En studie av försvårande omständigheters betydelse för unga

 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Linus Westerberg En studie av försvårande omständigheters
betydelse för unga lagöverträdares
straffmätningsvärde
JUEN01 Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på det kriminella våldet 15 högskolepoäng Handledare: Hélen Örnemark Hansen Termin Ht14 Innehållsförteckning 1. INLEDNING ............................................................................. 1 1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ..................................................... 1 1.2 MATERIAL OCH METOD ................................................................ 1 1.3 AVGRÄNSNING OCH DISPOSITION ............................................... 2 2. FAKTADEL .............................................................................. 3 2.1 HUR GÖRS STRAFFVÄRDESBEDÖMNINGEN I TINGSRÄTTEN OCH HOVRÄTTEN? ................................................................................. 3 2.2 VILKA MÖJLIGHETER FINNS DET I FÖRARBETEN OCH PRAXIS FÖR ATT DÖMA UNGA LAGÖVERTRÄDARE TILL FÄNGELSE ISTÄLLET FÖR SLUTEN UNGDOMSVÅRD? .......................................... 5 2.3 VAD FÖRELÅG FÖR FÖRSVÅRANDE OMSTÄNDIGHETER I LANDSKRONAFALLET? ......................................................................... 9 3. ANALYS .................................................................................. 12 KÄLL-­‐ OCH LITTERATURFÖRTECKNING ......................... 15 1. Inledning Det fall där en 16 årig pojke mördade sin syster 23 april 2012 i Landskrona fick under åren
2012-13 stor medial uppmärksamhet. Med ett stort antal knivhugg mördades systern i sin
egen lägenhet efter att ha tillbringat kvällen med sin bror. I början av januari 2013 blev
pojken dömd till åtta års fängelse av Lunds tingsrätt. Målet blev emellertid överklagat och i
hovrätten dömdes istället pojken till fyra års sluten ungdomsvård. Domen vann sedermera
laga kraft och stod därmed fast.
Domen väckte uppmärksamhet rättsligt då påföljder för unga gärningsmän behandlades och
samhällsmässigt då det ansågs vara ett hedersmord. En särskilt intressant aspekt i fallet är just
bedömningen av påföljden där tingsrätten och hovrätten skiljde sig åt markant. Vilket stöd
hade tingsrätten och hovrätten rent lagmässigt för sin bedömning?
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är med utgångspunkt i rättsfallet1 som nämndes i inledningen utröna
ifall en ung gärningsman2 kan bli dömd till fängelse istället för sluten ungdomsvård i det fall
då en rad försvårande omständigheter föreligger.
För att bättre besvara den här frågan har jag delat in min huvudfråga i tre delfrågor:
Hur görs straffvärdesbedömningen i tingsrätten och hovrätten?
Vilka krav ställs i förarbeten och praxis för att döma unga lagöverträdare till fängelse istället
för sluten ungdomsvård?
Vad förelåg för försvårande omständigheter i Landskronafallet?
1.2 Material och metod
Det material som tas upp i arbetet utöver mitt valda rättsfall är klassiska rättskällor så som
förarbeten, lagtext andra rättsfall och doktrin. Med det här materialet hoppas jag få en klarare
bild av hur rättsfallet bedömts och på vilka grunder domstolen kommit fram till påföljden. Jag
använder mig av en klassisk rättsdogmatisk metod då mitt arbete utgår ifrån rättskällor och
1 Hädanefter benämnd Landskronafallet. 2 Med ung gärningsman menas hädanefter 15-­‐17 år. 2 Med ung gärningsman menas hädanefter 15-­‐17 år. 1 håller sig inom juridikens sfär. Det finns många andra intressanta aspekter som det
rättssociologiska, rättspsykologiska osv när det kommer till ungdomar som begår kriminella
handlingar men jag har valt ett strikt juridiskt perspektiv för att besvara mina frågor.
Uppsatsen kommer också belysa brottsofferperspektivet och då med särskilt fokus på
straffpåföljden. Hur upplevde åklagaren i fallet påföljden och vad är allmänt reaktion för unga
gärningsmän påföljder?
1.3 Avgränsning och disposition
Mitt arbete kommer avgränsas i den bemärkelsen att primärt kommer fokus vara på
lagregleringen för unga gärningsmän mellan 15-17 år. Anledningen till att jag valt just den
här åldern är för att det är som svåraste att döma till fängelse då och straffreduktionen är mer
markant. I fallet diskuteras även rätten till skadestånd för anhöriga men här kommer inte
behandlas.
