gör att två personer som begått
likvärdig brott kan dömas till olika påföljder (SOU 2005:54, s. 142, Sarnecki 2009, s. 450).
3.2 Sociala band teorin
En annan teroetisk utgångpunkt i studien är den av Travis Hirschi (1969) (social bond theory). Social
band teorins utgångpunkt är att ju mer anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse individer
har i ett samhälle samt mot etablerade samhällsnormer, desto mindre troligt är att individer begår
brottsliga handlingar (Sarnecki 2009, s. 243). Även om teorin belyser element som avhåller individer
från avvikande handlingar så anser jag att den är relevant för min studie på så sätt att teorin kan
bekräfta bristen på anknytning till samhället som ofta föranlett ett långvarigt missbruk. Denna teori
är således också relevant då olika stöd och vårdinsatser också ofta syftar till minska risken för återfall
i missbruk genom att t.ex. försöka förbättra klienters sociala nätverk och övergripande delaktighet.
Starka sociala band till samhället som verkar avhållande anses vara legalt arbete, bostad, hög
utbildning och inkomst, samt att leva i ett stabilt äktenskap. Vidare betonas vikten av attityd och
övertygelse om att följa samhällets normer och regler. Att vid upprepade tillfällen blivit lagförd för
brott kan indikera att denna övertygelse inte är speciellt stark. ”Bristande övertygelse” kan vara en
bakomliggande faktor till både tidigare brottslighet samt återfall i nya brott. Därför kan man anta att
förändringar av inställning till brott men även förändringar av den sociala situationen, t.ex.
möjligheten att försörja sig genom arbete och ha eget boende kan motivera individer att sluta begå
nya brott och istället bli laglydiga eller bli fri från missbruk (BRÅ 2012:15, s. 73).
3.2.1 Kritik mot sociala band teorin
Hirschis teori om sociala band är en social kontrollteori som går tillbaka till Émilie Durkheims
klassiska sociologiska teori om normupplösningen i samhället som är en viktig faktor i människors
brottslighet och avvikande beteende. Även om sociala bandteorin under 2000-talet fortsatt att influera
andra kriminologers tänkande finns kritik att beakta (Sarnecki 2009, s. 242). Hirschis teori bygger på
11
en empirisk undersökning av självrapporterad brottslighet, dock innefattas inte flickor i materialet.
Detta har kritiserats främst av den feministiska kriminologin som menar att kön är en grundläggande
variabel för att försöka förklara varför människor inte begår brott (Sarnecki 2009, s. 230). Vidare
riktas kritiken mot att begreppet kontroll inte är nog definierat och att relationen till de fyra elementen
för social kontroll, anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse är otydlig. Slutligen kan
nämnas att teorin inte hanterar sambandet mellan de ungas egen brottslighet och deras relation till
andra unga kriminella (Sarnecki 2009, s. 243, 244).
4
Metod
4.1 Vetenskaplig utgångspunkt
Min kvalitativa studie har sin utgångspunkt i den fenomenologiska ansatsen som innebär att man
försöker förstå sociala fenomen utifrån aktörernas egna perspektiv samt beskriver världen som den
upplevs av dem, ”Då verkligheten är vad människor uppfattar att den är” (Kvale & Brinkmann 2009,
s. 42). För att besvara mitt syfte görs således semistrukturerade livsvärldsintervjuer med klienter och
medarbetare, där fokus är att beskriva deras egna levda upplevelser och erfarenheter om verkligheten.
Jag försöker således sätta mina egna förutfattade meningar om världen åt sidan och försöker istället
beskriva och tolka den utifrån intervjudeltagarnas perspektiv för att förstå innebörden i det mänskliga
beteendet (Bryman 2011, s. 33).
4.1.1 Förförståelse
I forskningsintervjun konstrueras kunskapen i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade
(Kvale & Brinkmann 2009, s. 18). Som forskare är det således viktigt att reflektera över sin
förförståelse inom det fält man studerar. Alla har vidare en förförståelse som är grundad i
vardagsförståelsen, genom livet har vi socialiserats in i ett visst sätt att uppfatta vår omvärld. Denna
förförståelse är både nödvändig och även oundviklig för att kunna nå ny förståelse om det ämne man
studerar. Ju mer hemtam en forskare är inom ett visst fält eller kultur denne studerar desto bättre
förståelse ligger till grund för de motiv aktörer anger och om det som händer. Emellertid kan
omfattande erfarenhet inom ett fält vara problematiskt på så sätt att man tenderar att missa viktiga
aspekter än om man hade haft andra ”glasögon” (Aspers 2011, s. 38, Thurén 2007, s.62).
Det är alltså svårt att komma ifrån sin förförståelse då den är grundad i vår vardagsförståelse och våra
levda erfarenheter samtidigt som viss förförståelse blir en förutsättning för min studie. Jag har ingen
direkt erfarenhet av drogfria boenden dock har man under sin studietid på ett eller annat sätt blivit
påverkad av litteratur om tidigare forskning gällande kriminalitet, missbruk, rehabilitering och
behandling som kan ha kommit att påverka först och främst mitt val av ämnen, medvetet eller
omedvetet. För det andra kan det innebära att jag omedvetet har vissa fördomar som påverkat
12
intervjufrågorna. Dessa förutfattade meningar kan göra att man ställer ledande frågor vilket i sin tur
påverkar kvaliteten i min undersökning (Kvale & Brinkmann 2009, s. 187). Mina tidigare studier har
följaktligen påverkat min kunskap om kriminologiska teorier och gjort min förförståelse till viss del
”teoretisk”. Teorier som jag sedan valt ut för min studie möjliggör min förståelse för det ämne jag
syftar att undersöka men teorin hindrar också förståelse på så sätt att teorin sätter fokus på vissa
aspekter samtidigt som den utelämnar andra (Aspers 2011, s. 38,39). Jag har vidare försökt vara så
objektiv som möjligt i intervjuerna och ett sätt att försöka undvika för stor påverkan från förförståelse
och t.ex. teori är att försöka ställa så öppna frågor som möjligt och låta deltagarna själva beröra de
områden man är intresserad av.
4.2 Forskningsmetod
Mitt syfte och det faktum att jag är ute efter intervjudeltagarnas egna perspektiv och livserfarenheter
och det vidare bara handlar om fyra deltagare, gör att jag kan fördjupa intervjuerna vilket för att
kvalitativa intervjuer känns som givet för min undersökning. Kvalitativa intervjuer är att föredra då
jag får information som deltagarna själva tycker är viktig och betydelsefull, dessutom ges möjlighet
att skapa en mer nära relation till deltagarna, ta del av kroppsspråk samt att följa upp intressanta trådar
som dyker upp på plats till skillnad från t.ex. enkätundersökningar (Bryman 2011, s. 371). Jag har
vidare valt semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att jag har utformat en intervjuguide utifrån
vissa teman. Denna typ av intervju möjliggör mer flexibilitet till skillnad från mer strukturerade
intervjuer. Intervjupersonen får större frihet att själv utforma svaren och beröra det som är av relevans
för denne. För mig har denna metod medfört att jag inte alltid ställt frågor i samma ordningsföljd som
i intervjuguiden och att jag kunnat följa upp med nya frågor då deltagarna berört andra intressanta
områden som jag inte tidigare reflekterat över (Bryman 2011, s. 206, 413, 415). En nackdel med att
inte ha mer strukturerade frågor är att det blir svårare att strukturera intervjun teoretiskt i analysen
(Kvale & Brinkmann 2009, s. 147).
4.2.1 Urval och tillvägagångssätt
I samband med ämnesval för examensarbetet valde jag att skriva om Skyddsvärnet och kunde då välja
någon specifik verksamhet inom deras vårdkedja. Efter att ha läst på om deras vårdkedja ansåg jag
att det skulle vara intressant att avgränsa mig till Björka boendet. Att göra denna avgränsning är
lämpligt både av skäl som tidbegräsning men också det att fokusera på endast en del av vårdkedjan
bäddar för en djupare undersökning med förhoppningsvis bättre kvalitet. Jag tog vidare kontakt med
Skyddsvärnet som vidarebefordrade mig till föreståndaren på boendet. De fick information om mig,
mitt syfte, etiska aspekter så som försäkran om anonymitet samt vilka jag önskade att intervjua. Mitt
primära mål först var att intervjua klienter och eventuellt komplettera med en intervju av medarbetare.
Då Björka är ett boende för både män och kvinnor över 18 år uttryckte jag önskan om att få intervjua
13
både män och kvinnor. På ett av boendets möten gick en intresseförfrågan ut och två klienter och en
medarbetare var intresserade av att ställa upp. Detta är ett målinriktat urval då jag har en önskan om
att intervjua personer från en viss organisation som är relevanta för forskningsfrågor och syfte
(Bryman 2011, s. 434). Då inga fler klienter visade intresse för att vilja bli intervjuade fick jag till
slut, under min andra intervjudag en till medarbetare som var tillmötesgående och ställde upp. Det är
svårt att till en början avgöra hur många personer som skall intervjuas för att den teoretiska mättnaden
ska uppnås. Urvalsstorleken kan ses som en kompromiss med tanke på tidsbrist och att detta är en cuppsats (ibid, s. 191, 436). Då urvalet grundar sig i intresse hos andra har jag ingen möjlighet att
påverka könsfördelningen. Mina deltagare blev således fyra män, två klienter och två medarbetare.
