music from romania - i

MUSIC FROM ROMANIA
1
MUSIC FROM ROMANIA
Recorded live in Romania 1965,
by Deben Bhattacharya
Mastered by Claes Persson, CRP Recording
& Mats Lundell
Liner notes by Deben Bhattacharya (1972)
& Owe Ronström (2012)
Cover picture: Embrodery on
leather vest from Romania
Photos by Deben Bhattacharya
Art direction & layout by Jonas André
Executive producer: Marie Wisén
Previously issued as CAP 1086 (LP)
[P] 1972, 2013 & [C] 1972
Caprice Records, Stockholm, Sweden
All rights reserved Made in EU
www.capricerecords.se
2
1. Basama Banatu-i-bine 5’53
2. Mărunțel 1’36
3. Saint Peter’s Ballad 5’05
4. The Stranger’s Doina 2’12
5. Song Melody on Trişcă 1’43
6. Văleanca 1’34
7. Signal on Bucium 0’40
8. Leuşteanca 2’32
9. Sheepherder’s Doina 3’58
10. Doina from Oltenia 2’36
11. Doina from Olt 1’28
12. Love Song and Brîu 2’22
13. Joc Ardelenesc 2’24
14. Dance Melodies 2’20
15. Love Song 1’29
16. Geampara 1’39
17. Hai Buzău and Ciocîrlia 4’03
Romanian Folk Music
“In 1965 the Indian ethnomusicologist, Deben
Bhattacharya, visited Romania seeking to record
folk music. Romania was, at the time, one of
Europe’s most poverty-stricken countries, and at the
same time, musically, one of the richest. Over a long
period, Romanian folk music had two fairly different sides. On one side was village music – coupled
to rural herders and peasants. On the other side
there was urban music – connected to the Romani
(Gypsy) musicians, lăutari who played in larger
villages and cities all over the country. While village
music was very localized, often sung, or played solo
on flute or fiddle, the lăutari played a more general
repertoire, often in small ensembles, called taraf,
consisting of fiddle, clarinet, ţambal (hammered
dulcimer), accordion, and bass.
After People’s Republic of Romania was established in 1947, a sweeping focus on music education
was launched throughout the country. Higher
education institutions in music were established,
over twenty symphony orchestras were launched,
and an even greater number of professional folklore
ensembles were founded. In 1965, when Nicolae
Ceauşescu took power, one could see the clear
outcome of these efforts. Along-side the older
traditional music’s two sides, a new third side of
Romanian folk music had developed. This new side
encompassed songs and dance melodies arranged
for virtuosic, professional musicians, playing in
large state-run folk music orchestras.
During his recording trip, Deben Bhattacharya
visited villages in Transylvania and in the neighborhood of Oradea in Bihor, western Romania, as
well as the small city of Cîmpulung-Moldovenesc,
in Moldavia, in northern Romania. The first
nine tracks represent a part of the resulting
recordings, showing an obviously living tradition
that encompasses an age-old village tradition of
lyric songs, ballads, doine, laments, herding calls,
and dance melodies. The following eight tracks
were all recorded in Bucharest and we hear the
characteristic sounds of Romanian folk music’s third
side – the national, state-run Orchestra Populară
a Radioteleviziunei Romăne. Several of Romania’s
most renowned folk musicians are heard in leading
roles; panpipe musician Constantin Dobre, cobză
player Grigore Kazim, and not least, flute virtuoso
Ion Lăceanu. Their repertoire consists of songs and
dance melodies taken from village music, but now
dressed up in symphonic clothing and transformed
into a new national folk music, heard on the radio
across the country.
A genre typically found in Romanian folk music
is doina (doine – plural), and is recognizable by
its free-rhythm and somewhat improvised
songs or instrumental melodies. Doine are often
richly ornamented and performed with an intense
emotional expressiveness. The scale is most often
diatonic, and the tune switches between moments
of melodic motion, and long, sustained tones. The
Trişcă players from Central Romania.
3
texts are embroidered with themes of unrequited
love, longing, lamenting about poverty and a hard
life, as well as the beauty of the landscape and nature.