Även om jag kommer utgå från ett fall så kommer även andra rättsfall presenteras för. De
andra rättsfallen som behandlas kommer dock presenteras väldigt kort och är endast till för att
jämföra med mitt huvudfall. Arbetet kommer behandla påföljderna sluten ungdomsvård och
fängelse då mitt fall berör grövre brottslighet. Andra påföljder behandlas endast kort i några
av de rättsfall som redogörs.
Först och främst tänker jag presentera vilka bedömningar tingsrätten och hovrätten gjorde. ..
Jag hoppas här besvara hur domstolen resonerande och vad för stöd man hade för sina
resonemang. I andra delfrågan tänker jag ta in annan doktrin, praxis och förarbeten med en
ambition att se hur det speglas i mitt fall. Slutligen tänkte jag gå igenom de försvårande
omständigheterna som förelåg i Landskronafallet.
Avslutningsvis tänkte jag presentera för mina slutsatser av det redovisade materialet och
analysera de fakta som presenterats. Här kommer jag även diskutera frågor inför framtiden
och mina egna tankar kring det nuvarande systemet.
2 2. Faktadel 2.1 Hur görs straffvärdesbedömningen i tingsrätten och hovrätten?
Innan tingsrätten och hovrättens faktiska bedömning i Landskrona presenteras är det av vikt
att förklara hur rätten går till väga rent generellt när det kommer till att göra en
straffvärdesbedömning av ett brott en ungdom begått. Brottsbalkens regler och vedertagen
praxis ger svar på hur det ska göras. Först och främst kan det konstateras att i stort sett sker
det på ett liknande som för en vuxen person, det vill säga straffvärdet kommer korrelera med
en vuxen person. Det är inte förrän själva straffmätningen som det faktum att man har att göra
med ungdom har en större betydelse. 3Emellertid finns det möjlighet att beakta bristande
utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga enligt 29:3 1 st p.3 men den bestämmelsen är
inte uteslutande för ungdomar och dessutom används den restriktivt av domstolarna. 4
När själva straffvärdet sedan satts ska själva straffmätningsvärdet göras. Och det är i det här
skedet som en reduktion görs för att det är en ungdom som begått straffet. Regleringen hittas i
29:7 B. Det är en generell reduktion och den ställer inget krav på att den brottsliga handlingen
ska ha en koppling till gärningsmannens låga ålder. Hur stor reduktionen är ska egentligen
inte varken vara åldersbundet och det finns ingen strikt praxis kring hur det ska dömas
beroende av åldern.5 Ändå ska det här nämnas att Jareborg och Zilla har utformat en tabell
kring hur hög straffreduktion som ska ges beroende på ålder. För en 15 åring anser de att
strafflängden för en 15 åring ska vara ca 1/5 av straffvärdet, 16 åring 1/4, 17 åring 1/3 och 18
åring 1/2. 6 Enligt Martin Borgeke tillämpas den här tabellen regelmässigt av domstolarna.7
Mot den här tabellen kan NJA 2000 s.421 nämnas där Högsta Domstolen uttalade att endast
åldern i sig borde inte vara argument för en schabloniserad reduktion och om så fallet vore
hade det krävts alldeles för många undantag. 8
Anledningen till varför då tingsrätten och hovrätten skiljer sig åt är för att båda domstolarna
kommer fram till att straffvärdet ligger på livstid. Det här innebär självfallet det då blir
problematiskt att göra den straffreduktion som görs för ungdomar. På vilket straffvärde ska
3 Kan utläsas ur 29:7 BrB. 4 Brottsbalken en kommentar 29:3 BrB. 5 Brottsbalken en kommentar 29:7 BrB. 6 Straffrättens påföljdslära s.155 Nils Jareborg och Josef Zilla 2014. 7 Att bestämma påföljd vid brott s.201 Martin Borgeke 2014. 8 NJA 2000 s.421. 3 reduktionen göras? Tingsrätten ger inget svar på det här utan menar att brottet är så pass
allvarligt att det passerar gränsen för att kunna döma till sluten ungdomsvård. Domstolen gör
därefter bedömningen att åtta års fängelse är en lämplig påföljd efter begrundat alla
omständigheter. Om ovanstående tabell hade använts borde straffvärdet som domstolen gjort
en straffreduktion från varit 24 år.