Klienterna var 29 och 51 år med olika vistelselängd på boendet, 2 månader respektive ca 15 månader.
De två behandlingsassistenterna var 37 respektive 48 år. Då jag slutligen fick intervjua två klienter
och inte som jag önskade tre, tillsammans med det faktum att medarbetarnas intervjuer blev längre,
så valde jag att ändra mitt huvudsyfte till att beskriva medarbetarna syn, och klienternas syn blir då
ett kompletterande syfte. Två intervjuer utfördes den 20/4 och de andra två 21/4 2015 i Björkas
lokaler. Att göra dessa intervjuer i dessa lokaler där jag får möjlighet att interagera med
intervjudeltagarna i deras miljö bidrar för mig till en bättre förståelse över den sociala kontext som
undersökningen äger rum i och kommer därmed också underlätta min tolkning av det personen
berättar (Bergström & Boréus 2012, s. 42). En nackdel som kan ses i valet av intervjuplats är att
lokalerna har en viss myndighetskaraktär vilket kan påverka både min och deltagarnas bekvämlighet
och där av också materialet (Skrinjar 2003, s. 33).
Som inspelningsmaterial användes en mobiltelefon, detta ger mig möjlighet att kunna vara mer
avslappnad och istället försöka snappa upp intressanta trådar och ställa andra uppföljningsfrågor än
att istället anteckna svar och strikt följa intervjuguiden. Under intervjun börjande jag med att ställa
generella
bakgrundfrågor,
som
ålder,
vistelselängd
på
boendet,
yrkestitel,
tidigare
arbetslivserfarenhet o.s.v. då det är viktigt för att kunna sätta intervjudeltagarnas svar i ett
sammanhang (Bryman 2011, s. 420). Jag utformade två olika intervjuguider, en för medarbetare och
en för klienter och även om frågorna är ställda på ett annat sätt i det två guiderna så utgår de ändå
från liknande teman. Förutom de nämnda bakgrundsfrågorna, var andra teman ”boendet”,
”stöd/behandling”, ”motivation/inställning”, ”aktiviteter” och ”framtiden”.
4.2.2 Kritik och metodologiska problem
Kritiken av kvalitativ forskning handlar ofta om att den anses alltför subjektiv, att den vidare är
otillförlitlig då det är svårt att replikera då utfallet beror mycket på forskarens egenskaper och
personlighet. Därtill anses forskningsresultaten vara svåra att generalisera utöver den situation i
vilken de producerades, att t.ex. göra ostrukturerade intervjuer med ett fåtal personer inom en viss
14
organisation som inte valts ut på slumpmässiga grunder menar kritiker gör det omöjligt att
generalisera till liknande organisationer. Bedömningen av generaliserbarheten i kvalitativa
undersökningar bygger till skillnad från kvantitativa undersökningar på att resultaten skall
generaliseras till teori och inte till populationer. Det är således kvaliteten på mina teoretiska slutsatser
som är av vikt för den bedömningen och som gör att man kan göra ”måttliga” generaliseringar.
Dessutom är generalisering sällan målet med kvalitativ forskning och bör därför inte ses som en
nackdel (Bryman 2011, s. 368, 369). En annan vanlig kritik mot kvalitativa undersökningar är
bristande transparens, d.v.s. det kan vara svårt att veta vad forskaren konkret har gjort eller hur hen
kommit fram till sina slutsatser. Därför försöker jag utförligt beskriva bland annat urvalet och vara så
”genomskinlig” som möjligt och ge läsaren en möjlighet att bedöma uppsatsens tillförlitlighet
(Bryman 2011, s. 370).
Som tidigare nämnts önskade jag att få en könsfördelning i min studie, tyvärr blev det inte så vilket
kan ses som en nackdel om jag nu tenderar att missa viktiga aspekter. Min undersökning syftar
emellertid inte till att jämföra olika grupper med varandra detta av skäl då storleken på urvalet är
jämförelsevis liten. Ett större urval medför möjligheter till t.ex. jämförelser mellan män och kvinnor
eller olika åldergrupper (Bryman 2011, s. 436). Ett annat problem som skulle kunna uppstå är att
mina värderingar och känslor kan ha påverkat materialet på så sätt om jag som forskare känner
sympati för och samhörighet med dem jag intervjuar. Detta kan förstärkas speciellt när det handlar
om svaga och förtryckta människor (Bryman 2011, s. 44). Liebling (2001) argumenterar för att
sympatier och förutfattade meningar gör det svårt att vara neutral, därför måste vi reflektera över
dessa då det kan påverka hur vi formulerar frågor och vårt resultat (Liebling 2001, s. 472).
Avslutningsvis präglas en intervjusituation alltid av maktrelationer t.ex. relationen mellan forskaren
och deltagaren, vidare påverkas den också av hierarkier så som etnicitet, kön och klass. Det är av vikt
att förstå att vilka vi är kan påverka vilka frågor vi ställer, de vi inte ställer samt de svaren vi får
(Philips & Earle 2010, s. 362). Skrinjar (2003) menar likaså att föreställningar om ”manligt” och
”kvinnligt” kan påverka relationen och såldes påverka de svaren som vi får (Skrinjar 2003, s. 97). För
mig som är en yngre kvinna som enbart intervjuar äldre män kan detta innebära att de dels bemöter
mig på ett visst sätt men också att de undviker att delge vissa svar, exempel på detta kan vara frågor
om rädsla och känslor. Det som jag dock inte tror har påverkat denna relation är att jag vid mötet med
deltagarna är en forskare, då de vet om att jag först och främst är en student.
4.3 Validitet
Validiteten påverkar kvaliteten i undersökningen och innebär om man mäter det man avser att mäta
och metodens lämplighet för undersökningen av syftet (Kvale & Brinkmann 2009, s. 264). Då mitt
syfte med studien är att ta reda på deltagarnas egna upplevelser och erfarenheter av det drogfria
15
boendet och vad som efterfrågas, är kvalitativa livsvärldsintervjuer lämpliga för att mäta just det. Att
försöka fånga deltagarnas upplevelser och erfarenheter via kvantitativ metod t.ex. postenkäter hade
varit svårt att mäta då metoden är inriktad på siffror och antar inte lika rik och fyllig data, dessutom
hade man missat möjligheten till utveckling av svaren åtminstone direkt samt att det finns risk att
enkäter bara delvis besvaras (Bryman 2011, s. 230, 371).
Som tidigare nämnts är reflektion av forskarens förförståelse viktig, dels för att den är oundviklig att
komma ifrån och omedvetet kan ha påverkat studien samtidigt som den är en förutsättning för ny
förståelse om ett specifikt ämne. Om jag som forskare ökar min förförståelse över den sociala kontext
som undersökningen äger rum i så ökar också möjligheterna till en god validitet i studierna
(Bergström & Boréus 2012, s. 42). Även om jag som forskare till viss del innan intervjuerna kunde
läsa mig till förståelse så vill jag påstå att den förbättrades markant i mötet med miljön och
intervjudeltagarna. Ett konkret exempel i min studie är när jag efter intervjudag ett gjorde små
ändringar i min intervjuguide då jag hade vistats i den sociala kontext som bidrog till nya idéer och
mer kunskap om t.ex. nya begrepp och som förmodligen gjorde att jag intervjudag två bättre
fullgjorde det jag avsåg att mäta. Ett ännu bättre sätt att öka validiteten i sin studie hade varit en
pilotstudie, d.v.s. om jag hade haft tid hade jag kunnat göra en intervju före själva undersökningen
för att få tillfälle att tidigare åtgärda vissa problem eller felformuleringar med frågorna (Bryman 2011,
s. 258).
Att ha god validitet i studien beror också på forskarens trovärdighet och hantverksskicklighet som
bör genomsyra alla stegen i forskningsprocessen från tematisering till rapportering. Under intervju
innebär validitet också om hur tillförlitlig deltagarnas information är, som medvetet eller omedvetet
på grund av minnesproblem kan vara osann, därför bör intervjun omfatta en noggrann utfrågning av
meningen i det som sägs. Mitt metodval har vidare gett mig möjlighet att kunna ställa följdfrågor när
något varit otydligt eller behövt utvecklas för att bättre tolka meningen med det som sägs. Även då
intervjudeltagarnas svar kanske inte delger ”sanningen” så är syftet ändå att försöka fånga deras
subjektiva upplevelser av sanningen. Något annat som slutligen bidrar till god validitet i studien är
att jag försöker göra en så detaljerad transkribering som möjligt (Kvale & Brinkmann 2009, s. 267,
270).