Instrumental doine, also often describe longing
and unrequited love, but they can also build small
stories, like the telling of a sheepherder who loses
his flock, then looks for it, and finally finds it (track
9). This theme is heard over a large part of Eastern
Europe. Doina has long been a beloved genre among
Romanians, and remains so today, with its musical
and emotional content and the artistic execution
developed by generations of musicians.
A large and important part of the folk music
repertoire is dance music, which is often connected
to personal and family life celebrations, seasonal
rituals, and religious and national holidays. Circle
and chain dances are common all over the country;
the ubiquitous hora and sîrba, and a number of
special dances such as the fast and often, virtuosic
men’s dance, brîu (track 12). Couple dances are also
found in large numbers and in several styles, such as
the mărunţel (track 2), joc (track 13), and geampara
(track 16). There is also a rich repertoire of competitive solo dances for men, performed at special
rituals during Christmas, Easter, and Pentecost, or
as entertainment at weddings and local celebrations.
Village Tradition
Mihai Lăcătuş in Cîmpulung-Moldovenesc plays Tilincă,
an overtone flute without finger holes.
1. Basama Banatu-i bine
A doina sung by Maria Sălăjan, in Lăzăreni, Oradea,
Bihor. The text begins, “Perhaps it is better in Banat.
Here, people are poor and they travel to Banat to
find work.”
2. Mărunţel
Mărunţel is a fast couple dance from Transylvania.
Gavril Ţenţ plays the fiddle, accompanied by
rhythmic chords from a re-tuned viola, in Lăzăreni,
Oradea, Bihor.
amazed over the poor traveler’s intrusiveness. They
tell him that the party is in honor of a rich guest
and it is not possible to entertain a stranger. Saint
Peter, described as heaven’s gatekeeper, continues
his journey until he comes to a poor man’s house.
When he asks for some food, the man replies that
there is hardly anything to eat, but he is, at any
rate, welcome to partake in their meal. Saint Peter
eventually returns to heaven and God asks him to
tell about what he saw. Saint Peter answers that the
home of the rich is burning in the fires of hell, but
the home of the poor resembles paradise.
3. Saint Peter’s Ballad
A ballad about Saint Peter’s travels through the
world, sung by Florian Tiponuţ, in Lăzăreni, Oradea,
Bihor. The rich family, just beginning a big feast, is
4
4. The Stranger’s Doina
A doina played on the fluer by Marica Larion, in
Leşul Iliei, Transylvania. The fluer (fluier) is a
common type of duct flute with six finger holes and
is made in several sizes. This one is 71 centimeters
long and made of brass. A little longer flute is often
used when playing doine, providing a deeper tone,
which makes it easier to produce a desirable, hissing
tone quality.
5. Song Melody on Trişcă
A melody played on three trişcă flutes, one short
and two long, by Ilie Trifu, Ioilă Persică, and Marica
Larion, in Leşul Iliei, Transylvania. A trişcă is a flute
with a U-shape carved in the upper end, allowing a
particular blowing technique and a characteristic
whistling tone quality. This simple melody is varied
by playing in octaves, and by using both a call-andresponse and canon forms.
6. Văleanca
This melody is played on the tilincă by Mihai Lăcătuş,
in Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavia. The tilincă is
an overtone flute made from wood or metal, and has
no finger holes. The pitches are regulated by blowing
the air against the edge of the mouth hole in various
amounts, sometimes referred to as “overblowing.”
This technique produces different overtones, and is
aided by using one finger that covers and uncovers
the lower end of the flute. The tilincă was formerly
a typical shepherd’s instrument, commonly found
throughout a large part of Eastern Europe.
7. Signal on Bucium
Signals and herding calls played on bucium by
Viorel Mîndrilă, in Cîmpulung-Moldovenesc,
Moldavia. The bucium is a large birch-bark trumpet
that occurs in both straight and curved forms. It is
used as a signal instrument by herders. By blowing
air in various amounts, one can vary the pitch, and
by changing the blowing technique, various effects
can be performed that cause the music to be heard
over great distances.
