Monologtexter 2016 - Södra Latins gymnasium

1 MONOLOGTEXTER Färdighetsprov till Gymnasieskolans Estetiska program, Gren TEATER 2016 Könen som anges i monologerna kan du ändra så som du önskar. Om du inte vill välja en av de 10 nedanstående texterna har du möjlighet att välja en egen monolog av en valfri dramatiker/författare. En kopia av texten (datorutskriven) ska lämnas till juryn innan du framför den. Ur Terminal 11 Skalv av Lars Norén Mannen Och du säger du ska ta adjö. ‐ Adjö ‐ jaha. Jag fattar ingenting. Jag fattar inte ett skit. Fattar inte vad det handlar om. Varför du ska ta adjö av mig. Du bara gick. Ja, jag vet inte hur du vill ha det. Vi hade det ju bra. Ganska bra. Men nu vet jag inte. Vet inte om vi är ihop längre eller om vi inte är det. Så fort vi har det bra, så...Det är fram och tillbaka hela tiden. Fast vi kunde ha det hur bra som helst. Man kan inte få allting på en gång. Men vi har ju varandra. Det är ju vi. Jag älskar ju dig. Det vet du ju. Jag kan inte göra nåt åt det. Hör du det? Ur Min middag med Johan och Solveig (pjäs 28 ½) av Lucas Svensson Solveig Far åt helvete. Man kunde ju tänka sig att jag gjorde det. Jag vet exakt hur det är att vänta på någon på en flygplats som är kall när det skymmer och himlen är mörkt blå. Jag vet exakt. Jag gjorde det när jag var Lotte. Fast när jag tänker tillbaka så vet jag inte om jag gjorde det. Men jag vet att jag gjorde det. Jag vet hur det är att stå och se längs raderna av människor som går genom gaten och att veta att man väntar på någon fast man vet inte vem man väntar på eller om man verkligen, verkligen väntar på någon. Jag vet hur det är att sitta och glo ut genom fönstren och frysa om benen och över ryggen och vara hungrig. Jag har gjort det, men jag vete fan om jag gjort det. Jag har ingen aning om vad som är på riktigt och vad som inte är det. Skit. Spela teater känns ju som det är på riktigt, men jag vete fan...Jag åkte till flygplatsen igår. Jag grät i taxin hela vägen in till stan. Den jag var gift med hade lämnat mig. Att gråta är verkligt..konkret. Ur Blodsbröllop av Federico García Lorca Modern Tig! Tig! Vad betyder det för mej! För jag flydde med den andre, flydde! Du skulle ha gjort detsamma. Jag var bränd, full med sår utan och innan, och din son var en droppe i vatten och jag hoppades att han skulle skänka mig barn och jord och hälsa; men den andre var en mörk flod full av grenar, som vällde mot mig med sitt sus av säv, med sin sång mellan tänderna. Och jag följde din son som var ett barn, en dryck vatten, men den andre skicka mej hundratals fåglar som hindra mina steg och la rimfrost på såren för mej, stackars kvinna, stackars flicka som var svedd av elden. Jag ville det inte, hör mej, jag ville det inte. Din son var mitt mål och jag har inte bedragit honom, men den andres arm ryckte mej med som en våg i havet, och den skull ha gjort det alltid, alltid, alltid, om jag också blev gammal och din sons alla barn hade slitit mig i håret! 2 Ur Intervjun ‐ en liten komedi av Torgny Lindgren Manfred Jaa, jo nog minns jag honom. Fast jag tänkte väl inte så mycket på vad han hette. Men Lindvall var det nog. Jodå, han kom hit och skulle veta allting. Han kom vareviga kväll och frågade om än det ena och än det andra. Hur många fenor det hade. Och hur fötterna såg ut. Och hur många fönster det var. Och vilka färger det var på olika bitar av rymdskeppet. Varenda liten skitsak. Jag kom ju inte ihåg allting, det kan man ju inte göra. Just när det hade landat ett rymdskepp står man ju inte och tänker: den detaljen ska jag minnas och den detaljen ska jag minnas. Det hinner man ju liksom inte med. Så när han frågade om sånt som jag inte kom ihåg så hittade jag väl på litet grand. Han blev ju så ledsen annars. Han höll ju på med den här modellen. Och han var så helvetes noga med att varenda liten skitsak skulle bli alldeles riktig. Ur Fröken Julie av August Strindberg Jean Nej! Jag brukar drömma att jag ligger under ett högt träd i en mörk skog. Jag vill opp, opp i toppen och se mig omkring över det ljusa landskapet där solen skiner, plundra fågelbot däroppe där guldäggen ligga. Och jag klättrar och klättrar men stammen är så tjock, och så slät, och det är så långt till första grenen. Men jag vet att nådde jag bara första grenen skulle jag gå i toppen som på en stege. Ännu har jag inte nått den, men jag skall nå den, om det bara så skall bli i drömmen! Ur Allt som lever här dör av Emma Broström Hon som ingen vet vad hon heter Det är efter mörkrets inbrott den vaknar; hungern. Jag är ensam och hungrig när jag står uppe på bron. Och jag fryser så fruktansvärt. Jag försöker att inte tänka på min pappa, men det är svårt. Blundar jag ser jag hans tunna ansikte framför mig. Hur de släpar