Hovrätten däremot utgår tydligare från förarbete och tidigare praxis. Särskilt intressant blir
enligt hovrätten proposition 2008/2009:118. Propositionen ledde fram till en lagändring vid
mord men innan dess hade straffmätningen för ungdomar då gjorts vid ungefär samma eller
snarlikt den nivå som ett livstidsstraff för en vuxen kunnat omvandlas till tidsbestämt,
närmare bestämt 18 år. Domstolen tog fasta på ett uttalande om att den här praxisen rimligtvis
bör gälla framöver också. Som jag ovan nämnt brukar det för en 17 åring ådömas 1/3 av vad
en vuxen skulle blivit dömd till. Därmed kom domstolen fram till att straffmätningsvärdet låg
på sex års fängelse. Och eftersom till skillnad från fängelse har sluten ungdomsvård inte
villkorlig frigivning motsvarar det därmed 4 års sluten ungdomsvård. Slutligen bör det också
nämnas att en av nämndemännen var skiljaktig och menade att i fallet rörde det sig om så pass
synnerliga försvårande omständigheter att straffvärdet borde satts till 21 år och således borde
17 åringen dömts till sju års fängelse.9
Den proposition som hovrätten hänvisar till handlar om straff för mord. I propositionen
behandlas även hur lagändringen som skärpte straffet för mord skulle påverka unga
gärningsmän. Propositionen behandlar dock mest frågor som blir relevanta när
gärningsmannen är äldre än 18 eftersom då straffreduktionen inte är lika påtaglig. Det viktiga
från propositionen var således vilket straffvärde man skulle utgå från vid straffmätningen när
det motsvarade livstid för en vuxen.10
Det är alltså samma försvårande omständigheter som tas i beaktning av både tingsrätten och
hovrätten. Men till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att dessa försvårande
omständigheter endast påverkar om det föreligger synnerliga skäl för fängelse. Tingsrätten går
steget längre och menar att det även finns särskilda skäl för att välja fängelse istället för sluten
ungdomsvård då straffvärdet är så pass högt.
9 Hovrätten över Skåne och Blekinge B 334-­‐13. 10 Prop 2008/09:118 s. 35. 4 2.2 Vilka möjligheter finns det i förarbeten och praxis för att döma unga
lagöverträdare till fängelse istället för sluten ungdomsvård?
Ska överhuvudtaget en ung gärningsman kunna dömas till sluten ungdomsvård måste det likt
för en vuxen gärningsman finnas en presumtion för fängelse. Om det finns en presumtion för
fängelse regleras för ungdomar i 30:5 BrB. Fängelsepresumtionen är endast uppfylld för
ungdomar under 18 år om synnerliga skäl föreligger. Om det konstateras att synnerliga skäl
föreligger för fängelse går domstolen vidare 32:5 BrB där regleringen om sluten ungdomsvård
finns. Där sägs det att sluten ungdomsvård ska ersätta fängelse för unga gärningsmän om inte
särskilda skäl talar emot det. Innan jag går in på vad dessa särskilda skäl tänkte jag redogöra
för varför sluten ungdomsvård ansågs behövas som påföljd.
För att bättre förstå sluten ungdomsvård gentemot fängelse som straffpåföljd bör man läsa
förarbetena till sluten ungdomsvård. Sluten ungdomsvård är en relativt ny påföljd och tillkom
inte förrän 1999. Innan dess fanns det endast möjlighet att lämna över till socialtjänstens vård
utöver fängelse. Vad var då tankarna med att införa sluten ungdomsvård som påföljd?
I propositionen där den infördes framhävs av regeringen att den dåvarande regleringen inte
ansågs tillfredställande. Det var skadligt för ungdomar med fängelsemiljö samtidigt som
samhället måste vid de allvarligare brotten kunna reagera med en frihetsberövande påföljd.