4.4 Reliabilitet
Reliabilitet handlar om resultatens tillförlitlighet och behandlar ofta frågan huruvida ett resultat kan
reproduceras vid en annan tidpunkt och av en annan forskare. Det kan vidare handla om att två olika
intervjuare får olika svar från samma deltagare (Kvale & Brinkmann 2009, s. 263). En vanlig kritik
mot kvalitativa intervjuer handlar dock som tidigare nämnt om svårigheter med att replikera
undersökningar då de anses för ostrukturerade och för influerade av forskarens egenskaper (Bryman
16
2011, s. 368). En annan forskare kan pga. av olikartade egenskaper och personlighet än mig som
t.ex. kön högst troligt få andra svar och annat resultat. En forskares förförståelse kan också påverka
hur man tolkar materialet. För att öka möjligheten till reproduktion så försöker jag vara noggrann i
beskrivning av tillvägagångsätt och hur jag analyserar och tolkar materialet.
Vanlig kritik mot kvalitativa intervjuer är att de inte är tillförlitliga då de bygger på ledande frågor
som snedvrider resultaten. Intervjuarens reliabilitet diskuteras vanligtvis i relation till ledande frågor
som kan påverka svaren man får (Kvale & Brinkmann 2009, s. 186, 263). Kvale och Brinkmann
argumenterar dock med att ledande frågor inte behöver minska reliabiliteten utan snarare är en
förutsättning för den, då ledande frågor kan användas för att pröva tillförlitligheten i
intervjupersonernas svar och verifiera intervjuarens tolkningar (Kvale & Brinkmann 2009, s. 188).
Avslutningsvis kan nämnas att det faktum att intervjuerna och transkriberingen utfördes av endast
mig kan påverka reliabiliteten i studien.
4.5 Etiska aspekter
I denna studie har jag försökt att bemöta de fyra etiska huvudkraven, informations- konfidentialitet-,
samtyckes- och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 6). Överväganden av etiska aspekter är
betydande för all forskning liksom min studie då de skyddar samhällsmedborgare mot otillbörlig
insyn. Det är därför forskningen kräver en fin balansgång mellan intresset att komma åt värdefull
information och etisk respekt för intervjupersonens integritet (Kvale & Brinkmann 2009, s. 32).
Denna balansgång har jag försökt att ta hänsyn till då mitt val av studieämne och metod d.v.s.
intervjuer gör att jag som forskare efterfrågar information som intervjudeltagarna kan uppfatta som
kränkande och känslig. Jag har således haft det i tanken när jag utformat min intervjuguide och försökt
att inte ställa för känsliga frågor. I enlighet med de fyra huvudkraven informerades deltagarna vid en
intresseförfrågan samt vid intervjutillfället om syftet med studien samt försäkrades om anonymitet
således också att deltagandet är frivilligt och kunde avbrytas under studiens gång och att känsliga
frågor inte behövde besvaras. Annan information som gick ut var att intervjuerna skulle spelas in
dock skulle materialet inte användas i annat syfte än denna undersökning (Vetenskapsrådet 2002, s.
7, 9, 11, 14).
4.6 Tillvägagångsätt för analysen
Jag började transkribera mitt material samma dag som de två första intervjuerna utfördes och
transkriberade klart alla fyra så fort som möjligt. Längden på intervjuerna varierade från 25 till 47
minuter och när jag transkriberade var jag noggrann med att skriva ut t.ex. pauser, skratt och dylikt
för att bibehålla intervjupersonens hela uttrycksätt som är en del av sammanhanget (Bryman 2011, s.
429). Jag analyserade delvis materialet under tiden jag transkriberande då jag redan hade funderat på
vilken analysmetod jag skulle använda mig av. Det är viktigt att från början tänka igenom vilken
17
analysmetod man skall använda eftersom den påverkar utformandet av intervjuguiden samt
genomförandet av intervjuerna (Kvale & Brinkmann 2009, s. 206). Den analysmetod jag använder
mig av är kvalitativ tematisk innehållsanalys där jag efter noggrann genomläsning skapat centrala
teman. Mina teman är ”stödet”, ”boendet”, ”sysselsättning”, ”aktiviteter”, ”Sociala kontakter”,
”rehabilitering”, ”motivation”, ”vägen till Björka”, ”klienters behov”, ”personal” samt ”motivarande
faktorer”. Det som jag bland annat sökt i materialet är repetitioner av intervjudeltagarna, lokala
uttryck, likheter och skillnader emellan för att finna de som är betydelsefullt (Bryman 2011, s. 528,
529). Även om jag hade mycket material så analyserade jag det för hand och inte med hjälp av ett
datorprogram, vilket ger mig möjlighet att göra lite mer komplicerade tolkningar samtidigt som man
som människa lätt kan tappa koncentrationen och göra fel (Bergström & Boréus 2012, s. 56).
5
Resultat och analys
5.1 Medarbetarnas syn och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds
Medarbetarnas syn och upplevelser av sin roll som behandlingsassistententer och deras
arbetsuppgifter är att finnas till för klienter, att stödet skall motivera dem att hålla sig drogfria samt
hjälpa dem att stå på egna ben. Medarbetarna påpekar vidare att stödet som ges kan variera från dag
till dag då det beror på vad klienter efterfrågar.
Stöd och boende
”Det är kontaktmannaskap här, mycket hjälp och stöd i boendet. Vi jobbar ju mycket med hjälp till
självhjälp här. Att de skall kunna klara sig så mycket som möjligt för att kunna gå vidare till en vanlig
lägenhet. Vi hjälper t.ex. till med matlagning, visar dem hur tvättmaskinen fungerar, visar de sådana
saker. Det kan vara socialt stöd de behöver, hur man söker försörjningsstöd på myndighet, ja vi
stöttar de i alltihopa rakt igenom. Det dem vill ha hjälp med försöker vi hjälpa till med ” –
Medarbetare 1
”Ja, egentligen är det att finnas som ett stöd, många av de som är här har egentligen inte haft någon
grund att stå på, mycket är ju väldigt nytt. Att bara kunna gå till Banken och hämta ut pengar, kan
vara ett problem bara det för man har aldrig haft ett bankkort. Eller prata med socialen eller
mottagningar att be om hjälp, bara en sådan sak kan vara väldigt jobbig, det är mycket sånt vi hjälper
med. Man försöker hjälpa till och motivera många att t.ex. hålla sig drogfri, att det finns ett annat liv
vid sidan om” – Medarbetare 2
”Så mycket handlar ju om stöd och att motivera att försöka få de att förändra sin bakgrund. Annars
är det ju mycket att hålla kontakten med myndigheter, som är en väldigt stor del också. Så det är väl
egentligen det som är en behandlingsassisten, att finnas till!” – Medarbetare 2
18
Dessa uttalandet pekar på att stödet som erbjuds syftar till att förändra klienters grundproblem som i
detta fall är ett långvarigt missbruk som också innebär andra medföljande sociala problem som
försvårar återanpassningen. Ett drogfritt boende innebär för klienter ett tak över huvudet, stöd och en
grund att stå på men också en möjlighet att komma ifrån gamla miljöer och att bli medvetna om sina
riskfaktorer som inte sällan förknippas med återfall i missbruk. Medarbetarna menar att klienter som
erbjuds stöd kan ha egen lägenhet eller vara bostadslösa, oavsett innehav är det således av vikt att
dels under behandlingstiden få bort dem från sina gamla miljöer men också att ha dem under Björkas
tak gör det enklare att kontrollera för t.ex. återfall och behandlingens verkan. Stödet på boendet syftar
till att förändra grundproblemet som i dessa fall är långvariga missbruk men också andra former av
social exkludering som hemlöshet, ekonomiska- och sociala problem. Denna tanke är som tidigare
nämnt grunden i Behandlingsideologin som syftar till att behandla grundorsaken och minimera
individers återfall genom att öka deras möjligheter till återanpassning till ett vardagligt fungerande
liv (Sarnecki 2009, s. 447).
Medarbetarna uttrycker att det drogfria boendet medför eget ansvar för klienterna t.ex. att sköta
boendet, städning, matinhandling osv. En placering på boendet sker främst via Kriminalvård eller
Socialtjänst efter individuell riskbedömning. Detta innebär att det föreligger vissa skillnader gällande
krav, rutiner samt vilken behandling som ges för de olika klienterna. Stöd och behandling som erbjuds
via boendet är t.ex. återfallsprevention, Öppenvård, KBT behandling med psykologer.
