Läs hela artikeln här

Transcription

Läs hela artikeln här
VILKEN
SCH
N
A
V
E
R
CAR,
S
O
R
FÖ
19!
Precis som många andra barn såg Oscar
fram emot sin första skoldag. Men skolan
blev en besvikelse. Han hängde inte med
i undervisningen och betraktades som lat
och korkad. Flera år senare visade det sig
att han har dyslexi.
Text: PER-OLA OHLSSON
Bild: KRISTER HANSSON
Folk sa att det var omöjligt
– men jag gick ut med
högsta betyg!
A
tt man kan lyckas trots att
man har oddsen mot sig är
Oscar Sveinbjörnsson, 19,
ett i allra högsta grad bra bevis
på. Trots att han lider av en dyslexi
som i stort sett gör det omöjligt
för honom att läsa en vanlig text
har han klarat gymnasiet med
högsta betyg i flera ämnen.
– Det var en oerhört skön revansch när jag stod där med
studentmössan på huvudet, en
revansch på alla som inte trott på
mig. Nu vill jag hjälpa andra med
dyslexi, säger Oscar när vi slår
oss ner i familjens trädgård i
Skegrie utanför Trelleborg.
Spåren efter studentfesten är
bortstädade, men minnena av den
för familjen historiska kvällen
kommer aldrig att försvinna. Det
var kvällen när Pernillla och Inke
Sveinbjörnssons äldste son nådde
sitt mål efter flera års hård kamp.
– Det var den bästa dagen i mitt
liv. Jag hade äntligen klarat det
som alla sa till mig var omöjligt,
22
men det hade inte varit möjligt
om inte mamma hade kämpat
tillsammans med mig, säger
Oscar.
Förstod ingenting
Backar vi bandet tio år var stämningen och situationen en helt
annan hemma hos familjen Sveinbjörnsson. Oscars föräldrar Pernilla och Inke, som i dag båda är
46 år, undrade vad det var för fel
på deras lille son som hamnade
efter i skolarbetet.
– Vi visste ingenting om dyslexi
utan trodde bara att Oscar var lat
och hellre lekte än ägnade sig åt
skolarbetet. Hans lärare sa att det
var en mognadsfråga och att han
skulle komma ifatt, berättar Pernilla.
Deras frustation och förtvivlan
ökade när Oscar till slut placerades i särklass. Han bedömdes ha
koncentrationssvårigheter och
hans utanförskap riskerade att bli
bestående.
– Eftersom vi inte visste vad det
var som var fel sa vi till Oscar att
han var tvungen att skärpa sig och
ta skolan på allvar. I frustration
sas det många saker som man
ångrar djupt i dag. Det gör ont i
hjärtat när man tänker på det, säger Oscars pappa.
Själv började han tro att det som
klasskamraterna retade honom
för stämde – att han var dum i
huvudet.
Det började bra
Besvikelsen över misslyckandet
i skolan kändes så mycket grymmare eftersom det hade börjat så
bra. Både Oscar och hans föräldrar hade verkligen sett fram emot
att han skulle börja skolan.
Natten innan första skoldagen
låg han sömnlös av förväntan.
Han mer eller mindre drog in
Pernilla och Inke i klassrummet
och undersökte skolbänken med
stor entusiasm.
– Det var inte så konstigt. Vi
hade laddat i veckor eftersom det
var skolstarten för vårt första barn.
Han hade fått välja färg på block
och pennor som vi köpt långt i
förväg och vi sa till honom att han
snart själv skulle kunna läsa sina
favoritböcker och sagor, berättar
Pernilla.
Men det blev inte som de hade
tänkt sig. Oscar älskade visserligen att gå till skolan och han
hade många kompisar. Däremot
var hans intresse för bokstäver
och siffror obefintligt och han
kunde inte forma bokstäverna till
ord.
– Vi försökte hitta böcker som
kunde intressera honom, men det
fungerade ändå inte, berättar Pernilla.
När klasskompisarna läste de
populära böckerna om Harry Potter och pratade om trollkarlar och
magi hamnade Oscar utanför.
Känslan av att han inte var som
alla andra förstärktes ytterligare
när han flyttades från sin ordinawww.allers.se Allers 33/15
Brorsan Eric,
mamma Pernilla
och pappa Inke
är stolta över
Oscar.
rie klass för att få specialundervisning.
– När mina kompisar läste
Harry Potter stavade jag mig mödosamt igenom Grodan Boll som
har tre meningar på varje sida,
berättar han.
Fick sin diagnos
Till slut kom misstankarna om att
Oscar hade dyslexi upp under ett
av de otaliga mötena med skolledningen. Men föräldrarna fick
beskedet att det var tre års väntan
på en dyslexiutredning.