Med skadligt påpekade regeringen då särskilt långa fängelsevistelser och tog upp diskussioner
som förts om att helt slopa fängelse som påföljd för unga. Sluten ungdomsvård ansågs vara
en mellanväg som kunde hantera den här problematiken.11
Den behandlingstanken som sluten ungdomsvård ger uttryck för är en straffrättslig teori
kallad individualprevention där straffets mening ligger i att förhindra framtida brottslighet
snarare än att vedergälla.12 Särskilt bland ungdomar är den här teorin relevant då hänsyn ska
tas till den ungas brist på mognad, begränsad erfarenhet och andra särskilda förhållande. 13
Vad kan de särskilda skälen vara? Först och främst kan det vara den tilltalades ålder vid själva
lagföringen som framgår av lagtexten. Utöver det kan det exempelvis vara om den unga
11 Prop 1997/98:96 s.157. 12 SOU 2004:122 s.142. 13 SOU 2004:122 s.144. 5 gärningsmannen begått upprepad brottslighet och fortsatt med det även efter att ha passerat 18
årsstrecket. 14
I propositionen tas även upp att om straffvärdet överstiger maximistraffet för sluten
ungdomsvård utgör det ett särskilt skäl för att välja påföljd som fängelse. Vid jämförelsen ska
det dock beaktas att sluten ungdomsvård inte har villkorlig frigivning. 15
Även praxis är värt att belysa när fängelse döms ut istället för sluten ungdomsvård. Särskilt
belysande är då NJA 2001 s. 913 som handlar om ett fall där en 16 årig flicka begått mened i
en tingsrätt och hovrättsrättegång. HD går utförligt in på de resonemang som förts ovan och
förklarar vikten av att inte använda fängelse som påföljd annat än i undantagsfall. Dock för de
ett resonemang om att fängelse ändå var bättre alternativ eftersom det inte handlade om ett
långt straff och att den slutna ungdomsvården inte var optimal eftersom vårdbehov saknades.
En domare var skiljaktig och menade att samhällstjänst tillsammans med villkorlig dom
kunde valts istället. Som argumentation för det här påpekade han att möjligheten till att döma
ut det här har gjort att de synnerliga skäl som krävs för fängelsepresumtion skärpts.
16
Domen är viktigt i det hänseende att personliga omständigheter tas mer i hänsyn när det gäller
yngre gärningsmän.17 I ett senare rättsfall kom dock påföljden för mened att ändras till
ungdomstjänst som inte funnits vid 2001 års rättsfall.18
Annan praxis som finns kring fängelse istället för sluten ungdomsvård behandlar de fall där
gärningsmannen blivit äldre när själva lagföringen görs. Det spelar särskilt roll när
gärningsmannen blir äldre än 18 år. Ett exempel på ett sådant fall är Hallandsmorden där två
pojkar blev dömda till sluten ungdomsvård respektive fängelse för dubbelmord. Den som
dömdes till sluten ungdomsvård var både vid brottstillfället och dom under 18 år medan den
som blev dömd till fängelse hade passerat 18 års strecket vid rättegångstillfället.19 Det här är
helt i linje med förarbetena till sluten ungdomsvård där regeringen talar om att de intagna bör
14 Brottsbalken en kommentar 32:5 BrB. 15 Prop 1997/98:96 s.202. 16 NJA 2001 s.913. 17 Ungdomar i gäng och sociala situationer Ulrika Andersson och Titti Mattson 2011 18 NJA 2007 s.624. 19 Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1381-­‐04. 6 vara under 21 år och att om en längre tid förflutit är skälen för att undvika fängelse inte lika
påtagliga.20
Slutligen bör man också nämna kombinationsmöjlighet skyddstillsyn och fängelse vilket i ett
fall ansågs vara mindre ingripande än att döma till sluten ungdomsvård. I fallet hade en grov
våldtäkt begåtts av 17 årig gärningsman och hovrätten resonerade som så att om sluten
ungdomsvård dömts hade det blivit under en längre tid och därmed mer ingripande. 21
Hovrättsrådmannen Lars Göran Abelson från Landskronafallet uttalade sig i en artikel från
Helsingborgs dagblad kring varför domstolen inte kunde döma pojken till fängelse i
Landskronafallet. Enligt honom krävs det trippelmord eller seriemord för att domstolen ska
välja fängelse istället för sluten ungdomsvård som påföljd istället. Som stöd hänvisar han till
dubbelmordet i Halland 200422 där gärningsmannen likt Landskronapojken var 17 år gammal
när morden begicks. Visserligen påpekar han att hedersproblematiken kunde ha spelat roll i
bedömningen men menar att det idag inte finns någon vägledning för hur domstolen ska
beakta den omständigheten. Han avslutar därför intervjun med att säga att det inte skulle
förvåna honom om Högsta domstolen tog upp fallet. 23 Det gjorde de dock inte och domen har
vunnit laga kraft.