8. Leuşteanca
A dance song played on fluer by Ilie Cazacu,
accompanied by Petruţ Ţăranu on cobză, in Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavia. Leuşteanca, Romanian for the herb lovage, is a dance in 2/4 meter.
The flutes are made of brass and are 27 centimeters
long, with a diameter of 12 millimeters. The cobză
is a short-necked, plucked lute with a pear-shaped
body. It is used for the accompaniment of songs, or
like here, dance melodies. The flute melody, which
is heavily ornamented with trills and shimmering
vibrato, is contrasted by the cobză’s rhythmically
picked accompaniment that changes between a few
chords.
Petrut Ţăranu in Cîmpulung-Moldovenesc, playing Cobză,
ta lute with three pairs of strings.
9. Sheepherder’s Doina
An instrumental story played on the fluer by Ilie
Cazacu, accompanied by Petruţ Ţăranu on the
cobză, in Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavia. The
beginning of the story describes how the sheepherder loses his flock, and this is expressed musically by
a free-rhythm motif. Later in the story, the music
changes to a danceable rhythm when he finally finds
his sheep.
5
Urban Tradition
Tracks 10–17 were recorded with Orchestra Populară
a Radioteleviziunei Romăne in Bucharest. The
orchestra was founded in 1949 and during the years
1960-1989 was under the leadership of composer
and conductor, George Vancu. The orchestration
consists of violin, viola, double bass, ţambal, cobză,
clarinet, fluer and nai (panpipe). The style that was
developed by the orchestra, and which was popularized through countless radio programs with leading
Romanian artists as soloists, became a role model
for similar ensembles all over Romania.
orchestra; with ţambal, bass and viola as accompaniment to the violins, which double the melody of
the nai with its characteristic whistle sound heard
at the end of the melodic phrases.
14. Dance Melodies
Grigore Kazim on cobză with the orchestra. Two
dance tunes from Dobrogea in southeastern
Romania. The first is in a 7/16 meter and the second
in 6/8.
15. Love Song
10. Doina from Oltenia
Ion Lačeanu, virtuoso soloist in Bucharest Radio’s folk ensemble
plays Cimpoi. The sack of sheep or goat is covered with beautiful
embroidered fabric.
Radu Negut sings with the orchestra. This freerhythm song is accompanied by the ţambal, which
divides the chords into different rhythmic patterns.
16. Geampara
11. Doina from Olt
Ion Lăceanu on fluer with the orchestra.
12. Love Song and Brîu
Ion Lăceanu on caval with the orchestra. A slow
love song followed by a brîu – a fast men’s dance.
The caval is a long wooden duct flute with five finger
holes. By combining different finger holes and
using various overtones, one can play three octaves.
13. Joc Ardelenesc
Petre Săbădeanu sings with the orchestra. A couple
dance tune from central Transylvania. In this
arrangement one hears all the instruments of the
6
Ion Lăceanu on okarina with the orchestra. The
melody is divided into two parts and stems from the
line dance, sîrba, with its characteristic 6/8 meter.
Ion Lăceanu on cimpoi with the orchestra. A fast
couple dance in 7/16 meter from southeastern
Romania. The cimpoi is a bagpipe of the Eastern
European type, with one melody pipe and one
drone pipe – both with single reeds. The bag is often
covered with a beautiful embroidered fabric.
17. Hai Buzău and Ciocîrlia
Constantin Dobre on nai with the orchestra. “Hai
Buzău” is a song in the newer style that became
popular mostly after WWII. It is followed by the
well-known “Ciocîrlia” (“The Lark”), a popular
show number for panpipe and orchestra in the
“café-concert” style which was used by, among
others, George Enescu, in his first Romanian
Rapsody. The nai is a panpipe, which in earlier
times had either seven or eight pipes, but has been
modernized (with twenty or more pipes) and
popularized since the beginning of the 1900s by,
among others, the well-known virtuoso, Fănică
Luca. The nai became a typical instrument in
Romanian folk orchestras through Luca’s many
outstanding students, among them, Constantin
Dobre, Radu Simion, and Gheorghe Zamfir.