”Kriminalvården är ju mycket striktare, hårdare och ställer mer krav på klienter som är här, vilket
jag tycker är bra. För det är också det dom behöver, ramar att följa” – Medarbetare 2
”Klienter från Kriminalvården har ju tre timmar fritid per dag. Dom som tillhör socialen har ju mer
fritt och kan gå ut klockan 6 på morgonen när vi öppnar och sen komma tillbaka på kvällen. Men
grejen är den att de måste ju ha sysselsättning för att bo här så det är inte bara att komma hit och
sova utan man måste ju ändå gå till Öppenvården, beroendemottagningen eller arbete eller vad det
är. Så det finns ju krav där också men det är inte lika strikt” – Medarbetare 2
”Vi har inga behandlingar här alls, då åker de in till stan. Kriminalvården kanske har krav på att de
skall gå på den här behandlingen, vissa av sos säger att dom skall gå på den här KBT:n. Så det är
inte vi liksom, vi ser till att de kommer upp och kommer iväg till den här behandlingen, det är mer
vårt jobb. Sen kan vi ju sitta här och ha samtal med dem, samtal som är likt KBT:n då. Men här är
lite mer en förvaringsgrej, att vi har dom här under tak, för då vet sos vart dom har dom” –
Medarbetare 1
Sysselsättning och aktiviteter
19
Som sysselsättning erbjuds klienter arbetsträning och praktikplatser på annan ort t.ex. snickeri och
trädgårdsarbete. Annan sysselsättning anses vara att t.ex. gå på subutex- och metadonprogrammet
med syfte att bli av med ett beroende. Medarbetarna menar att det faktum att klienter själva måste gå
till beroendemottagningen och hämta ut sitt substitut ger de rutiner och struktur att följa. Strukturen
som de oftast inte haft innan är av vikt för att sakta kunna återanpassas till samhället. Medarbetarna
menar att sysselsättning och olika aktiviteter som erbjuds är betydelsefullt då de är motivarande för
att fortsätta hålla sig drogfri. På boendet kan klienter också få stöd och hjälp att söka egna arbeten,
dock menar medarbetarna att det är blir svårt för klienter att prioritera sökandet av arbete då många
fortfarande mår för dåligt eller till och med har andra diagnoser som försvårar. Följande citat illustrera
detta.
”Den här personen har ju tillomed Aspergers, så han har ju till och med svårt att ta tag i saker och
behöver stöd, och vi hjälper ju gärna till att söka men jag tror det är svårt för mycket handlar ju om
att söka själv, att man måste vara aktiv och kolla annonser och sådana saker. Men jag känner att
man inte riktigt kan ställa de kraven för han får ju inte ens vardagen att gå runt” – Medarbetare 2
”Jag tror att någon form av sysselsättning är A och O för att just träffa andra människor, få andra
vänner, få det strukturerat, att jag vet att 8 till 17 ska jag jobba” - Medarbetare 2
”Men målet är om du skall komma hit så ska du gå till Öppenvården för då har du en sysselsättning,
det är det viktigaste och samtidigt att du håller dig drogfri. Jag menar bara av att vara här på Björka
och inte ränna runt ger en större chans att klara av det” – Medarbetare 2
”Vissa har sug och då försöker vi hitta på något med dem, istället för att de skall göra någonting
annat. Vi hjälper till att aktivera de med något annat för att de ska glömma suget för stunden” –
Medarbetare 1
”Det måste finnas morötter till att förändra det man har, för det enda man känner till är
drogmissbruket. Så just därför tror jag att…visst du kan ju gå iväg och prata med psykolog 2 dagar
i veckan men det är ändå 5 dagar till som du måste göra någonting av i detta läge, dvs 4-5 dagar på
Björka som du inte har något uppbokat vad det gäller psykolog och sånt där. Då måste du ju vara
motiverad till varför du gör det här? Det är då vi kommer in, att man har aktiviteter tillsammans här
på Björka, man kan träna på helger kanske man åker iväg och spelar bowling eller biljard och sånt
där, bara för att få annat att tänka på än drogsuget. Så det måste alltid finnas morötter till att
förändras, en sak kan vara att få en egen lägenhet andra kan vara….ja bara att få bättre hälsa och
sånt där” – Medarbetare 2
20
Dessa uttalanden av medarbetare visar att aktiviteter och sysselsättning kan fungera motiverande och
som tillfälligt dämpar suget. De är således betydelsefulla för de ger individer struktur, möjligheter att
medverka i drogfria miljöer samt skapa eventuella kontakter. Den tidigare forskningen av Blomqvist
(2002) visar att någon form av positiv förstärkning behövs för att klara ett liv utan droger och att
många tidigare missbrukare hittat olika ”substitut” för drogen, t.ex. familj, arbete eller nya
fritidsaktiviteter som ger livet en ny mening (Blomqvist 2002, s. 198, 199). Vidare så visar Brås
statistik att social exkludering och faktorer som utbildning, inkomst, sysselsättning och boende
relaterat alla till risken för återfall (BRÅ 2012:15). Dessa två resultat av tidigare forskning samt mitt
eget resultat pekar på vikten av olika former av sysselsättning och aktiviteter när man är under
behandling men även efteråt för att kunna fortsätta sitt nya liv utan återfall. Resultaten kopplar också
an till teoretiska utgångpunkten Social band teorin som utgår ifrån att ju mer åtaganden och
delaktighet individer har i samhället desto mindre troligt är det att leva avvikande (Sarnecki 2009,
s.243).
Sociala kontakter
Medarbetarna är emellertid klienternas närmaste kontakt och stöd på boendet. De uttrycker att deras
relation till klienter är god, att man bemöter de med respekt samtidigt som arbetet och placeringen på
boendet innebär krav på klienter som t.ex. drogfrihet. Om klienter återfaller är rutinen att denne måste
lämna boendet tills hen blir ren igen. Relationen mellan medarbetare och klient innebär således stöd
och förtroende men också att det är personalens uppgift att avvisa de som missköter sig. Att ha support
och stöd även från andra är en viktig faktor i behandlingsprocessen. Medarbetarna menar att klienters
stöd från och relationer med andra utanför boendet är tämligen olikartad. Det är också en del i arbetet
att försöka förbättra deras relationer med t.ex. familj men också att försöka få klienter att komma bort
från gamla miljöer och missbrukarvänner. Dessa faktorer anses nämligen spela roll för klienters
fortsatta process efter avslutad vistelse på boendet.
”Jag lägger ner 110% på alla boenden som bor här. Det är ju mitt syfte att vara här och finnas till
för dem. Att finnas här bara och ge råd och stöd” – Medarbetare 1
”Jag har är en väldigt bra relation, har jag i alla fall men vi är ju alla olika som människor. Jag
menar som man bemöter blir man ju bemött tillbaka också. Så som jag bemöter de så får jag samma
gensvar tillbaka” – Medarbetare 1
”Men man ska ju samtidigt kunna vara professionell i arbetet, ena stunden kan jag sitta och skämta
och ha kul med klienterna och sen ska jag ta ett urinprov, och då kanske han är positiv då måste jag
be honom gå härifrån. Men jag är ju fortfarande samma person även om han kommer tillbaka om
21
han skulle bli ren igen. Så jag menar att jag inte har svårt att slänga ut någon samtidigt som jag kan
sitta och vara väldigt hjärtlig med samma person. För det handlar ju också om att lägga gränserna”
– Medarbetare 1
”Mitt sätt att arbeta är att försöka ha en ganska så nära kontakt, jag är iför sig bara mig själv, nyfiken
och intresserad av vad som händer och hur de mår. Man måste ju ändå ha en rak och ärlig relation
och ändå kunna avvisa folk som missköter sig ” – Medarbetare 2
”Jag tror själv att hela grejen är att det skall kännas rätt för personen som är här, med personal och
så” – Medarbetare 2
”En del har mycket stöd från andra en del inte. Många har jättebra kontakt med sina föräldrar. När
de skrivs in här så uppger man den närmsta anhörig, och vissa uppger vänner och vissa uppger sos
som närmsta anhörig så har dom ingen mer” – Medarbetare 1
”Det är absolut lättare att ha mer support utifrån också likaså som du får support från oss att hålla
dig drogfri. Än om du bara har oss och sen går du ut och inte har någon annan support. Så det är
klart att det gör sitt också” – Medarbetare 1
”Man frågar vad har du för relation till din familj? Jag har inte så bra kontakt med min son tex, och
då pratar man om det och försöker lägga upp en plan för att förbättra den relationen. För många
har ju gjort sina barn eller föräldrar väldigt besvikna pga. sitt missbruk så det är något vi försöker
ha i åtanke med planeringen att försöka förbättra sådana saker men annars har de ju mycket vänner
inom missbrukarvärlden, den ska man ju egentligen försöka komma bort ifrån” – Medarbetare 2
Resultaten tyder på att många klienter kan ha bristande och/eller fel sorts sociala nätverk runt sig. Det
anses vidare av betydelse av att ha goda relationer med t.ex. personal men också det att ha tillgång
till stöd utanför boendet som t.ex. familj. Att ha bra relationer och stöd ger således individer i enlighet
med Sociala band teorin mer anknytning till samhället och minskar chansen till brottslighet eller
missbruk (Sarnecki 2009, s 243). Annan forskning som bekräftar betydelsen av sociala relationer och
miljöer är den av Blomqvist (2002) som visar att många med långvarigt missbruk haft en problematisk
uppväxt som t.ex. familjesplittring samt att vidmakthållande faktorer för att kunna leva ett liv utan
droger bland annat är ett byte av gamla miljöer och personligt stöd från andra, d.v.s. att processen till
förändring också påverkas av sociala relationer. Vidare visar den nämnda forskningen att de
”lyckade” hjälperfarenheterna karaktäriseras bland annat av personligt engagemang av från hjälpare,
att man blivit bemött med respekt och fått stöd utifrån sina egna villkor och att stödinsatserna stämt
med varje individs aktuella behov (Blomqvist 2002, s. 58, 125, 153, 203).