Om hur mord rent generellt kan upplevas för brottsoffer eller samhället i stort skrev Sven Erik
Alhem före detta överåklagare om i ett blogginlägg. Han poängterar att även om inte offret
själv kan uppleva vad ens liv straffvärdesmässigt är värt kan anhöriga känna sådana känslor
och påverka dem. Även samhället har ett intresse av att gärningsmannen får ett långt straff när
risken för återfall finns där. Slutligen tar han upp att domstolarna borde ha mer utrymme än
18 till livstid och ger som förslag 30 år istället.24
Även andra kritiska röster finns kring signaler som ett lågt straff kan ge. I en artikel i
Göteborgsposten framförde filosofen Per Brauhn åsikten att livstid borde vara livstid även för
ungdomar som utgångspunkt. Han kritiserar särskilt tankegångarna i rättssystemet om att
20 Prop 1997/98:96 s.162. 21 Hovrätten över Skåne och Blekinge B 2002-­‐06. 22 Fall refererat tidigare. 23 Halverat straff för hedersmord Daniel Persson Helsingsborgs Dagblad hämtat 27/12-­‐
14. 24 Mord sett från ett brottsofferperspektiv Sven Erik Alhem Kvällsposten hämtat 8/1-­‐14. 7 varje dråpare skulle vara ett offer och menar på att särskilt hedersmord är välplanerat och
mördaren vet vad han eller hon gör. Slutligen påpekar han de signaler som sänts ut till
samhället om att särskilt vid hedersmord använda sig av en ung lagöverträdare då straffet
kommer bli lågt.25
25 Kraftig straffrabatt skickar fel signaler Per Brauhn Göteborgsposten hämtat 29/12-­‐14. 8 2.3 Vad förelåg för försvårande omständigheter i Landskronafallet?
Först och främst bör det närmare förklaras vad som menas med försvårande omständigheter
och var lagregleringen finns. Med försvårande omständigheter menar man sådana
omständigheter som gör att det straffvärdet höjs. Lagregleringen finns för närvarande i två
paragrafer, 29:1 BrB och 29:2. 29:1 är en portalparagraf och mer allmänt hållen medan 29:2
innehåller en exemplifierande lista på vad som kan utgöra en försvårande omständighet.
Bestämmelsen blev efter 2010 års lagändring mer utvidgad och tanken är också att den ska
tolkas vitt.26
I Landskronafallet finns det huvudsakligen tre försvårande omständigheter. Själva dådet
begicks i hemmets trygga vrå, dådet föregicks av en rad hot från pojken riktat mot sin syster,
och att det var ett hedersrelaterat mord. Innan jag mer grundligt går igenom alla dessa
omständigheter tänkte jag redogöra fallet i korthet.
Flickan27 som sedermera blev mördad av sin bror28 hade under en längre tid innan mordet levt
under hedersförtryck där särskilt henne pappan var pådrivande. Då Saras föräldrar skilde sig
under hennes barndom hade hon levt växelvis hos dem. Under tiden med pappan i Irak blev
hon bortgift med en äldre man.29 När Sara återvände till Sverige bodde hon en tid med sin
mamma men kände att det inte gick då hon upplevde att hon inte kunde göra samma saker
som svenska flickor i sin egen ålder. Hot om att Sara skulle återvända till sin pappa förekom
även.30 Efter att ha bott i en jourlägenhet anordnad av socialtjänsten flyttade hon 2012 till en
egen lägenhet. Kontakten med brodern hade varit sporadisk men på Saras födelsedag ville hon
umgås med sin bror. Efter att haft en trevlig fika i staden gick de hem till Saras lägenhet.
31
Under kvällen blev Sara blev knivattackerad och hade över 100 skador på kroppen. Brodern
som var den enda i lägenhet hävdade att en okänd gärningsman32 brutit sig in och mördat
systern. Domstolen ställdes alltså inför frågor som vem gärningsmannen var, hur broderns
relation till systern var och om det fanns något hedersmotiv.