Deben Bhattacharya (1972)
Owe Ronström (2012)
Viorel Mīndrilă in Cîmpulung-Moldovenesc, playing Bucium,
a horn of bark used by shepherds in Northern Romania.
7
Rumänsk folkmusik
Ilie Cazacu, in Cîmpulung-Moldovenesc, playing Fluer,
a short six-holed flute in wood or, as here, in metal.
8
1965 besökte den indiske musiketnologen Deben
Bhattacharya Rumänien för att spela in folkmusik.
Rumänien var då ännu ett av Europas fattigaste
länder, samtidigt ett av de musikaliskt allra rikaste.
Sedan länge hade folkmusiken haft två ganska olika
sidor: en bymusik knuten till landsbygdens herdar
och bönder och en stadsmusik knuten till zigenska
musiker, lăutari, verksamma i större byar och städer
över hela landet. Medan byarnas musik var mycket
lokal och ofta solistisk, sjungen eller spelad på flöjt
och fiol, så spelade lăutari en mer allmän repertoar, i
små band, taraf, med fiol, klarinett, ţambal (hackbräde), dragspel och bas.
Efter folkrepublikens införande 1947 satsades stort
på musikutbildning över hela landet. Högre musikutbildningar inrättades, ett tjugotal symfoniorkestrar och ännu fler professionella folkloreensembler
bildades. 1965, det år då Nicolae Ceauşescu tog över
makten, kunde man se tydliga spår av satsningen.
Bredvid den gamla traditionella musikens två sidor,
hade det nu växt fram en ny, tredje sida av rumänsk
folkmusik, sånger och dansmelodier arrangerade
för virtuosa professionella musiker i stora statliga
folkmusikorkestrar.
På sin inspelningsresa besökte Deben Bhattacharya byar i Transsylvanien och i trakten av Oradea
i Bihor, västra Rumänien, samt den lilla staden
Cîmpulung-Moldovenesc, i Moldavien, norra
Rumänien. De första nio spåren utgör en del av
resultatet: en synnerligen levande och delvis mycket
ålderdomlig bytradition av visor, ballader, doine,
klagosånger, lockrop och dansmelodier. De åtta
spåren som följer är alla inspelade i Bukarest. Det är
den rumänska folkmusikens tredje sida vi hör – den
statliga Orchestra Populară a Radioteleviziunei
Romăne, med några av Rumäniens mest kända
folkmusiker i framträdande roller – panflöjtisten
Constantin Dobre, cobză-spelaren Grigore Kazim
och inte minst flöjtvirtuosen Ion Lăceanu. Repertoaren är sånger och dansmelodier hämtade från
byarnas musikliv, men nu uppklädda i symfonisk
dräkt till en ny nationell folkmusik att avlyssnas i
radio över hela landet.
En vanlig genre i rumänsk folkmusik är doina
(plur. doine), frirytmiska, delvis improviserade
sånger eller instrumentala melodier, ofta rikt ornamenterade och framförda med starkt emotionellt
uttryck. Melodierna är oftast diatoniska och växlar
mellan rörliga partier och långa uthållna toner.
Texterna broderar över teman som obesvarad kärlek,
längtan, klagan över ett fattigt och hårt liv, landskap
och natur. Också instrumentala doine skildrar
ofta längtan och obesvarad kärlek, men kan också
byggas som små berättelser, som den om herden
som förlorar sin flock, söker och sedan återfinner
den (spår 9), ett tema spritt över stora delar av östra
Europa. Doina har länge varit och är ännu en högt
älskad genre bland rumäner, för sitt musikaliska och
emotionella innehåll och för det konstfulla utförande som utvecklats av generationer av musiker.