22
Rehabilitering och Motivation
Medarbetarnas erfarenhet inom missbrukarvård har visat att flertal återfall är vanligt förekommande
och att alla inte kan rehabiliteras. Dels tar ett långvarigt missbruk mycket skada men också missbruket
i kombination med andra diagnoser gör det svårt för individer att rehabiliteras. De poängterar vidare
det som enligt min tolkning är det centrala – individers egen motivation för att stödet och
behandlingen som erbjuds ska ha verkan.
”Alla måste ju vara motiverade för att kunna rehabiliteras annars är det ju onödiga pengar vi lägger
på verksamheten” – Medarbetare 1
”Många tycker ju om den här 12-stegsbehandlingen och återfallspreventionen ja den gör väl sin lilla
nytta men folk har ju gått på återfall även på den. Du måste ha en vilja av stål och själv vilja detta
annars har du ingen vilja eller inte är motiverad, då går det inte, då är det jättesvårt” – Medarbetare
1
”Mycket av arbetet handlar ju om stöd och att motivera, mycket handlar om att ställa motfrågor t.ex.
Varför? Annars har vi ju något som heter Öppenvården där får man gå och samtala om sina problem,
få inblick i vad man kan göra istället, sen handlar det mycket om motivation i sig själv, ingenting
kommer att hända förens du själv vill förändra ditt liv” – Medarbetare 2
”Vissa tror jag inte kan rehabiliteras beroende på vilka sjukdomar man har eller vilken diagnos man
har. Jag tror det är svårt men större delen tror jag kan rehabiliteras till en viss del, att kunna leva
ett normalt liv. Ett långt missbruk tar ju väldigt mycket skada, men som jag sa vissa diagnoser tror
jag inte går att rehabilitera, det är helt omöjligt” – Medarbetare 2
Som det ovan framgår förkommer återfall även under program som syftar till att motverka just det,
d.v.s. i detta fall återfallspreventionen. Utvärdering av olika behandlingsprogram och vård anses
vidare svår att påvisa då en lyckad rehabilitering ofta är en komplex långgående process som påverkas
av så många olika faktorer som t.ex. individers förutsättningar och strukturella faktorer som
etablerade mål, medel och möjligheter (Blomqvist 2002, s. 200). Därför kan det också vara
problematiskt att uttala sig om att ett program är bättre än något annat, emellertid har vissa
behandlingsprogram som syftar till att förändra klienters tankesätt, inställning och självinsikt fått
resultat som visar på lägre återfallsrisk för de som fullföljt behandlingsprogrammen (BRÅ 2012:15,
s.13). Missbrukarvård som är ”frivillig” kan erbjuda olika program eller stöd som syftar till att öka
individers motivation. Individer har också olikartade förutsättningar i sin vardag gällande inställning
samt vilja att genomgå en förändring. Min tolkning av materialet är för att behandlingstanken skall
fungera krävs således att individer har en vilja av stål och en motivation inifrån samtidigt som de
23
motiveras ”utifrån” genom olika program och medarbetare. Sist men inte minst måste det finnas goda
strukturella möjligheter för att leva ett ”vanligt” liv utan droger. Medarbetarnas utsagor om denna
förutsättning för rehabiliteringen är likartat Blomqvist (2002) resultat om att en förändring kräver
olika slag av ”inre förändringar” så som ökad viljestyrka, ett nytt sätt att tänka, större ansvarskänsla
och andliga upplevelser samtidigt som det skall finnas yttre motiverande substitut (Blomqvist 2002,
s. 125).
5.2 Vad kan enligt medarbetare göras annorlunda för att förbättra verksamheten
Som tidigare nämnt är återfall en normal del av den långa rehabiliteringsprocessen och bör därför inte
ses som ett misslyckade. Att behandla ett grundproblem som ett långvarigt missbruk är enligt
medarbetarna mycket svårt då det inte sällan är en kombination av ohälsa och olika diagnoser som
försvårar klienters väg tillbaka. Medarbetarna uttrycker emellertid att verksamheten på Björka i det
stora hela fyller sin funktion och stöttar klienter med det som de efterfrågar under tiden de befinner
sig på boendet. Dock fortsätter problematiken även efter placeringstiden som inte sällan präglas av
återfall.
”Jag tror det funkar, för vissa funkar det så länge som du är här, men vad som händer sen kan inte
jag stå till svars för. De sista två som var här som jag känner väl har bägge gått till återfall, även om
de suttit här i nästan 2 år” – Medarbetare 1
Medarbetarna påpekar emellertid vissa aspekter som anses problematiska och som skulle behöva
förbättras. Som jag nämnde i inledningen är ett av de viktigaste målsättningar att minska återfallen
och att samverkan mellan olika samhällsaktörer anses centralt för att uppnå det målet (RIR 2015:4,
s.9). En medarbetare menar att samarbetet mellan myndigheter fungerar ganska bra dock finns det
alltid gråzoner som kan förbättras. Ett exempel när samverkan inte fungerat bra är när individer i
behov av mer omfattande vård hamnar på boenden som t.ex. Björka. All vård kostar pengar vilket
gör att vissa hamnar på det billigaste alternativet men kanske inte det som på bästa sätt tillgodoser
deras behov. Andra problematiska aspekter kan vara långa väntetider på Arbetsförmedlingen som
försvårar möjligheter till återanpassning. En annan är att klienter måste ta sig till sina hemkommuner
för att hämta ut sitt substitut eller besöka sina läkare vilket öka risken till att hamna i sina gamla
missbrukarkretsar och därmed återfall. Följande erfarenheter exemplifierar problematiken.
”Mycket idag handlar om att spara pengar, tyvärr. Ett LVM hem kanske kostar runt 5000 spänn eller
mer en sån här plats kanske kostar 1500 och det är klart att man kanske väljer det billigare
alternativet men kanske inte det bästa” – Medarbetare 2
24
”Många som är här hämtar ju medicin t.ex. ADHD- medicin , subutex eller metadon, dom måste ju
åka till sina hemkommuner och göra detta, där känner dom alla som sitter på parkbänkarna och
dricker öl och tar droger. Så det är också sån där grej….vad fan! Varför måste man åka dit för, bara
för man är skriven där så måste man ta sig till centrum där man känner alla och kan bli erbjuden det
ena eller det andra, bara en sån grej gör det ju jättelätt att återfalla” – Medarbetare 2
”De får åka till sina hemkommuner för att prata med sina gamla läkare och jag menar det vet man
ju själv när man flyttar någonstans, man får ju inte sin gamla läkare mena får ju en helt ny läkare i
den kommun man är i” – Medarbetare 2
”Jag kan ta ett exempel, hade en person här som sökte handledare på Arbetsförmedlingen här i
veckan och det är liksom fullt, han har fått i oktober. Men kom igen det är ett halvår dit till det ens
är aktuellt att du ska få gå på möte” – Medarbetare 2
Följande citat illustrerar vilket lidande samt förödande konsekvenser det kan innebära för klienter
som inte får hjälp anpassat efter deras behov.
”Psykiatrin bedömde, nu får du lite medicin så blir du bra och skickades tillbaka sen tredje dagen
tog han livet av sig. Så jag menar han borde ha fått någon helt annan hjälp, för han mådde inte bra”
– Medarbetare 2
”Som jag sa förut en person behöver väldigt mycket hjälp för att komma ur sitt drogmissbruk och
som jag sa förut psykiatrin tycker han är frisk, socialen tycker han borde söka hjälp men får ingen
hjälp, så kanske man blir placerad på ett sådant här boende för att det är billigare, då blir det
gråzoner överallt, mot vad han egentligen skulle ha haft. Så man kanske ska ta in honom på psykiatrin
och göra det ordentligt, men som sagt allting kostar ju pengar” – Medarbetare 2
Som de ovan nämnda citaten illustrerar så menar medarbetarna att kostnader inte sällan styr vården
som erbjuds. Detta leder till förekomst av felplaceringar som kan ha förödande konsekvenser för
dessa individer som i exemplet ovan. Som tidigare forskning visat är en av de saker som förenat de
lyckade hjälpererfarenheter just det faktum att klienter fått rätt sorts hjälp anpassat efter deras
individuella behov (Blomqvist 2002, s. 153, 203). Felplaceringar med misslyckad rehabilitering samt
konsekvenser är såldes inte särskilt förvånande därför kan bedömningsarbetet och samarbetet mellan
olika myndigheter alltid förbättras. Något annat som problematiserats av medarbetare är det faktum
att behandlingen har en tendens att ”binda” individer till sina gamla hemkommuner och miljöer detta
genom att de t.ex. går till beroendemottagningar och läkarbesök i sina gamla hemkommuner vilket
skulle kunna leda till ett lättare återfall. Detta kan utifrån sociala band teorin ses som att klienter då
hamnar bland sina gamla miljöer och sociala nätverk som egentligen inte är ”rätt” sorts kontakter.