26 Jareborg och Zila 2014 s.114. 27 Hädanefter kallad Sara, fingerat namn. 28 Hädanefter kallad Alex, fingerat namn. 29 Hovrätten över Skåne och Blekinge B 334-­‐13 s.4 f. 30 B 334-­‐13 s.42. 31 B 334-­‐13 s.5 f. 32 B 334-­‐13 s.7. 9 Den okända gärningsmannen kunde förkastas dels med teknisk bevisning dels de många
motsägelsefullheter i Alex berättelse. Det stod därmed bortom alla rimliga tvivel att Alex var
gärningsmannen.33
När det då kommer till de försvårande omständigheterna kan det konstateras att mordet
skedde i Saras egna hem. Att det skulle vara en försvårande omständighet från
lagtextperspektiv kan utläsas ur 29:1 2 st BrB där ens persons trygghet skyddas och hemmet
måste rimligtvis anses vara en sådan trygghet. Tingsrätten talar om att det har skett ett brutalt
angrepp på Saras person och nämner då bland annat att det skedde i hennes hem och hur
skyddslös hon var.34
Hoten var också vad domstolen menade en försvårande omständighet. Sara hade blivit hotade
ett flertal gånger av sin bror bland annat för hennes val av pojkvän. Dödshot hade också
förekommit enligt socialtjänsten. Även den här försvårande omständigheten kan utläsas ur
29:1 2 st BrB då det måste varit ett trauma för henne under lång tid och angripit hennes
trygghet. Det var också av stor vikt att utreda det här för tingsrätten eftersom det kunde visa
på att var ett hedersmord.
När det då kommer till själva hedersmordet är det själva motivet som spelar roll här. Om en
gärningsman har som motiv att upprätthålla hedern anses det vara en försvårande
omständighet enligt tingsrättens och hovrättens uppfattning. Lagtextmässigt finns det del stöd
för en sådan uppfattning i 29:1 2 st BrB där motiv kan spela en roll och dels i 29:2 p.6 BrB,
observera dock att tingsrätten och hovrätten kom fram till att det inte hade föregåtts av en
särskild planering. I förarbeten ges inga svar på om hedersmord är en försvårande
omständighet och inte heller doktrin tycks ha en bestämd uppfattning. I fallet fanns det
mycket som talade för att det var ett hedersmord. Brodern hade tidigare hotat en pojkvän till
Sara och dessutom uttryckt sig ogillande om hur hon levde sitt liv.
Att hedersmord skulle vara en försvårande omständighet är som sagt inte definitivt etablerat i
praxis. Försvarsadvokaten menade att om hedersmotiv förelåg torde det snarare vara en
förmildrande omständighet eftersom pojken då blivit påverkade av andra.35
33 B 334-­‐13 s.40 ff. 34 B 334-­‐13 s.45. 35 Hedersmotiv förmildrande omständighet Sydnytt hämtad 8/1 10 Utöver dessa explicit uttalade försvårande omständigheterna fanns det en rad andra faktorer
som att det var ett stort antal dödande knivhugg och att Sara därmed måste haft en svår
dödsångest. Även det faktum att de var närstående och att Sara hade tillit till sin bror spelar
roll i straffvärdebedömningen.
När Alex lagfördes var han lite över 17 år och mordet begicks när han var endast vecka ifrån
att bli 17 år. Av den anledningen bedömdes Alex även som om han vore 17 år vid själva
straffreduktionen. I det fall han hade bedömts som en 16 åring hade enligt Jareborgs och Zilas
tabell straffvärdet legat på 18/4 dvs fyra och ett halvt års till skillnad från sex års fängelse.
Angående det slutliga straffet bör det nämnas att både åklagaren Magnus Larsson och Saras
halvsysters målsägandebiträde Elisabeth Massi ansåg att straffet var för lågt trots
gärningsmannens ålder. Åklagaren menade visserligen att hovrätten gick på praxis men
eftersom yngre i större utsträckning begår grova brott bör den ändras. Målsägandebiträdet
argumenterade snarare för att fallet i sig var så unikt då det var brutalt och hänsynslöst och att
av den anledningen kunde ett avsteg från praxis göras. 36
36 Hedersmord väcker frågor om straff för unga Ulf Törnberg Sydsvenskan hämtad 8/1-­‐
14 11 3. Analys Mitt arbete har försökt besvara frågan kring vilka försvårande omständigheter som gör att
fängelse kan dömas ut istället för sluten ungdomsvård för en ung gärningsman. Som vi kunde
se i min sista delfråga fanns det en rad försvårande omständigheter i Landskronafallet. Det
handlade om ett stort antal knivhugg, det fanns ett hedersmotiv och det begicks i Saras egna
hem. Trots det här dömde hovrätten Alex till sluten ungdomsvård.
