Pennan september - Bläckhornet B Monika Moberg

Tre generationer skrivare hos Pennan
Skrivarklubben Pennan har haft sitt andra månadsmöte för
hösten i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler i Falköping.
Värdar var Kerstin Hjertquist och Monika Moberg.
Gudrun Wäpling hälsade välkommen till ett soligt Falköping.
Ett lotteri anordnades av Sonja Häggstam med hjälp av Maj-Britt King,
som dock inte kunde närvara, men hennes vackra, konstfärdiga kort
var lotter.
Skolan, dikter och idealitet
Kerstin Hjertquist lyfte fram tre generationers skrivande. Hon inledde
med sin egen text, en satirisk skildring av skolvärlden. Europas bästa
skola ropades det ut för tio år sedan, men blev det så? Elever som
ska söka sin kunskap själva, eller en lärare som mässar, vem tror
han att han är?
”Lust för ännu en dikt letar djupt inuti mitt sinne efter kvarglömda erfarenheter …” Inspirationen haglar i
Mikael Hjertquists dikthäfte med titeln Hagelskur. En samling stämningsfulla dikter. Mikael, 22 år, är
Kerstins barnbarn och avgångselev 2015 vid Ädelfors folkhögskola.
Kerstin läste även en text, skriven av dottern Anna, om vad som skulle kunna hända om alla våra ideella krafter skulle strejka. ”Var fanns de som skulle förbereda sopplunchen …” Vad händer om inte barnens tränare kommer, eller om någon helt sonika inte känner för att ställa upp idag? Om luften går ur
vår ideella rörelse?
Barn på 1890-talet
Monika Moberg berättade om en skatt som hon hittat. Hennes mormor blev intervjuad av ett par kvinnor i en hembygdsförening 1971.
Tretton sidor om hur hon mindes sin barndom på 1890-talet i en by i
norra Skaraborg. Fanns det skolmat då, undrar intervjuarna, som var
vana vid moderna tider? Jo, men visst fanns det mat. Barnen tog
själva med sig smörgås och mjölk till skolan, men för dem som var
sämst lottade ordnade de styrande med ”en fjärding sektebrö’ å en
mugg mä nysilater mjölk”. En kvinna i området fick leverera detta.
Allt var inte så dåligt, trots allt.
Vi fick bland annat reda på hur det gick till när 100 liter svagdricka
eller ”lättöl” bryggades inför slåttern. Begravningskonfekt var en
annan sak: ”Mi söster Anna, ho hade en hel kartong mä begravningskarameller efter se’. Di åt aldri’ opp di där karameller’a, di sôlle
sparas. Di närmaste sôlle ha di finaste. Dä va spetsar, blommer, silver å svart, å di va stora mä. Di vanli’e (inte de finaste karamellerna)
dä va bara svart och vitt papper (omkring dem).”
En ny tävling är utlyst av Liv i Sverige, där temat är Som man sår får
man skörda. Skall sändas in senast den 10 oktober.
Erik, Dagmar och Edith Andersson i
början av 1900-talet. Jonsboda
Östergården, Fägre.
Gun-Britt Salomonsson och Helena Crona läste egna dikter i
dagens Tre-minutare. Stämningsfulla dikter om naturvandringar,
ljung och skogens guld, höstglädje med att plocka rönnbär och sedan kan man mysa inomhus med
tända ljus och njuta av smörstekt svamp på en macka.
Text och foto: Monika Moberg