25
Grunden i Behandlingsideologin är att rehabilitera grundproblemet hos individer för att möjliggöra
deras återanpassning till samhället. Denna process är som tidigare nämnt långvarig och kräver oftast
samverkan från olika myndigheter. Ofta då missbruk och brottslighet går hand i hand krävs
omfattande samverkan för att successivt återanpassa individer. Slutligen kan nämna att
utslussningsmodellen och Björka som en del av den processen anses enligt medarbetare vara ett bra
sätt att återanpassa individer, dock tycks modellen fungerar bättre om behandlingen på Björka
föregåtts av en länge behandling på annan instans.
”Jag brukar säga så här att för de som verkligen är i skiten av ett drogmissbruk, det bästa som kan
hända de är att hamna på kåken. För där är det nolltolerans mot droger, du får gå på behandling,
allt är inramat och du kanske får någon form av utslussning som Björka, då kanske du har varit ifrån
droger i ett halvår när du kommer hit, då blir det enklare, du fixar t.ex. ett jobb och går på behandling
under tiden sen kanske det blir en träningslägenhet. Jag tycker att den modellen är jättebra. Men att
komma från ett missbruk från gatan in till oss tycker jag inte är lika bra. Jag saknar dom här ramarna
då” – Medarbetare 2
”Jag menar att det ställs ju rätt stora krav då för de som precis tänt av från avvänjning. Jag menar
det är ju mycket mer som händer inom en sådan person som precis lagt av, så jag tror inte det är så
jävla lätt, jag tror det är hemskt” – Medarbetare 2
5.3 Klienters syn och upplevelser av boendet i sin helhet samt vad det stödet medfört
Två klienter intervjuades i syfte att förstå deras syn och upplevelser av det stöd och behandling som
erbjuds på boendet, hur hjälpen bidragit samt eventuellt vad de mer efterfrågar. Båda klienter ansågs
sig ha ett längre missbruk bakom sig. Den ena klienten är 29 år med en vistelsetid på ca 2 månader
och den andra klienten är 51 år med en vistelselängd på ca 15 månader. Det är egentligen inte mitt
syfte att redogöra för klienters liv innan vistelsetiden emellertid tycker jag det bidrar till
sammanhanget att få en bild om problematiken som eventuellt föranlett vägen in till missbruk och
mot behandling. Följande citat illustrerar hur de hamnade på Björka.
Vägen till Björka
”Det är ett länge missbruk helt enkelt och jag fick lite LVM anmälningar och så där. Men sen kom
jag överrens med det här på frivillig bas liksom. Så skulle utredningen för LVM läggas ner då. Ja det
är väl det, man hade stökigt i tillvaron liksom” – Klient 1
”Tillsammans med Socialen gick vi igenom mina behov av det vi kunde hitta liksom. Som att jag går
på en Öppenvård och återfallsprevention i Hornstull och sen att jag har boendet här så att det blir
som en behandling också, och det passade mig bra helt enkelt allting” – Klient 1
26
”Blev sjukskriven, blev sedan utförsäkrad, sen kronofogden som sålde huset, förlorade vårdnaden
om barnen. Då kan man ju bli lite bitter. Så jag började ta droger för att lätta upp vardagen”- Klient
2
”Ne jag sökte själv för jag hade hört talas om det, ett tag var jag ju bostadslös, och att stå i busskur
det är inte kul när man är över 50 år liksom” – Klient 2
”Då bodde jag på andra härbärgen, där får man vara hur som helst liksom, här är det ju drogfritt
då. Och sådana ställen brukar öppna 7-8 på kvällen och sen blir man utslängd 7-8 på morgonen då.
Vardag som helg, och det är inget roligt liksom” – Klient 2
Som resultaten visar kan vägen in till missbruk ha kantats av brist på eller förlust av sociala band till
samhället, som i detta fall förlust av bostad, familj och vänner vilket troligen leder till mindre
avhållssamhet från droger. Vad gäller återfall rent generellt så visar Brås rapport (2012) att risken för
återfall påverkas av faktorer som individers sociala och ekonomiska situation. Fortsättningsvis
föreligger ett klart samband mellan att vara bostadslös och återfall (BRÅ 2012:15, s. 6, 50). För
individer utan bostad och brist på sociala nätverk runt sig kan Björka boendet med sin drogfria miljö
således erbjuda trygghet och en grund för att vidare försöka behandla ett missbruk.
Klienters behov och vikten av bra personal
Björka erbjuder klienter ett tryggt boende i en drogfri miljö som innebär mycket eget ansvar. Den
behandling som erbjuds utgår efter individens behov i samråd med t.ex. Socialtjänst. Klienterna går
t.ex. på Öppenvård, återfallsprevention, olika kurser samt till beroendemottagning som
sysselsättning. Den typ av stöd som de får av personalen på Björka beror på vad klienterna själv
önskar att få hjälp med. Övergripande anser klienterna att stödet de får är bra och tillräckligt och att
behandlingen av deras missbruk går åt rätt håll. Vidare poängterar de att boendet anses passa deras
behov samt att deras egen trivsel ofta beror på vilka andra individer som de omges av, ett exempel är
bra och hängiven personal.
”Vi går igenom mycket om hur det har varit, och vad man skall göra för att undvika att ta droger
eller alkohol, och ja det är väl mycket så hur man skall hantera när suget kommer som värst och
tänka mycket på val, varför det har blivit som det är, man pratar mycket om det här öppet” – Klient
1
27
”Jag får mycket stöd, asså man har en kontakperson, det har alla. Där kan du liksom bolla och prata
om vad som helst, sen är det ju tillsammans med sin läkare också som i mitt fall men jaa, det är
kontakpersonen som man får bra stöd utav, egentligen med det mesta, vad man vill” – Klient 1
”Just nu håller jag på att ansöka om tänderna som jag skall fixa, de har ju rasat helt de senaste tre
åren. Och då har jag fått kostnadsförslag och det är mycket pengar…..Så jag kan få hjälp med att
skriva en överklagan eller något sånt där, när man har svårt att formulera sig” – Klient 2
”För mig är stödet absolut tillräckligt, men jag klara mig ganska bra själv också” – Klient 1
”Man har väldigt mycket eget ansvar här, du kan få hjälp med mycket här men det gäller att ju att
ha ett eget ansvar, städning och hålla rent på rummen, se till att man kommer upp ur sängen i tid,
hålla sig nykter och drogfri framförallt” – Klient 1
”Mycket av det här stället är bra för mig, mycket handlar ju om vilka människor som är här, det
kommer ju in och ut nytt folk hela tiden, men jag tror så länge det är bra folk som är här så går det
bra liksom och att folk har respekt för varandra, städar och fixar, att man tänker till lite. Jag tycker
det har funkat bra, jag är nöjd med stället” – Klient 1
”Jag är mer social, framåt, ser väl lite positivare på saker och ting, njuter lite mer av livet helt enkelt.
Det har varit väldigt bra allting. Det var jobbigt i början med det blir bättre och bättre hela tiden” –
Klient 1
”Jag har hållit mig nykter och drogfri, inte begått något brott heller, liksom tagit mitt straff för vad
jag tidigare gjort. Jag har anpassat mig helt enkelt” – Klient 1
Känslan av att bli bemött med respekt från andra och engagemang från personal anses som en stor
del av ens trivsel. Att klienter känner att de trivs samt får hjälp anpassat efter deras behov är en viktig
förutsättning mot ett eventuellt drogfritt liv då tidigare forskning visar att lyckad vårdmissbruk ofta
karaktäriseras av bland annat en trygg drogfri miljö, personligt engagemang från personal samt att
stödinsatserna ”stämt” med varje individs aktuella behov och förutsättningar. Dessutom visar tidigare
forskning att en nära och tillitsfull relation till enskild hjälpare är en av de viktigaste förutsättningar
för en varaktig lösning av missbruk (Blomqvist 2002, s. 153, 200 203). I likhet visar också Storbjörks
(2007) forskning att klienter oftare delger samordnarens stöd och dennes egenskaper som
betydelsefullt för deras egen trivsel inom vården och uttryckte mer sällan en specifik
behandlingsmetod som bra och funktionell (SiS 2007:2, s.137).
Motiverande faktorer
28
Båda klienter uttrycker att missbruket förvärrat deras relationer med framförallt familj och senare att
själva behandlingen också inneburit ett ”val” att bryta med gamla missbrukarvänner. Ofta har man
gjort nära och kära besvikna av sitt missbruk och en klient uppger bland annat sina barn som
motiverande för ett liv utan droger. Andra motiverande faktorer de uppger är hälsoeffekter, arbete
samt egen bostad.