Anledningen till att Alex dömdes till sluten ungdomsvård är hovrättens bedömning att
straffvärdet skulle motsvara 18 års fängelse då det är det lägsta straffet en vuxen man kunde
få om livstidsstraffet tidsomvandlats.
Även om det har stöd av förarbeten till skärpt straff för mord finner jag den här bedömningen
underlig då den draget till sin spets skulle det innebära att endast försvårande omständigheter
inte kan leda till fängelse. Straffvärdet kan då nämligen om straffreduktion tillämpas
schablonmässigt inte bli högre än sex år för 17 åring. Det fasta straffvärdet innebär alltså att i
och med straffreduktion kan den inte utgöra ett särskilt skäl för att välja fängelse. Man kan
visserligen här kunna argumentera för NJA 2000 s.421 slår ju fast att straffreduktion inte är
schablonmässig och därmed skulle man därmed kunna döma unga gärningsmän till fängelse
ifall domstolen inte använder sig av schematiserad straffreduktion. Emellertid följer
underrätterna i stor utsträckning den här praxisen.
Som jag argumenterar för i ovanstående stycke blir ett fast straffvärde för statiskt. Det gör att
straffvärdet inte kan bli ett särskilt skäl för att välja fängelse som påföljd. För även om det
finns en rad försvårande omständigheter som gör att livstid dömts ut för en vuxen
gärningsman kommer det efter straffreduktionen för unga gärningsmän inte uppnå ett sådant
straffvärde att fängelse blir påföljden. Inte ens trippelmord som Lars Göran nämner borde
kunna utgöra skäl för att döma till fängelse ifall straffvärdet är fast. Flerfaldig brottslighet tas
ju visserligen upp som ett särskilt skäl för att döma till fängelse men det är i de fall
brottsligheten fortsätter även efter gärningsmannen fyllt 18 år.
Som vi ser i de fall jag tagit upp är det inte heller straffvärdet i sig som gör att man väljer
fängelse utan snarare faktorer som om det är artbrott, gärningsmannens ålder vid lagföringen
och om en viss påföljd kan anses mindre ingripande. I klartext faktorer som inte har att göra
12 med de försvårande omständigheterna kring brottet. Mord är inget artbrott vilket innebär att
om gärningsmannen är under 18 år borde inte fängelse kunna bli påföljden av den
anledningen.
Någon som både visas till sin spets i Hallandsåsenfallet och Landskronafallet är betydelsen av
månader när det kommer till själva straffreduktionen. I Hallandsåsenfallet skiljde det endast
några månader mellan de två gärningsmännen men det fick konsekvenser i den bemärkelse att
den gärningsman som blivit 18 år dömdes till åtta års fängelse. Som fallet skiljer sig
bedömningen åt markant när gärningsmän är 18 år vid brottet eller är det vid lagföringen.
Domstolen är då mer benägen att döma till fängelse eftersom som enligt förarbeten påpekar
skulle man passerat 21 år ifall maxstraffet döms ut. Som jag också nämnde var Alex en vecka
ifrån 17 år men bedömdes som 17 år ändå. Om så inte hade varit fallet, hade straffvärdet inte
ens motsvarat maximum för sluten ungdomsvård.
Att ungdomar fortsatt ska ha mildare påföljder än vuxna och att behandlingsfokus ska vara det
primära i påföljdsbedömningen är något som jag håller med om. Däremot måste det
fortfarande finnas faktiska möjligheter att ibland begrunda allvarligheten i ett enskilt brott och
se på de försvårande omständigheterna ur ett annat ljus än bara själva bedömningen om det
finns en presumtion för fängelse. Det i förarbeten till sluten ungdomsvård uttalade tanken om
att påföljden helt kan motsvara kravet på markering från samhället likt fängelse är enligt mig
något optimistiskt när det kommer till så grova brott som mord.
Påföljden sluten ungdomsvård har sina begränsningar med ett maximistraff på fyra år.
Tankarna bakom påföljden var att det på ett proportionerligt sätt både kunde markera allvaret
i brottet och utgöra en gott behandlingsalternativ för den unga gärningsmannen. Men ibland är
allvaret i brottet så stort att den slutna ungdomsvården inte riktigt räcker till för att markera
det. Att då domstolarna envist fortsätter upprätthålla en strikt praxis om att straffvärdet ska
vara 18 år för unga gärningsmän innebär att inte ens i de avskyvärdaste fall finns någon
möjlighet att göra en sådan markering.