ut honom ur huset och hur han försöker hålla sig kvar men inte lyckas. Jag lydde bara order, ropar han. Jag lydde bara order! Men det spelar ingen roll. De drar med honom ut ur huset, ner för gatan bort till torget. Jag försöker hjälpa honom. Jag försöker verkligen hjälpa honom. Men jag är en enda och de är så många. Så många som sliter och river och slår. Jag kan inte hjälpa honom. Jag kan inte göra någonting alls. Det blåser fruktansvärt kallt uppe på bron. Det är ändå just där som jag vill stå. Därifrån kan jag se allt; Den tomma mataffären, den övergivna simhallen, biografen och det som brukade vara skolan. Och så kyrkogården. Därifrån kan man klart och tydligt se kyrkogården. En dag kommer jag också ligga där. Jag vet inte om jag är vaken. Jag tror inte jag drömmer. Jag vet bara att allt snart kommer ta slut.‐ Ingen ser mig där jag står i mörkret uppe på bron. Jag är alldeles, alldeles ensam. Jag vet att ingen skulle sakna mig. Jag är bara så himla, himla hungrig… ‐ Så ser jag någon komma på stigen där nere. Någon som smyger i mörkret och verkar leta efter något. Jag ser denna någon och jag vet att den som smyger där nere inte heller skulle sakna mig… 3 Ur Anna Håkanssons Ilska och Ursinne av Rasmus Lindberg Anna Håkansson Ursäkta mig! Hej, var hittade du potatismjöl någonstans? Vid frukten? Tack. Fanns det inget mer, är du säker? Nähä...vad ska du ha det till? Jaså. Du...kan inte jag få köpa paketet istället? Ja, men om du inte ska göra något speciellt med det så kan väl jag få köpa det?! Hör här, jag ska ha en väldigt, väldigt, viktig bjudning och om inte jag får tag i potatismöl så kan jag inte laga kräm! Nähä! Då får väl jag ta ett paket strösocker då, det går väl lika bra det! Det är ju klart som helsike att det går bra, det är ju alldelesutmärkt. Hej. Det här. Va? Jag tror det stod fjorton kronor. Varför har ni inte tagit bort extrapriskyltningen då? Sjutton, arton...Då saknas det bara tre kronor. Jamen lugna dig, jag är snart klar! Du...jag brukar inte göra MEN LUGNA DIG DÅ göra så här men kan jag få pruta lite? Det är ett nödläge. Verkligen ett supernödigt läge. Nämen, varför är jag inte förvånad! Satan. Då får det väl bli tunn kräm då. Jag är ledsen för det här. Fan. Jag hade ju tänkt bjuda på kräm och fint...Han har ju aldrig varit i lägenheten förr. Ur Isbjörnarna av Jonas Gardell Ilse SOM jag älskat er! Så har ingen moder älskat. Det har varit meningen i mitt liv, och jag klagar icke! På den tiden skulle man vara hemma med barnen. Det fanns inte daghem och fritidshem på den tiden. Man skulle varahemma. Men det var ju en glädje. Så roligt jag hade med er. Jag hade ju min utbildning. Varför jag nu hade slagits så för att få den, det var ju löjligt av mig att tro att någon skulle vilja ha en gammal kärring annat än som mattant i skolbespisningen. Jag var färdig kemist. C17H35C00Na! Du ser, jag minns ännu. C17H35C00Na! Det är tvål. Den formeln som har präglat mitt liv. Men jag klagar icke! Jag uppfostrade er, och jag gjorde det inte för att få höra elakheter på min ålders höst! Varför gör du det? Dessa dolkar i ryggen varje gång man försöker kravla sig upp på fötter igen. Dessa hugg bakifrån? Nu tiger du! Nuu låter du mig tala till punkt. Ur Löparen av Mattias Andersson Löparen Och nu... Nu ser ni...Nu visar det sig… Nu blir det tydligt… Det som skulle hända händer… Det som skulle berättas och berättas… Och, ja... Det enda jag kan göra nu är att stå här helt stilla och inte röra en muskel eller sena… Och, ja… Det som jag försöker börja har nu börjat ‐ jag heter alltså Börje ‐ och jag vet inte… det kanske finns roligare, mer spännande, intressanta, människor med namn mer fantasirika än Börje. Jag bara springer och springer, springer och springer, i samma bana, runt, runt. Jag är mesig, feg, klen, inte heller särskilt bra på att springa, och jag heter alltså Börje. Och det som jag vill berätta om är alltså att... 4 Ur En midsommarnattsdröm av William Shakespeare Puck Jag är den muntre vandraren i natten Natt åt kung Oberon, som småler åt mig När jag kan lura bondens feta hingstar Genom att gnägga som ett brunstigt sto; När skvallerkärringen ska till att dricka Gör jag mig liten, kryper ner i stopet Och när hon lyfter det hoppar jag upp Så att hon skvätter ölet över hakan. När nån ska berätta nånting riktigt sorgligt Blir jag en pall, och när hon sätter sig Smiter jag undan så hon står på ändan Och vrålar “Arslet mitt” och så börjar hon hosta Så alla som hör på brister i skratt Och svär på att av alla sorgsna stunder Var nog den här den allra bästa de har haft. ‐ Men akta dig! Här kommer Oberon. Eget val av monolog ‐ I urval av Petronella Borseman, Sara Berg och Malin Hasselquist Teaterlärare/Viktor Rydberg Gymnasium Jarlaplan, 2016