”På den sista tiden har jag hållit mig här ganska mycket, för jag är inte riktigt redo. Jag har klippt
med många vänner och sådär som inte är bra om jag liksom ska få en ny chans med allt. Så det har
blivit att man håller sig här just för att inte stöta på droger” – Klient 1
”Jag har ju Hepatit C som jag dragit på mig för ca 25 år sen, som jag nu går och väntar på….och
nu har dom tydligen kommit på en ny medicin, det är 3 månaders behandling som är jättedyr och då
vill dom ju se att du är drogfri först” – Klient 2
”Jag skulle ju vilja bli klar med de här medicinerna, fixa mina tänder och…det är ju såhär att jag
inte träffat mina barn på fyra år, det är ju katastrof. I början var det väldigt sorligt att inte träffa dem
men nu har det gått så pass långt tid så det blivit bekvämt liksom. Jag vill ju ta kontakt, men då kan
det vara lite kul att ha tänder i munnen. Ja annars kommer jag att ångra mig när man ligger på
dödsbädden om man inte tar tag i sina problem” – Klient 2
”Men mina mål är ju absolut arbete och boende, då känner jag mig verkligen som vilken annan
människa som helst” – Klient 1
”De motiverar mig att hålla mig drogfri, och jag vill ju ha en bil och håller jag mig bara drogfri
någon månad till så får jag tillbaka mitt körkort. Så visst man har mycket att vinna om man tar det
lugnt. För jag börjar ju bli lite gammal och det är inte lika roligt längre att hålla på. Jag skulle ju
vilja ha jobb, jobb är ju viktigt för alla människor, sen vill jag ju bo tillsammans med någon en sambo,
jag skulle ju inte vilja bo själv” – Klient 2
Blomqvist (2002) argumenterar för att det första steget mot förändring och vilja att förändra sin
situation ofta beror på att drogbrukets positiva aspekter med tiden alltmer ersatts av allt fler negativa
följder på fler viktiga områden (Blomqvist 2002, s. 197). Storbjörk (2007) är inne på samma spår och
argumenterar om nackdelar som alltmer övervägt fördelar och som till slut leder till att klienter inte
längre orkar hålla på och istället söker sig till vård och olika behandlingar. Dessa klienter menar
således att det är negativa följder som förändrat deras attityd och vilja att bli drogfria snarare än att
det är missbrukarvården i sig. (SiS 2007:2, s.140). En klients upplevelser och erfarenheter illustrerar
denna utveckling av ett långvarigt missbruk med t.ex. förlust av sociala relationer och förlust
livskavlitet pga. av förvärrad ohälsa och sjukdomar. Blomqvist menare vidare att det krävs någon
29
form av positiv motivation som får ett drogfritt liv att framstå som möjligt. I mina resultat framstår
t.ex. boende, arbete, familj, samboskap och hälsoeffekt som positiv motivation. Rehabiliteringen
syftar således till att åtgärda dessa förlorade och nedsatta funktioner genom medicinska, pedagogiska,
psykologiska eller sociala åtgärder för att återanpassa individer. Att försöka åtgärda dessa faktorer
stärker följaktligen individers sociala band till samhället och minskar således benägenheten för
avvikande beteende och återfall (Sarnecki 2009, s. 243, 447, BRÅ 2012:15, s. 7,51).
6
Avslutande diskussion
Det huvudsakliga syftet med denna uppsats har varit att undersöka personalens syn på och upplevelser
av den behandling och stöd som erbjuds på Björka, samt det som eventuellt kan göras annorlunda för
att förbättra verksamheten. Ett kompletterande syfte är att undersöka klienters syn på och upplevelser
av boendet i sin helhet samt vad stödet eventuellt medfört. Som jag nämnde i inledningen så fokuserar
Björkas verksamhet på fyra huvudområden: sysselsättning, boende, fritid och nätverk. Allt arbete
som kan sammanfattas som ”Hjälp till självhjälp” är individuellt och utgår från den enskildes
önskemål, behov och förutsättningar under kontinuerligt samråd med uppdragsgivarna. Jag tycker att
de fyra huvudområdena i medarbetarnas utsagor tydliggörs som centrala för det stöd som erbjuds.
Sammanfattningsvis visar resultatet att Björka erbjuder husrum i en trygg och drogfri miljö som för
klienter innebär eget ansvar och en grund att stå på. Vidare anses det nya boendet som en bättre
förutsättning då klienter som behandlas flyttas ifrån sina gamla miljöer som inte sällan präglas av
vanor som missbruk. Fortsättningsvis erbjuds olika aktiviteter i grupp som syftar till att främja hälsan,
motivera klienter samt tillfälligt dämpa drogsuget. Sysselsättning som erbjuds kan t.ex. vara
praktikplaster och behandlingar som återfallsprevention, KBT, subutex- och metadonprogrammet.
Behandlingar syftar till att rehabilitera grundproblemet missbruk, förhindra återfall, underlätta
diagnoser, motivera och förändra klienters inställning med mera. Medarbetarna menar att alla måste
ha någon form av sysselsättning och att det ger klienterna rutiner och strukturer som de inte sällan är
ovana vid. Även om de nya rutinerna ”bara” handlar om att ta sig upp i tid på morgonen så är de av
vikt då de succesivt återanpassar individer till samhällets strukturer. Medarbetarna menar att många
klienter tidigare gjort sina nära och kära besvikna genom sitt missbruk. Många klienter har således
bristfälliga relationer men också fel sorts relationer i form av missbrukarvänner. Stödet syftar således
också till att förändra deras sociala relationer genom t.ex. nya aktiviteter, sysselsättning och
miljöombyte. Medarbetarna menar att det är av vikt att också försöka motivera dem att förbättra deras
relationer med t.ex. familj, då familj och goda vänner anses vara ett ”substitut” som motiverar till
avhållsamhet till droger. Husrum i en drogfri miljö, aktiviteter, sysselsättning, sociala nätverk och
hängiven personal skapar således förutsättningar för individers rehabilitering och nystart. Att det är
30
just dessa faktorer som man försöker förbättra är inte särskilt förvånande då även tidigare forskning
pekar på betydelsen av dessa för ett liv utan missbruk. Avslutningsvis kan nämnas att återfall anses
vara en normal del av behandlingen och att det utifrån medarbetarnas egna erfarenheter finns en
misstro på tanken om att alla kan rehabiliteras. Emellertid menar de att stödet som erbjuds på boendet
fyller sin funktion under själva vistelsetiden, med vad som händer efteråt är svårt att uttala sig om då
det är utanför behandlarnas och boendets sfär.
Medarbetarnas uttalanden om vårdens gråzoner och tendens att välja det billigare alternativet och
således missa individers egentliga behov är med tanke på mediers granskning av vård inte så
förvånande. Det som jag dock ansåg förvånande och reflekterade över var det faktum att individer
under behandlingen skickades till sina hemkommuner för att t.ex. hämta ut sitt substitut eller gå på
lärkarbesök vilket medarbetaren menar kanske ökar risken för återfall. Med tanke på Regeringens
uppdrag om en bättre samverkan emellan myndigheter för att minska återfallen kan det tyckas
önskvärt att se över dessa alternativ.
Sammanfattningsvis gällande klienters syn och upplevelser av boendet i sin helhet och vad det
medfört visar resultatet att båda klienter haft ett längre missbruk med annan behandling innan de
godvilligt placerades på Björka. Fortsättningsvis har vägen in till missbruket kantats av förlust av
bostad, familj samt vänner och har för den ena klienten inneburit betydande ohälsa samt sjukdom.
Klienterna menar att de i början av placeringstiden var mycket nedgångna och att de nu fått stöd med
att främja sin hälsa. Vidare erbjuds de olika behandlingar mot missbruk samtidigt som de får det
motiverande stöd av personalen på boendet med det som de önskar och som sammantaget bidragit till
förändrad inställning och bättre mående. Övergripande anser klienterna att stödet som erbjuds har
varit tillräckligt, hjälpt dem att hålla sig drogfria och om än det finns en lång väg kvar så ser de
numera mer positivt på framtiden. Vidare poängterar de att boendet anses passa deras behov samt att
deras egen trivsel ofta beror på vilka andra individer som de omges av, ett exempel är bra och
hängiven personal. Avslutningsvis kan nämnas att olika behandlingar samt engagerad personal syftar
till att motivera klienter att hålla sig drogfria. Emellertid framstår egen vilja och motivation som minst
lika betydelsefullt för en nystart. Klienter uttrycker således motiverande faktorer som arbete, egen
bostad, samboskap, hälsa och att få träffa sina barn efter avslutad rehabilitering.
Mina teoretiska utgångspunkter som Behandlingsideologi och Sociala band teorin har i resultat- och
analysdelen kunnat kopplas till mina resultat på ett väsentligt sätt. Behandlingsideologins
utgångpunkt syftar till att rehabilitera människor så att de kan återanpassas i samhället. Med detta
menas en strävan efter att återställa förlorade eller nedsatta funktioner som kan åtgärdas genom
medicinska, pedagogiska, psykologiska eller sociala åtgärder (Sarnecki 2009, s. 447). Av resultatet
31
anser jag att denna strävan framkommer som betydande för återfall och en eventuell nystart. Dock
framkom i likhet med kritiken mot behandlingsideologin att behandling inte alltid ger önskade
positiva resultat. Ett exempel är medarbetarnas upplevelser av svårigheter att kontrollera vad som
händer efter avslutad vistelse gällande förekomst av återfall. Vidare har Sociala band teorin varit
relevant för mitt resultat som pekat på olika omständigheter som brist på sociala relationer, bostad,
arbete, övertygelse, struktur och olika åtaganden som troligen ökar risken för återfall och bör därför
eftersträvas att åtgärdas.