Angående Per Brauhns artikel om straffrabatten kan jag konstatera att livstid för ungdomar är
inget som någon bör propagera för och dessutom skulle det strida mot FN:s barnkonvention.
Däremot kan jag hålla med Per Brauhn åsikt om att även förövaren målas upp som offer
alltför ofta och att man därmed förlorar fokus på det faktiska offret. Det kan vi även se i
13 bedömningen av val till påföljd där faktorer som spelar roll är personliga omständigheter
kring gärningsmannen. Och jag håller även med det sista resonemanget om att den markering
som sänds ut med domen riskerar att göra att yngre gärningsmän används i större utsträckning
för exempelvis hedersmord. Om dessutom åklagarens bild av verkligheten stämmer in det vill
säga att unga gärningsmän begår allt fler grövre brott behövs en tydligare markering från
rättsväsendet.
Jag vill även kommentera Sven Erik Alhems blogginlägg om mord från ett
brottsofferperspektiv. Att höja straffnivån för tidsbestämt straff på mord hade även påverkat
unga gärningsmän straffpåföljd och är ett av de alternativen som kunde gjort att domstolen
kan använda sig av de försvårande omständigheterna mer fritt.
Så sammanfattningsvis kan det konsteraras att med stöd av dagens lagreglering och praxis går
det inte att enbart med försvårande omständigheter döma en ung gärningsman till fängelse
istället för sluten ungdomsvård. Behandlingstanken genomsyrar påföljdssystemet starkt och
andra intressen får ge vika för det. När det kommer till själva fallet som jag har redovisat är
det givet med förarbetena och praxis att hovrätten kände sig manade att sänka straffet för den
17 åriga pojken.
För framtiden är min förhoppning att Högsta domstolen kan ge tydligare svar på om
försvårande omständigheter kan användas som argument för att välja fängelse istället för
sluten ungdomsvård för unga gärningsmän. Av rättssäkerhetsskäl och kostnadsskäl vore det
även rimligt att om nu den praxis som etablerats om straffvärdet för livstid för unga
gärningsmän ska stå fast borde den lagstiftas.
14 Käll-­‐ och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet
Prop. 2008/07:118 Straff för mord
SOU 2004:122 Ingripande mot unga lagöverträdare
Litteratur
Andersson, Ulrika & Mattsson, Titti: Ungdomar i gäng – Social- och straffrättsliga
reaktioner, Första upplagan 2011, Liber AB
Borgeke, Martin: Att bestämma påföljd för brott, Andra upplagan, 2014, Norsteds juridik
Jareborg, Nils & Zila, Josef: Straffrättens påföljdslära, Fjärde upplagan 2014, Norstedts
Juridik
Rättsfall
NJA 2000 s.421
NJA 2001 s.913
NJA 2007 s.624
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1381-04
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 2002-06
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 334-13
Internetkällor
Berggren Nils-Olof, Bäcklund Agneta, Leijonhufvud Madeleine, Munck Johan, Träskman Per
Ole, Victor Dag, Wennberg Suzanne och Wersäl Fredrik: Brottsbalken en lagkommentar
version 1/7 2014 1supplement 5 hämtad från Zeteo den 28/12 2014 www.nj.se/zeteo
Alhem, Sven Erik, ”Mord sett utifrån ett brottsofferperspektiv”
http://bloggar.expressen.se/svenerikalhem/2013/08/mord-sett-fran-ett-brottsofferperspektiv/
publicerad 24/8 2013 hämtad 8/1 2015
15 Brauhn, Peter, Göteborgsposten, ”Kraftig straffrabatt skickar fel signaler” publicerad
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1681181-kraftig-straffrabatt-skickar-fel-signaler publicerad
21/5 2013 hämtad 28/12 2014
Persson, Daniel, Helsingborgs dagblad, ”Halverat straff för hedersmord”
http://hd.se/landskrona/2013/05/07/halverat-straff-for-hedersmord/ publicerad 7/5 2013
hämtad 27/12 2014
Sydnytt ”Hedersmotiv förmildrande omständighet”
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/hedersmotiv-formildrande-omstandighet
publicerad 8/5 2013 hämtad 8/1 2015
Thörnberg, Ulf ”Hedersmord väcker frågor om straff för unga”
http://www.sydsvenskan.se/sverige/hedersmordet-vacker-fragor-om-straff-for-unga/
publicerad 8/5 2013 hämtad 8/1 2015
16