En stor och viktig del av folkmusikrepertoaren är
dansmusik, knuten till familjelivets fester, årstidsritualer, religiösa och nationella helgdagar. Ring- och
kedjedanser är vanliga över hela landet, de allmänt
förekommande hora och sîrba, och en mängd mer
speciella danser, som den snabba och ofta virtuosa
mansdansen brîu (spår 12). Också pardanser
förekommer i stor mängd och i många former,
som mărunţel (spår 2), joc (spår 13) och geampara
(spår 16). Det finns också en rik repertoar av
ekvilibristiska solodanser för män, utförda under
speciella ritualer vid jul, påsk och pingst, eller som
underhållning och tävling på bröllop och byfester.
Bytradition
1. Basama Banatu-i bine
Doina sjungen av Maria Sălăjan, i Lăzăreni, Oradea,
Bihor. Texten börjar ”Kanske är det bättre i Banat.
Här är folk fattiga och de far till Banat för att få
arbete.”
inte finns mycket att äta, men att han ändå är
välkommen att delta i måltiden. Sankte Per återvänder så småningom till himmelen och Gud Fader ber
honom berätta vad han sett. Sankte Per svarar då
att de rikas hus brinner av helvetets eldar medan de
fattigas hus liknar paradiset.
Dobre Constantin, one of the foremost virtuosos in the 1960s on the
modernised concert version of the Romanian panpipes: Nai.
2. Mărunţel
Mărunţel är en snabb pardans från Transsylvanien.
Här spelar Gavril Ţenţ, fiol, sekunderad av rytmiska
ackord på en omstämd altfiol, i Lăzăreni, Oradea,
Bihor.
3. Sankte Pers ballad
Ballad om Sankte Pers resa genom världen, sjungen
av Florian Tiponuţ, i Lăzăreni, Oradea, Bihor. Den
rika familjen, som just håller gästabud, häpnar
över den fattige resenärens påflugenhet och svarar
honom att man har fest till en rik gästs ära och inte
har möjlighet att undfägna en främling. Sankte Per,
beskriven som himmelens portvakt, fortsätter sin
färd tills han kommer till en fattig mans hus. När
han där ber om mat får han svaret att det visserligen
4. Främlingens doina
Doina spelad på fluer av Marica Larion, i Leşul
Iliei, Transsylvanien. Fluer (fluier) är en vanlig typ
av spaltflöjt med sex fingerhål som finns i många
storlekar. Den här är 71 cm lång och tillverkad av
mässing. Till doine används gärna lite längre flöjter
som ger djupare ton och som man lättare kan få att
frambringa en väsande tonkvalitet.
5. Vismelodi på trişcă
Melodi spelad på tre trişcă-flöjter, två långa och en
kort, av Ilie Trifu, Ioilă Persică och Marica Larion, i
Leşul Iliei, Transsylvanien. Trişcă är en flöjt med en
u-formad utkarvning i den övre änden, vilket medger
en speciell anblåsningsteknik och en karaktäristisk
9
visslande tonkvalitet. Den lilla melodin varieras
genom att framföras i oktaver, som fråga och svar och
som kanon.
Melodi spelad på tilincă av Mihai Lăcătuş, i
Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien. Tilincă är
en övertonsflöjt av trä eller metall utan fingerhål.
Tonhöjden regleras genom att blåsa olika starkt mot
kanten av röret för att få fram olika övertoner och
med ett finger som omväxlande täcker och öppnar
mynningen. Tilincă var tidigare ett vanligt herdeinstrument över stora delar av östra Europa.
Dansmelodi från Moldavien spelad på fluer av Ilie
Cazacu, ackompanjerad av Petruţ Ţăranu, cobză, i
Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien. Leuşteanca,
rumänska för kryddörten libbsticka, är en dans i
2/4-takt. Flöjten är av mässing, 27 cm lång, med 12
mm diameter. Cobză är en korthalsad luta med päronformad kropp som använts till ackompanjemang
av sång, eller som här, instrumentala dansmelodier.
Flöjtmelodin, som är starkt utsmyckad av drillar och
vibraton, framträder i stark kontrast till cobzăn, som
med rytmiskt plektronkomp växlar mellan några få
ackord.
7. Signal på bucium
9. Fåraherdens doina
Signal eller lockrop spelad på bucium av Viorel
Mîndrilă, i Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien.