Som jag tidigare nämnt var min första tanke att enbart intervjua klienter och eventuellt komplettera
med en intervju av medarbetare. Då det inte fanns tillräckligt med intresse från klienter på Björka och
det istället tillkom fler medarbetare så bestämde jag mig för att skifta fokus till medarbetarna och låta
klienters intervjuer vara det som fördjupar min förståelse av det erbjudna stödet och vården. Att kalla
klienters syn och upplevelser som det kompletterande syftet är inte ett sätt att förringa resultatet,
tvärtom kan deras syn och upplevelser användas för att jämföra och eventuellt styrka det som
eventuellt av medarbetarna tycks som betydelsefullt. Sammantaget så tycker jag att de två grupperna
trots ganska olikartade intervjuguider berör och lyfter fram liknande meningar.
En viktig reflektion är att individers möjlighet och vägen ut ur missbruk är en mycket komplex
process påverkad av enskilda individers vilja, det stödet som erbjuds men också det övriga samhällets
mottagande. Som Blomqvist (2002) argumenterar har olika behandlingar ofta en avgörande betydelse
för att väcka viljan till förändring men utgör dock en mindre del av ett komplext inflytande över tid.
Möjligheter till rehabiliteringen är i hög grad beroende av strukturella faktorer, som etablerade mål,
medel och möjligheter (Blomqvist 2002, s. 200). Ett exempel i mitt eget resultat är när individer
strävar efter mål som arbete, då det anses som en vanlig förutsättning för ett vardagligt liv utan droger.
Dock saknar de på grund av deras situation redan färre medel för att uppnå dessa mål samtidigt som
de möts av alldeles för långa väntetider för att ens få komma på ett första möte till
Arbetsförmedlingen. Min poäng är att även då man ”lyckats” rehabilitera individer kvarstår faktumet
att deras återanpassning kräver bättre möjligheter och mottagande från samhället i övrigt.
6.1 Förslag till framtida forskning
Att forska om och utvärdera olika behandlingsprogram och vårdmissbruk kan tyckas svårt, då vägen
ut ur missbruk är en komplex process av behandling i kombination med andra utomstående
omständigheter. Syftet med denna studie har i första taget inte varit att på något sätt utvärdera det
drogfria boendet och dess behandling av missbruk utan att försöka fånga klienters och medarbetares
syn på och upplevelser av stödet och boendet i sin helhet. Då jag vidare bara hade män som
32
medverkade vore det önskavärt att i framtiden undersöka likande syfte dock med ett större urval som
innefattar både män och kvinnors syn och upplevelser. Att få med kvinnor skulle möjligtvis kunna
öppna upp för andra infallsvinklar och aspekter samt jämförelser grupper emellan.
7
Litteraturförteckning
Böcker
Aspers, P. (2011). Etnografiska metoder: Att förstå och förklara samtiden. Andra upplagan.
Författaren och Liber AB.
Bergström, G & Boréus, K.(2012). Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig
textanalys. Lund: Studentlitteratur.
Blomqvist, J (2002). Att sluta med narkotika – med och utan behandling. FoU-rapport 2002:2,
Stockholm.
Brinkmann, S. & Kvale, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Philips, C. & Earle, R. (2010). “Reading difference differently? Identity, Epistemology and Prison
Ethnography”. British Journal of Criminology 50
33
Liebling, A. (2001). “Whose side are we on?: Theory, Practice and Allegiances in Prison Research”
British Journal of Criminology 41
Sarnecki, J. (2009). Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur AB
Skrinjar, M (2003). ”Forskare eller ’babe’? Om genuskonstruktioner i intervjusituationer”. I:
Lander, I.& Pettersson, T. & Tiby, E. (red.) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet.
Genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund.
Skyddsvärnet (2010). En social och human historia: Skyddsvärnet 100år 1910-2010. Solna
Svensson, K. (2001). Istället för fängelse?: en studie av vårdande makt, straff och socialt arbete i
frivård. Diss. Lund: Univ. 2001
Thurén, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Liber AB
Övriga källor
Brå (2012). Återfall i brott- Mönster i risken för återfall bland lagförda personer. Rapport 2015:15.
Nedladdad: 2015-04-06.
Fäldt, J., Storbjörk, J., Palm, J., Stenius, K. & Oscarsson, L. (2007). Vårdkedjeprojektet, Tre
utvärderingsperspektiv. Stockholm: Statens institutionsstyrelse. Forskningsrapport nr 2 Nedladdad:
2015-06-05
RIR (2015). Återfall i brott – hur kan samhällets resurser användas bättre? Rapport 2015:4.
Nedladdad: 2015-04-06.
SOU (2005). Framtidens kriminalvård Del 1. Rapport 2005:54. Nedladdad: 2015-04-16.
SOU (2005). Framtidens kriminalvård Del 2. Rapport 2005:54. Nedladdad: 2015-04-16
SOU (2005). Framtidens kriminalvård Del 4. Rapport 2005:54. Nedladdad: 2015-04-16.
(Ovan) Hämtade på http://www.regeringen.se/sb/d/5073/a/46071
BRÅ (2010). Narkotikastatistik 2009. Rapport 2010:16. Nedladdad: 2015- 04-17.
Vetenskapsrådet (2002): Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig
forskning.
Webbsidor
34
www.skyddsvärnet.se
www.kriminalvården.se
8
Bilaga 1
Intervjuguide medarbetare
Ålder? Yrkestitel?
Hur länge har du arbetat här? Tidigare liknande arbetsplatser?
Vad är dina arbetsuppgifter? Vad ser du som syftet med ditt arbete?
Hur mycket är det du som avgör hur och vad du skall göra?
Vad finns det för säkerhetsrutiner här?
Kan du beskriva din relation till klienter?
Vilket stöd efterfrågas av klienter?
Vilka behandlingar/stöd erbjuds inom organisationen?
35
Hur arbetar ni för att motivera klienter att blir fria från sitt missbruk och andra problem?
Arbetar ni med att försöka förändra klienters attityd mot samhället och ordning? Hur?
Hur ser du på klienters sociala relationer med andra utanför boendet? Finns det tillräckligt med
stöd?
Försöker ni göra klienter mer delaktiga i samhället i stort?
T.ex. sysselsättning, aktiviteter?
Vad anser du är de viktigaste faktorer/åtgärder för en möjlig nystart för klienter?
Vad anser du är vidare viktigt för individer med avslutad behandling för att inte återfalla i nytt
missbruk eller kriminalitet?
Vilken är den största förändringen du brukar se hos en klient efter avslutad (lyckad) vistelse?
Tror du på att alla kan rehabiliteras? Varför? Varför inte?
Har du exempel på när återanpassningen till samhället gått bra?
Finns det något du reflekterat över borde göras annorlunda här på boendet för att underlätta
återanpassningen och förebygga återfall?
Hur fungerar samarbetet mellan olika myndigheter och organisationer gällande behandling och
återfalls prevention? Tex mellan kriminalvård och skyddsvärnet eller socialen
Har du reflekterat över något som kan göras annorlunda emellan myndigheter för att underlätta
klienters återanpassning?
9
Bilaga 2
Intervjuguide Klienter
Ålder? Vistelselängd på Boendet?
Hur hamnade du här på detta boende?
Vill du berätta något om varför du bor du här?
Har du tidigare erfarenhet av liknande boende/behandlingar/stöd?
-
Om ja, finns det några skillnader mellan detta boende och de andra?
Vad är dina övergripande upplevelser av att bo här?
Har din syn på boendet förändrats under tiden du varit här?
-
Om ja, på vilket sätt?
36
Hur ser en vanlig dag ut för dig på detta boende? Hur kan en ovanlig dag ut se ut?
Kan du själv bestämma hur din dag skall se ut?
Vilken typ av stöd eller behandling anser du att boendet ger dig? Vilka är dina behov?
Anser du att detta boende hittills förändrat dig på något sätt? Om ja Hur?
Upplever du att den stöd som ges här är tillräcklig? Tycker du att något bör göras annorlunda för att
underlätta för dig?
Känner du stöd ifrån andra boenden? Hur stöttar ni varandra isåfall?
Vilken stöd får du från medarbetare?
Vad är dina mål och ambitioner med det boendet?
På vilket sätt hjälper eller hjälper inte detta boende dig att uppnå dessa mål?
Hur ser du på framtiden? Har du några förväntningar efter din vistelsetid här?
Har din vistelse här gett dig några erfarenheter som du kan använda i framtiden?
Kan du ge ett konkret exempel då?
37