– Vi kunde inte vänta så länge.
Då hade Oscar hamnat ännu mer
efter i skolan. Därför tog vi kontakt med en privat logoped, berättar Pernilla.
Efter bara två dagars samtal
med Oscar kunde logopeden
ställa rätt diagnos. Han blev det
första dokumenterade fallet av
dyslexi på sin skola.
– Trots diagnosen satte skolan
frågetecken kring hans mentala
Allers 33/15 www.allers.se
utveckling och man övervägde
om han var mogen att flyttas upp
till årskurs fem eller om han skulle gå om fyran. Jag höll på att
svimma när jag hörde det, berättar hans mamma.
För Oscar skulle det ha varit en
katastrof. Hans redan dåliga själv-
färger. Vi provade många olika
vägar och till slut hittade vi metoder som fungerade, berättar
Pernilla.
– Mamma har hjälpt mig enormt
mycket, säger Oscar. Utöver det
vanliga skolarbetet la vi ner i genomsnitt 30 timmar i veckan på
undervisningen. De nio åren i
grundskolan läste jag in på fem
år.
När han började på Kunskapsskolan i Trelleborg i årskurs sju
innebar det ett genombrott. Där
kunde han läsa i sin egen takt och
han hade lärare som visste vad
handikappet dyslexi innebär.
Oscar gick ut grundskolan med
godkända betyg trots att det fanns
lärare som tidigare sagt till honom
att han aldrig skulle kunna klara
ett nationellt prov i något ämne.
– Det har varit mitt driv, det som
gett mig energi. Jag har drömt om
den dag jag ska bevisa för dem
att de hade fel.
en läs- och skrivförmåga på en
sexårings nivå, berättar Pernilla.
Samtidigt som Oscar började i
femman tog Pernilla och Inke
beslutet att hon skulle ta tjänstledigt från sitt jobb för att kunna
satsa allt på att hjälpa sin son att
läsa ifatt det han hittills hade förlorat.
Det var fyra år som skulle tas
igen samtidigt som han var tvungen att hänga med i den vanliga
undervisningen i skolan...
– Jag hade ingen fritid under de
åren jag pluggade för att ta igen
det jag förlorat, berättar han. Jag
kunde inte vara med mina klasskompisar och leka och förlorade
därför många vänner. Det var ett
val jag var tvungen att göra.
Det hade inte varit möjligt
om inte mamma hade
kämpat tillsammans med mig
känsla skulle ha rasat ner till botten om det hade blivit verklighet.
Utredningen om han var mogen
att flyttas upp till femman utfördes av en psykolog på skolan. När
Oscar kom ut från undersökningsrummet såg Pernilla att det lyste
av triumf i hans ögon.
– Vi kallades in i rummet och
psykologen berättade att Oscar,
som då var tio år, hade social
kompetens på gymnasienivå, men
I och med att Oscar hade fått
diagnosen dyslexi var skolan
skyldig att ställa upp med hjälpmedel och det underlättade. Han
fick rätt att få allt material inläst,
längre tid på sig att lämna in prov
och rätt att ge muntliga svar på
frågorna.
– Eftersom han inte kunde läsa
en text laborerade vi med inlärning på andra sätt, till exempel
genom berättande, bilder och
Nu väntar universitetet
De senaste tre åren har Oscar läst
samhälls-och beteendeprogrammet på Sundsgymnasiet iVellinge.
– Några veckor in på höstterminen under sista året kom han
hem och sa: Pappa, nu vet jag vad
jag vill bli. Jag vill bli fastighetsmäklare, jag vill bli en toppmäklare. Sedan dess har han gått från
bra betyg till extremt bra betyg,
säger hans pappa stolt.
Oscars studentexamen kryddades också av att han utsågs till
Årets skolkomet 2014 av utbildningsföretaget Allakando och fick
ett stipendium på 50 000 kronor.
Han nominerades av sina lärare
på Sundsgymnasiet.
Nu i höst ska Oscar läsa in jöken (juridisk översiktskurs) vid
Lunds universitet som en förberedelse till mäklarlinjen. Inte illa
för en kille som mobbats för att
han har haft svårt att stava till sitt
eget namn.
De stolta föräldrarna Pernilla
och Inke kan pusta ut efter en lång
och mödosam kamp. Oscars lillebrorsa Eric börjar årskurs nio i
höst, men han har inte några läsoch skrivsvårigheter.
– Jag skäms inte över min dyslexi, säger Oscar. Jag ser det i
stället som en styrka. Men det är
viktigt att andra med läs- och
skrivsvårigheter får rätt diagnos
och den hjälp de har rätt till. ■
23