Bucium är en stor näverlur som förekommer i
rak och i krökt form och används av herdar som
signalinstrument. Genom att blåsa olika starkt
kan tonhöjden varieras och genom att variera
anblåsningstekniken kan olika effekter fås fram som
får musiken att höras över stora avstånd.
En instrumental berättelse spelad på fluer av Ilie
Cazacu, ackompanjerad av Petruţ Ţăranu, cobză, i
Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien. Berättelsens
motiv är fåraherden som i det första frirytmiska
avsnittet förlorat sin flock, men som sedan i ett
dansant rytmiskt avsnitt återfinner den.
6. Văleanca
Clay ocarina with eight finger holes. Ocarinas spread from Italy in
the late 1800s and became a popular second instrument among many
folk music ensembles’ flute soloists.
8. Leuşteanca
Stadstradition
Spår 10–17 är inspelade med Orchestra Populară a
Radioteleviziunei Romăne i Bukarest. Orkestern,
som bildades 1949 och som 1960–1989 leddes av
kompositören och dirigenten George Vancu, består
av fioler, altfioler, kontrabas, ţambal, cobză, klarinett,
10
fluer och nai, panflöjt. Den stil som utvecklades
av orkestern, och som populariserades genom
otaliga radiosändningar med ledande rumänska
artister som solister, blev skolbildande för liknande
ensembler över hela Rumänien.
10. Doina från Oltenien
16. Geampara
Radu Negut sång, till orkester. Den frirytmiska
melodin ackompanjeras av hackbrädet ţambal som
bryter ackord i rytmiska mönster.
Ion Lăceanu, cimpoi, orkester. Geampara är en
snabb pardans i 7/16 från sydöstra Rumänien.
Cimpoi är en säckpipa av östeuropeisk typ, med en
spelpipa och en bordun, båda med enkla rörblad.
Säcken är ofta klädd med ett vackert broderat tyg.
11. Doina från Olt
Ion Lăceanu, fluer, orkester.
17. Hai Buzău och Ciocîrlia
12. Kärleksmelodi och brîu
Ion Lăceanu, caval, orkester. En långsam kärleksvisa
följd av en snabb brîu, en dans för män. Caval är en
lång spaltflöjt av trä med fem fingerhål. Genom att
kombinera fingerhål och olika övertoner kan man få
fram tre oktaver.
13. Joc Ardelenesc
Petre Săbădeanu, sång, orkester. En pardansmelodi
från mellersta Transsylvanien. I arrangemanget hörs
orkesterns hela instrumentarium, med ţambal, bas
och altfiol i kompet, fioler som dubblerar melodin
och panflöjten nai med sitt karaktäristiska visslande
i slutet av melodifraserna.
14 Dansmelodier
Grigore Kazim, cobză, orkester. Två dansmelodier
från Dobrogea i sydöstra Rumänien, den första i
7/16, den andra i 6/8.
Constantin Dobre, nai, orkester. Efter Hai Buzău,
en sång i den nyare stil som spreds framför allt efter
andra världskriget, följer den välkända Ciocîrlia,
”Lärkan”, ett populärt uppvisningsnummer för
panflöjt och orkester i ”café-consert”-stil, som
bland annat använts av George Enescu i hans första
rumänska rapsodi. Nai är en panflöjt som i äldre tid
hade sju-åtta pipor, men som moderniserades och
populariserades under början av 1900-talet av bland
andra den kände nai-virtuosen Fănică Luca och som
blev allmänt spridd i rumänska folkmusikorkestrar
genom hans många framstående elever, bland dem
Constantin Dobre, Radu Simion och Gheorghe
Zamfir.
Ţambal dulcimer: The Romanian folk music ensembles’ prime motor,
rhythmically and harmonically.
Deben Bhattacharya (1972)
Owe Ronström (2012)
15. Kärlekvsisa
Ion Lăceanu, okarina, orkester. Melodin är tvådelad,
i en för kedjedansen sîrba karaktäristisk 6/8 rytm.
11
12